ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 49 (NR 428)

Akademins vara eller icke vara, målet från förra helgen som slutade med Burns yttersida i krysset och motståndet på medlemsresan. Där har ni veckans ämnen i panelen. Enjoy!

Ipswich har ofta pratat om hur viktig vår ungdomsakademi är, men i dagens a-lag är det bara Woolfenden som får spela regelbundet (undantaget Clarke som för många år sedan började i Town). Med resursstarka ägare i ryggen och ett allt bättre lag - är det läge att göra en Brentford och satsa ungdomsakademipengarna på att värva "färdiga spelare" istället?

Conny:
Ungdomsakademin ger så mycket mer till en stad och en klubb än ett syfte att skapa spelare till a-laget. Det ger en egen identitet och inget gör väl en supporter stoltare än det ögonblick då egna produkter faktiskt får chansen. Med det sagt så kan jag tycka att det är lite tråkigt att det, hur bra än vår akademi sägs vara, inte kommer fram fler egna produkter som slår igenom i a-laget. Förra året imponerade Cameron Humphreys stort och jag hoppas verkligen att han kommer att få chansen igen. Elkan Baggott är ett annat löfte som jag har stora förhoppningar på.

Pelle:
Vi vet att Mark Ashton och ägarna sneglat väldigt mycket på Brentford och deras framgångsmodell. Därför skulle det inte alls förvåna om resonemangen som förs internt hos oss nu är ungefär samma resonemang som tidigare försiggåtts i Brentfords styrelserum. Jag är själv lite ambivalent huruvida jag tycker att man ska satsa stort, intensivt och fokuserat på ungdomsakademin. I hjärtat, absolut och självklart ja. Men det är samtidigt lite av ett hasardspel och det tar lång tid att hitta och utveckla unika förmågor. Här handlar det nog om att göra en slags avvägning. Vad kostar det, vad får vi ut av det och när i tid sker den resultatmässiga leveransen?

AC:
Brrrrrr. Det hade i ärlighetens namn känts väldigt väldigt fel. Sen går det alltid att argumentera för att så fort vi får fram någon supertalang i U15, U16, U17 är drakarna ändå där och nosar. Vi har sett det hända åtskilliga gånger, och det kommer hända igen, och igen. Och kanske SKA det hända och vi snällt får förlika oss med vår plats i näringskedjan?
Det finns ju hur många som helst och på uppstuds, Matt Clarke, Jack Marriott hade säkert kunnat ha fina karriärer hos oss, ja Jordan Rhodes också givetvis (m.fl) och sen är där ju den typen av ”supertalanger” som rankas skyhögt i unga år såsom Dylan Crowe (den eviga talangen, nu i Torquay), Kundai Benyu (till Celtic i unga år, nu senast i IBV på Island), Ben Morris (som aldrig fick det att lossna, nu i Detroit City), Ben Knight (supertalang till Manchester City, faktiskt kvar i City), Charlie Brown (lämnade för Chelsea, nu i Morecambe), Sam Ford (gick till West Ham, spelar nu i Felixtowe efter en sväng i Australien, Slovakien, Island mm).

Jag inser att det inte är helt gratis att dra runt en akademi, men var ska man dra gränsen? Ska en akademi vara mer eller mindre ”självförsörjande”? Det är enkelt att stirra sig blind på rena försäljningar, men i en perfekt värld så kanske vi har 2-4 egna produkter i truppen och då kan vi även börja räkna på ”ej spenderade övergångskostnader”. Extremt mycket hänger naturligtvis på vem som coachar och om aktuell manager är Paul Cook/Paul Lambert eller Sir Bobby Robson/Joe Royle…

Dan:
Rent krasst vore det nog det. Och det verkar ju lite som om det faktiskt är det vi gör. Men det vore så otroligt mycket roligare om vi kunde ha kvar en satsning på ungdomarna och akademin. Det är ändå en speciell känsla att se hemodlade spelare avancera och slå igenom, för sitt lag. Men kanske kan vi hamna nånstans på en gyllene medelväg, där vi mestadels satsar på färdiga spelare, men samtidigt håller drömmen levande att som ungdom kunna slå sig fram och igenom. Men, det kanske är lite för idealistiskt i en alltför pengaorienterad värld; framför allt om vi så småningom tar klivet upp i Premier League.

Vi måste så klart prata om THE GOAL™?! Det har nog setts av de flesta fotbollsintresserade vid det här laget. Var placerar sig detta mål på topplistan över snygga Ipswichmål genom tiderna?

AC:
Alltså i och med hela upprinnelsen har jag svårt att se några mycket bättre. Detta är absolut up there. Om något talar emot det, så skulle det väl i så fall vara den direkt avgörande betydelsen. Alltså avsaknaden av den.

Dan:
Jag har ju inte sett alla mål, så det är lite svårt att placera in det. Men det måste hamna ganska högt upp på de flesta listor över snygga mål. För så snyggt var det. Samtidigt har Burns försökt att göra det där målet flera gånger tidigare, men alltid misslyckats. Kul att han fick till det till sist; och vilken pärla det blev. Men på tal om snygga mål, så känns det som om de flesta mål vi gör är riktiga godbitar. Hur många årets mål har vi egentligen redan gjort den här säsongen. Men Burns slår det mesta.

Conny:
Oj, vilken svår fråga. Vi har ju gjort en hel del snygga mål bara den här säsongen. Jack Taylors pärla mot Wolverhampton, till exempel. Wes Burns mål hamnar väldigt högt på topplistan. Avslutet i sig är ju magnifikt, men det som gör målet extra snyggt är allt läckert som föregår det. Passningarna i backlinjen. Chaplins crossboll till Davis. Davis cross till Burns. Och Burns…ja, ni vet ju vad som hände sedan. Allra högst rankas trots allt inte Burns mål för min del, av de snygga mål jag kan minnas så här på rak arm. Finidi Georges lobb mot Sunderland (ett fantastiskt lagmål även det). Celinas lobb mot Crewe. Marcus Stewart pangskott I första playoffmatchen mot Bolton. Det är några av målen som jag rankar något högre.

Pelle:
När det ligger så här färskt i minnet, så graderar man nästan per automatik målet som ett av de bästa, om inte det bästa vi som ITFC-supportrar skådat i mannaminne. Går jag till mig själv, så måste jag erkänna att jag är rätt usel på att memorera mål från ett antal år tillbaka. Då ska de ha varit särdeles fantastiska. Men så är fallet här. Wes Burns mål kommer jag aldrig någonsin att glömma. Den bananskruv som han får på, får mig att direkt associera till Buster och serier som Bullen, Benny Guldfot eller Greppet direkt, där mina gamla seriehjältar kunde utföra samma spektakulära konststycken i fiktiva matcher. Wes Burns mål kändes som ett mål hämtat från en serietidning. Men var någonstans man rangordnar detta genom alla tider…..topp-3, topp-5, topp-10, kanske? Tillsammans med bl.a. Bersant Celinas tekniskt fina skottchip från långt håll i matchen mot Crewe 2021 eller Connor Wickhams mål (som föregicks av en Messi-esque dribblingsräd) som 17-åring, mot Sheffield United, 2011.

Nu väntar samma motstånd som vi kommer se på medlemsresan i april, fast på bortaplan. Boro idag och Watford på tisdag kväll. Hur styr vi upp vårt något sviktande bortaspel i dessa matcher?

Pelle:
Både Boro som Elton John-gänget började säsongen tämligen tveksamt, men verkar nu ha hittat, om inte superformen, så åtminstone bra form. Det kommer att bli tufft och jämnt. Inte minst idag mot Boro, som inför ligastart var tippade att placera sig som tvåa i serien och således ta en direktplats till PL. En plats som vi, åtminstone för nu, ser ut att ha abonnerat. Det kommer också att bli intressant att se den taktiska kampen mellan KMac och hans gamla Man-U polare Michael Carrick. Vem vinner den? Jag antar att det finns duktigt med kompisprestige inblandat här. Så vad fasen ska man då tro om själva utkomsten av det här? Äsch, jag slänger väl ur mig något bara….oavgjort, kanske? Om så, ett bra resultat för oss. Watford, sen då? Oavgjort igen. Vilket också ska betraktas som ett bra resultat.

AC:
Vi stöter på ett något svajigt Boro i eftermiddag, som blandar och ger, men jag är ju alltid optimistisk. Watford däremot är ruskigt formstarka och har endast inkasserat en förlust (mot Leicester) sen början av oktober. Ska vi tro på 2-4 poäng på dessa matcher? Det är väl inte lönt att nämna att vi måste vara äckligt disciplinerade bakåt , utan mer relevant; kliniska framåt.

Dan:
Ja du, det hoppas jag att McKenna har svaret på. Men egentligen handlar det väl ”bara” om att tro på det vi gör och hålla oss till planen. Och om motståndarna lyckas störa oss, som WBA, eller om vi inte riktigt får till det, som mot Birmingham och Rotherham, så måste vi se det tidigt och reagera och ställa om, för at på alla sätt försöka rätta till det. Men det är troligen det som McKenna och laget har gjort hela säsongen. För det mesta har det ju gått bra, men ibland funkar det bara inte. Men det är en learning curve. Snart sitter det också, kanske redan i dag.

Conny:
Kan McKenna låta någon hypnotisera spelarna så att de tror att de spelar på Portman Road? För mycket är nog psykologiskt. Det känns som att vi håller tillbaka lite i bortaspelet och inte riktigt vågar/orkar gasa på så som vi gör på hemmaplan. Jag köper en något mer defensiv inställning på bortaplan, men vi borde kunna utnyttja vårt kontringsspel och skicklighet på ett lite bättre sätt än vad vi har gjort den senaste tiden. Och spelarna måste tro på det lika mycket borta som hemma. Resten kommer att ta hand om sig själv.