ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 50 (Nr 429)
Derby day. Come on you Blues!!
Oavsett vad man känner inför rivalitet mellan fotbollslag och olika regioner och städer, så är ett derby ändå alltid ett derby. Och det här derbyt har vi verkligen längtat efter, framför allt nu när allt går vår väg, och inte lika mycket går lika bra för gänget en bit norrut. Hur förbereder du dig inför dagens match, och hur taggad är du egentligen, på en skala från 1 till 10?
Conny:
1. Och 10. Det är så klart väldigt roligt med ett derby, fullt på läktarna och ett härligt pirr. Det är bara det att jag har så fruktansvärt svårt att hantera det där pirret. Hur bra det än går för oss så skulle det betyda så otroligt mycket att äntligen få vinna mot det där pippifågellaget igen. De har haft "bragging rights" allt för länge. Hade det varit en 16.00-match så hade man ju kunnat dämpa nervositeten genom att klunka en två-fem-åtta starköl, men är det inte lite tidigt att sätta igång klockan 13.30? Kanske inte. För att citera gamle tränaren Roffe Zetterlund - "Nöden har ingen djungel".
Pelle:
Jag har liksom de flesta andra supportrar sett fram emot den här matchen väldigt länge, men det trista svaret är att vare sig förberedelseprocedur som taggningsgrad är spektakulärt annorlunda jämfört med andra ITFC-matcher. Jag kommer alltså inte att kassera några senapsburkar från Colmans ur skafferiet, inte gå ned och glo-psyka någon kanariefågel i närmaste smådjursbutik eller be min lokala trollpacka att kasta besvärjelser över Gabriel Sara. Även om inte detta…. jag fattar allvaret, känner förväntningarna, upplever den sedvanliga oron och hoppas därför på terapeutiskt samtalsstöd i match-zoomen idag.
Nigge:
Taggad och nervös. Det senare brukar jag bara bli sista 15-20 minuterna annars, men idag är det lite extra pirr. Jag har kollat i matchkalendern och senaste gången jag såg ett derby live var hösten 2017 och då blev det pisk med 0-1. Då var klubben på en helt annan plats så idag finns det större förhoppningar. Förberedelserna var tänkt att vara en lugn frukost följt av en långpromenad men den planen fick, av anledningar som har med vårt avlopp att göra, ändras. Nu sitter jag och äter en försenad frukost och ska sedan skriva en inbjudan till derby-zoom. Så får det bli. Taggish 10.
Supportrarna vet vad ett derby innebär, men hur känner spelarna och ledarna för det? De är ju inte uppvuxna med det och känner väl inte rivaliteteten ändå in i benmärgen? Förutom möjligen Woolfenden och Clarke, men de har aldrig spelat i ett derby som vuxna. Den enda som har gjort det verkar vara Jackson (om min research stämmer). Kan spelarna känna rivaliteten och tagga till så som ett derby kräver?
Nigge:
Om spelarna inte har förstått rivaliteten och taggar till inför derbyt så kommer de aldrig göra det. Herregud, det ska ju vara någon form av greeting när spelarbussen anländer och det lär väl ändå ha gått fram till spelarna. Själva företeelsen med "coach greeting" inför ett derby i serielunken känns väl en smula over the top, minst sagt. Spelarna kommer att vara taggade, många av de närvaranade hemmasupportrarna kommer att vara övertaggade. Det känns som en rimliig fördelning av taggningen.
Conny:
Jo, men det tror jag nog. Det är nog få derbyn som spelas i de högre ligorna runt om i Europa där alla spelarna och tränarna kommer ifrån staden, eller ens trakten, därifrån klubben ligger. En grundsten för att få spela i Ipswich nu för tiden verkar vara att spelarna ska ha en passion och en viss förankring i klubbens historik. Med den elektriska stämningen från publiken så tror jag inte det kommer att vara några fel på inställningen till derbyt.
Pelle:
Kanske inte på samma sätt som någon som har vuxit upp med det, alternativt vuxit in i det. Men tillräckligt för att de ändå ska förstå att det här är satans viktigt för alla de människor och supportrar som de representerar i samma stund som de går ut på fotbollsplan iförda blått matchställ. Det kan ju liksom inte ha passerat obemärkt förbi.
Vi flyger som sagt ganska högt just nu, och hemmaformen är ruskigt stark. Norwich, not so much, om man säger så. Det kan väl ändå bara finnas ett sätt för den här matchen att sluta? Eller kan det stå nåt annat i stjärnorna, månne? Det är ju ändå ett derby, så…
Pelle:
Och så var det visst den där lilla detaljen…"det är ändå ett derby". Då förändras lagar och regler, orealistiska drömmar slutar vara verklighetsfrånvända, logik och rationalitet är bara ord och David kan fortfarande spöa Goliath. Så även om utgångsläget är ovanligt gynnsamt, så ska matchen spelas och allt…precis allt kan hända.
Nigge:
Det är derby, det är fotboll, dat är dagsform, det är alla Roffe Z- och Christer Abrahamsson-citat man kan kasta in i en panel. Den som lever får se, för att använda ytterligare en sliten klyscha.
Conny:
Precis. Det är ett derby. Tabellplacering, form och annat försvinner ut genom dörren när domaren blåser igång matchen. Norwich har sett lite bättre ut senaste veckorna så jag är absolut inte säker på vinst. Men spelar vi så bra som vi kan finns absolut chansen.
Vem ser du som den store frälsaren i dagens derby? Får vi en ny Alex Mathie eller Danny Haynes i dag?
Pelle:
Alla spelare i startelvan har väl frälsarpotential tänker jag, men då jag inte tror på någon 11-0 seger, så skulle en gissning kunna vara att Connor Chaplins status kommer öka än mer efter idag.
Conny:
Nathan Broadhead har varit lite slätstruken senaste tiden, tycker jag. Det är dags för honom att visa vilken klasspelare han är. Ser en frispark rakt upp i krysset för mitt inre (känn ingen press, Broady). Givetvis vore det lite extra kul om en egen produkt som Woolfenden fick avgöra, men då är det ingen frispark i krysset som jag ser framför mig utan snarare ett nickmål. Och snälle gud, låt det inte bli ett självmål.
Nigge:
Om det blir en derbyhjälte i blåvita kläder så vet vi att målen fördelas på många olika spelare så det är svårt att sia om. Finge jag önska, och det får man ju, så vore det kul om Clarke fick kruta in en mörsare från 25 meter.
UR ARKIVET:
