ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 51
Så blev det som så att det inte blir någon match idag, vilket gör att man får spara svaren på nåt bra ställe i några veckor tills vi får åka till Peterborough och möta Posh. I övrigt svarar panelen på frågor om återkomsten av publik på matcherna och var på planen McGuinness egentligen gör bäst nytta. Panelen önskar en riktigt God Jul och återkommer på annandagen.
Publik tillbaka i mindre volym i vissa delar av England. Trevligt med publikljud och lite mer atmosfär på matcherna, men är det så klokt egentligen?
Pelle: Utifrån ett hälsoperspektiv då, antar jag? Och tja, med tanke på hur spelet är just nu (och kanske atmosfären därefter) så lär väl utskrivningarna av anti-depressiva läkemedel nå rekordnivåer i Ipswich med omnejd. Blinkande smiley och skämt åsido; min ståndpunkt är att det hela vilar på en genomtänkt bedömning. Alla nödvändiga rutiner tycks vara vidtagna och det känns tämligen säkert. Sker det förändringar, blir ju läget ett annat och då måste givetvis en ny bedömning göras.
Dan: Visst är det härligt, men särskilt klokt är det nog inte. Det gäller att de arrangerande lagen har ordentlig koll på hur fansen rör sig till och från arenorna, och att de inte samlas utanför. Men det verkar ju som om publiken har skött sig efter de regler som har införts; med undantag för obegripliga buanden under knäböjandet före avspark.
AC: Man vill ju gärna, men njae. England är ju inte direkt förskonade från Covid (heller) så det är väl ganska tveksamt.
Edit: Läste just att dagens match är inställd på grund av Covid-utbrott i Peterboroughs trupp, så det säger väl tyvärr en del.
Med publik på matcherna vädras också en del missnöje. Vad tycker du om buropen mot laget i halvtid både förra lördagen och i tisdagsmatchen? Borde man vara mer tacksam om man fått biljett för att se sitt lag live för första gången sedan i början av mars eller är det självklart att man uttrycker sina känslor, även om de betyder att man buar ut sitt eget lag?
AC: Jag väntade mig inget annat (tyvärr). Dock. Är det något jag har jääävligt svårt för är det att bua ut egna laget och ännu värre enskilda spelare. Okej att man är missnöjd med ledningen, manager etc., men att bua ut laget eller enskilda spelare, vilket har förekommit. Så vidrigt och respektlöst. Jag verkligen avskyr det. Hade vi haft elva Marco Holster hade jag hejat/älskat lika mycket. Backa laget, alltid oavsett. Jag misstänker att det är vår anrika historia som spelar in till viss del, men va fan…fäll ut pungen och landa. Vi är långt därifrån.
Pelle: Jag tycker att det är tråkigt att det blir så, men jag vet samtidigt inte riktigt vad det är man ska vara tacksam över? Den mångåriga stagneringen under Marcus Evans som nu gått över till att bli en regress? Att vi inte fått uppleva några längre, sammanhållna perioder av framgång och positiv utveckling under de senaste 15 åren? Det ambitionslösa? De tomma orden? Flosklerna? Bortskyllningarna? Och nu då, en välmotiverad rädsla att vi är i den här serien för att stanna. Allt det här väger givetvis in i vad vi hör och ser från läktarna. Det handlar om förtvivlan och hjälplöshet. Och det mediokra spelet har helt enkelt bara fått bägaren till att rinna över. Nej, jag tycker att man som supporter har all rätt att ventilera sin frustration. Och frustrationen är åtminstone som jag uppfattar det enbart riktad mot ägaren, klubbledningen och vår tränare, d.v.s. inte mot laget som ett kollektiv eller mot enskilda spelare. Det handlar inte om att inte stötta sitt lag. Det är snarare ett sätt för supportrana att kommunicera med de som har ett ansvar för den rådande utvecklingen.
Dan: Jag tycker inte att man behöver visa nån tacksamhet för att få biljett. Man bör reagera så som man alltid gör. Jubla och stå bakom laget när det går bra, och kanske kräva lite mer när det går lite knackigt. Det vill säga, om coachen gör ett negativt byte, då får man visa sitt missnöje. Samtidigt är det lite klurigt att bua vid byten, eftersom det kan vara svårt att avgöra vem som blir utbuad, den utbytte, den inbytte eller den som bestämde bytet. Samtidigt är det givetvis alltid trevligare när det inte buas, men stämningen är ju inte riktigt på topp mellan föreningen och supportrarna, så…
Vi lyckas på nåt vis vinna mot de något sämre lagen i ligan men är helt oförmögna att rubba motståndare från övre skiktet i tabellen. Hur i hela friden ska vi kunna rubba Peterborough idag? Finns det ens en chans till vinst och hur ska det i så fall gå till?
Dan: Visst finns det en chans. Allt kan hända. Men det troligaste är väl att det som händer inte är särskilt upplyftande för oss. Efter de senaste matcherna, och särskilt de fyra senaste, känns det som om det bara kan gå på ett sätt. Och då menar jag inte vinst eller oavgjort, eller ens en hyfsat jämn match.
AC: Läste som sagt just att dagens match är uppskjuten på grund av Covid i Posh-lägret. Deppigt alltså. Det är ju galet jämnt i toppen. Lag 2-7 är ju inom två poäng (32-30) och Peterborough har, precis som vi, 32 poäng. Det hade varit intressant att mäta krafterna mot dem, och se om vi lyckas stoppa VÅR transfer-target Jonson Clark-Harris som gjort kaoz med hela League One med sina 12 mål… Ack ack ack.
Pelle: Det kommer inte att gå. Under en längre tid har vi sett tydliga tecken på att vårt spel inte räcker till mot topplagen (och knappt heller mot de sämre lagen…det är bara med nöd och näppe som vi lyckas roffa åt oss poäng numera). Det rör sig inte om några enstaka tillfällen…….det är ett mönster, en trend. Vi är förutsägbara och vi är ineffektiva. Och har dessutom minst fem stycken nyckelspelare borta. Nej, jag är orolig att Peterborough ska göra slarvsylta av Suffolk-skinkan. Och Jonson Clarke-Harris (som vi försökte att köpa till den här säsongen, men som istället givetvis hamnande i Peterborough), stänker väl in ett hat-trick och utökar sin ledning i skytteligatoppen. Inte ens Dalai Lama skulle kunna få mig att se ljust på tillvaron just nu……
På Match Day Hangout Zoom session i tisdags så diskuterades om McGuinness borde vara ett steg högre upp i planen med sina skills och att någon på bänken skulle ta plats i försvaret istället. Är det något du kan ställa dig bakom och i så fall varför? Om du avfärdar den idén, vad skulle du då vilja anföra för argument för din sak?
Pelle: Jag tycker att det är en intressant tanke…..som kan vara väl värd att prova. På så sätt skulle vi kunna få lite mer välbehövlig ”fysikalitet” på mittfältet, samtidigt som McGuinness teknik även vittnar om ett bra spelsinne. Skulle det slå väl ut, så tänker jag att James Wilson (om skadefri) får ta platsen bredvid Woolfenden, alternativt Nsiala. För inte allt för länge sedan så hade vi ett lyckat exempel på en sådan ”framflyttning”. Tänker på Callum Connolly (idag i Fleetwood), som kom hit till oss på lån från Everton inför säsongen 2017/18. Jag vet inte om ni kommer ihåg? Han var mittback när han kom, men Mick McCarthy skolade om honom till defensiv mittfältare och det blev….succé. Han var väldigt tongivande i den positionen och dunkade därifrån in fyra mål på en trettio matcher någonting. En repris på det skulle sitta fint.
Dan: Tja, jag är väl lite tveksam till det, för jag vet inte om hans teknik riktigt håller för det. Men samtidigt börjar det bli lite tunt på mittfältet, och om han får ta den defensiva rollen, kan vi låta Dozzell få ett lite mer offensivt uppdrag, vilket kanske skulle lösa upp några av de knutar som sitter så hårt och hämmar oss så mycket i anfallsspelet. Jäklar vad jag saknar en sån som Bishop, som kan göra det oväntade och dra iväg genom motståndarförsvaret. Men ännu hellre än att flytta upp McGuinness, skulle jag vilja att Lambert sätter lite eld i baken på spelarna och att spelarna börjar röra sig lite och tänka och agera rätt mycket raskare. För det går så himla långsamt på planen, utan rörelse och större tanke. Ett tydligt exempel på det är när vi får inkast och en spelare står med bollen i famnen och väntar medan alla andra står bredvid en motståndare utan att verka vilja ha bollen; och skulle nån få för sig att springa sig fri, är inkastaren ändå inte med på det. Samma sak när vi bollar fram och tillbaka, runt och runt i backlinjen – det finns helt enkelt ingen att spela bollen framåt till, eftersom det saknas rörelse. Som om spelarna har låst sig i ett mönster och ska hålla sig på en specifik plats, och inte kan, eller får, ta egna initiativ. Plågsamt långsamt, faktiskt, och en stor anledning till att inget händer. Så, visst en framflyttning av Arsenal-lånet skulle i alla fall röra om lite i grytan och förändra balansen lite, vilket kanske kan ge lite välbehövliga injektioner. Men det lär knappast hända.
AC: Tanken är absolut god, och han hade ju definitivt inte gjort bort sig, men jag är förtjust i bollsäkra mittbackar så jag föredrar honom i nuvarande position. Men vilka fötter… Och visst, beroende på vilka spelare vi har att tillgå så är ett vikariat på mitten inte omöjligt. Han har lena tassar men är samtidigt härligt resolut och har begåvats med en finfin tajming. Tummen upp! Tänk om vi kan få till ett lån även nästa år, men då krävs gissningsvis ett avancemang.
