PENGAPANELEN - SESSION 16 2017/18
En något vingklippt panel bestående av Dan och Nigge pratar pengar, säsongskort och dagens match. Allt hör ihop på något vis.
Så är års brukar det vara dags att prata pengar. I veckan som gick var det bolagsstämma i Ipswich Town PLC som ju fortfarande äger 12.5% av klubben. Skulden till Marcus Evans olika bolag har tydligen nu växt till 89 miljoner pund. Katastrof eller bara smart skatteplanering? Vad vill karln egentligen?
Dan: Vet faktiskt inte vad jag ska tycka. 89 miljoner pund är ju ofantligt mycket, i runda slängar en miljard kronor. Det känns onekligen lite som en katastrofvarning. Å andra sidan väntar han sig knappast att få tillbaka pengarna, men samtidigt undrar man hur mycket han är villig att pumpa in utan någon som helst vinning. Vad han vill är väl lite oklart, för det känns ju inte som om han är den där filantroptypen, men vem vet, han kanske går i gång på att vara lite av en mecenat.
Nigge: Här snackar vi 10 000-kronorsfråga, vad vill karln egentligen? Båda han och klubben har hamnat i en klassisk rävsax, modell XXXL. Det har länge hörts många röster om att man hoppas att han ska sälja, men hur ska det gå till? Hur mycket är han villig att efterskänka av sin fordran på klubben? Utan några större efterforskningar är det väl rimligt att tro att vi knappast är den enda fotbollsklubben på brittiska öarna med en gigantisk ägarskuld. Hela uppbyggnaden av den och penningstinna moderna fotbollen är obegriplig, skev och känns som ett rangligt korthus som bara väntar på att rasa samman. Man får bara hoppas att ens egen klubb motsvarar ett kort som inte faller ända från toppen. Vad hoppas Marcus Evans på? Förmodligen att vi mirakulöst lyckas ta oss till play-off där vi genom ett ännu större mirakel tar oss till pengahimlen som stavas Premier League (på förhand ursäkt för överanvändandet av begreppet mirakel, men det är ju ändå snart jul).
Säsongsbiljetterna rasar i antal, från 14 tusen till 12 tusen och nu 10,5 tusen. Har vi nått botten eller vad tror du blir effekten av ännu en säsong i mittenskvalpet? Vi spelar ju ändå roligare.. eller?
Nigge: Jag hyser ett litet hopp om att det kan komma en vändning om spelet fortsätter att vara roligt att titta på. Dessvärre verkar många som virat in säsongsbiljetten i en handduk och kastat den över ringrepen ha gjort det i protest mot att Big Mick fortfarande rattar själva chefandet över laget och inte har för avsikt att kliva in i säsongskortsringen igen förrän nämnde Mick har skjutit ut sig själv från managerposten. En smula barnsligt beteende kan jag tycka, men var och en får ju bestämma vad de vill reta upp sig på. Risken är att vederbörande har upptäckt att det är mer värt att hänga med familjen/påta i trädgården/ligga i soffan och peta sig i naveln/läsa en bok osv och inte har kvar något sug efter att hänga i på Portman Road 23 gånger mellan augusti och april. Men med detta sagt är det instrumentalt att få tillbaka så många som möjligt samt attrahera nya säsongskortsaspiranter att sajna upp sig och här är förstås knäckfrågan hur man lyckas med det? Ett lag som är roligt att titta på och en rimlig peng för säsongsplåten. Ingen rocket science precis, men det verkar svårt att begripa ändå för de som bestämmer.
Dan: Tyvärr tror jag att risken är ett ytterligare tapp, vilket menligt påverkar atmosfären på hemmamatcherna, och i sin tur bidrar till ännu mer tapp; det är lite av en ond spiral som liksom triggas av sitt eget nedåtskruvande. Men det finns troligen någon sorts botten, men jag tror inte att vi har nått den än. Att vi spelar roligare – om vi nu egentligen gör det – tror jag inte räcker. Det måste nog till någon sorts nytändning, kanske i form av en ny manager, som tänker i andra banor och som kan engagera fansen på ett annat sätt än den nuvarande kan; och för den delen de som senast företrädde honom. Det behövs helt enkelt lite av en make over, en satsning på nåt annat i managerväg; en diametral motsats till MM. Då kanske supportrarna kan få tillbaka lite av sin tro, sitt hopp och sin kärlek.
OK låt oss fokusera på nuet - hemmamatch idag mot ett Reading i hyfsad form och som faktiskt vunnit fler matcher borta än hemma. Vad blir viktigt och vilket resultat ska vi hoppas på?
Dan: Det här är nog en svårare match än man vill tro, och Reading ska inte underskattas. Som alltid är det viktigt att gå ut med en positiv känsla och satsa offensivt – inte för mycket fegspel här inte. Givetvis ska vi hoppas på en seger, det ska man alltid göra på hemmaplan. Och jag tror att det är möjligt, men det kan nog bli ganska tajt och åtminstone jag skulle nog bli hyfsat nöjd med ett oavgjort resultat. Men Huws skada innebär ju ett stort avbräck – vilket oflyt han har haft – särskilt som McGoldrick kanske inte bör gå direkt in i startelvan efter sin skada. Det blir för MM att fundera lite på uppställningen, men jag hoppas att han vågar fortsätta offensivt, kanske med Bishop i rollen framför Skuse och Connolly och bakom Waghorn på topp.
Nigge: Viktigast blir att få tillbaka pressen som vi lyckosamt använt som främsta vapen. Mot Boro funkade inte alla lagdelar ihop i mitt tycke när det gällde den biten och det fick vi sota för. Ut och skräms första tio och ligg på som illrar (jättedåliga fotbollsspelar illrar, men lär vara ihärdiga rackare). Hoppas i likhet med Dan att MM vågar fortsätta offensivt och det tror jag han gör. I så stor mån som möjligt, fortsätt med den uppställnig som varit mest framgångsrik (och rolig att titta på) så ska vi nog kunna få med oss ett bra resultat i eftermiddag.
Apropå det här med att spela rolig fotboll så spekuleras det tydligen hejvilt i om att MM har fått starka instruktioner från högre ort om att idka roligare fotboll eller dra. Verkar osannolikt i mina öron, men å andra sidan får man komma ihåg att högre ort också anställde Roy Keane och Paul Jewell, så ingenting är omöjligt som vi brukar säga här i Dalarna.
