SÄSONGSAVSLUTNINGSPANELEN - SAMMANKOMST 31 2018/19
ITFC Swedens lördagspanel lyfter på hatten för alla som har läst resultaten av sammankomsterna under säsongen. I kölvattnet av vad som får beskrivas som en usel säsong har även panelen från tid till annan tappat sugen en smula, men även hittat ljusglimtar som fått oss alla att behålla visst hopp om att det kommer ljusare supporterdagar. Som avslutningspanel kommer en panel med framåtblickar och förhoppningar om bot och bättring på det gröna fältet från våra paneltrotjänare Pelle och Dan.
Den här säsongen har ju varit rövens bedrövlig, men några ljuspunkter måste vi väl ändå kunna hitta? Har du några att plocka fram ur hatten?
Dan: Då får jag allt leta väldigt, väldigt långt ner i den där magiska hatten. Men en ljuspunkt är kanske ändå Lambert som trots uteblivna resultat har skapat lite buzz och drag kring laget – det känns ju betydligt svängigare nu än under träbocken McCarthy, som ju knappast var fansens favoritfestfixare. En annan måste väl ändå vara Jack Lankester som såg väldigt imponerande ut i de matcher han var med i. Hoppas nu bara att skadan sätter sig i huvudet eller nåt så att han får svårt att upprepa det där, eller att den begränsar honom på nåt annat sätt.
Pelle: Rövens bedrövligt? Jo, men visst. Men föga förvånande, för känslan att Evans otillräckligheter till slut skulle leda oss till det här, har följt oss supportrar under ett antal år nu. Ändå kunde jag i min vildaste fantasi aldrig tro att vår exit ur Championship skulle bli så brutal. Vi har varit fucking sämst. Överlägset sämst på det mesta, faktiskt. Genant för en klubb med en sådan fin historia. Men vi har länge stått och stampat på samma fläck, samtidigt som merparten av våra konkurrenter, med hjälp av visionära ägare, fallskärmspengar, bättre scouting-nät, bättre ungdomsakademi o.s.v., under flera år kunnat rusta upp och bli lite bättre… på allt. Inför nystarten med Paul Hurst så fanns det således inga marginaler för misslyckanden. Kvalitén på den trupp Hurst fick ta över var redan diskutabel, men var åtminstone tillräckligt konkurrenskraftig för att hålla sig kvar i serien ett år till. Försvaret hade emellertid urholkats (allt sedan Berra och Tommy Smith lämnat klubben (2017, respektive 2018) och inga permanenta ersättare plockats in), så där behövde vi verkligen förstärka. Istället säljer vi vår bästa back Adam Webster under sommaren och förmår inte heller ersätta honom med någon av samma kaliber. Att vi åker ut så övertygande beror till stor del på att denna lagdel förbisågs helt. Med en tryggare defensiv så hade eventuellt vårt anfallsspel kunnat blomma ut.
Aj fan, höll på att glömma…det var ju ljuspunkter som jag skulle lyfta fram här. De är inte många, men de finns. Listar dem i punktform nedan:
1. Överlägsen etta som ljuspunkt; att stämningen och passionen är tillbaka på Portman Road. Supportrarna har varit enastående under merparten av den här säsongen.
2. Att vi sett ett estetiskt och mer passningsorienterat Ipwich Town…..och att vi med detta spel stundtals lyckats sätta press på riktigt bra motstånd.
3. U23 lagets fina framfart i sin Professional Development League. Det finns några riktigt bra spelare där.
4. Jack Lankester, som kom från ingenstans. Ska bli superkul att se vad han kan göra för oss nästa säsong.
5. Att vi mot förmodan lyckades värva Alan Judge. Får han bara spela i rätt position kommer han garanterat vara bästa offensiva mittfältaren i League One.
6. Tillsättningen av Lee O´Neill som General Manager Of Fotball Operations vittnar om någon form av självinsikt (om än sent uppdagad sådan). Det är framförallt en kursändring att klubben tillsätter någon med fotbollskompetens i en sådan strategisk roll. På lite längre sikt kommer detta utmynna i något bra.
En ljuspunkt i tillvaron, som egentligen hör till nästa säsong, är försäljningen av säsongsbiljetter till 2019/20. Hur känner du inför stödet som klubben och spelarna ändå har?
Pelle: Väldigt roligt. Såklart. Sänkta biljettpriser, Lamberts ”togetherness”, samt den kollektiva kraften i att vara en del av klubbens återtåg till Championship. Allt det där har gjort sitt till. Men…..för självklart finns det ett sådant också; skulle det resultatmässigt fortsätta att kärva under hösten, då är risken stor att det massiva stödet kommer att förvandlas till något annat.
Dan: Det känns riktigt bra. Publiken kallas ju ofta för den 12:e spelaren, och det kan faktiskt göra lite skillnad om man har en bra atmosfär runt planen än om man inte har det. Och vi får hoppas på att det verkligen stämmer, och att det kommer att vara många, många som ser till att skaffa årskort inför nästa säsong, så att den där stämningen verkligen blir av. För då kan det bli riktigt trevligt. Men den publiken förväntar sig nog också inblandning i den absoluta toppstriden, och om resultaten uteblir, är det risk att även en del av publiken uteblir. Så för att på riktigt hålla stämningen uppe, krävs både en stor tillströmning av publik och resultatmässiga framgångar. Och framgång föder framgång, och då...
Sist men inte minst, Bielsas upprepade försök att på en presskonferens försöka uttala Ipswich. Så jävla svårt kan det väl inte vara? Eller?
Pelle: Som liten grabb på 6 - 7 år hade jag själv svårt med få till det där rätt. Det berodde delvis på att mina framtänder saknades, men då jag tyckte att det var ett rackarns coolt namn så bestämde jag mig för att börja hålla på laget. Och blev därför tvungen att ligga i hårdträning då det gällde uttalet. Vad Bielsas ursäkt är vet jag inte. Framtänder verkar han ha, men kanske är det svårare att som spansktalande person uttala ”swich”-ljud. Oavsett vad, Bielsas presskonferens var fotbollsunderhållning på en nivå som hans välorganiserade lag ofta inte erbjuder.
Dan: Inte in this day and age, kan man tycka. Men han är trots allt italienare och säkert inte alls van vid den där konsonantanhopningen psw. För övrigt minns jag i min barndom på sent 70-tal och tidigt 80-tal att folk då hade svårt för att uttala det. Det berodde säkert på samma saker som för Bielsa nu: folk var inte så vassa på engelska, var ovana vid att uttala konstiga konsonantföljder och var allmänt mycket mer obekant mer främmande saker. Många av mina vänner hade stora problem med uttalet, på många olika konstiga sätt. Sen fanns det de som var lite mer bevandrade i engelska och undrade om det inte skulle uttalas utan w-ljudet, alltså som "Ipsich", i analogi med andra orter som slutar på "wich", typ Norwich och Harwich i närheten, där w-ljudet faktiskt inte uttalas. Så, lätt är det inte att uttala vårt lags fina namn, av olika anledningar, men det är ju faktiskt en del av tjusningen också.
