-
Kontringsdags på Stamford Bridge
Crystal Palace åker till Stamford Bridge för att på nytt försöka skrälla mot Chelsea.
Om bara ett par minuter spelar Crystal Palace den tidiga Premier League omgången. Ytterligare ett Londonderby, borta mot Chelsea på Stamford Bridge.
Först en kort summering av matchen mot Leicester:
Det var en jämn match mellan 2 välmående klubbar, där tillslut Leicester välförtjänt tog med sig alla 3 poäng. Crystal Palace saknade knappast lägen, däremot kreativiteten i sista tredjedelen. Man fick upp bollen på Jordan Ayew som allt för många gånger blev ensam, främst p.g.a. att Palace låg väldigt lågt med försvaret. Istället skapades Palace flesta lägen när man bröt Leicesters anfall på mitten och kontrade.
0-1 kom på hörna. Inlägget sveps in stenhårt mot första stolpen, ser ut att skarvas och gå förbi två Palacespelare till Söyüncü som helt fri framför Guaita nickar in sitt första mål i Premier League.
Roy Hodgson gör 3 byten i hopp om att kunna få med sig poäng och väljer att byta ut Kouyate, McArthur och Ayew mot Max Meyer, McCarthy samt Benteke.
Med en Meyer som knappt spelat något i år samt en Benteke ur form hände det nästan mindre i offensiven efter bytena. McCarthy är däremot en kopia av James McArthur så där blev det mer ett par friska ben som kom in sista kvarten.
Istället för kvittering kontrar Leicester in 0-2 i 88:e minuten genom fint väggspel mellan Jamie Vardy och Tielemans där den förstnämnde blev målskytt.
Efter målet firade Jamie Vardy framför Holmesdale genom att på ett sarkastiskt sätt efterlikna en örn, vilket var ganska befogat efter att hemmafansen sjungit diverse ramsor om hans frus twitterbråk med Coleen Rooney.
0-2 blir slutresultatet och vi kan konstatera att Leicester är ett rakt igenom stabilt lag med sin 4-1-4-1 uppställning samt målfarliga i Jamie Vardy, som dessutom klev upp i skytteligaledning. Palace gör ett tappert försök men i slutändan var Leicester det bättre laget och vann därför rättvist.
Idag reser Palace till Londons finare kvarter för att möta ännu ett topplag.
Chelsea, som plockade hem Frank Lampard ifrån Derby County som ny tränare, har efter en trevande inledning verkligen hittat formen. Med sitt transferförbud har Lampard blivit tvungen att använda sig av den befintliga truppen och gjort det på ett ypperligt sätt. Chelseas yngre förmågor har verkligen klivit fram och tagit plats i truppen, nu när möjligheten tvingats fram. Spelare som Tomori, Mason Mount och Tammy Abraham har blomstrat och känns mer eller mindre som givna startspelare i år.
Chelsea ligger på en 4:e plats med bara 2 poäng bakom Manchester City på 2:a platsen.
Crystal Palace kommer till Stamford Bridge utan press på sig, då vi är given underdog. Som vi vet sedan tidigare så har Palace en tendens att röra om det i toppstriden, och Chelsea är ett av lagen Palace chockat tidigare. Vi minns bortamötet 2017 när Wilf Zaha stänkte dit 1-1 och Benteke, på ett nästan förnedrande sätt, lurade ner Courtois och chippade in 1-2.
Andros Townsend är tillbaka efter skada och Guaita gjorde en ganska bra insats mot Leicester, så jag tror Palace kommer ställa upp med 4-3-3 åter igen. Fast den här gången med Townsend istället för Schlupp, som nästan var osynlig i senaste matchen. Schlupp är en stabil spelare, men när Palace idag kommer få fokusera på att hitta kontringar så är Townsend mer kreativ och snabbare i offensiven.
Chelsea får räkna med att det kommer gå undan när Palace väl bryter Chelseas passningsspel. Trion med Zaha, Ayew och Townsend är som gjorda för att kontra och kompletterar varandra grymt bra.
Som Palace supporter har man alltid sina förhoppningar om att återigen få uppleva en skräll, men samtidigt uteblir hybrisen. Istället får vi luta oss tillbaka och njuta av att få se vårt rödblåa lag gå in som ett kompakt kollektiv och ge allt för att ta sig an dessa storklubbar.
Jag förväntar mig inget annat än att Palace kommer ligga lågt och låta Chelsea äga boll. Försöka täppa igen bakåt och genom kontringar och fasta situationer utnyttja de få svagheter Chelsea kan tros ha.
Förväntningarna på poäng är såklart minimala, men man kan ändå aldrig räkna bort oss i en sådan här match.
Värt att notera är dessutom att det här blir Roy Hogdsons 300 Premier League match som tränare och samtidigt Cahills återkomst till Stamford Bridge, dock i andra färger.
COYP!
