-
Läge för repris på Emirates
Senast lagen möttes slutade det med 3-2 seger för Crystal Palace. Ypperligt läge för repris.
Som förväntat var det ett revanschsuget, skickligt City med mycket bollinnehav som kom på besök på lördagskvällen. 22-78 i bollinnehav och 2-8 i avslut på mål, men inte var vi ofarliga för det.
Manchester City totaldominerade första halvlek och lät Palace knappt ta sig över halva plan. Det fick dock dröja till 39:e minuten innan 0-1 kom. Ett inlägg från högerkanten som svepte in mot en fristående Jesus som via bortre stolpen skarvar in bollen i mål. Ganska direkt efter avspark försöker sig Palace på ett anfall, som City bryter långt ner på egen planhalva. Det blir istället ett gyllene kontringsläge som man förvaltar på bästa sätt, när Sterling kyligt chippar bollen över backlinjen där Silva på halvvolley dundrar dit 0-2 efter bara 41 minuters spel.
Det radades upp chanser även i andra halvlek, men nu också från Palace sida. En intressant situation uppstår i den 63 minuten, när Zaha bokstavligen sliter ner Kevin De Bruyne i straffområdet. Efter granskning av VAR döms det endast till inspark, vilket t.om jag som hängiven Palace supporter tycker är en solklar straff.
Crystal Palace bästa läge kommer från Chrstian Benteke, som på en hörna nickar bollen mot mål, en grym räddning ifrån Ederson, som styr den i ribban och ut.
Även Zaha hade ett skott utifrån, som var nära på att slinka in, men även där stod Ederson i vägen.
Det var såklart en välförtjänt seger för City, men det var kul att se att Palace fortsatte kriga på trots 0-2 i paus. Jag vill även ge beröm till en spelare som fått oförtjänt mycket kritik genom åren, Wayne Hennessey. Efter sent skadebesked på Guaita fick Hennessey hoppa in och gör en riktigt bra match med en del väldigt fina räddningar. Det kändes genuint tryggt med honom i målet, och tryggt att veta att det finns bra backup när Guaita inte kan starta.
Palace gör ett, för många, oväntat byte. Christian Benteke kommer in, men det är lagkaptenen Luka Milivojevic som får kliva av.
Det är ett vågat byte av Roy, samtidigt som jag förstår honom. Luka Milivojevic har inledningsvis haft en till synes tuff period. Han har nyligen fått komma tillbaka till det Serbiska landslaget efter en längre tids bråk med tränaren, efter att ha kritiserat hans laguttagningar till VM 2018. Jag tror att det har påverkat honom enormt. Han har inte alls presterat på samma nivå som tidigare, vilket främst kanske speglas av hans 6 gula kort på de 9 inledande matcherna.
Samtidigt har både Kouyate och McArthur inlett säsongen grymt bra. Bägge är två ettriga slitvargar på mittfältet, vilket är en spelstil Roy älskar.
Min slutsats kring Luka är dock att det känns lite tidigt att plocka bort honom från startelvan, men om trenden fortsätter skulle det inte förvåna mig om Hodgson tar beslutet att byta in ännu en ettrig, hårt jobbande spelare i James McCarthy och ger kaptensbindeln till försvarsgeneralen Cahill igen.
Beröm ska även ges till både Joel Ward, som gjorde sin 200:e match i klubben, samt Holmesdale Fanatics (hemmastå) som uppmärksammade detta med ett fint tifo. En flagga med en bild på Joel Ward, inramat med rött och blått, samt en banderoll under med texten ”One Club, together in battle”.
Texten kan summera Joel Wards Premier League karriär, där han tillhört Crystal Palace sedan 2012 och alltid gett allt, trots att hans kvalitéer är begränsade. Han har aldrig kritiserat eller bråkat med klubben, utan är en av de spelarna som accepterat sin situation, trots begränsad speltid, hållit det positivt och krigat på helhjärtat för klubbens bästa.
Nu på söndag åker vi till Emirates för att ta oss an Arsenal, som lite oväntat kommer från förlust senast mot Sheffield United i måndags. Vi vet dock av erfarenhet att the Blades är en klurig bortamatch, där Chris Wilders defensiv är svår att bryta sig igenom. Men för ett lag som Arsenal, som såklart bör tillhöra toppen, är det en tung förlust. Arsenal har även hunnit med en Europa League match i torsdags där man hemmabesegrade Vitoria de Guimaraes med 3-2.
Det blir intressant att se vilket lag Hodgson väljer att ställa upp med, då det här inte är en omöjlig match att poäng i. Min gissning dock är ett fortsatt 4-3-3 med Zaha, Ayew och Schlupp längst fram. Trots en bra insats ifrån Hennessey hoppas jag att vi åter få se Guaita tillbaka i mål samt att Kelly och Cahill bildar mittbackspar.
Crystal Palace kan gå in till den här matchen med gott självförtroende, då all press ligger på Arsenal. Roys mannar kommer nog att satsa på att göra som Sheffield United, täppa till rejält bakåt och satsa på fasta situationer och kontringar. Vi får inte heller glömma hur det slutade för knappt 6 månader sedan, när vi senast var på besök. En välförtjänt 3-2 seger för Palace där vi fick se Benteke, Zaha och McArthur näta. Jag har en god känsla inför det här mötet och vågar till och med tro på poäng. För vad vore mer ”Typical Palace” än att ännu en gång slå ett topp 6 lag på bortaplan?
