Let’s have a disco, or even a gala!
Vilken säsong, festen fortsätter hos alla supportrar. Om jag fick uppdraget att skriva ett manus till en fotbollsmatch hade jag nog skrivit ett som handlade om Orients bortamatch mot Huddersfield Town. Det började som en av Shakespeares tragedier och slutade som en Hollywoodklassiker.
Efter en fantastisk dag mot Arsenal i söndags förra veckan var Orient i Huddersfield för en tuff match mot ett lag som inte har förlorat i tio matcher. Samtidigt hade de spelat tre oavgjorda innan dagens match, allt var möjligt.
Akt 1, scen 1. Dagen började inte bra när Huddersfield tog en ledning efter tre minuter (Jordan Rhodes) och mardrömsstarten fortsatte när, efter 19 minuter, Orients lagkapten Stephen Dawson lämnade planen på en bår på väg till lasarettet med en allvarlig knäskada. Dawson, som vann Man of the match mot Arsenal och har varit ryggraden i laget. Inn med Harry Kane. Orient var pressat under resten av första halvleken och var nog glada att klara sig med 1-0 efter de första 45 minuterna.
Akt 1, scen 2. Spelarna hade precis kommit ut på planen när Huddersfield fick sitt andra mål och matchen såg ut som det var på väg till en repetition av Orients sista förlust (5-0) borta mot Brighton på nyårsdagen. En tragedi hade blivit till en dubbeltragedi.
Men helt plötsligt efter 73 minuter hörde jag Shakespeare lämna Galpharm Stadium och Rockys Eye of the Tiger spelapå högsta volymmellan öronen på mig! Harry Kane som ersatt Stephen Dawson under första halvleken fick bollen i Huddersfields mål och plötsligt var Orient tillbaka i matchen. T o m när Kane blev utvisad några minuter senare för sitt andra gula kort dämpades inte musiken jag hörde. Rocky gav aldrig upp bara för att han hade varit nere på golvet ett par gånger! Precis som Rocky som hade den legendariske Micky som skrek hur han skulle göra, hade Orient Russel Slade och ett par tusen fans.
Något som Orients supportrar har lärt sig med detta lag är att de aldrig ger sig. Och när Jimmy Smith kunde möta ett Dean Cox inlägg för att nicka in 2-2 hade vi kommit till scenen när vår älskade Rocky börja skrika efter sin Adrian. Glädjescener bröt ut borta i Huddersfield och Orients målvakt sprang från sitt mål för att fira. Det enda som saknades var kamerablixtar och gråtande amerikaner!
I söndags var det dags för årets Oscarsgala. Hur ofta är det att just de filmer som vi aldrig hör talas om på galan är de bästa filmer som produceras under året? Är det inte så i fotboll också? Medan media och de flesta supportrarna har all fokus på Premier League fotboll missar många de klassiker som spelas i de lägre divisionerna.
Rocky, en Oscarfilm? Erm, nej tack…..
