Liverpool - Newcastle1 - 2
Liverpool – Newcastle 0–2: ”En finalförlust som alla andra, eller?”
En, på vissa sätt, säsongsdefinierande vecka skulle avslutas i London. Ligacupfinalen mellan Liverpool och Newcastle. Det som skulle bli en succéstart på en ny era blev istället en mardrömsvecka där tankar, åsikter och frågor blandas.
Innan vi börjar ska det tilläggas att det inte är en matchtext av den normala skalan. En liten ideell skara supportrar har även jobb och andra förehavanden som gjort att vi inte kunde följa matchen slaviskt och sätta ord på det. Men jag är inte heller den tryggast personen i krönikasfären, så det blir lite personliga åsikter varvat med matchinslag och frågor.
Det är en konstig känsla som ligger kvar efter gårdagens finalförlust, och veckan som passerat. En känsla som kanske borde efterlikna ”sorg” över en förlust är snarare blandat med en känsla av ovetande likt den känsla man hade under puberteten när man inte riktigt visste vad som hände.
Liverpool gick in i den här säsongen med den största framgångseran under min livstid. Jürgen Klopp-eran. In kom en skallig nederländare som man, åtminstone jag, inte hade stenkoll på. Jag var inställd på en säsong där topp fyra var det stora målet, men en målsättning som ganska snabbt hann att stegras upp.
Arne Slot kom in med ett lugn i kroppen som jag inte haft sedan Roy Hodgsons dagar då man var lugn i förlust. Men Arne applicerade den på vinster. I matcher där Jürgen Klopp lika gärna kunde vinna med 4–3 som att förlora med 3–4 fick nederländaren oss att kontrollera matchbilden till 2–0-seger efter 2–0-seger. ”Men det är bara Ipswich, det är bara Brentford osv” byttes snabbt ut mot att det såg ut på samma sätt mot Manchester City och Real Madrid. Wow.
Inställningen från att topp fyra var godkänt övergick snabbt, både i egna led, men även bland motståndarsupporters att Liverpool är Europas bästa lag. Det här laget ska vinna ligan när City och Arsenal är på dekis och bör nog också kunna utmana i Europa så som i de inhemska cuperna. Det går snabbt i hockey, men även i fotboll tydligen.
Ligatiteln var säkrad i december, sedan januari, sedan på riktigt i februari. Ligacupen var en barnlek och då ska vi inte ens prata om ligafasen i Champions League. Arne Slot var ett geni, samtidigt som han bara levde på Jürgen Klopps meriter och truppbygge. Det var tvära kast både hit och dit.
Detta är tankar som jag haft, tankar som florerat i sociala kanaler och tankar som fått mig att börja fundera. Hur bra är Liverpool, hur bra är Arne Slot? Hur viktig är Mohamed Salah, Virgil van Dijk och Trent Alexander-Arnold? Vad händer om/när de lämnar?
Om vi nu snabbspolar till vecka elva, 2025. Här kom den säsongsdefinierande veckan.PSG hemma med 1–0 från bortamötet, ett lag som kanske smugit sig upp till Liverpool och Barcelonas status som Europas bästa lag. Tycka vad man vill om lottningen och att ettan får möta Europas bästa lag. För all del skyll på det, men den status vi skapat oss själva så ska alla lag besegras. Åker vi ut i åttondel eller final, jag bryr mig inte.
Den matchen slutade med uttåg på straffar. Ett dubbelmöte med två ansikten, som kunde slutat hur som helst men som för en gångs skull visade att fotbollen är rättvis? PSG förtjänade att vinna och även om det inte är någon tröst så kan jag acceptera det. ”Detta hade kunnat vara en final”, det är åsikter som kanske underlättar men i slutet av veckan spelar det ingen roll om det är åttondel eller final. Titlar ska vinnas.
På söndagen kom en chans till revansch. Direkt. Newcastle stod och väntade på Wembley, och även de åt faktiskt upp oss. Det finns massa åsikter om matchen i sig. Hur smart är det att låta Dan Burn markeras av Alexis Mac Allister? Hur smart är det att låta han vara omarkerad? Hade Alisson tagit bollen? Slår tröttheten till?
Samma frågor som bollas varje säsong. Lägg därtill den här formsvackan som alla tjajat om, när kommer den. Är det nu? Kanske.
Liverpool har de senaste, åtminstone, tio åren varit bedrövliga veckan efter ett landslagsuppehåll. Men en tanke som slår mig är: ”Hade den här säsongen fått en annan prägel om uppehållt kommit en vecka tidigare?”. Kanske, men det spelar ingen roll.
Liverpool står för två tama matcher på rad. När det gällde som mest. Jag har upplevt finalförluster som känts tyngre och svårare, men jag har också upplevt finalförluster som jag kunnat vifta bort enklare. Var detta en finalförlust som alla andra? Jag vet inte.
Jag hoppas innerligt att det inte blir säsongsdefinierande. För vi ska minnas att det är en ny coach, förhoppningsvis krönas det med en ligatitel. Annars, då kan vi slå på den stora kaostrumman. Trots att topp fyra var godkänt innan säsongen startade. Fotboll är en konstig sport.
Tillbaka till den här konstiga ”pubertetskänslan”. Hade dessa två matcher inte kommit inom loppet av ett par dagar kanske känslan hade varit annorlunda, och hade vi varit pigga hade det varit en helt annan sak. Men nu finns det faktiskt lite substans i frågeteckena kring Arne Slot. Hur stora växlar ska vi dra av den här säsongen? Jag ifrågasätter inte att Arne är rätt man för Liverpool, och jag menar inte på något sätt att han har gjort något dåligt. Gud nej! Han har nollat Real, City x2, Leverkusen och producerat fina siffror på många plan. Men när vi summerar denna säsong med en förmodad ligatitel, gjorde han det då med Klopps meriter?
Vi har ännu inte sett en värvning av Slot. Vi vet inte till 100 procent hur han vill bygga framtidens Liverpool så hur ska vi gå in i nästa säsong och hur högt ska han hyllas när denna säsong är över? Blir han av med noll, en, två eller tre av de mest bärande spelarna de senaste åren. Hur ersätter man dem? Det är mina största frågor denna dag.
Var det en finalförlust som alla andra? Visst, jag känner ”sorgen” men frågan är om jag blivit lämnad med så många frågor och ovisshet efter en vecka och en finalförlust som denna. Jag tror inte det.
