Liverpool - Newcastle
4 - 0

Liverpool - Newcastle 4-0: Lågoddsarnas match

Newcastle gästade Liverpool på Anfield under annandagen och för alla som var trötta efter all julmat var det en perfekt match att slumra till på då allt gick enligt manus. Liverpool spelade tryggt hem tre poäng i en match där Newcastle inte hade något vapen att hota med.

Rafa hade gjort hela sex ändringar från matchen mot Fulham senast. Bland annat fick Hayden ersätta Ki på mittfältet då koreanen åkt iväg på asiatiska mästerskapen. Även Joselu fick förtroende att starta längst fram, och Muto startade istället för Perez.

Första halvlek
Newcastle började faktiskt hyfsat första tio. Bland annat fick Joselu ett fint nickläge i Liverpools straffområde efter ett precist inlägg av Ritchie, men spanjorens nick gick över.

Man märkte däremot att Liverpool hela tiden var ett hot offensivt, och att det endast krävs ett läge för att förändra förutsättningarna. Bland annat fick Shaqiri ett bra skottläge efter ett inspel, men skottet gick utanför och Dubravka slapp agera.

Det dröjde däremot endast till den 11:e matchminuten innan ledningsmålet kom. Liverpool gjorde en kort hörna, slog in bollen i straffområdet där en ostörd Lascelles nickade bollen rakt ner till Lovrens fötter, och självklart fick kroaten en drömträff och sprängde upp bollen i nättaket, totalt otagbart för Dubravka och 1-0 till Liverpool.

Mané fick en fantastisk möjlighet att utöka hemmalagets ledning i den 19:e matchminuten efter en delikat passning av Firmino, men Mané fick aldrig direkt iväg något skott och Dubravka kunde avfärda honom den gången.

Innan halvtidsvilan hotade även Shaqiri med en vass frispark, men Dubravka var vaken och tippade bollen över ribban. Sammanfattningsvis 1-0 till Liverpool efter första halvlek, vilket inte kändes helt hopplöst för Newcastles del.

Andra halvlek
Newcastle fick värsta tänkbara start på andra halvlek, drygt en minut in i halvleken åker Dummett på en straff efter att ha snuddat Salah vid armen varpå egyptiern föll. Teatraliskt men taktiskt, och den sistnämnde klev själv upp och manifesterade hur en bra straff ser ut, 2-0 till hemmalaget i den 47:e matchminuten.

Liverpool kontrollerade halvleken och Newcastle försökte hitta kontringsmöjligheter, men desto längre matchen led desto svårare tenderade det att bli.

I den 73:e minuten fick ungdomstalangen Sean Longstaff Premier League-debutera när han gick in istället för formsvaga Kenedy.

Minuten därefter anade vi något som liknade fint anfallsspel av Newcastle, när Ritchie väggade sig igenom till kanten varpå skotten slog ett fint inspel till Hayden som däremot sköt utanför.

Om inte matchen redan var punkterad så blev den åtminstone det till 110% när Shaqiri i den 79:e matchminuten satte 3-0 till Liverpool efter att samtliga försvarsspelare tittat boll, ett enkelt fotbollsmål.

Det kom även ett fjärde mål fem minuter därefter när Fabinho fick stå strax bredvid Dubravka i Newcastles straffområde och enkelt nicka in det fjärde och sista målet för dagen efter en hörna.

Det kunde även blivit ett femte mål för hemmalaget efter att Lovren serverat Mané till ett magnifikt skottläge, men anfallarens skott gick över den gången.

Premier League-debuterande Longstaff fick Newcastles bästa chans för matchen när Alisson i Liverpool-kassen var utanför straffområdet på äventyret, Longstaff fintade sig förbi målvakten och sen Liverpool-spelarna, men då hade Alisson hunnit tillbaks in i straffområdet och räddade Longstaffs skott.

Roligare än så blev det inte och Liverpool utökade sin serieledning efter en ohotad och förhållandevis enkel hemmaseger.

Avslutande kommentarer
Newcastle stod lågt när Liverpool anföll, något som funkat bra mot Liverpool förut, men Klopps mannar har numera blivit såpass skickliga mot även lågt stående lag så att man hittar instick och skapar fina möjligheter i alla fall. Newcastles uppställning tenderade mestadels vara en 3-5-2-formation där Fernandez, Lascelles och Dummett spelade innerbackar, varpå Ritchie och Yedlin var wingbacks och Kenedy, Hayden samt Diamé delade på mittfältet, med Muto och Joselu på topp.

Newcastle fick ett par kontringsmöjligheter under matchen, men medelmåttiga fotbollsspelare som numera även är formsvaga ställer inte till med mycket oreda. Newcastle har under Rafa ofta överpresterat och spelat över sin egentliga kapacitet och gjort det mycket bra, men när man visar upp sig från sin egentliga sida så blir man pulveriserade av ett topplag som Liverpool.

Det finns så mycket man saknar i Newcastle idag. Jag kommer väl ihåg hur det kunde se ut ifjol och varför det såg så bra ut som det då stundtals gjorde. Newcastle utgjordes då av ett solitt fundament, ett unisont försvarsspel, Lascelles som ledde försvaret och själv gjorde stora framsteg, och var en av våra viktigaste spelare. Samtidigt hade vi Shelvey som skapade majoriteten av våra chanser, och en Kenedy vi fått in som injicerade flärd och kreativitet i anfallsspelet. Under matchen mot Liverpool fanns inget av det där kvar. Kenedy går inte att känna igen om man jämför med förra säsongen, Shelvey är tyvärr skadad, och Lascelles vet jag inte vad som har hänt med. Dessutom är spelare som var svaga förra säsongen fortsatt svaga. Yedlin har exempelvis inte slått ett enda inlägg till rätt adress under hela sin Newcastle-karriär känns det som, Diamé skiner i ungefär var tionde match innan han går tillbaks till att vara slö och slå bort enkla passningar, och Joselu har redan bevisat vilken svag anfallare han är på den här nivån.

För att ta ut något positivt från truppen så är jag optimistisk till Muto som alltid är kvick, alltid har låg tyngdpunkt och alltid är vaken och med i anfallsspelet, redo att skapa saker. Även Dubravka har jag aldrig blivit besviken på. Han kunde egentligen inte göra någonting på något av målen.

Straffen som Liverpool fick i början av andra halvlek tog musten ur Newcastle, och där kändes uppförsbacken alltför brant. Som icke oberoende men ett försök till att vara objektiv så kändes straffen givmilt dömd. Newcastle har dessutom aldrig vänt ett underläge till vinst den här säsongen, och jag kommer ihåg att det var likadant förra Premier League-sejouren. När man låg under var det som att man hade förlorat matchen.

Sammanfattningsvis så finns det två sätt man kan analysera Newcastle på. Dels saknas det unisona och solida försvaret Lascelles styrde ifjol, Shelveys högerfot, och även Kenedys form. Får Newcastle de bitarna på plats så kommer man ha goda chanser till att göra ”miraklet”, som Rafa beskrev det som, och lyckas stanna i Premier League. Sen kan man också se det som att det inte spelar någon roll huruvida Newcastle har marginalerna och lyckas stanna ett år till eller inte så länge Mike Ashley äger klubben. Klubben är som pausad tills vidare, och kommer inte kunna utvecklas så länge Ashley äger den. Rafa har hittills aldrig självmant slutat från en klubb han har tränat, men nu börjar jag fundera över om tanken ändå inte har slagit honom, han kommer aldrig kunna jobba effektivt under Ashley.

För att gå till matematiken så ligger Newcastle (konstigt nog) på en acceptabel femtondeplats i tabellen efter att halva säsongen är spelad. Man har spelat ihop 17 poäng på 19 matcher, och 17 gånger två ger oss 34 poäng vid säsongsslutet om höstformen ska vara konstant. 40 poäng räcker i princip varje år för att stanna kvar i ligan, och det är inte omöjligt att tro att det snittet kommer sjunka något de kommande åren när de starkaste lagen blir starkare, och de övriga inte hänger med. I fjol hade faktiskt 34 poäng räckt till att stanna i ligan, med marginal om en poäng. Och det var ju precis det Ola Andersson sa i Viasat-studion, det som mest troligt skulle kunna rädda Newcastle, är att det finns fler lag, som eventuellt är ännu sämre.

On to the next one, Watford på lördag, howay.