Inför: Tottenham - Liverpool

Efter ett evighetslångt uppehåll gör Liverpool en nystart i ligaspelet i form av en resa till White Hart Lane. Liverpools utdelning där på senare år har varit mager och Spurs har förstärkt rejält till den här säsongen, men de får klara sig utan Mido som visade ut sig senast. Och vem vill inte se Edgar Davids och Momo Sissoko drabba samman på mittfältet?

”En avgörande period”, är en fras som ofta överanvänds titt som tätt under en säsong och 2005/06 kommer vi på grund av extrainsatta kvalmatcher och klubblags-VM knappast att få höra den vid färre tillfällen när Liverpools stundande spelschema granskas. Tar vi en titt på vad som väntar fram tills nästa VM-kvaluppehåll om tre veckor kan vi väl därför haka på och konstatera att jo, det är en avgörande period som väntar.

Vi har bortamatcher mot Tottenham, Real Betis i Champions League och trixiga Birmingham samt hemmamatcher mot Manchester United, Chelsea och Chelsea igen. Ja, det är inte bara så att motståndet genomgående hör till det tuffare utan efter att ha ställts mot Chelsea den 28 september i Champions League möter vi dem alltså i ligan söndagen den 2 oktober. Brydde sig klubbarna ens om att granska spelschemat för gruppspelet i Champions League när det kom, kan man fråga sig.

Tar vi oss igenom de sex matcherna helskinnade ser det bra ut, men då krävs det bättre spel jämfört med den senaste ligamatchen och Supercupfinalen för två veckor sedan. Först ut av de sex matcherna är en resa till London.

Tottenham Hotspur

Tottenham har lite elakt blivit synonymt med mittenlag och deras snittplacering i Premier League med en elfteplats pendlande mellan plats åtta och femton förklarar väl ganska bra varför så är fallet. De är också den enda Premier Leagueklubb som aldrig har placerat sig bland de sex högsta eller lägsta lagen.

Den som till skillnad från Doug Livermore, Ossie Ardiles, Gerry Francis, Christian Gross, George Graham, Glenn Hoddle, David Pleat och Jacques Santini skall försöka att ge åtminstone en UEFA-cupplats till Tottenham och få dem att slå sig in bland topplagen är Martin Jol, som gick från assisterande manager till manager i november förra året. Sportdirektören Frank Arnesen snoddes av Chelsea, vilket piskade upp stämningen mellan Londonlagen, som om det krävdes ytterligare skäl för att ogilla Chelsea. Damien Comolli med ett förflutet i St. Etienne tog över Arnesens post i torsdags.

Kanske kan det den här gången verkligen vara dags för Spurs att få ihop ett framgångsrikt lag för truppen ser starkare ut än på mycket länge. Bland nyförvärven får juvelen anses vara signandet av Edgar Davids på fri transfer.

In: Paul Stalteri (Weder Bremen), Wayne Routledge (Crystal Palace), Aaron Lennon (Leeds), Edgar Davids, Inter Milan), Jermaine Jenas (Newcastle, £8M), Young-Pyo Lee (PSV) och Grzegorz Rasiak (Derby, £2,25M).

Ut: Rohan Ricketts, Simon Davies (Everton, £3,5M), Thimothee Atouba (Hamburg, £1,5M), Dan Marney (Norwich, lån), Frederic Kanouté (Sevilla, £4,4M) och Erik Edman (Rennes).

De tre sistnämnda värvningarna anlände under transferfönstrets sista dag. Rasiak är polsk landslagsman och nätade två gånger i Polens 3-2-seger över Israel nyligen medan Young-Pyo blir andre sydkorean i ligan efter Manchester Uniteds Park Ji-Sung. Jol ansåg Young-Pyo vara den bäste vänsterbacken i Holland och är samtidigt inte orolig över att Rasiak skall misslyckas med att ta steget från The Championship till Premier League.

Sistaminutenvärvningen av Rasiek har att göra med att Jol fick släppa Frederic Kanouté till Sevilla samt acceptera en trematchersavstängning på Mido efter armbågen i matchen mot Chelsea. Det senare innebär att Mido inte får spela mot Liverpool. Två andra spelare som är tveksamma till spel är Ledley King och Tom Huddlestone som båda upptog träning tidigare i veckan efter en tids skadefrånvaro. Wayne Routledge och Noe Pamarot blir definitivt borta ytterligare ett par veckor.

Det återstår att se om Jol kan få fason på Tottenhams spel, men det verkar åtminstone som att ett första steg på vägen togs förra säsongen. Om vi tar och tittar på perioden 2000-2004 kan vi nämligen se att laget släppte in hela 226 mål (Liverpools motsvarande siffra är 147 mål) på fyra ligasäsonger, vilket för övrigt ter sig ganska lustigt med tanke på att laget har kritiserats för att spela för defensivt.

Mindre lustigt för folket på White Hart Lane kanske, men förra säsongen släppte Tottenham bara in 41 mål, något som de inte har varit i närheten av på länge och kan de nu bara få till offensiven också hittar vi dem nog till slut bland topp sju, vilket skulle vara deras främsta placering i Premier League.

Tottenham inledde jakten på detta med en 2-0-seger borta mot Portsmouth, hjälpta av ett självmål i första halvleks sista minut. Premiären följdes upp med en ny 2-0-seger, den här gången hemma mot Middlesbrough, och en rejäl tavla av Mark Schwarzer gav dem tvåan, men Jermaine Defoes 1-0 var å andra sidan en riktig pärla. Runda nummer tre bjöd på 0-0 borta mot Blackburn, vilket med tanke på att Jol sparade Davids, Carrick och Defoe på bänken från start inför det stundande Londonderbyt samt Blackburns jättedubbelchans precis före halvtid, nog var en halv seger. Lucas Neill blev utvisad, Robbie Savage inkasserade sin sedvanliga varning och allt var som vanligt.

I den senaste matchen så väntade Chelsea hemma på White Hart Lane, men matchen dog i praktiken efter 25 minuter när Rob Styles valde att visa ut Mido för en hög armbåge mot Del Horno. Spurs pigga start kom av sig och med en man mer var det enda intressanta om Chelsea skulle vinna med 1-0 eller 2-0. Det blev det sistnämnda.

Tottenham har inte gjort mål på 195 minuter, men som ni säkert räknat ut hållit nollan i tre av fyra matcher så här långt. Inräknat förra säsongen var nederlaget mot Chelsea deras första förlust på nio hemmamatcher och de har inte förlorat två raka ligamatcher sedan Jol tog över rodret.

På White Hart Lane har Tottenham och Liverpool mötts 62 gånger. Spurs har 30 segrar mot Liverpools 18 och 14 matcher har slutat oavgjorda. I Premier League har Tottenham sex segrar mot Liverpools tre och fyra matcher har slutat oavgjorda. De senaste åtta åren är dock ingen munter läsning för Liverpoolfans som bara har en vinst (3-2, 2002/03) och två oavgjorda matcher att glädjas åt. Bortamatch mot Tottenham har på senare år alltså varit långtifrån någon poängorgie för de röda.

Latin på klubbemblem är ju alltid en given hit och Tottenhams betyder ”att våga är att göra”. Fördelen med latin är att det i vårt tidevarv alltid låter högtidligt och pretentiöst om det så hade stått ”Da mihi sis crustum Etruscum cum omnibus in eo”. Det senare betyder ”Jag tar en pizza med allting på”.

Liverpool

Som ni har kunnat läsa om i en separat artikel inleder vi från och med den här matchen ett samarbete med ett statistik- och matchanalysföretag och ni når den sidan genom att klicka på Sportstraderstatistiken.

Liverpool går in till lördagens match med ett bedrövligt facit i ligan. Blott en seger (2-1 på Fratton Park) på sju bortamatcher och oförmåga att göra mål i fem av dessa skrämmer inte ens tvångsneurotiker. Det kan vara värt att komma ihåg när jag nämner att vi bara har förlorat en av de elva senaste tävlingsmatcherna, men denna radda innehåller en hel del matcher mot mindre kvalificerat motstånd. Senast Liverpool vann en ligamatch med mer än ett mål var den 5 februari när Fulham betvingades med 3-1.

Fernando Morientes skadade sig under landslagsuppdrag och är inte aktuell för spel, vilket även gäller Jerzy Dudek och Neil Mellor. Djimi Traoré och Zak Whitbread har dragits med smärre krämpor och kan få svårt att ta en plats redan mot Tottenham. Florent Sinama-Pongolle har en bit kvar till matchform, men kanske får vi se Harry Kewell i något skede av matchen.

Sami Hyypiä avstod spel i Finlandsmatch i onsdags på grund av influensa, men det skall inte vara något som hindrar honom från spel på lördag. Sällskap i backlinjen tror jag han får av Steve Finnan, Jamie Carragher och Stephen Warnock. José Reina vaktar målet.

Känslan säger mig sedan att vi inte får se Djibril Cissé och Peter Crouch från start tillsammans, utan att Crouch kommer att "slängas in mot slutet" precis som Rafael Benítez har sagt att han vill utnyttja honom. I stället får vi då Mohammed Sissoko och Xabi Alonso lite djupare på mittfältet bakom en mer offensiv Steven Gerrard med Boudewijn Zenden och Luis Garcia på kanterna, där den senare har en friare offensiv roll.

En duell att se fram emot lite extra mot är Davids mot Sissoko. Där lär de slå sådana gnistor i tacklingarna att man skulle kunna antända våt cement.

0 kommentarer