Inför: Liverpool - Manchester United

Klassiskt rivalmöte på söndag när Manchester United gästar Anfield. Liverpool har tre raka hemmaförluster mot United och söker nu revansch mot ett lag som saknar en del viktiga spelare. Lagen har tillsammans bara släppt in ett mål i ligan, men inte lär väl den här matchen sluta 0-0?

Derbybataljerna mot Everton är självklart särskilt laddade, matcherna mot Arsenal extra betydelsefulla och på grund av händelser de senaste två åren har mötena med Chelsea seglat upp som toppar på säsongen, men trots allt detta har de två matcherna mot Manchester United varje säsong ett extra skimmer över sig och få fotbollsmatcher torde engagera en lika stor supporterskara runt jordklotet.

Skall vi vara ärliga så lär United ha sett mötena med Arsenal och Chelsea de senaste åren som viktigare för ligaguldet, men när det gäller ren rivalitet är det en annan sak, vilket exempelvis Ryan Giggs uttalande häromdagen också skvallrar om.

MANCHESTER UNITED

Den 12 maj 2005 är ett datum som många Manchester Unitedsupportrar lär minnas med fasa för det var då som den amerikanske affärsmannen Malcolm Glazer satte in den slutliga stöten för ett övertagande av klubben. Den 16 maj ägde han 75 % av aktierna, tillräckligt för att plocka bort klubben som börsnoterat företag och göra den privatägd igen, och den 14 juni var hans aktiekapital uppe i 97,3 %, något som gav honom full kontroll och möjlighet att fullständigt plocka bort den från den allmänna aktiemarknaden (detta skedde den 22 juni).

”Profiten och snikenheten har bytts in från bänken och gjort ett hattrick” som en mindre nöjd supporter uttryckte det. Malcolms sönder Joel, Avram och Bryan tog plats i styrelsen som ersättare för medlemmar, exempelvis ordförande Sir Roy Gardner, som avgick i protest. Glazers övertagande lämnade Manchester United med £265M i skulder och fansen har förstås uttryck oro över att klubben därmed skulle ha svårt att hävda sig på transfermarknaden. Glazer & Co har dock lovat att Alex Ferguson skall få tillräckligt med ekonomisk uppbackning för att köpa ”stora namn”.

Vi skall inte förlora oss i alla de ekonomiska aspekterna av uppköpet här och nu, vill du få igång en diskussion föreslår jag att du besöker valfritt Man Utd-forum, utan konstaterar att uppköpet än en gång har satt fokus på var en klubbs själ ligger och huruvida det är nödvändigt med skrämmande stora ekonomiska resurser för att hålla sig i toppen av fotbollseuropa i dag.

Som ni säkert vet lät protesterna bland Unitedsupportrar inte vänta på sig; en del vände ryggen till på ligamatcher medan andra uppmanade till bojkott av sponsorprodukter knutna till klubben. På samma sätt, men självklart av helt andra orsaker, som bojkotten efter Hillsboroughkatastrofen ledde till att The S*n inte säljer särskilt många lösnummer runt Anfield.

Så många ”stora namn” har det kanske inte blivit just den här sommaren, men värvningen av Fulhammålvakten Edwin van der Sar får ses som ett kap och holländaren har redan räddat United vid ett par tillfällen under början av säsongen. I övrigt på värvningsfronten hittar vi mittfältaren Ji-Sung Park som glänste för PSV i förra säsongens Champions League (det var han som gjorde ungefär exakt allt utom mål i semifinalen mot Milan om ni minns) samt en backupmålvakt i Ben Foster som närmast kommer ifrån Stoke City. Foster är utlånad till Watford resten av säsongen 2005/06.

Phil Neville splittade med brorsan och stack till Everton för £3,5M medan José Kleberson valde Besiktas med en prislapp på £2,5M. Roy Carroll gick gratis till West Ham och samma klubb lånade in David Bellion under resten av säsongen. David Jones (Preston), Chris Eagles (Sheffield Wednesday), Jonathan Spector (Charlton) är andra utlånade spelare medan Paul Tierney och Lopez Felipe Ricardo frigjorts från sina kontrakt.

Manchester Uniteds stora framgångar sedan början av 90-talet, åtta Premier Leaguetitlar och fyra segrar i FA-cupen, har ökat kraven och efter ligaguldet 2002/03 har det bara blivit en inteckning i FA-cupbucklan, något som naturligtvis snabbt har fått förståsigpåare att fråga om Uniteds storhetstid nu är över eller i alla fall i falnande. Men en pokallös säsong är också en säsong, som Ulf Lundell skulle ha sagt.

Tre segrar och en oavgjord match så här långt i Premier League är väl inte direkt läsning som orsakar panik, men spelmässigt ger säsongsöppningen inte lika positiva vibbar som poänginsamlingen för Unitedfansen. De två senaste matcherna mot Manchester City (1-1) hemma och Villarreal (0-0) borta kan till och med ha givit ny kraft åt bojkottningen, men av fel skäl… Försvarsmässigt har det dock sett bra ut, det skall sägas, men nu har ytterligare ett namn lagts till skadorna i backlinjen på Wes Brown och Gary Neville, nämligen Gabriel Heinze som skadade sig svårt i första halvlek mot Villarreal. Argentinaren missar större delen av säsongen och är faktiskt i fara för att inte kunna delta i nästa sommars VM-slutspel. I tillägg är Ole-Gunnar Solskjaer, Louis Saha, Quinton Fortune och Roy Keane borta.

Summa summarum saknas en hel del tunga namn i United och framför allt är det på ytterbacksplatserna och mittfältet som de är försvagade. Mittfältskampen skall vi bara vinna i den här matchen med samtliga mittfältare utom Harry Kewell tillgängliga. Framåt startar med all sannolikhet Wayne Rooney och Ruud van Nistelrooy. Holländaren har oroväckande nog plockat upp målformen från förrförra snarare än förra säsongen och nätat i lagets samtliga ligamatcher så här långt. Rooney är en aggressiv, fysiskt ettrig forward som utvecklats sedan flytten från Everton, men det återstår för honom att utveckla det som sitter ovanför axlarna. I Champions Leaguematchen i veckan visade han ut sig med ett fullständigt idiotiskt agerande gentemot domaren. Det är självklart inte idiotiskt på samma sätt som en tvåfotstackling med dobbarna före, men icke desto mindre väldigt korkat. United har vunnit samtliga 15 matcher som Rooney nätat i.

På Anfield har Liverpool i ligasammanhang 35 vinster, 17 oavgjorda och 20 förluster mot Manchester United medan statistiken räknat både hemma och borta lyder på 49 segrar, 42 oavgjorda och 53 förluster. I Premier League har Liverpool fyra vinster, två oavgjorda och sju förluster mot United på Anfield och sju vinster, sex oavgjorda och tretton förluster totalt sett. Den senaste 0-0-matchen hittar vi 32 matcher tillbaka i tiden den 23 december 1989 på Anfield.

Den 17 december 1995 besegrade Liverpool Manchester United med 2-0 på Anfield efter två mål av Robbie Fowler. Sedan skulle det dröja på dagen fem år tills nästa seger mot United kom och det var Danny Murphy som med en frispark sänkte Manchesterlaget på Old Trafford den 17 december 2000. Efter att inte ha vunnit mot dem på fem år radade Liverpool nu upp fem raka segrar, vilket inkluderar Steven Gerrards 30-metersrökare på Anfield, Murphys andra avgörande frispark på Old Trafford, en Charity Shieldvinst och John Arne Riises legendariska frispark.

Den 1 december 2002 var det dock slut på det roliga och efter två mindre bra ingripande av Jerzy Dudek som skänkte Diego Forlan två mål kom vi inte närmare än Sami Hyypiäs reducering och Dietmar Hamanns rungande ribbträff. Liverpool stack emellan med ”Dudeks revansch” i Ligacupfinalen samma säsong, men på Old Trafford blev det ett rejält 0-4-nederlag och nästa säsong en ny 1-2-förlust på Anfield. Murphy förnekade sig dock inte och för tredje gången (den här gången dock inte på frispark) på fyra säsonger sänkte han United borta med matchens enda mål.

Förra säsongen så och Manchester Uniteds övertag håller i sig, eftersom det blev 1-2-förlust hemma och 0-1-förlust borta för Liverpool. På Old Trafford gjorde United en av säsongens bästa halvlekar och så tempostark att från åtta månaders avstängning just återvändande Rio Ferdinand fick springa ut till sidlinjen och käka en chokladkaka. 2-0 till hemmalaget i halvtid var i underkant och Liverpool restes sig aldrig efter det. Returen på Anfield var spelmässigt jämn, men Liverpool kom aldrig fram och hotade Unitedmålet på allvar. Bortalaget saknade en rad spelare och efter Rooneys ledningsmål och i ännu högre grad efter Wes Browns utvisning halvvägs in i den andra halvleken bevakade de ledningen.

Liverpool har alltså tre raka nederlag hemma mot Manchester United, vilket sträcker sig ända tillbaka till Riise satte den där frisparken. Den senaste hemmaförlusten mot United markerar även när vi senast förlorade på Anfield i ligan, men lagen som har stått för motståndet sedan dess har inte varit av yppersta kvalitet. Som många av er säkert vet har Liverpool haft väldigt svårt att döda hemmamatcher och det är ovanligt att vi vinner med mer än uddamålet eller noterar frustrerande 1-1-resultat.

Samtidigt har endast ett lag vunnit med mer än ett mål de fem senaste säsongerna; det rör sig om Aston Villa som den 8 september 2001 vann med 3-1. Gerrard kvitterade på första anfallet efter pausvilan, men visade sedan ut sig halvvägs mellan Hendries 1-2 och Vassells 1-3. Kanske inte den roligaste matchen att hänga upp sig vid, men andra halvlek innehöll sju stopptidsminuter, något som mycket väl kan vara ett ligarekord.

Rob Styles håller i pipan på Anfield och Styles fem insatser i ligan så här långt har renderat ett rött och elva gula kort. Det röda blev omdiskuterat eftersom det handlade om Midos armbåge i hemmamatchen mot Chelsea.

Okej, en referens till det stora landet i väster kan jag väl ta och avsluta med och det får bli att på söndag är det exakt 132 år sedan ”The Panic of 1873” startade och orsakade en kollaps av USA:s ekonomi. Philadelphiafirman Jay Cooke gick i konkurs, vilket utlöste en dominoeffekt av nedstängda verksamheter, konkurser och hög arbetslöshet. Om det ger någon vink om Manchester Uniteds ekonomiska framtid återstår att se.

LIVERPOOL

Liverpool saknar fortfarande Fernando Morientes, Neil Mellor och Jerzy Dudek medan det har varit tyst om var Harry Kewell står comebackmässigt.

Rafael Benítez vilade en handfull trötta spelare mot Real Betis och åtminstone Steve Finnan och Steven Gerrard räknar jag med går in i startelvan mot Manchester United. Det skulle i så fall innebära sorti för Josemi och Momo Sissoko eller Xabi Alonso.

Det kan verka underligt att peta Sissoko, men med Keane borta på Uniteds mittfält lägger jag större vikt vid Gerrard och Alonsos passningsspel än Momos diamanthårda närkampsspel och bollvinnande. Just passningsspelet är för övrigt den aspekt där han har mest att lära. Nu spelade även Alonso 90 minuter i Spanien och det kan vara en faktor som placerar Xabi i stället för Sissoko på bänken, men det som fäller avgörandet för mig är att Momo i samtliga sina inhopp har varit en rejäl injektion i laget och detta kan behövas då nivån i spelet på Anfield brukar åka bergochdalbana numera. Hur många starka 90-minutersprestationer på hemmaplan från 2005 kan du räkna upp? Ja, du får gärna räkna in hösten 2004 också om du vill.

Rafa skall sedan bestämma vilka två av Peter Crouch, Djibril Cissé och Florent Sinama-Pongolle som startar. Pongolle gjorde ett fantastiskt fotbollsmål medan Cissé stod för ett trött inhopp i veckan, så baserat på det vore saken klar, men jag gissar att Flo får börja på bänken trots allt. Det blir Luis Garcia som får stå för tekniken på liten yta.

De senaste åren har en uppseendeväckande stor andel målvaktsmissar tenderat att koncentrera sig kring mötena med United och det är nu upp till José Reina att inte hänga in fler tavlor i det galleriet. Det räcker att Rembrandts självporträtt är återfunnet.

Enligt ovanstående resonemang skulle Liverpool då formera sig enligt följande på söndag:

                               Reina
        Finnan Carragher Hyypiä Traoré
        Garcia Gerrard Alonso Zenden
                     Cissé Crouch