Inför: Liverpool FC - Blackburn Rovers

Två veckor efter det tunga nederlaget mot Chelsea återupptar Liverpool ligaspelet och med endast en seger på de första sex matcherna är det nu dags att börja plocka trepoängare. För motståndet står benknäckargänget Blackburn Rovers.

FA-cupfinalen 2001 mot Arsenal ligger förstås ytterligare något pinnhål längre upp, men sällan har jag känt mig så ställd inför ett resultat som efter 1-4 mot Chelsea. En förlust mot seriesuveränerna som briljerar i samlat försvarsarbete och anfallseffektivitet kan jag ta, men 1-4? Jag har sett oss förlora med 0-2, 0-3 och 0-4 på Stamford Bridge och ansett det vara i underkant, men i den här matchen där Liverpool hade 60 % av bollen, lika kunde ha gjort 2-2 och ingen hade ansett det vara ett konstigt, åkte vi alltså på det största Anfieldnederlaget sedan 1969.

Mycket handlar naturligtvis om att Didier Drogba, som var helt osynlig några dagar tidigare i Champions Leaguematchen lagen emellan, hade en sådan där kväll när allting fungerade. Han sprang rakt fram, fick bollen vallad på sig och brutalkapades av Djimi Traoré för en straff. Han lyckades med en fint på Sami Hyypiä jag inte skulle tro han har högre effektivitetskoefficient på än 0,05, han misslyckades med ett skott som blev till en perfekt passning och så vidare. Missförstå mig inte, Drogba är en kraftfull forward som självklart har kvaliteter, men det kändes som att ifall matchen hade fortgått en kvart till hade Chelseaanfallaren ordnat världsfred, uppnått nirvana, bevisat Riemannhypotesen, satt munkvale på Alanis Morrisette och belagt TV3 med sändningsförbud vid sidan av fotbollsbevakningen.

Bara för att resultatet var i överkant betyder det nu inte att Liverpool spelade särskilt bra eller att det på något sätt var oflyt att det inte var vi som vann med 4-1. Av de nämnda 60 % var så många passningar i sidled att någon borde fundera på att rotera gräsmattan 90 grader för att vi skall lyckas komma framåt.

BLACKBURN ROVERS

Man brukar säga att fotboll inte är en sport, utan en knäskada. På motsvarande sätt skulle man kunna säga att Blackburn inte är ett lag, utan ett benbrott. Fast det är i huvudsak på ”Evil Park” det gäller att ha dubbla benskydd för vad annat kan man konstatera efter att Liverpool råkat ut för smått bisarra tre(!) benbrott på en och samma arena på två säsonger. Oavsett hur tillspetsat ovanstående må vara tror jag de flesta backar mig om jag påstår att Blackburn ger mer skäl för labore än arte i sitt latinska valspråk.

In: Shefki Kuqi (Ipswich, gratis), Craig Bellamy (Newcastle, £5M), Richard Lee (Watford, lån), Zurab Khizanishivili (Glasgow Rangers) och David Bentley (Arsenal, lån).

Ut: Nils-Eric Johnsson, Craig Short, Jay Boothroyd (Perugia, låneperiod slut), Jon Stead (Sunderland, £1,8M), Paul Gallacher (Stoke, lån), James McEveley (Ipswich, lån) och Matt Derbyshire (Plymouth, lån).

Springaren från Newcastle (hans hållning för tankarna till en av Victor Hugos karaktärer) skall tillsammans med finske Kuqi vässa till Rovers anfall, något som lät vänta på sig tills i den senaste ligaomgången. Efter att ha inlett med förlust borta mot West Ham och vinst hemma mot Fulham gick Blackburn nämligen mållösa från fyra raka matcher innan Morten Pedersen med två mål sänkte Manchester United på bortaplan och WBA tvånollades till hemma tack vare två mål av just Kuqi. Den flygande finnen har en av de mer dödsföraktande målgesterna och oddsen för att han skall tvingas avstå framtida matcher på grund av sprickor i revbenen letar sig knappast över 2,0. Bellamys första ligamål låter vänta på sig trots fyra matcher från start.

Elva poäng på åtta matcher är alltså facit för Rovers och det återstår att se om vinsterna mot United och WBA markerar början på en formtopp. I så fall måste laget lyckas med något de inte gör särskilt ofta och det är att vinna på Anfield. På totalt 57 möten borta mot Liverpool har det blivit 33 segrar för de röda, 15 oavgjorda matcher och nio vinster för Rovers. I Premier League har Liverpool sex segrar, fyra oavgjorda och en förlust hemma mot Blackburn. Det nederlaget kom i september 1993, men det finns även en 0-1-förlust i FA-cupen i januari 2000 att redovisa. Räknat både hemma och borta i ligan har Liverpool 13 raka matcher utan förlust mot Blackburn och hela åtta av dessa har slutat oavgjort.

Blackburn har släppt in åtta av sina nio mål i andra halvlek.

Brad Friedel, David Thompson och Dominic Matteo har tidigare spelat för Liverpool, men det är endast Friedel vi kan vänta oss att se från start. Matteo är fotledsskadad och Thompson har ännu inte spelat för Rovers den här säsongen. Han gjorde dock comeback i reservlaget den 3 oktober och kan vara aktuell för en plats i truppen till matchen mot sin gamla klubb. Förutom Matteo återfinns Gresko och Bellamy på skadelistan med lättare knäskador. Robbie Savage var avstängd senast och tar troligen Steven Reids plats påmittfältet.

Mark Halsey är rättskipare på lördag och Halsay hann bland annat med ett rött och fem gula kort i Liverpools ligapremiär på Riverside Stadium. Efter det har Halsey lugnat sig och endast adderat fyra ytterligare varningar på tre matcher.

LIVERPOOL

Jerzy Dudek satt på bänken för Polen mot England, men Carling Cupmatchen mot Crystal Palace känns som ett lämpligt comebacktillfälle och jag räknar med att José Reina vaktar målet på lördag.

I backlinjen finns det inga skador att rapportera om, men liksom på mittfältet kan Rafael Benítez välja sin elva utifrån vilka som matchades för sina landslag i VM-kvalet. Steve Finnan skulle därför kunna få stå tillbaka för Josemi på högerkanten. Efter en och en kvarts match av perfekt genomförd taktik (sedan får man tycka vad man vill om själva taktiken) mot Chelsea föll Djimi Traoré ur ramen när han lika huvudlöst som onödigt rev ner Drogba och trots att fransmannen var en av de spelare som gick mest framåt i utvecklingen förra säsongen är det lite oroväckande att han ännu en gång föll ur ramen i en stormatch. Benítez lär ha fortsatt förtroende för Traoré, men med tanke på motståndet på lördag tror jag Stephen Warnock passar bättre.

Momo Sissoko var hemma i Mali och spelade och det troliga är att han sparas till Champions Leaguematchen mot Anderlecht på onsdag. Med Steven Gerrard skadad skulle det innebära Dietmar Hamann och Xabi Alonso centralt.

Luis Garcia är en viktig kugge i Benítez 4-5-1-liknande formation och jag tror att spanjoren ligger närmare till hands för att starta borta mot Anderlecht (då det lär bli en enda spelare på topp) jämfört med mot Blackburn om han nu skulle vilas från någon av matcherna. Finns Garcia med i startelvan gör han sin femtionde start i Liverpooltröjan. Florent Sinama-Pongolle verkar annars vara alternativet ute till höger och till vänster lägger jag min röst på Bolo Zenden framför John Arne Riise, eftersom norrmannen VM-kvalade i veckan.

Fernando Morientes gör förmodligen comeback i den här matchen och jag gissar att han spelar från start, inte minst baserat på Rafas inte alltför stora förtjusning i att använda Djibril Cissé. Sedan drar jag till med en fullständigt galen gissning och det är att vi faktiskt får se två forwards i startelvan i form av Morientes och Peter Crouch.

När vi är inne på ”utfrysningen” av Cissé är det ganska ironiskt att han tillsammans med Sami Hyypiä är den ende spelaren som har deltagit i Liverpools samtliga 15 matcher den här säsongen. Men medan Hyypiä har startat samtliga 15 har Cissé sju matcher från start och åtta inhopp.

0 kommentarer