-

Inför: Liverpool - Wigan

Första ligamötet någonsin mellan Liverpool och Wigan och bortalaget leds av Paul Jewell som en gång tränade på Melwood. Liverpool kan luta sig mot bästa ligaformen på länge medan frågan för Wigan är om det var smekmånaden som kom av sig?

1992 dök namnet Wigan upp i mitt liv i två sammanhang, fast det handlade då inte om fotbollslaget Wigan Athletic utom om staden. Jag stötte på ”northern soul” och därmed legendariska allnighterstället Wigan Casino samt den engelska gruppen Verve (vars andra platta för övrigt hette A Northern Soul), sedermera The Verve efter att jazzetiketten med samma namn hotat med stämning.

Det här var långt innan bandet splittrades, återbildades och gjorde ganska ordinär pop, splittrades, snodde av Rolling Stones och blev stämda och Richard Ashcroft vandrade rakt fram i en välkänd musikvideo vars symfoni även ackompanjerade en bilreklam. Nej, 1992 gjorde de låtar på 8-12 minuter som handlade om graviationsgravar och att knapra blå piller och dansa natten lång. Musikvideorna bestod av suggestiva ljus/skuggeffekter med Ashcroft iklädd kvinnokläder i en. Han och Kurt Cobain försökte tydligen lansera metrosexuelltrenden långt innan David Beckham hade gjort sin första ansiktsbehandling…

Wigan hamnade således på min referenskarta och när mitt intresse för engelsk fotboll och Liverpool i synnerhet växte sig allt starkare brukade jag kasta ett öga på var Wigan höll hus i divisionssystemet och hur det gick för dem. När de så hamnade på allas läppar i och med steget upp till Premier League var jag förberedd.

WIGAN ATHLETIC

Efter misslyckade försök med Wigan County, Wigan United, Wigan Town AFC och Wigan Borough lyckades staden slutligen bilda en fotbollsklubb när Wigan Athletic såg dagens ljus 1932.

Klubben valdes in i fotbollsligan efter att ha vunnit Northern League 1978 och ersatte Southport som slutat sist i dåvarande division 4. De kommande 25 åren jojoade laget mellan de två lägsta divisionerna innan manager Paul Jewell i sin andra säsong med klubben ledde dem till serieseger i division 2.

Wigan låg i toppen av division 1 hela säsongen 2003/04, men fick i säsongens sista omgång se sig snuvade på en playoffplats av Crystal Palace som sedermera gick hela vägen. I efterhand skulle jag säga att det gynnade Wigan i längden, men någon som har större inblick i klubben får gärna övertyga mig om motsatsen.

Laget inledde som många nykomlingar mycket starkt med en benhård defensiv och ett par riktigt pålitliga målskyttar. Bland annat en anfallare vid namn Andy Liddell (numera i Oldham) som jag alltid undrade om han hade någon koppling till legendariske Billy (det hade han inte). Liksom Liddell i Liverpool kunde Andy spela lite varsomhelst på offensiv planhalva och gjorde 70 mål på 217 ligaframträdanden för Latics.

Wigan var ett tag 1-0-segrarnas mästare både hemma och borta, men när så säsongen fortlöpte blev skillnaden i truppbredd mer uttalad jämfört med toppkonkurrenterna och deras fenomenala start falnade och på slutsträckan fick de alltså se sig omsprungna av Crystal Palace.

Med ett års erfarenhet adderat till en stark defensiv och ett fungerande grundspel var det säsongen 2004/05 inget snack om att Wigan skulle upp och de slutade på den andra direktuppflyttningsplatsen sju poäng bakom Sunderland. Wigan släppte in 35 mål på 46 matcher, vilket var minst i Championship.

Generaliserar man mycket grovt kan man vid en sammanfattning av de lägre divisionerna säga att alla lag på övre halvan är mycket starka hemma, men det som skiljer topplagen från de andra är att de plockar mycket poäng på bortaplan. Det senare är då förstås ofta tecken på ett eget spel och en förmåga att inte bara spela på de andras misstag.

Wigan hörde till de sistnämnda och såg därmed ut att vara väl rustade för det sista steget upp i Englands fotbollsfinrum. Jag hörde alltså till det fåtal som inte trodde att Wigan skulle åka ner, även om det vore en väldig efterkonstruktion att påstå att jag trodde att de skulle skugga Chelsea i toppen i november. Tack vare sin defensiv räknade jag med att de skulle knipa de där 0-0- och 1-1-poängen som är livsviktiga för lag i botten när säsongen sammanfattas samt tack vare sitt grundspel störa topplagen på bortaplan.

Att se Wigan falla mot Chelsea i premiären trots att stundtals har varit spelmässigt överlägsna Premier Leaguemästarna och vara väl värda att ta hem alla 3 poängen smärtade mig lite extra och jag befarade att det skulle kunna forma den vidare säsongen. Ack, så fel jag hade. 0-1 mot Chelsea följdes i och för sig upp med 0-1 på The Valley, men sedan rusade Athletic upp i tabellen. Åtta segrar och en oavgjord på de följande nio matcherna och plötsligt låg Wigan tvåa bakom Chelsea med en match mindre spelad. Det kan vara värt att poängtera att om Andreas Johansson hade satt en av sina stora chanser i seriepremiären så hade Wigan allt annat detsamma lett Premier League efter elva omgångar!

Därefter inleddes en period i spelschemat som parar ihop Wigan med idel topplag och det var nu som laget skulle få bekänna färg enligt experterna. Att döma av de första två matcherna i ”mardrömsprogrammet” (2-3 och 1-2 hemma mot Arsenal och Tottenham) den kommande tiden ser Wigan inte ut att räcka till mot den absoluta toppen i Premier League, men jag känner mig fortfarande säker på att laget får möta Liverpool även den nästa säsong.

Wigan vände åtminstone tillfälligt förlusttrenden genom att avancera till kvartsfinal i Carling Cup genom att eliminera Newcastle med 1-0 hemma efter att ha förvaltat en straffspark två minuter före full tid. Det var dock ett b-lag Jewell ställde upp med i veckan och managern förväntas återgå till den elva som föll mot Spurs. Han får dock klara sig utan målvakten John Filan och försvararen Emerson Thome.

Mannen som haft en stor del i Wigans framgångar på senare år är managern Paul Jewell som föddes i Liverpool 1964. Han inledde också in spelarkarriär i den röda tröjan, men på grund av Kenny Dalglish och Ian Rush dominans blev det aldrig något a-lagsframträdande och Jewell sökte lyckan annorstädes.

Jewell dyker upp i Liverpoolsammanhang igen i maj 2000 när Bradford City klarade kontraktet i den sista omgången genom att besegra Liverpool med 1-0 på hemmaplan, något som innebar att de röda missade en kvalplats till Champions League. Efter den genomklappningen i omgång 38 blev det spel i UEFA-cupen säsongen 2000/01 och med tanke på hur det gick borde Jewell få lite extra applåder från Anfieldpubliken på lördag.

Förutom Jewell har Wigans framgångssaga blivit verklighet tack vare styrelseordförande Dave Whelan ekonomiska support. Whelan är ägare till sportsprylvaruhuskedjan JJB Sports.

Wigan har släppt in sju av sina tio mål i andra halvlek. Framåt har bara två av sexton mål gjorts första halvtimmen. Baserat på det borde det finnas goda chanser för en rivstart av Liverpool. Henri Camara och Jason Roberts leder den interna skytteligan med tre fullträffar vardera. Vi får se om Wigan liksom sin första säsong i Championship kroknar på grund av en smalare trupp. Hittills har Jewell kört hårt på ungefär samma lag och sex spelare har startat varenda ligamatch så här långt i tillägg till Roberts och Graham Kavanagh som bara missat en respektive två matcher.

Liverpool och Wigan har endast mötts vid ett tillfälle tidigare och det var i Littlewoodscupens (ligacupens) andra omgång säsongen 1989/90 när Liverpool vann med 5-2 hemma och 3-0 borta. Det mest chockerande med det är att Steve Staunton kom in från bänken och satte ett äkta hattrick i andra halvlek i den bortamatchen. De flesta minns nog annars Staunton som vänsterback i slutet av hans Liverpoolkarriär samt för hans fina målvaktsinsats i derbyt mot Everton när Sander Westerveld blivit utvisad och samtliga byten redan var gjorda.

Uriah Rennie dömer lördagens match på Anfield. Rennie har delat ut elva kort på sex ligamatcher och får stundtals ta emot kritik för att han inte kan läsa av matchbilden.

LIVERPOOL

Tätt matchande för Liverpool nu och eftersom det rör sig om högprioritetsmatcher har Rafael Benítez inte möjlighet att vilja massa spelare och till att råga på allt är det tidig avspark på lördag. Champions Leaguematchen mot Chelsea i veckan kan faktiskt komma att stå i skuggan prioritetsmässigt nu när båda lagen är klara för avancemang.

Tunga ben är det som kan fälla oss mot Wigan och ett par nya ansikten är att vänta i startelvan. Trots alla snack om en schism tror jag Rafa tar in Djibril Cissé i anfallet och sätter Fernando Morientes på bänken. Latics lite stabbiga mittförsvar med Arjan De Zeeuw och Liverpoolbekantingen Stéphane Henchoz betvingas bäst med fart och det har ju Cissé gott om.

Momo Sissoko är avstängd efter sin utvisning mot Sunderland och det naturliga valet är att sätta in Dietmar Hamann i hans ställe på mittfältet. Backlinjen då? Nja, bortsett från sista tio på Stadium of Light fick de inte slita så hårt och jag tror som sagt att Benítez hellre vilar några i förstafyran mot Chelsea jämfört med här.