Inför: Deportivo Saprissa - Liverpool

Till skillnad från upplagorna 1981 och 1984 reser Liverpool fullt inställda på att bärga pokalen som så här långt har undsluppit klubben och ta korandet av världens bästa klubblag på allvar. Först ut i semifinalen väntar Costa Ricanska Deportivo Saprissa vars manager väcker tunga VM-minnen från 1990.

Interkontinentalcupen

Intercontinentalcupen skapades av Henri Delauney för att kora världens bästa klubblag genom att para ihop de europeiska cupmästarna med Sydamerikas dito. Europa hade redan European Champions Club Cup, men något liknande fanns inte i Sydamerika så en motsvarande cup, Copa Lebertadores, bildades.

Det fösta mötet gick av stapeln 1960 mellan Real Madrid och Peñarol och titeln avgjordes över två (eller fler om de vann varsin) matcher som spelades på respektive lags hemmaarena fram till och med 1979.

Intercontinentalcupen har nästan alltid prioriterats högre av det sydamerikanska laget jämfört med det europeiska, något som blev väldigt uppenbart under 70-talet när Ajax (1973), Bayern München (1974, 1976), Liverpool (1977) och Nottingham Forest (1979) tackade nej och i stället ställde Europa upp med finalförlorarna. Det innebär exempelvis att det var Malmö FF som fick försvara Europas färger 1979, men tyvärr blev det förlust mot paraguayanska Olimpia Asunción med 2-1 borta och 0-1 hemma.

1975 ställdes dessutom finalen in helt eftersom Bayern München och Independiente inte kunde komma överens om speldatum och 1978 avböjde både Liverpool och Boca Juniors på grund av krock med spelschemat på hemmaplan. Det torde stå ganska klart att Liverpool inte rankade Intercontinentalcupen särskilt högt och om det gick helst avstod helt från att delta.

1980 tog Toyota över som sponsor och cupen gick över till att avgöras över en enda match som spelades på Tokyos nationalarena. Sedan dess har inget lag nekat till att delta.

FIFA:s klubblags-VM

När det förra seklet gick in på sin sista skälvande slutsträcka spann FIFA planer på att ersätta Intercontinentalcupen, eller Tokyocupen som den också kallades, med en egen turnering kallad FIFA Club World Champions (refererad till som klubblags-VM här efter) som också såg dagens ljus i januari 2000. Den här turneringen skulle även involvera cupmästare från Asien, Nordamerika, Australasien och Afrika.

Problemet var nu att inget avtal hade kunnat slutas med Toyotacupens sponsorer, så den finalen spelades också och det den 30 november 1999. Manchester United besegrade brasilianska Palmeiras med 1-0 i matchen som spelades i Tokyo. Det var när engelsmännen sedermera reste till São Paolo i januari för att delta i FIFA:s nya turnering som det skapades rubriker, eftersom det krävde att United drog sig ur FA-cupen. Den engelska fotbollsassociationen gav motvilligt sitt medtycke, delvis för att öka Englands chanser att få anordna fotbolls-VM 2006 (som alla vet vann Tyskland den dragkampen).

Valet av lag (åtta stycken) till klubblags-VM var kontroversiellt eftersom Corinthians som endast vunnit den brasilianska ligan och ingen cup samt Real Madrid som vunnit Interkontinentalcupen 1998 (året före Manchester United alltså och dessutom den turnering som klubblags-VM var avsett att ersätta) fick delta.

Den nya turneringen var inte särskilt populär och en ny version skissades upp som skulle spelas i Spanien 2001 och innehålla tolv lag. Den ställdes dock in på grund av flera faktorer, fast främst för att FIFAS marknadspartner ISL gick i konkurs. Medan FIFA fick se även 2003 års version av klubblags-VM gå i stöpet fortsatte Interkontinentalcupen att spelas, nu flyttad till Yokohoma, för att 2005 slutligen få igenom en sammansmältning av Interkontinentalcupen och klubblags-VM. Det är alltså denna nybildade turnering som Liverpool har rest till Japan för att delta i.

Liverpools tidigare deltagande

Efter att ha avstått efter Europacupsegrarna 1977 och 1978 valde Liverpool att resa till Japan 1981 och 1984 som Europas representanter, men turneringen sågs fortfarande mest som ett onödigt ont och både manager (Bob Paisley respektive Joe Fagan) eller spelare hade inställningen att spela av matchen och återvända hem snabbt utan skador.

Mark Lawrenson berättar i Liverpool Echo om hur laget efter 18 timmars flygresa la sig tio på kvällen för att vakna redan vid fyratiden på morgonen. Laget anlände bara någon dag före avspark så kroppen var inte acklimatiserad till den nya dygnsrytmen och enligt Liverpoolbacken var det som att spel i sömnen och det på en plan av undermålig kvalitet. Paisley hade sagt till spelarna att akta sig för att filma eller bli involverade i andra dumheter. Resultatet blev att Liverpool med Lawrensens ord bjöd på ungefär två tacklingar under 90 minuter.

Nu säger jag inte att Liverpool med säkerhet att hade vunnit om de verkligen hade försökt, men jag skulle vilja se det lag som 1981 hade besegrat Liverpool med 3-0 i en match med hundraprocentig inställning från de röda och då får Flamengo ha den mästerlige Zico i laget hur mycket de vill. 3-0 var nämligen vad brasilianska Flamengo vann med 1981 och 1984 besegrade Independiente Liverpool med 1-0.

Liverpools lag i Interkontinentalcupen:

1981: Grobbelaar; Neal, Thompson, Hansen, Lawrenson; R. Kennedy, Lee, McDermott (D. Johnson), Souness; C. Johnson, Dalglish.

1984: Grobbelaar; Neal, Nicol, R. Kennedy, Hansen; Gillespie, Mølby, Johnston, Wark (Whelan); Daglish, Rush

Nu när åren gått är det dock flera av spelarna som ångrar att de inte tog Interkontinentalcupen på allvar. Dels för att officiellt kunna kalla sig världens bästa klubblag, men också för att lägga vantarna på en pokal som få lag ens är i närheten av att få erövra.

Rafael Benítez gör en jämförelse med Europacupen som i början inte tillskrevs någon större vikt, men i dag är den turnering som en klubbs meriter vägs med ute på kontinenten och vem vet hur klubblags-VM rankas om 20 år.

Yokohama och arenan

Yokohama är med sina 3,6 miljoner invånare Japans andra största stad efter Tokyo. Under det senaste århundradet har staden utvecklats från ett litet hamnområde med ett fåtal hus till ett betydelsefullt centrum för affärer och annan kommersiellt verksamhet. Trots att staden ligger endast en halvtimmes resväg från huvudstaden har den skapat sin egen prägel. Stadssilhuetten präglas av flertalet skyskrapor och futuristiska mässområden, inte minst Japans högsta byggnad Landmark Tower som dominerar med sina 296 meter.

Ogillar ni att åka hiss bör ni undvika att besöka Landmark Tower eftersom hissen rankas som världens näst snabbaste. I siffror innebär det att den tillryggalägger 60 våningar på en minut. Vilken som är den snabbaste hissen lämnar jag till den intresserade läsaren att själv ta reda på, men jag kan hjälpa er genom att stryka hissen på Chalmers kemisektion. Kontinentalförskjutningen framstår som stressande i jämförelse.

Färdigställd 1997 inför fotbolls-VM 2002 ligger International Stadium Yokohama 6 km norr om stadskärnan och tar 72 370 åskådare. Arenan är Japans största och ramade in Brasiliens finalvinst mot Tyskland i VM 2002.

DEPORTIVO SAPRISSA

Liverpool är tillsammans med São Paolo seedade, vilket innebär att dessa båda lag går direkt in i semifinal. Motståndarna i dessa semifinaler har utsetts via två kvartsfinaler där Al-Ittihad (Saudiarabien) besegrade Al Ahly (Egypten) med 1-0 och Deportivo Saprissa (Costa Rica) slog ut Sydney FC (Australien) med samma siffror. Det mest anmärkningsvärda i den första kvartsfinalen var att det var Al Ahlys första förlust på 56 matcher.

Liverpools motståndare i torsdagens semifinal är alltså Deportivo Saprissa från Costa Rica medan São Paolo får ta sig an Al Ittihad. 1935 bildade Ricardo Sarissa Ayma Deportivo Saprissa i San José och klubben anses vara den med största supporterskara i hemlandet. Sedan de gick upp i högstadivisionen 1949 har de dominerat den inhemska ligan kraftigt och kallas för de ”lila monstren”. Deportivo har 23 ligatitlar och har vunnit CONCACAF vid tre tillfällen.

Klubbemblemet pryds av en eldsprutande lila drake. Det sägs, men historien ringer i varningsklockan för i efterhand uppdiktad, att lila blev klubbens färger efter att deras röda tröjor och blå shorts av misstag tvättades ihop. På läktarna får Liverpools röda och vita färger samsas med Deportivo Saprissas supportergrupp La Ultra Moradas (de ultralila) lila.

2002 köptes klubben upp av Jorge Vergara, en mexikansk affärsman och filmproducent, som också äger Chivas de Guadalajara och driver Major League Soccer-klubben C.D. Chivas USA.

Sedan 2003 har klubben anammat policyn att endast värva Costa Ricafödda spelare, något som öppnat upp för anklagelser om diskriminering. Deportivo kvalade in till klubblags-VM genom att besegra Pumas de UNAM (Mexiko) i den nordamerikanska cupfinalen.

Bland Deportivo Saprissas mest framstående spelare och Costa Ricas mest legendariska spelare hittar vi ett namn som för oss svenskar framkallar kalla kårar. Jag talar om en viss Hernán Medford som sänkte Sverige i fotbolls-VM 1990 (1-2, 1-2, 1-2, ni vet) när Sverige trots förluster mot Brasilien och Skottland hade chansen till avancemang om de blågula bara gjorde processen kort med ”blåbärslaget” Costa Rica. Johny Ekström gav Sverige ledningen i den 31:e minuten, men Roger Flores kvitterade i den 75:e matchminuten och tre minuter före full tid fullbordade inhopparen Medford det svenska fiaskot med slalomåkning från mittlinjen genom det svenska laget.

”Tretton fjantar förklädda till fotbollsspelare. Tretton skrämda typer som svek en hel nation när dom var skyldiga att vinna. Tretton Italienturister från Sällskapsresan 4 som för alltid kommer att förknippas med svensk fotbolls största fiasko någonsin.”

Nej, Lasse Sandlin var inte nöjd…

Medford satte också det historiska målet på Aztecastadion som innebar att Costa Rica kvalificerade sig för VM i Japan/Sydkorea 2002. Historiskt eftersom det är Mexikos enda förlust på hemmaplan i VM-kvalsammanhang. Sverigedödaren finns med även när Liverpool möter Deportivo Saprissa på fredag, men vid sidlinjen eftersom han numera är manager för Costa Ricaklubben. Ute på planen framhålls Ronald Gomez, Walter Centeno och Gerold Drummond som spelarna att hålla koll på.

LIVERPOOL

Vad gör man om man är en match från att sätta klubbrekord i antalet raka matcher utan insläppt mål? Sätter sig på ett plan till andra sidan jorden för att lätt jetleggad spela på en arena där man aldrig satt sin fot och mot ett lag man aldrig mött och dessutom är från mellan/sydamerika? Knappast om man får välja. Chansen att bygga på sviten med en elfte nolla känns inte övertygande stor, men Liverpool har å andra sidan inte rest till Japan för att hålla tät bakåt utan för att vinna turneringen.

Frågan är hur Rafael Benítez resonerar inför torsdagens match. Med all respekt för Deportivo Saprissa, så skall den här titeln stå mellan Liverpool och São Paolo, vilket innebär att det mesta krutet borde läggas på söndagens förmodade final mot brasilianarna. I övrigt finns ingen större anledning att mixtra för mycket med den elva som besegrade 2-0 eftersom den i princip utgör Liverpools toppning just nu.

José Reina, Steve Finnan, Jamie Carragher, Sami Hyypiä, John Arne Riise, Steven Gerrard, Momo Sissoko, Xabi Alonso, Harry Kewell, Peter Crouch och Fernando Morientes för att friska upp ert minne. Hade det här gällt en direkt avgörande match hade jag gissat på Luis Garcia mot Kewell som enda förändring, men nu kan både Josemi, Djimi Traoré och Stephen Warnock vara aktuella i backlinjen medan Riise kan få flytta fram på mittfältet.

Att döma av hur Liverpool avslutade matchen mot Middlesbrough kan Rafa också välja att start med Garcia och Morientes på topp, men om Crouch blotta uppenbarelse, styrka i luftrummet och spelartyp i något sammanhang skulle skörda fördelar så är det väl mot sydamerikanska lag. Medellängden för män i Mexiko-Brasilienregionen ligger för övrigt på 171 cm.

Källor: Wikipedia, FIFA, Liverpool Echo