Inför: São Paulo - Liverpool

En match skiljer Liverpool från att kunna titulera sig världsmästare och för motståndet i klubblags-VM-finalen står brasilianska São Paulo. Laget som innehåller en gammal skyttekung från Serie A, en målvakt som gjort 46 mål och en ytterback som spås glänsa för Brasilien under fotbolls-VM.

Information om Interkontinentalcupens historia, Liverpools tidigare deltagande i turneringen samt lite om Yokohama och finalarenan behandlades i införrapporten till semifinalen, men för enkelhetens skull återfinns det sist i den här i stället för att länkas till.

SÃO PAULO

São Paulo kvalade in till klubblags-VM genom att vinna Copa Libertadores efter att ha besegrat landsmännen Atlético Paranaense med sammanlagt 4-1. Det var första gången som en Libertadoresfinal spelades mellan två lag från samma land och genom sin vinst gick São Paulo upp i ensamt majestät som enda brasilianska lag med tre titlar (1992, 1993, 2005).

Medan få torde invända mot seedningen efter att ha sett skillnaden mellan Liverpool och Deportivo Saprissa fick São Paulo det oväntat tufft i sin seminfinal mot saudiarabiska Al-Ittihad. Brasilianarna tog ledningen med både 1-0, 2-1 och 3-1, men Al-Ittihad lät sig inte nedslås och framför allt i första halvlek fick São Paulo inte igång sitt spel enligt tränare Paulo Autrori.

”Det var en överraskning och en väldigt svår match, speciellt i första halvlek. De stängde ofta ytorna för oss och låg på tät markering. I andra halvlek blev det ändring, vi hade mer boll och det andra målet kom efter ett vackert anfall.”

Liksom med många bollskickliga sydamerikanske och portugisiska lag gäller de att inte låta dem få igång kortpassningsspelet och trilla boll. Precis som Al-Ittihad uppenbarligen lyckades med före paus gäller det för Liverpool att hålla uppe pressen högt upp i planen, något som vi nu visat oss klara av mycket bra, inte minst i förra säsongens Champions Leagueslutspel.

En annan avsevärd skillnad jämfört med Saprissa är fysiken. Medan ingen i costa ricanernas trupp mätte över 184 cm matchar São Paulo Liverpool bättre i både längd och tyngd och även om vi fortfarande borde ha ett övertag i luftrummet lär det inte bli lika markant som mot Saprissa.

2-1-målet i semifinalen slogs in av målvakten Rogerio Ceni som förutom att tillsammans med Amoroso vara den mest rutinerade i laget har noterats för 46 mål i sin karriär. Blir det frispark i bra läge skall ni alltså inte bli förvånade om Ceni rusar upp från andra sidan planen för att ta hand om den.

Amoroso (satte 1-0 och 3-1 mot Al-Ittihad) ja, som för 5-6 år sedan petade ner Ronaldo till andreforward i landslaget och 1999 gick från Udinese till Parma för 250 miljoner kronor. En allvarlig skada satte stopp för succén i Italien, men Amoroso var tillbaka som en vinnare när han var en nyckelfigur i Borussia Dortmund som tog hem Bundesligatiteln 2002.

En spelare som kan komma att bli nästa sommars stora favoritköp i Drömelvan under fotbolls-VM är Brasiliens och São Paulos högerback Cícero João de Cezare eller Ciconho som är hans artistnamn. Om det blir ett genombrott på den internationella scenen efter försmaken i Conderations Cup beror mycket på hur då 36-årige Cafu rankas av förbundskapten Carlos Parreira. Cafu som förresten spelade 95 matcher och gjorde sex mål för São Paulo 1989-94. Andra berömda spelare i São Paulos historia är Careca, Denilson, Falcao, Bellini, Raí och Rogerio.

Oavsett vilken definition man väljer av ”stad” hör São Paulo till en av de mest befolkade städerna i världen och är en av få metropoler som faktiskt har 10 miljoner i stadskärnan till skillnad från Tokyoområdet som enligt vissa källor hyser 35 miljoner men ”bara” 8 miljoner i centrum. Stuntar vi i geografiska restriktioner binds nästan 1 miljard människor förstås samman av en gemensam boplats – den kallas för slummen och ser ungefär ut likadan överallt… Eller som Williams uttrycker det i Enter the Dragon: “Ghettos are the same all over the world, they stink.”

Tillbaka till São Paulo som spelar sina hemmamatcher på Estádio Cícero Pompeu de Toledo eller kort och gott Morumbi som tar 80 000 åskådare. Deras hemmaställ är vitt med en svart respektive röd horisontell rand över bröstet, något som har givit dem namnet Tricolor av supportrarna.

Klubben São Paulo bildades för ganska precis 70 år sedan den 16 december 1935 ur resterna av São Paulo da Fleresta som kollapsat i ett försök att sammangå med Clube de Regatas Tietê och har plockat 21 ligatitlar med främsta perioder under 1943-57 och 1985-92. De har två inteckningar i Interkontinentalcupen från 1992 och 1993. I den första finalen besegrades Barcelona med 2-1 och året efter AC Milan med 3-2. Milan tog Olympique Marseilles plats efter att fransmännen petats på grund av fixade matcher och mutor.

LIVERPOOL

Efter att Rafael Benítez börjat plocka av spelare och rumstera om på positionerna hängde elvamatchersrekordet verkligen i en tunn tråd, men tack vare vakna insatser från inte minst José Reina och Josemi (jepp, den samme) hölls nollan intakt.

Jämfört med startelvan mot Saprissa tror jag Steve Finnan går in som högerback och att John Arne Riise skiftar ner som vänsterback. Riise var visserligen en av de mest framträdande offensivt senast, men så stora ytor lär han inte se förrän han besöker Hardangervidda nästa gång.

Det lämnar en plats på mittfältet där Luis Garcia troligen går in bredvid Momo Sissoko, Xabi Alonso och Steven Gerrard. Det märks att Djibril Cissé är en straffområdesspelare för det är runt det han bjuder upp till dans medan hans hemåtjobb inte når upp till Peter Crouch och Fernando Morientes nivå. Matchen mot Saprissa var dock ett steg i rätt riktning, men frågan är om Benítez inte väljer Nando till finalen.

Interkontinentalcupen

Intercontinentalcupen skapades av Henri Delauney för att kora världens bästa klubblag genom att para ihop de europeiska cupmästarna med Sydamerikas dito. Europa hade redan European Champions Club Cup, men något liknande fanns inte i Sydamerika så en motsvarande cup, Copa Lebertadores, bildades.

Det fösta mötet gick av stapeln 1960 mellan Real Madrid och Peñarol och titeln avgjordes över två (eller fler om de vann varsin) matcher som spelades på respektive lags hemmaarena fram till och med 1979.

Intercontinentalcupen har nästan alltid prioriterats högre av det sydamerikanska laget jämfört med det europeiska, något som blev väldigt uppenbart under 70-talet när Ajax (1973), Bayern München (1974, 1976), Liverpool (1977) och Nottingham Forest (1979) tackade nej och i stället ställde Europa upp med finalförlorarna. Det innebär exempelvis att det var Malmö FF som fick försvara Europas färger 1979, men tyvärr blev det förlust mot paraguayanska Olimpia Asunción med 2-1 borta och 0-1 hemma.

1975 ställdes dessutom finalen in helt eftersom Bayern München och Independiente inte kunde komma överens om speldatum och 1978 avböjde både Liverpool och Boca Juniors på grund av krock med spelschemat på hemmaplan. Det torde stå ganska klart att Liverpool inte rankade Intercontinentalcupen särskilt högt och om det gick helst avstod helt från att delta.

1980 tog Toyota över som sponsor och cupen gick över till att avgöras över en enda match som spelades på Tokyos nationalarena. Sedan dess har inget lag nekat till att delta.

FIFA:s klubblags-VM

När det förra seklet gick in på sin sista skälvande slutsträcka spann FIFA planer på att ersätta Intercontinentalcupen, eller Tokyocupen som den också kallades, med en egen turnering kallad FIFA Club World Champions (refererad till som klubblags-VM här efter) som också såg dagens ljus i januari 2000. Den här turneringen skulle även involvera cupmästare från Asien, Nordamerika, Australasien och Afrika.

Problemet var nu att inget avtal hade kunnat slutas med Toyotacupens sponsorer, så den finalen spelades också och det den 30 november 1999. Manchester United besegrade brasilianska Palmeiras med 1-0 i den senare matchen som spelades i Tokyo. Det var när engelsmännen reste till Sao Paulo i januari för att delta i FIFA:s nya turnering som det skapades rubriker eftersom det krävde att United drog sig ur FA-cupen. Den engelska fotbollsassociationen gav motvilligt sitt medtycke, delvis för att öka Englands chanser att få anordna fotbolls-VM 2006 (som alla vet vann Tyskland den dragkampen).

Valet av lag (åtta stycken) till klubblags-VM var kontroversiellt eftersom Corinthians som endast vunnit den brasilianska ligan och ingen cup samt Real Madrid som vunnit Interkontinentalcupen 1998 (året före Manchester United alltså och dessutom den turnering som klubblags-VM var avsett att ersätta).

Den nya turneringen var inte särskilt populär och en ny version skissades upp som skulle spelas i Spanien 2001 och innehålla tolv lag. Den ställdes dock in på grund av flera faktorer, fast främst för att FIFAS marknadspartner ISL gick i konkurs. Medan FIFA fick se även 2003 års version av klubblags-VM gå i stöpet fortsatte Interkontinentalcupen att spelas, nu flyttad till Yokohoma, för att 2005 slutligen få igenom en sammansmältning av Interkontinentalcupen och klubblags-VM. Det är alltså denna nybildade turnering som Liverpool har rest till Japan för att delta i.

Liverpools tidigare deltagande

Efter att ha avstått efter Europacupsegrarna 1977 och 1978 valde Liverpool att resa till Japan 1981 och 1984 som Europas representanter, men turneringen sågs fortfarande mest som ett onödigt ont och både manager (Bob Paisley respektive Joe Fagan) eller spelare hade inställningen att spela av matchen och återvända hem snabbt utan skador.

Mark Lawrenson berättar i Liverpool Echo om hur laget efter 18 timmars flygresa la sig 22 på kvällen för att vakna redan vid fyratiden på morgonen. Laget anlände bara någon dag före match så kroppen var inte acklimatiserad till den nya dygnsrytmen och enligt Liverpoolbacken var det som att spel i sömnen och det på planer av undermålig kvalitet. Paisley hade sagt till spelarna att akta sig för att filma eller bli involverade i andra dumheter. Resultatet blev att Liverpool med Lawrensens ord bjöd på ungefär två tacklingar under 90 minuter.

Nu säger jag inte att Liverpool med säkerhet att hade vunnit om de verkligen hade försökt, men jag skulle vilja se det lag som 1981 hade besegrat Liverpool med 3-0 i en match med hundraprocentig inställning från de röda och då får Flamengo ha den mästerlige Zico i laget hur mycket de vill. 3-0 var nämligen vad brasilianska Flamengo vann med 1981 och 1984 besegrade Independiente Liverpool med 1-0.

1981: Grobbelaar; Neal, Thompson, Hansen, Lawrenson; R. Kennedy, Lee, McDermott (D. Johnson), Souness; C. Johnson, Dalglish.

1984: Grobbelaar; Neal, Nicol, R. Kennedy, Hansen; Gillespie, Mølby, Johnston, Wark (Whelan); Daglish, Rush

Nu när åren gått är det dock flera av spelarna som ångrar att de inte tog Interkontinentalcupen på allvar. Dels för att officiellt kunna kalla sig världens bästa klubblag, men också för att lägga vantarna på en pokal som få lag ens är i närheten av att få erövra.

Rafael Benítez gör en jämförelse med Europacupen som i början inte tillskrevs någon större vikt, men i dag är den turnering som en klubbs meriter vägs med ute på kontinenten och vem vet hur klubblags-VM rankas om 20 år.

Yokohama och arenan

Yokohama är med sina 3,6 miljoner invånare Japans andra största stad efter Tokyo. Under det senaste århundradet har staden utvecklats från ett litet hamnområde med ett fåtal hus till ett betydelsefullt centrum för affärer och annan kommersiellt verksamhet. Trots att staden ligger endast en halvtimmes resväg från huvudstaden har den skapat sin egen prägel. Stadssilhuetten präglas av flertalet skyskrapor och futuristiska mässområden, inte minst Japans högsta byggnad Landmark Tower som dominerar med sina 296 meter.

Ogillar ni att åka hiss bör ni undvika att besöka Landmark Tower eftersom hissen rankas som världens näst snabbaste. I siffror innebär det att den tillryggalägger 60 våningar på en minut. Vilken som är den snabbaste hissen lämnar jag till den intresserade läsaren att själv ta reda på, men jag kan hjälpa er genom att stryka hissen på Chalmers kemisektion. Kontinentalförskjutningen framstår som stressande i jämförelse.

Färdigställd 1997 inför fotbolls-VM 2002 ligger International Stadium Yokohama 6 km norr om stadskärnan och tar 72 370 åskådare. Arenan är Japans största och ramade in Brasiliens finalvinst mot Tyskland i VM 2002.

Källor: FIFA, Wikipedia