Härifrån till evigheten
Mattias Herner försöker hänga kvar vid det han aldrig har tillräckligt av och använder nyårsnattens extra sekund som avstamp för 2005 års alldeles egna skottsekund.
Tid – denna jättedödare. Oavsett om du är ett vekt frostfruset grässtrå eller den starkaste armerade stenmuren måste du en gång ge vika. Den starkaste och hjältemodigaste krigaren liksom den räddaste mest harhjärtade fegisen kommer förr eller senare att förlora i kamp med Tiden. Jag, du som läser det här och givetvis den här texten måste med nödvändighet en gång gå förlorad i evigheten och för alltid endast existera som ett blekt minne eller mer troligt inte alls. Det ingen längre minns har aldrig hänt.
Sub specie aeternitatis eller ur evighetens synvinkel existerar vi så kort tid att vi knappt finns och man kan lätt påstå att jag liksom du föds och dör i detta nu. Tid är kanske det mest centrala i vår tillvaro och samtidigt något som är så otroligt svårt att få grepp om. Självklart motsägelsefullt förstår vi det förmodligen bäst genom att inte ha det. Den människa som aldrig ”inte har haft tid” skulle jag vilja träffa. Vi kan beskriva det ganska påtagligt genom att påstå att det är tid vi endast i konkurrens med pengar aldrig har tillräckligt av och skulle vi mot förmodan ha för mycket av det är det bara frustrerande. Ja, sådan är människan. Och Tiden.
Och vem har inte haft en önskan om att stanna tiden? För att behålla ett magiskt ögonblick i en evighet eller bara för att man har så mycket att göra. Tyvärr skulle vi förmodligen aldrig märka om tiden stannade eftersom det borde innebära ett tillstånd likt den absoluta nollpunkten där varenda partikel i universum står stilla och därmed de fysiologiska processer i din hjärna som gör dig medveten om att historia blir nu blir framtid.
Är du å andra sidan av övertygelsen att du kan fortsätta att förändras samtidigt som tiden står still eller kanske till och med att tillvaron förflyter i parallella tidsdimensioner öppnar det portar som skakar medvetandefilosofin, neuropsykologin och kausaliteten ganska rejält. Det finns mycket att säga om tidens alla konsekvenser, men för tillfället stänger jag dörren jag gläntade på där och stannar i nuet.
Visste ni förresten att vi får en extra sekund i natt? (För den intresserade definieras 1 sekund som 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133 och justeringen av kalendertiden har att göra med jordens rotationstid som i sin tur i huvudsak styrs av månens dragningskraft.)
Hör vi röstat om det? Var det något av det finstilta jag aldrig läste i samband med EMU-omröstningen? Inser ni vilket intrång på integriteten vi talar om här? Hela min tillvaro förskjuts ju bokstavligt talat ur fas! 1972 la de till två sekunder och mellan 1973 och 1979 adderades en sekund per år. Nu har vi inte fått en extra sekund sedan nyårsafton 1998. Är det konstigt att folk är stressade numera?
En sekund kanske någon tänker – vem bryr sig? Om din farsa varit lite snabbare eller långsammare på avtryckaren eller om din morsa rört sig annorlunda hade du aldrig funnits. Fråga Sven ”vad är oddset för plats fyra” Nylander eller praktiskt taget vilken idrottsman/kvinna som helst vad en sekund betyder. Ja, fråga vem som helst. Fråga den som bromsade för sent (RIP) och den som gasade för tidigt (RIP) vad en sekund betyder. Inget händer på månader och så förändras ditt liv på ett ögonblick. Visst är det frustrerande?
Jag tror ju i och för sig på en framtid med egna tidszoner, men det här med en sekund extra känns inte som rätt väg att gå. Min tanke var ju mer: Sover två timmar extra – minus två timmar. Väntar en kvart på spårvagnen – plus 15 min. Kö på Systemet – plus 20 min. En timme framför Aston Villa–Fulham – plus en timme. Tänk vad bekvämt. Jag anar vissa problem, inte minst i fråga om synkronisering med öppettider och interaktion med andra individer, men vilket nytt system lider inte av barnsjukdomar…
Hela det här med skottdagar och skottsekunder tyder annars på en ganska nonchalant behandling av vår nära vän Tiden. Streta du på där ute någonstans, men när vi känner för det justerar vi dig efter våra önskemål och då har jag inte ens nämnt sommar/vintertid. Tror ni verkligen Tiden bryr sig? Nej, det är nog bäst att skilja mellan Tid och av människan instiftad kalendertid.
Tid är i vilket fall som helst tvivelsutan pengar och ta väl hand om den sekund som är er given på nyårsafton – enligt vissa den sista eftersom vi i stället kommer att låta Greenwichmeridianen röra sig österut – när klockan just i natt går från 00:59:59 till 00:59:60 och sedan 01:00:00. Fånga dagen är för proffs, så varför inte börja med att fånga sekunden? Själv skall jag eftertryckligt försöka återerinra mig min egen skottsekund under 2005, vilken inträffade ungefär kl 22:43 den 3 maj.
De perfekta och fasansfulla ögonblicken kan aldrig skapas, eftersom själva konstruerandet fråntar dem deras fantastiska lyskraft och unikum, och det enda man kan göra är att jaga dem genom att sätta sig i fördelaktiga situationer där de kan tänkas uppstå. Därför var mitt ögonblick inte från själva finalen som man förstås i efterhand hade låtit konstruera. Ärligt talat hann jag aldrig uppfatta Andreiy Shevchenkos dubbelchans i slutminuten av förlängningen och att Liverpool skulle vinna straffläggningen var ju den enda logiska slutpunkten på en final som saknade all logik.
Nej, i stället infann sig mitt livs mest intensiva Liverpoolögonblick på den dagen som jag avskyr mest av alla ända sedan jag fyllde 21 år, nämligen min årliga födelsedag. Jämfört med vilken dag som helst är det givetvis mest symboliskt, men icke desto mindre den dag som påminner mig mer än något annat om hur jag närmar mig evigheten för varje andetag och hjärtslag som passerar.
Den krönika som beskriver detta ögonblick har funnits i mitt medvetande ända sedan dess och borde förstås ha nedpräntats under majs första dagar, men eftersom jag har varit så upptagen som bara en ensamstående arbetslös kan vara får ni ta del av den först nu. Jag har helt enkelt inte haft tid.
Skottsekundshyllningen från den 3 maj hittar ni i SKOTTSÄKER.
