Inför: Chelsea - Liverpool

Liverpool söker revansch för den nesliga 1-4-förlusten på Anfield i höstas och jagar den blott andra bortasegern mot Chelsea i Premier League. Båda lagens form har efter en kanonavslutning på 2005 sviktat på sistone.

Det kunde man väl ge sig på att när Chelsea plötsligt tappar fyra poäng över två matcher så tappar Liverpool samtidigt fem efter den makalöst fina formen som avslutade 2005. Tre poäng och upprättelse för fadäsen på Anfield i höstas är det mest realistiska sättet att se på söndagens match och sedan överlämnar jag glatt chansen till ett ”vad var det jag sa” att kasta i ansiktet på mig den 7 maj till den tappra skara som fortfarande tror att Liverpool kan utmana Chelsea om ligatiteln.

CHELSEA FC

Ja, runt Stamford Bridge råder undantagstillstånd och allmän kvarterssorg efter att Chelsea spelat tre matcher utan att vinna. Lägg till det att laget släppt in tre mål på dessa matcher och ni förstår att José Mourinho snart går samma väg som Graham Souness.

Onödigt överdrivet såklart, men för ett lag som tappar poäng i var tionde match och släpper in 0,5 mål i snitt är nyss nämnda facit nästan en kris sett relativt. Matcherna utan seger är 1-1 hemma mot Charlton, 1-1 i FA-cupen mot Everton samt 1-1 borta mot Aston Villa.

Det stundar alltså omspel för Chelsea i FA-cupen på onsdag och detta kan ju tänkas kunna gynna Liverpool, men vi har ju själva en match (på The Valley) att tänka på så det har nog ytterst liten påverkan. Det står dessutom tillräckligt med prestige på spel och finns för många tunga förluster de senaste åren för båda lagen för att någon spelare inte skulle vara hundraprocentigt laddad.

Skador & Målskyttar

Vill man hitta någon liten faktor som skulle kunna förklara Chelseas dipp på senare tid skulle det i så fall vara att de afrikanska mästerskapen har snott åt sig Didier Drogba och Gérémi. Samtidigt stannade Michael Essien hemma för att kurera en fotledsskada och är inte hundra för söndagens match. Paulo Ferreira dras med en lårskada, men Mourinho hoppas att Carlton Cole skall hinna bli frisk igen.

Frank Lampard är om någon mot alla odds missat det navet i Chelseas spel och leder både mål- och assistligan. 13 fullträffar har det blivit för Lampard och han följs i den interna skyttetoppen av Hernan Crespo (8), Drogba (7), Joe Cole (6) och Arjen Robben (5). Lampard har startat 23 matcher medan de övriga uppräknade ligger på 12-14 starter, så deras målsnitt är också riktigt bra. John Terry är den ende som spelat samtliga av Chelseas 24 ligamatcher den här säsongen.

Form och allmän statistik

* Chelsea har vunnit tolv matcher och spelat fyra oavgjorda sedan 0-1-förlusten på Old Trafford den 6 november.
* Under Mourinhos ledning har Chelsea 49 segrar, elva oavgjorda och två förluster i Premier League.
* De har gjort flest mål i ligan och tillsammans med Liverpool släppt in minst antal mål bakåt.
* På Stamford Bridge har Chelsea inte förlorat på 37 matcher sedan 1-2 mot Arsenal den 21 februari 2004.
* Londonlaget har endast gått mållösa av planen i en ligamatch den här säsongen och det är då givetvis mot Manchester United i nyss nämnda förlust på Gustav Adolfdagen.
* Senast de förlorade med mer än ett mål var för 82 ligamatcher sedan mot Charlton på annandag jul 2003 då The Addics vann med 4-2.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt ligan: 57 vinster, 26 oavgjorda, 42 förluster
Totalt PL: 10 vinster, 5 oavgjorda, 12 förluster

Totalt ligan Stamford Bridge: 15 vinster, 13 oavgjorda, 34 förluster
PL på Stamford Bridge: 1 seger, 3 oavgjorda, 9 förluster

Behöver ni en påminnelse så är Stamford Bridge ingen favoritarena och som synes hittar vi endast en seger under Premier Leagues historia och det var Bruno Cheyrous mest minnesvärda ögonblick i Liverpooltröjan när han tryckte in matchens enda mål för tre säsonger sedan. Faktum är att Liverpool endast har vunnit ett av de åtta senaste mötena med Chelsea inräknat cupmatcher.

1-4-förlusten i höstas var inte bara en av Liverpools största hemmaförluster i modern tid utan även okarakteristiskt målrik för att vara ett möte med Chelsea på senare år. På de nio senaste matcherna har under full tid endast sex mål fallit i de åtta matcher som utesluter 1-4-matchen. De fyra möten i Champions League har endast givit ett mål och många Chelseafans skulle säga att inte ens det var ett mål.

Alla som studerat gruppdynamik, nätverksteori eller andra komplexa dynamiska system vet att några av de till synes mest välbalanserade systemen är de känsligaste för störningar. När två lag möts så här ofta och därmed känner varandra utan och innan är det därför extra viktigt att ingen faller ur ramen eftersom det kan få, om inte enorma, så åtminstone matchavgörande konsekvenser. Jag skulle säga att Djimi Traorés både onödiga, klumpiga och överilade straffällning halvvägs in i första halvlek på Anfield rubbade jämvikten ganska markant. Liverpools vänsterförsvar var inte bra i den matchen och en sådan sak som Traoré gjorde sätter sig förstås på hjärnan.

Varenda passning, beslut och bollkontakt är självklart helt avgörande för matchen, men det kan vara svårt (för att uttrycka det milt) att härleda en kvittering till att en spelare höll in med en passning två tiondelar för länge strax efter avspark eller en felaktigt offsideavblåsning och börjar man tänka för mycket på att varje beslut i varje situation är helt avgörande slutar man snart i en madrasserad cell med endast införsel av trubbiga föremål och provsmakad mat.

Domare

Alan Wiley har dömt 21 matcher i ligan och delat ut fyra röda samt 62 gula kort. Runt fyra kort i snitt per match, men i en av dessa matcher tog han det lugnt och delade inte ut en enda varning. Det var i Liverpools hemmamatch mot WBA och med tanke på hur ensidig den matchen var är det kanske ingen enorm överraskning. Wiley dömde även Liverpools 1-0-seger borta mot Manchester City, men har ännu inte varit huvuddomare när Chelsea spelat. 

LIVERPOOL FC

Nära skjuter ingen hare

Endast ett av Liverpools mål har gjorts inifrån sexmetersboxen att jämföra med åtta av Chelsea och tolv av Manchester United. Klart fall av Van Nistelrooysyndromet och att United endast gjort två mål från en position utanför straffområdet får vi placera under Beckhamsjukan. Hur som helst har Liverpool slitit med målskyttet hela säsongen på den här sidan FBK Kaunas och framför allt är det just de där inpetningarna från nära håll som lyser med sin frånvaro.

Lite oroande är det också att vi släppt in åtta av våra 13 mål under den sista halvtimmen. Ett lag innehållande så fysiskt starka spelare borde inte vikta siffrorna åt det hållet, men jag tror vi hittar i en förklaring i att vi haft så svårt att punktera matcherna och därmed ofta har slagit om till att bevaka ledningen och uppträtt ängsligt på slutet. Chelsea har som jämförelse släppt in ett av sina 13 mål sista halvtimmen.

Startelvan

Jamie Carragher, Momo Sissoko och Xabi Alonso förväntas samtliga gå in i startelvan mot Chelsea. I backlinjen ersätter Carragher Daniel Agger och Steve Finnan, Sami Hyypiä samt John Arne Riise utgör övriga delar av försvaret.

På mitten får Dietmar Hamann troligen kliva åt sidan för Sissoko och Luis Garcia för Alonso. Harry Kewell och Steven Gerrard tar plats på kanterna bredvid Alonso och Sissoko.

Det är lätt att ha glömt med tanke på slutresultatet, men Chelseaförsvaret hade faktiskt problem med Peter Crouch i höstmötet, även om han tyvärr då fortfarande var en bit från att ha kommit in i målstimmet.

För ett år sedan hade jag gissat på Gacia utanför Gerrard som femte man på mittfältet med Crouch som ensam spjutspets, men på söndag blir det säkerligen 4-4-2 och eftersom Djibril Cissé vilades helt mot Birmingham tar jag en liten chansning och gissar på Djib från start.

Låt gå att Chelsea är aningen mer försvarsstarka än Portsmouth, men om Cissé startar hade det nog inte varit fel att låta honom slå inlägg mot en djupledslöpande Gerrard. Det känns som att det är större chans till mål än om rollerna skulle vara de ombytta…

0 kommentarer