Gästkrönika: Våra strikers har allt...
Liverpool besitter fyra karismatiska strikers som har allt – tyvärr inte i samma person. De är alla begåvade med egenskaper som tagit dem till den stora fotbollsscenen. Men i så fall: varför har målen uteblivit?
Debatten om Liverpools problem med målskyttet har egentligen pågått under flera år. Tidigare har ett enkelt svar funnits – defensiven sattes i första rummet. Detta såväl under Gérard Houlliers ledning, som under Rafael Benítez första år hos oss. Men under spanjorens andra säsong har vi till viss del sett en annan inställning. Liverpool har i korta stunder påmint sina fans om hur det såg ut på storhetstiden för decennier sedan. Idag förfogar Englands vinstrikaste klubb över fyra anfallare som borde borga för ständiga nätrassel. Särskilt med tanke på att de backas upp av talangfulla mittfältare som förser dem med möjligheter att utföra sitt jobb på ett tillfredställande sätt.
I fyrtornet Peter Crouch finns det mesta vi kan önska av en bollmottagare. Motståndarförsvararnas missnöje över att behöva stångas med den före detta IFK Hässleholmsanfallaren går inte att ta miste på. Visst är han stark på huvudet – och ja, han gör mycket nytta för laget – men med sina 201 cm över gräset borde han ösa in mål med skallen. Sedan min senaste krönika – ”Psykologi på hög nivå” – har han visserligen hittat rätt några gånger men någon stor målgörare blir han nog aldrig. Dessa måste istället göras av någon av de återstående herrarna.
Vi går först till mannen som skulle kunna glädja The Kop med att återigen producera stenhårda nickar bakom målvakterna runt om i Europa – Fernando Morientes. Under tiden i Real Madrid såg jag honom ofta komma in från bänken för att med klinisk precision förvalta de chanser som skapades åt honom. I Monaco var han i en annan stratosfär i match efter match och förde laget till final i Europas finaste turnering för klubblag. Åren i dessa lag har gett honom rutin och mängder av titlar som Pool nu kan dra nytta av. I Nando finns potentialen att tillhöra toppen av skytteligan eller vad sägs om 27 mål på 43 landskamper för España?
Nu till fotbollens Dennis Rodman som alla har en åsikt om. I Liverpool har inte mycket gått rätt men vi som såg några av de 70 mål Djibril Cissé hann göra på 128 matcher i franska Ligue 1 hoppas fortfarande på det stora lyftet. Gabriel förfogar över snabbheten, skottet och en attityd som en riktigt vass målexekutor måste ha. Attityden – den själviska naturen – är dock något han måste lära sig att kanalisera bättre. För Guy Roux i Auxerre var han lagets klarast lysande stjärna, en hel nation trodde på honom och hoppades på succé i les Blues. Hans plats i hierarkin på Anfield blev en annan, han sågs inte ens som given i förstauppställningen. Jag tror att denna oslipade diamant ännu inte riktigt funnit sin plats. Låt oss hoppas han gör det innan Benítez säger sí till ett skambud som kan komma att ligga långt under de 14 miljoner pund han kostade sommaren 2005.
Robbie Fowler har med sina 171 mål på 336 matcher för klubben i sitt hjärta lyckats uppnå en legendstatus på Merseyside. När han såldes till Leeds sörjde fansen långt mer än vad de skulle göra när Michael Owen (som egentligen var bättre) såldes några år senare. Det finns som jag ser det två likvärdiga anledningar till att ”God” nu plockats HEM. Den första är att han är det mest naturliga nu aktive målskytten som spelat i den röda tröjan. Det rapporteras dagligen om den tuffa träning han genomgår inför ögonen på lagets assisterande coachen Pako Ayesteran. Han närmar sig maximal fysisk status – när denna uppnås kommer förhoppningsvis chanserna i boxen att förvaltas som på 90-talet. Den andra anledningen till återkomsten är såklart att stärka Liverpoolandan som riskerar att raderas i takt med att spelare hämtas in från världens alla hörn. Att spela i ett vinnande lag är lätt men i motgång behövs en ryggrad av ”local heroes” med röda hjärtan som intensivt bultar för Liverpool FC.
Alla kan nog skriva under på att kapaciteten finns, min tes är att det gäller för Benítez att snabbt hitta bästa möjliga kombination på topp. Jag vet att Benítez har en tanke med alla sina inköp. Han vill kunna ändra anfallspar beroende på vilket lag som står på andra planhalvan. Jag menar dock att det är viktigt för en klubb som vill tillhöra den yttersta europatoppen att ha två uttalade förstaval i startelvan på topp. Så är fallet i de klubblag som ligger i toppen av de stora ligorna. Misslyckas han med detta tar han nog de pengar han kan få för någon av dem i sommar i förhoppning att finna en målspruta – blir det Dirk Kuyt eller ännu en spanjor månne?
