Inför: Liverpool - Benfica

0-1 vid avspark och liten uppförsbacke mot Benfica i returen av åttondelsfinalen i Champions League, men Liverpool har visat att laget klarar av att prestera med ryggen mot väggen.

Det börjar likna en trasig skiva som hakat upp sig på ett särskilt irriterande ställe att tala om Liverpools målgörarproblem, men det är svårt att undvika även den här gången eftersom den här matchen handlar om att just göra mål, närmare bestämt minst två stycken och det på beställning.

Dålig utdelning framåt

Efter 5-3-segern mot Luton Town i FA-cupen, den senaste matchen när de röda uppnådde ett resultat som skulle skicka laget vidare förbi Benfica, har Liverpool endast mäktat med åtta stycken mål på tolv matcher. En sådan måltorka får vi leta oss tillbaka till början av säsongen för att hitta när de åtta första matcherna i Premier League enbart bjöd på fem Liverpoolmål, men då fanns det ett par insprängda cupmatcher som bjöd på lite nätkänning.

De mest realistiska resultaten som Liverpool går vidare på är förstås 2-0 och 3-1. Dessa nåddes senast den 26 december (Newcastle (h)) och 28 december (Everton (b)), så att bara säga att det blir bra om vi sätter chanserna vi skapade mot Charlton är att blunda för att problemet har funnits praktiskt taget hela säsongen och i synnerhet de senaste två månaderna.

Fasta situationer

Liverpool har haft nära 200 hörnor i Premier League och efter att ha skummat bakåt kan jag bara hitta Luis Garcias inbröstning till 3-0 hemma mot WBA den 3 december, Xabi Alonsos 1-0 på andravågen den 31 oktober hemma mot West Ham samt Steven Gerrards kvittering i 1-4-förlusten mot Chelsea den 2 oktober i kategorin hörnmål. Med reservation för att ha missat ett hörnmål är det ganska skralt.

Fast det som toppar uselkategorin just nu är ändå 0-1-målet mot Benfica. Vår svaghet på frisparkar och hörnor bakåt är också känd, men att mot ett lag vi totalt sett skall ha kontroll på i luftrummet släppa in ett mål på en frisparksvariant som laget faktiskt specifikt hade tränat på är fullständigt oacceptabelt på den här (och en del lägre nivåer) nivån. Jag kunde knappt tro det när Benítez efter matchen berättade att Liverpool kände till att portugiserna brukade använda den varianten. Det ändrade förstås inte på resultat, men då gick det ju inte ens att hänvisa till överraskningseffekten.

Skyttegravstaktik?

Ja, det råder ju knappast någon tvekan om att det målet markant ändrade förutsättningarna inför returen. Med 0-0 hade Benfica med största sannolikhet tillämpat den strategi 80 % av alla lag som spelar på Anfield väljer. Något i stil med att hålla 0-0 till halvtid, börjar flytta upp spelet och hoppas på frustration i Liverpool samtidigt som alla fasta situationer framåt blir avgörande.

Med tanke på att det faktiskt bara är Chelsea och CSKA Sofia (och det i en match som Liverpool hade råd att förlora med 0-2 och som Rafa bytte halva laget till) som för egen maskin har lyckats näta på Anfield på hela säsongen måste man väl dra slutsatsen att ovannämnda taktik inte fungerat särskilt tillfredsställande, men det är ju faktiskt inte Liverpools problem. Eller tja, det var väl inte riktigt sant eftersom det alltid finns risk för en frustrerande 0-0-match likt den mot Charlton om Liverpool inte tränger igenom den dubbla backlinjen.

Nu innebär 0-1-läget att Liverpool riskerar att öppna upp sig mer och därmed bjuder in Benfica att sälla sig till Chelseas och Sofias exklusiva skara. Att Liverpool skulle förlora den här matchen finner jag osannolikt (oavsett 0-0 eller 0-1 vid avspark), men om portugiserna hade slagit vakt om 0-0 lär de väl köra med vallgrav, ringmur, skyttegravar, störtkruka, hängslen, bälten och pensionsförsäkringar för att hålla fast vid 1-0. Det blir ett rejält test för Rafas mannar på onsdag.

Inspiration

Men det finns matcher i det förflutna att hämta inspiration från.

Den 8 december 2004 låg Liverpool under med 0-1 mot Olympiakos och var tvunget att göra tre mål utan att släppa in något på de avslutande 45 minuterna. Florent Sinama-Pongolle, Neil Mellor och Steven Gerrard såg till att så blev fallet och skickade Liverpool vidare mot slutspelet.

Den 19 mars återvände Gérard Houllier för första gången efter den allvarliga hjärtsjukdomen för att leda Liverpool från sidlinjen i den avslutande matchen i den andra gruppspelsomgången. Liverpool mötte Roma hemma och var tvunget att vinna med två mål för att vara säkra på avancemang (och inte behöva ta hänsyn till resultatet mellan Galatasaray och Barcelona). Jari Litmanen och Emile Heskey gav Liverpool just den 2-0-seger som behövdes.

Den 16 mars 1977 reste St Etienne till Anfield med en 1-0-ledning efter den första matchen och Liverpool ”kvitterade” snabbt genom Kevin Keegan redan i den andra minuten med en av historiens tre lyckade korthörnor. Men när målskytten från den första matchen, Bathenay, satte 1-0 (med ett skott som Erik Edmans försökte upprepa 28 år senare) var Liverpool med ett och ett halvt ben på väg ur Europacupen. En snabb replik följde av Ray Kennedy sju minuter efter 1-1-målet, men Liverpool behövde ett mål till och klockan tickade upp mot full tid när det var dags för en viss David Fairclough att skriva in sig i Liverpools historieböcker. Den rödlätte superavbytaren löpte på en yttersida slagen av Ray Kennedy på vänsterkanten och med en mittback i hasorna höll Fairclough sig snäppet före och satte bollen mellan benen på den franske målvakten.

Avancemangstatistik

Frågan som har nött i bakhuvudet hos er hela tiden sedan första matchen är givetvis hur många lag som har vänt 0-1-förlust borta i första matchen till avancemang efter returen.

A: Hemmalaget i den första matchen (Benfica i det här fallet)
B: Bortalaget i den första matchen (Liverpool i det här fallet)

Sammanställer man alla resultat i Europacupens cupdel (med andra ord utelämnar gruppspelet) 1971/72-2003/04 (före 1971 var reglerna för avancemang annorlunda jämfört med i dag och 2004/05 är ännu inte inkluderad i statistiken) kan man utläsa följande:

Lag A har 45 % sannolikhet att avancera.

Om lag A vinner den första matchen hemma med 1-0 är det 56,7 % chans att lag B vinner den andra matchen och 39,8 % chans att lag B avancerar vid full tid (lag A har 53,9 % chans). I 6,3 % av fallen tilltar straffläggning.

Inkluderat samtliga dubbelmöten från den första Europacupsäsongen 1955/56 fram till 2003/04 har 711 stycken slutat med att lag A vunnit den första matchen med 1-0.

Här under följer utvalda resultat i returmatchen av dessa 711 matcher:

Slutresultat Antal
0-0 59
1-1 69
2-2 18

1-0 42
2-0 117
3-0 48

2-1 55
3-1 33
4-1 19

0-1 48
0-2 16
0-3 9

1-2 31
1-3 14

Den uppmärksamme läsaren har redan insett att de 39,8 % som nämns ovanför har erhållits genom att addera antalet resultat som medför avancemang för lag B bland de slutresultat som ovanstående är ett utdrag från och sedan dividera det med 711. Sannolikheten att vinna med 1-0, 2-0 eller 3-0 är exempelvis (42+117+48)/711 => 29,1 %.

Om det nu behöver påpekas tar den här statistiken självklart ingen hänsyn till Liverpool och Benficas relativa styrkeförhållanden.

BENFICA

För bakgrundsinformation om Benfica som klubb och lag hänvisar jag till Införrapporten från två veckor tillbaka.

Benfica tog steget upp till tredje plats i tabellen efter att ha vänt 0-1 till 2-1 borta mot Estrela Amadora i helgen.

Domare

Domare blir Massimo de Santis från Italien som höll i pipan i 0-0-matchen mot Chelsea i gruppspelet. Han tar med sig samma assisterande domare som då.

De Santis hamnade i blåsväder efter att han kontroversiellt dömt bort en sistaminutenkvittering av Parma hemma mot Juventus då han påstod att han blåst innan bollen passerat mållinjen, något som repriser visade inte stämde. Massimo stängdes av i fyra månader av det italienska fotbollsförbundet och det dröjde därför ända till januari 2000 (samma år han skulle fylla 37) innan han fick döma sin första internationella match. Det var en högexplosiv jordenruntengagerande vänskapslandskamp mellan Malta och Canada.

Ett par säsonger senare var det dags igen när han tilldömde Juventus två straffar i en match mot Chievo och efteråt sa han bittert i en intervju med Corriere dello Sport:

”Om Juventus inte hade existerat skulle min karriär vara perfekt, men jag tänker inte ge upp. Det är uppenbart att jag kan göra misstag, men jag är ingen utomjording, jag är bara människa.

Varför hjälper inte spelarna domarna under matcherna? De borde ta efter Paolo Di Canios [som dock har andra mer tvivelaktiga saker för sig på planen att klanka ner på] och Robbie Fowlers goda exempel.”

Det de Santis syftar på är att både Di Canio och Fowler försökt övertyga domaren om att en straff var felaktig trots att den dömdes till deras fördel. Vem vet, på onsdag Massimo kanske får tillfälle att tacka Robbie?

Hur som helst lär besöket på Anfield bli trevligare än när de Santis dömde matchen mellan Arsenal och Bayern München på Highbury. Arsenal vann med 1-0, men i spelartunneln efter matchen fick Jens Lehmann för sig att tömma en hink vatten över de Santis och en av hans kollegor.

”Ett medvetet trakasserande agerande och en uttalad brist på respekt för domarkåren”, sa UEFA och dömde honom till – håll i er nu – två matchers avstängning.

LIVERPOOL FC

Boudewijn Zenden och Mohamed Sissoko är skadade och Daniel Agger är cupbunden.

Sami Hyypiä har givits klartecken för spel och Steve Finnan är tillbaka efter att ha stått över landskampen för Irland mot Sverige samt suttit på bänken mot Charlton. Det borde i så fall innebära att Jamie Carragher och John Arne Riise får sällskap av Hyypiä och Finnan i backlinjen med José Reina i mål.

Xabi Alonso och Fernando Morientes fick lite speltid mot slutet mot Charlton medan Luis Garcia vilades helt. Alonso känns ganska given på mittfältet tillsammans med Harry Kewell och Steven Gerrard medan jag tippar att Morientes tar plats i anfallet bredvid Peter Crouch.

Återstår att se om Dietmar Hamann tar plats bredvid Alonso centralt med Gerrard på kanten eller om Stevie G börjar centralt och att Luis Garcia tar plats ute till höger från start.

I vilket fall gissar jag att Djibril Cissé och Robbie Fowler börjar på bänken efter 90 minuter i lördags.