-

Inför: Liverpool - Fulham

Fulham reser till Anfield i jakt på den första bortasegern för säsongen och den första bortasegern mot Liverpool någonsin. Liverpool går in till matchen med lite knagglig form och Xabi Alonso avstängd. Både Rafael Benítez och Chris Coleman hoppas på en respons från sitt manskap.

Alla snabba djupledsbollar och högre tempo till trots var skillnaden mellan lagen på Highbury i söndags Thierry Henry, varken mer eller mindre. Nu skall jag dock för en gångs skull inte hänga upp mig just på målskyttet för det verkar som det är något annat som inte stämmer i Liverpool för tillfället eller snarare sedan en ganska lång tid tillbaka.

Var det långsamma bolltempot och alla bortslagna passningar mot Arsenal ett tecken på att den långa säsongen förhindrar oss att orka i 90 minuter, eller ens mer än 20, fram till sommaren? Hur kommer det sig att vår värsta motståndare hela tiden verkar vara oss själva?

2006 inleddes med en kommunikationsmiss mellan Sami Hyypiä och José Reina och andelen självorsakade avgörande baklängesmål har ramlat in på löpande band efter det. Xabi Alonsos inbröstning i eget nät samt utvisning mot Arsenal, Jamie Carraghers dribblingsförsök som sisteman mot Benfica, Steven Gerrards idiotpass till Henry nu senast och då har jag bara nämnt de mest uppenbara och exempelvis utelämnat fasta situationer som vi till och med tränat på.

Jag är inte orolig för att Liverpool skall sluta utanför topp fyra, men jag är orolig för att säsongen i efterhand kommer att te sig som en gigantisk uttoning efter nyår. Backlinjen och det defensiva spelet i allmänhet måste återvinna tron på sig själva och ta fram skärpan från i november, mittfältet måste öka bolltempot, någon måste ta djupledslöpningar innan passningarna slås och ja, någon måste börja göra mål. Samtliga anfallare borde spela som om deras fortsatta framtid i klubben hänger på vad de presterar fram till sommaren. Undantaget Peter Crouch är det nog i praktiken också så.

FULHAM

Med en tung period bakom sig borde Fulham vara den perfekta motståndaren för Liverpool i egenskap av att aldrig ha vunnit på Anfield och ännu inte ha vunnit på bortaplan i Premier League 2005/06.

Nej, medan Fulham kan visa upp en imponerande poängskörd på Craven Cottage (9 2 3 25-17) är deras resultat på bortagräs bedrövliga och 0-0-matchen mot WBA den 3 december är senaste gången de knep en pinne och den enda gången på de 26 senaste bortamatcherna som de har hållit nollan. Ytterligare två poäng har tagits på bortaplan i form av 1-1 mot Newcastle (10 sep) och Charlton (17 okt).

Inför mötet med Arsenal den 4 mars hade Fulham åtta segrar och en oavgjord på hemmaplan på de senaste nio, men de siffrorna pekade i fel riktning eftersom Gunners vann med hela 4-0. Chris Coleman var inte glad och det blev knappast bättre efter att laget förlorade sin sjunde raka bortamatch (16 insläppta mål på vägen) i ligan på Goodison Park i helgen. Jag hoppas att målarfärgen satt hårt fast i Fulhams omklädningsrum för Coleman lär ha varit rasande och har redan före onsdagens match meddelat att det kommer att ruskas om i laget inför matchen mot Liverpool.

Jag tror dock att det är precis vad Liverpool behöver till skillnad från alla dödgrävarlag som gästat oss i ligan större delen av säsongen. Ingen förväntar sig att Fulham skall vinna den här matchen eller ens ta poäng och det är inte omöjligt att Coleman ger spelare som normalt sett står utanför startelvan chansen. Inget att förlora alltså.

Mål framåt och bakåt

Fulham har släppt in 14 mål sista kvarten och är därmed sämst i ligan i det avseendet. Jämför vi med Liverpool har Fulham gjort tio nickmål att ställa mot Liverpools tre, men det kommer ju inte som någon större överraskning med tanke på vår svaghet på fasta situationer. Dock är Liverpool det enda laget som ingen motståndare har lyckats överlista från en position utanför straffområdet. Vi hör till ett av nio lag i ligan som ännu inte släppt in en direkt frispark.

Liverpool är det lag som har varit inblandat i de mest målsnåla ligamatcherna säsongen 2005/06 (34-19 i målskillnad att jämföra med Fulhams 38-46).
Senast de röda vann med mer än ett mål var den 28 december mot Everton och laget har inte gjort mer än ett mål sedan 2-2-mötet med Bolton den 2 januari. Vår målskillnad första kvarten i ligan är 2-1, klart minst av alla och flerfaldigt mindre än Fulham som har 7-7.

Just första kvarten verkar vara något för Liverpool för i andra halvlek har vi som enda lag ännu inte släppt in något mål matchminut 46-60. Charltonspelarna borde nog stiga ur bubbelbadet i halvtid lite tidigare för tio insläppta mål första kvarten efter paus gör det svårt att hämta någon från matcherna under slutet.

Tidigare möten

Totalt i ligan: 20 vinster, 11 oavgjorda och 6 förluster
Totalt Premier League: 5 vinster, 2 oavgjorda och 2 förluster

På Anfield: 13 vinster, 5 oavgjorda och 0 förluster
Premier League på Anfield: 2 vinster, 2 oavgjorda och 0 förluster

Anfield är som synes lite av en mardrömsarena för Fulham, men Londonlaget har trots allt lyckas hålla Liverpool till två 0-0-matcher i Premier League (2001/02 och 2003/04).

Skador och målskyttar

Brian McBride och Collins John har gjort nio mål vardera och skuggas i den interna skyttetoppen av Heidar Helgusson på sju mål. Den trion har stått för 25 av lagets 37 ligamål så här långt. McBride är den ende med speltid i samtliga ligamatcher följt av John på 28 stycken. Det anmärkningsvärda är att hela 17 av Johns 28 framträdanden är inhopp.

Wayne Bridge är tillbaka efter att ha skadat ligamenten i fotleden i landskampen mot Uruguay häromveckan. Papa Bouba Diop och Antti Niemi närmar sig friskstatus, men onsdagens match kommer lite för tidigt. Simon Elliott är också borta.

Med Niemi skadad står Tony Warner mellan stolparna på Anfield på onsdag och han ställs därmed mot klubben där han inledde sin professionella karriär. Som gjort för ännu en gästmålvakt att agera vägg alltså.

Domare

Alan Wiley håller i pipan mot Fulham och han har på 24 matcher delat ut fem röda och 71 gula kort. Wiley har dömt Liverpool och Fulham i tre matcher vardera och var den som tog beslutet att visa Reina av planen när Arjen Robben störtdök på Stamford Bridge den 5 februari. Anfieldpubliken lär inte ha glömt.

LIVERPOOL FC

Xabi Alonso är avstängd och Momo Sissoko, Bolo Zenden och John Arne Riise saknas fortfarande skadade.

Vet inte om Arsenal övervattnat mattan i söndags, men Liverpoolspelarna halkade till höger och vänster flera gånger i första halvlek vilket bidrog till känslan av hönsgård. Med John Arne Riise borta tror jag Stephen Warnock får fortsatt förtroende, men att Daniel Agger ersätter Sami Hyypiä i mittlåset. Jamie Carragher behåller sin plats och eventuellt spelar Jan Kromkamp i stället för Steve Finnan.

På mittfältet saknas alltså Sissoko och Alonso vilket borde innebär att den centrala biten väljer sig själv i form av Steven Gerrard och Dietmar Hamann. Kromkamp såg vilsen ut på mittfältet mot Arsenal, men imponerade å andra sidan som högerback dessförinnan så jag hoppas att han inte blir ännu en spelare som matchas in på fel plats. En som faller i den kategorin är givetvis Djibril Cissé som jag gärna hade sett från start i anfallet tillsammans med Robbie Fowler i den här matchen. Harry Kewell och Luis Garcia hade i så fall återfunnits på kanterna, men jag är inte säker på att Rafa har samma idé.

I jakten på att få igång anfallarna kan Benítez mycket väl starta med Cissé ute till höger och exempelvis Fernando Morientes som partner till Fowler i anfallet. Det skulle i så fall nyttja samtliga av de tre i forwardsbesättningen som inledde vid sidan av planen på Highbury.