Lagbanner

08:or i Liverpool - ingen succé

Stefan Elofsson reflekterar över de senste händelserna i Premier League med givet fokus på Liverpool och den möjligen grälsjuka managern Rafael Benítez.

Jag vet inte vad det är med Rafael Benítez just nu men han verkar nästan vara lite grälsjuk. Konfliktsugen på sätt och vis.

”Tottenhams ordförande är oprofessionell och har dåligt minne,” sa han igår. Vilken projektil.

Utan tvekan ett sällsynt spetsigt utspel om något som inte rör själva fotbollen. Rafa brukar akta sig för det.
Två av hans ledstjärnor handlar om attityd och de går ut på att 1) aldrig tappa värdigheten, och 2) aldrig tappa fokus från fotbollen genom att lägga energi på sådant som inte kan påverkas.

Daniel Levy och Martin Jol blir nog svåra att påverka, men å andra sidan - vad värdigheten beträffar är den nog inte i någon riskzon.

Benítez lärde sig vad en missriktad konflikt kan innebära under sin sista säsong i Valencia när hans lag såg ut att tappa titeln tack vare en bedrövlig domarinsats på Santiago Bernabeu och den turbulens som följde därefter. Valencia förlorade visserligen inte matchen, men under de rådande omständigheterna upplevdes det inte som något annat.
Benítez hade tidigare haft dåliga erfarenheter när han återvänt till sin före detta hemmaarena och mardrömmen fortsatte när den debuterande domaren skänkte en straff till Real Madrid i matchens sista minut.

Efter slutsignalen var Benítez uppgiven och bitter och det fläckade av sig på spelarna. Rafa gick i clinch med Carlos Queiroz och fansen som rest från Mestalla skulle sent glömma det som av dom betraktades som en stöld. Den uppgivna stämningen kom att följa laget under de kommande två veckorna och från att ha suttit i förarsätet fann sig Valencia åtta poäng bakom Real Madrid i början av mars.
Det hela ordnade till slut upp sig tack vare en magnifik slutspurt av Valenica och en nästan ofattbar försumbarhet från huvudstadslaget, men allt sedan dess har Benítez försökt anamma en lägre profil för att hålla samman laget – och fansen – och låta dem sträva mot samma mål.

Kanske är den senaste historien bara en olycklig omständighet, undantaget som bekräftar regeln. Eller känner spanjoren möjligen att det är  f ö r  lugnt just nu? Att odla dispyter kan förstås också verka för lagsammanhållningens bästa och det skulle kunna vara ett alternativt motiv. Det är i så fall väl beprövat.
Dessutom är Benítez van att tackla stormar. Valencia var mer eller mindre på väg att implodera vid ett par tillfällen under hans år vid floden Turia, men den då ganska oprövade Benítez lyckades gång på gång stå stark i stormen.

Klubben hade för övrigt tre namn ovanför Rafa på önskelistan när Hector Cúper avgick 2001, men exempelvis den högt skattade Mané, som tog Alaves från en tynande tillvaro i de lägre spanska divisionerna till en final i UEFA-cupen mot Liverpool 2001, drog sig för att flytta till Valencia på grund av oroligheterna.

En annan tänkbar förklaring är att Tottenham är förbannade över att inte de fick  s i t t  förstaval då dom i vanlig ordning ville rotera på managerposten. När Benítez bestämde sig för att lämna Valencia i maj 2004 fick han snabbt reda på att fyra klubbar var intresserade. Tottenham var en av dem.
Och det är lätt att se vad klubben ville åstadkomma. Valencia hade inte vunnit ligan sedan 1971 när Rafael Benítez Maudes kom in och styrde upp saker och ting.
För Tottenham: 45 år and counting.

I vilket fall som helst är det tydligt att Rafael Benítez har det bättre än många andra Premier Leaguemanagers just nu, varför han kan kosta på sig lite käftslängning på lågvarv.
Steve Bruce drömde kanske om en reaktion på utskåpningen mot Liverpool i veckan och i så fall måste Ryan Giggs 1-0 efter två minuter ha varit ett bistert uppvaknande tidigare idag.

Själv satt jag en meter från Glenn Roeder i eftermiddags på presskonferensen efter Newcastles senaste bidrag till den egna gigantiska förlustraden. Det luktade ilska.
Jag vet inte om Roeder stammar i vanliga fall men när han berättade om att det som utspelats på The Valley ”inte var tillräckligt bra för Newcastle” hade han problem att få fram orden. Men det gick för den sakens skull inte att ta miste på budskapet: Försvaret spelar som en påse nötter.

Att säga emot är svårt. När Charltons bästa spelare skulle utses ville någon i pressrummet nominera Jean-Alain Boumsong, och samtidigt som jag försökte hålla mig för skratt inför Roeder och tacka Our lord Jesus Christ för att vi aldrig köpte den fransmannen (också) så insåg jag även varför det tvingats fram ett förbundskaptensbyte i Irland.
I VM-kvalet, där irländarna kom fyra och bara gjorde tolv mål på tio matcher trots dubbelmöten med Cypern och Färöarna, var Stephen Carr den fasta punkten på högerbacken medan Steve Finnan var bänkad flera gånger, eller i bästa fall hänvisad till mittfältet.

Det är märkligt.

För Stephen Carr är dålig.

Mot Charlton idag var han så dålig att han nästan stack ut i det i övrigt genomusla Newcastleförsvaret. Enligt rapporterna stannade klockan på Mark Halseys arm.
Den före detta Tottenhamspelarens positionsspel är bara marginellt bättre än Jean-Alain Boumsongs och hans försök att hålla rent på sin kant var lika fruktlösa som pappas äppelträd i Bohuslän lär vara just nu. Dessutom misslyckades han med allt – ALLT – i offensiv väg. Shay Given var förbannad, Lee Bowyer var fullkomligt rasande, men allra argast det var, som sagt, Glenn Roeder.
Och det är verkligen inte konstigt. Vi minns förstås hur Crouch fick en straff i present bara för någon vecka sedan av den ständigt schangtila Boumsong och när samme anfallare nickade in 1-0 i början av matchen gjorde han det från en yta som i de flesta andra Premier Leaguelag är lika svårintaglig som Stalingrad.
Roeder kom 40 minuter sent till presskonferensen och stammade. Alla förstod varför.

Noterade ni förresten att Liverpool blev historiska igår? För första gången någonsin i Premier Leagues historia hade tävlingsutskottet beviljat ett nummerbyte under pågående säsong. Både James Beattie och Steven Gerrard tilläts ha nummer 08:a på ryggen för att marknadsföra Liverpool som ”Europas kulturhuvudstad 2008.”
Det gick inte bra. Gerrard utvisad efter 18 minuter – vilken PR-kupp…
Och dessutom – Beattie blev kvar hela matchen. Ridå!


Stefan Elofsson2006-03-26 23:15:00
Author

Fler artiklar om Liverpool