Rubrik saknas

Hizbollah snarare än fotboll är Israels största problem för tillfället, men även under krigsförhållanden fungerar fotboll som ett andningshål och räkna med stort intresse i Israel för kvalmatchen på Anfield på onsdagskvällen. Liverpool har en hel del att bevisa efter ett par miserabla träningsmatcher.

Klubbfakta

Bildad: 1913.

Smeknamn: The Greens

Ligasegrar: 10 stycken
Israeliska Cupen: 5 stycken

Trög start

Under de första 70 åren efter bildandet förde Haifa en tillbakadragen tillvaro pendlande mellan Liga Leumit och lägre divisioner. Stadens gunstlingar var i stället Hapoel Haifa som även hade borgmästare Abba Hushis stöd.

1942 nådde Haifa final i Israel State Cup, men förnedrades med 12-1 av Beitar Tel Aviv, vilket är klubbens största nederlag genom tiderna. 20 år senare nådde Haifa finalen igen och den här gången blev det seger med 5-2 mot Maccabi Tel Aviv. Ny finalplats mot Hapoel Haifa (0-1) säsongen efteråt var dock inte ett tecken på en storhetstid och det skulle dröja två decennier innan klubben fick utöka prisskåpets innehåll.

80-talet: framgång och tragedi

Under 80-talet inleddes en storhetstid för Maccabi Haifa och när väl den första ligatiteln hade bärgats säsongen 1983/84 följde ytterligare fyra de kommande nio åren. 1985/86 förlorade Haifa titeln i sista matchen mot Hapoel Tel Aviv efter att Gili Landau avgjort med matchens enda mål, men många menar att det var klar offside och eftersom 0-0 hade inneburit ligaseger för Haifa var det en given snackis lång tid efteråt.

Haifa var känt som ett mycket offensivt spelande lag med fyra anfallare (två på topp och två som yttrar på mittfältet) samtidigt som försvarsspelet byggdes kring målvakten Avi Ran. Ran anses allmänt vara en av Israels främsta fotbollsspelare, men fick sin lovande karriär mycket tragiskt avslutad en månad innan han skulle fylla 24 år. Den 11 juli 1987 blev Ran påkörd av en racerbåt medan han tillsammans med lagkamraterna var i Tiberias vid Kineretsjön för att fira mästerskapet. 14 000 närvarade vid Rans begravning.

90-talet: en lagmaskin tar form

Tre talangfulla spelare i form av Eyal Berkovic, Reuven Atar och Tal Banin samt att klubben köptes upp av Ya’akov Shahar etablerade Maccabi Haifa som en stormakt i Israel med finansiell stabilitet och professionella arbetsförhållanden. Shahar är styrelseordförande i Mayer’s Cars and Trucks Ltd., officiell importör av Volvo och Honda i Israel och därför återfinns den svenska biljätten på Haifas tröjor.

1993/94 gick Haifa genom säsongen obesegrade (totalt 48 matcher inräknat säsongen före och efter) samt nådde Cupvinnarcupens åttondelsfinal där det blev förlust på straffar mot Parma (som nådde final där det blev stryk mot Arsenal).

1996 lämnade Berkovic (Southampton) samt Haim Revivo (Celta Vigo) och även om dessa spelare rönte framgång utomlands började Haifas form på hemmaplan att dippa samtidigt som klubben hade svårt att behålla samma manager längre än en säsong.

2000- : titlarna rullar in

2000 tillträdde Avraham Grant, tidigare tränare för Maccabi Tel Aviv, som manager och under hans ledning återtog laget den offensiva spelstil som tidigare varit dess signum och med en klar ansiktslyftning på tränarsidan började Haifamaskinen rulla igen. Det blev ligasegrar 00/01, 01/02, 03/04, 04/05 och 05/06 och den enda plumpen 02/03 kan kanske förklaras med att klubben då för första gången (och som första israeliska lag) kvalificerade sig för spel i Champions League.

Den första titeln efter sju svåra år präglades dock av en ny tragedi då en ung supporter vid namn Amir Rand (kusligt namnlikt Avi Ran) klämdes mot skyddsstängsel i samband med planinvasionen när Haifa säkrat mästerskapet. Rand ligger fortfarande i koma.

Två Englandskändisar från den här perioden är Yossi Benayoun (nu West Ham) och Aijegbeni Yakubu (nu Middlesbrough).

Liverpoollänken

Den spelare som har störst anknytning till Liverpool är dock utan tvivel Ronny Rosenthal som via Club Brügge, Standard Liege och Luton Town anlände till Anfield 1990. Rosenthal var på lån till Luton när han upptäcktes av Liverpool som övertog lånet av israelen resten av säsongen 1989/90. Liverpool vann ligan och Rosenthal krutade på med sju mål på sina åtta matcher för klubben.

Rosenthal stannade i Liverpool till 1994 (97 matcher/22 mål) innan han via Tottenham och Watford avslutade karriären. Forwarden är bland annat ihågkommen för två hattrick: i sin första match från start för Liverpool (4-0 mot Charlton) samt i en FA-cupsemi mot Southampton för Spurs när Tottenham vände 0-2 i halvtid till 6-2-seger. I en minnesvärd 3-2-seger över Frankrike 1993 spelade Rosenthal dessutom fram till samtliga av Israels mål.

I Europa

Jag har redan rört vid Haifas första säsong i Europa (93/94) och så mycket bättre blir det inte undantaget en kvartsfinalplats (totalt 0-4 mot Lokomotiv Moskva) 98/99 i Cupvinnarcupen.

Under de senaste 20 åren har klubben samlat på sig en del erfarenhet från spel i europacupsammanhang, men det är tunnsått med framgångar mot namnkunnigt motstånd, det vill säga resultat av den kalibern som skulle få Liverpool att börja frossa på onsdagskvällen. Manchester United besegrades visserligen i gruppspelet 2002/03, men då var engelsmännen redan klara för avancemang och 0-0 på Mestalla mot Valenica följdes upp av 0-4 på hemmaplan i returen. Det här var givetvis under perioden när Rafael Benítez tränade Valencia och inte helt oväntat har Rafa tagit upp de båda matcherna på presskonferenser inför onsdagens möte.

Förra säsongen var Maccabi Haifa seedade i Champions Leaguekvalets andra runda, men fick ändå tufft (nåja) motstånd i form av Malmö FF. Haifa kastade bort ledningen i båda matcherna och åkte följdriktigt ut ur Europas finrum för den gången.

LIVERPOOL FC

Hur är det med formen?

Träningsmatcher under försäsongen är träningsmatcher under försäsongen och skall inte överdramatiseras i betydelse, inte minst eftersom Liverpool de senaste åren har radat upp segrar under försäsongen för att sedan snubbla sig fram i ligastarten. Ändå måste man fråga sig varför det har sett så riktigt dåligt ut under sommaren? Är laget övertränat och det som spelarna har vunnit i den marinkårsartade fysträning har gjort dem avtrubbade ute på planen? Har Rafael Benítez lite jippoartade byten och allmänna inställning smittat av sig?

Några svar får vi säkert på onsdag när säsongens första tävlingsmatch går av stapeln och samtidigt som man kan tycka att den elva som då ställs upp på Anfield ändå inte kommer att likna den som läckt tio mål på tre matcher kan man även fråga sig vilket värde försäsongsmatcher i så fall har om det bara är till för att visa upp spelare klubben vill göra sig av med eller bänkvärmarmästare under säsongen som får lite speltid.

Liverpool har faktiskt förlorat de två senaste kvalmatcherna på Anfield, men man ska då komma ihåg att laget hade 2-0 respektive 3-1 att gå på och att Benítez dessutom vilade många stjärnor i hemmareturen. Den här gången börjar Liverpool hemma och jag skulle bli mycket förvånad om det följde en tredje förlust.

Startelvan

Scott Carson hade säkert kunnat vara påtänkt som burväktare mot Maccabi Haifa, men efter de senaste insatserna är jag tveksam till att Rafa vågar välja någon annan än Pepe Reina.

Backlinjen kommer att genomgå den största ansiktslyftningen jämfört med laget som avslutade mot Mainz och den gamla hederliga Steve Finnan, Jamie Carragher, Sami Hyypiä och John Arne Riise är ingen högoddsare förutsatt att Finnan skakar av sig in skada i tid. Daniel Agger och Fabio Aurelio är skadade, något som gör att ett par positioner väljer sig själva och på de övriga har väl varken Jan Kromkamp, Gabriel Paletta eller Danny Peltier övertygat så där väldeliga trots att Paletta åtminstone inledde starkt i början av försäsongen.

På mittfältet hittar vi en av få spelare som visat någon form av just form i form av Jermaine Pennant som troligen startar till höger. Med Riise som trolig vänsterback står valet på andra kanten mellan Mark Gonzalez och Bolo Zenden. Avgör rutinen blir det Zenden, men det kan lika gärna vara dagsform som avgör och rapporterna om en lättare skada för Speedy tror jag gör att Benítez inte vågar chansa med chilenaren.

Varken Steven Gerrard, Xabi Alonso eller Momo Sissoko har väl förtatt sig under försäsongen och även lirare av den kalibern måste upp till åtminstone 80 % om det inte skall se för stabbigt ut. Mitt val skulle falla på Gerrard och Alonso, dels eftersom det inte är att vänta ett vilt anfallande Haifa och om det är någon rollfördelning som behöver klargöras på lång sikt är det ett centralt mittfält med både Gerrard och Alonso.

Med Robbie Fowler skadad faller anfallsvalet nästan garanterat på Craig Bellamy och Peter Crouch. Florent Sinama-Pongolle är skadad.