Redaktionen spår
Den för två år sedan instiftade traditionen Redaktionen spår säsongen för Liverpool rullar vidare efter den bottenlösa succén som hittills kännetecknat det årliga inslaget på hemsidan. Fotbollskännarna på liverpoolsweden.com levererar sina profetior med sedvanlig precision, håll till godo.
Frågorna som panelen ska besvara den här gången är snarlika fjolårets och för att illustrera hur verkligheten kom att se ut i förhållande till redaktionens farhågor och förhoppningarna kommer här några talande citat.
”Den siffran som hela tiden dyker upp när det gäller Premier League är 3, vilket kan tyckas som en gyllene medelväg och ett sätt att gardera sig mot både över- och underprestation.”
- Mattias Herner apropå vilken placering Liverpool kan tänkas få i ligan.
Jodå, här var chefredaktören rätt ute med kanske det mest essentiella av allting. Det som sägs vid sidan av spådomarna om själva ligan bör med fördel betraktas som detaljer i sammanhanget så man kan med fog påstå att Mattias säkrade ett gott betyg redan i första meningen.
Men här var göteborgaren inte lika rätt ute:
”José Reina har potential att överraska negativt.”
Det hade han kanske, men Liverpool släppte in näst minst mål i hela ligaspelet.
Magister Grafström hade också den dåliga smaken att misstro Pepe Reina, men revanscherade sig när han i någon mån förutspådde FA-cuptriumfen:
”Liverpool är ett erkänt bra cuplag, så räkna med minst en semifinal i någon av de cupturneringar vi deltar i.”
Stefan Elofsson tog nästan mest fel av alla när han betraktade Momo Sissoko som ett ”osäkert kort”, men fick så sent som i onsdags upprättelse tack vare följande mening:
”Jag framhärdar att pappa Kirkland gjorde rätt när han satsade pengar på att sonen skulle få en landskamp”
Som vanligt ställdes också ifjol högst förväntningar på redaktionens veteran och liverpoolsweden.com:s grundare Fredrik Johansson, aka Webbis. Och man får allt säga att sörmlänningen demonstrerade sin visdom.
”Arsenal kommer att lida mycket svårare av förlusten av Patrick Vieira än många tror.”
Med detta sagt kastar vi oss raskt vidare till årets upplaga där redaktionen nu, efter sommarens VM, transferyra och knarkskandaler, känner sig redo att ta sig an de frågor en hel fotbollsvärld väntar på att få besvarade.
Champions Leauge 2005. FA-cupen 2006. Premier League 2007? Vilka förväntningar ska vi ha på laget den här gången?
Björn Grafström: Alla har alltid höga förväntningar på Liverpool i början av augusti, framför allt Liverpools egna supportrar. Jag är alltid tråkig och försöker dämpa dessa, men det känns onekligen väldigt bra inför den här säsongen. Kärnan av den trupp som var bäst i Europa är fortfarande kvar och de stjärnor som visat att de antingen inte presterar det Rafael Benítez vill och/eller kräver eller att de helt enkelt inte presterat alls har fått lämna.
Det enda problemet är att vi lever i en fotbollsålder där Roman Abramovich har löjligt mycket pengar att förstärka sitt lag med, vilket gör att även en riktigt bra säsong kan innebära att du är akterseglad från förstaplatsen med en alldeles för god marginal.
Trots Chelseas stjärnlag (de sex spelare som ockuperade mittfält- och anfallspositionerna i The Community Shield är så namnstarka att den enda termen som egentligen passar in är löjligt) så är jag ändå positiv och ser med stor tillförsikt fram emot årets säsong.
Jag förväntar mig att laget fortsätter att vara stabilt på hemmaplan och att ytterligare några näsbrännor på bortaplan suddas ut. Detta leder till att laget vinner ytterligare en placering i tabellen och slutar på en andraplats, samtidigt som vi har alla chanser i världen att vinna någon av de tre cupturneringar vi ställer upp i. Minst en buckla (utöver tallriken Mark Gonzalez aldrig ville släppa från Community Shield) när säsongen summeras med andra ord.
Dessutom, som en extra krydda, så har jag sagt att jag inte skall byta mobiltelefon (jag har bara ägt en mobil i hela mitt liv, Nokia 3310 är inte ett dugg hippt i dag) förrän Liverpool vinner ligan. Sedan några veckor tillbaka så fungerar Nokian endast som väckarklocka, och numera är det en Sony Ericsson som jag utför kommunikationen med. Alltså har jag redan bestämt att Liverpool skall vinna ligan i år...
Stefan Elofsson: Vis av erfarenhet borde självbevarelsedriften hindra en sargad fotbollssjäl från att skruva upp sig i allt för hög grad ett par dagar före ligapremiären. Inte för att vi brukar vara dåliga i just premiärmatcher (en förlust sedan 1993) men så länge jag följt Liverpool på nära håll har jag alltid fått revidera mina förhoppningar före nyår och undantagslöst har det handlat om att skriva ner dem.
Jag tycker förstås alltid att jag har fog för mina muntra förutsägelser men banne mig om jag inte kan bygga upp dem extra skottsäkert den här gången. De spelare som försvunnit från Liverpool under sommaren spelade inga avgörande roller förra säsongen och samtliga försäljningar har känts fullt naturliga. Samtidigt har Rafael Benítez fyllt på med intressanta namn och hur man än vrider och vänder på truppens utformning så går det inte att komma till någon annan slutsats än att Liverpool är bättre rustade nu jämfört med ett år sedan.
Om det betyder en förbättrad placering i ligan återstår att se men vi kan nog alla enas om att ligan är det centrala den här gången och jag tror personligen inte att Chelsea vinner igen.
Fredrik Johansson: Säger som jag sade inför förra säsongen. Vi bör ha ganska stora förhoppningar på laget. Vi gjorde en i mångt och mycket bra säsong 2005/06 och nådde tredjeplatsen med en kraftigt förbättrat poängskörd, och vi har under sommaren värvat smart och jag ser ingen anledning till att vi inte skall nå minst lika högt den kommande säsongen som vi gjorde den föregående. Nu har vi dessutom bättre bredd på truppen så vi även skall kunna nå längre i Europa än förra säsongen, då det kändes lite som vi försvann direkt när det roliga skulle börja.
Mattias Herner: ”Jag förbereder mig för en pokallös säsong […]. Med det menar jag att vi knappast kommer att kallas för Boringpool längre, även om det kanske innebär få nollor bakåt."
Med avstamp i vad jag skrev för ett år sedan träffade jag rätt så till vida att Rafa lyckades skapa klarare riktlinjer i ett spel som involverade fler spelare och fördes i högre tempo samt tilltalade även motståndarsupportrar. Däremot skedde det inte på bekostnad av defensiven för vi höll ju nollan väldigt ofta och någon pokallös säsong blev det inte heller.
Poängsumman från förra säsongen var en bra bit högre än vad jag hade vågat hoppas och i paritet med vad andra lag har vunnit på tidigare samt den tredje högsta i klubbens historia. Det viktiga om vi diskuterar utifrån poäng är att vi inte fastnar i ett jojobeteende så att vi pendlar mellan 65 och 80+ utan att laget varje säsong är med och nosar på/lägger tassarna på guldet samt får tillgång till den ekonomiska injektionen från Champions League. Låt oss slippa höra ”vi har topp fyra som mål”.
För att ta det sista steget mot förstaplatsen är det som jag skrev i införrapporten till Community Shield bara en sak som fattas och det är att vi hävdar oss bättre i matcherna mot de absoluta topplagen, något som kanske inte är så bara. Förhoppningen är också att andra lag kommer att kunna börja plocka poäng av våra konkurrenter.
För jag vill här lägga in ett varningens ord eftersom ovanstående stycke förutsätter alla andra resultat oförändrade och det finns inget som nödvändigtvis garanterar att vi kommer att kunna återupprepa förra årets resultat mot alla lag borträknat Arsenal, Man Utd och Chelsea. Vad är det som säger att vi inte toppade i det avseendet 2006 och får svårt att leva upp till 78 p på 32 matcher. Man kan inte stirra sig blind på att det enbart är sex matcher som står emellan oss och ligaguldet – det är fortfarande 38 stycken.
Något som inte har uppmärksammats så mycket är att vi var väldigt förskonade från skador förra säsongen och då tänker jag framför allt på de här tidigare tätt duggande 2-3-veckorsskadorna (mycket ljumskar och fotleder). Jag vill gärna tro att det beror på en bättre grundfysik och att Benítez jobbar mycket med att göra spelarna bättre rustade långsiktigt när ligan sparkar igång och att rotationen på vissa positioner här betalar sig positivt. Under Rafas första säsongen såg det precis tvärtom ut, något som pekar mot att det är hans förtjänst, men jag vill avvakta ytterligare en säsong innan jag är säker och därför sätter jag ett litet frågetecken här. Vi har dock bättre täckning (se nedan).
(Herners svar på egen fråga: ”Hur viktigt är det att vara med från början?” )
Jag är glad att jag ställer den frågan eftersom jag redan har börjat badda mig med ispåsar för svettningarna som det inledande spelschemat ger. Bolton, Everton och Chelsea borta samt Newcastle, Tottenham och Manchester United hemma och då har vi inte ens passerat tio matcher. ”Med från början” får dock dubbel betydelse om vi slänger en blick på avsparkstiden för de första nio matcherna där hela sju kör igång runt klockan ett engelsk tid. Det kommer inte funka att à la Igor Biscans uppsyn släntra in med ett yrvaket spel som ser ut att ha blivit påsatt av två svarttaxichaufförer i en lagerlokal på Hisingen. Alltför många gånger har Liverpool varit mycket tröga i förmiddagsmatcherna och rasslat igång först efter paus, men mot det motstånd som väntar kommer det inte att hålla.
Är Liverpool med i toppen av Premier League kvällstid den 22 oktober tror jag på allvar att vi kan knipa guldet i maj, annars blir det för svårt är jag rädd.
1978 var det en toppnyhet i Västsverige att banverket ville lägga ner Bohusbanan. 2007 har tidningarna samma rubriker. Under lika lång tid har Liverpool jagat en höger yttermittfältare. Nu har Rafa Benítez fått en sådan och han har också kryddat med ytterligare några värvningar. Hur klokt har han handlat?
Stefan Elofsson: Han har sannolikt handlat klokt utifrån sina resurser. Efter att ha sett Daniel Alves mördande inlägg i UEFA-cupfinalen i maj kände jag visst vemod när han gick oss förbi, men förutom det är jag helt tillfreds med vad som hänt på transferfronten under sommaren.
Mina förhoppningar på Craig Bellamy är mycket höga men det känns också rättfärdigt. Walesaren har ett rykte om sig att vara en bråkmakare och det oroar nog en och annan. Personligen anser jag att stora egon behövs i varje framgångsrikt fotbollslag och mer än allt annat är det en fråga om ledarskap. Bellamy hade Graeme Souness som tränare i Newcastle och redan där tycker jag att min sak är motiverad.
Vad som förutom ovanstående känns lovande med sommarens köp är att både Bellamy och Jermaine Pennant har Premier Leaugevana och på så vis slipper vi den inskolning som annars har en förmåga att hejda oss på hösten. Gérard Houllier hade en ovana att lita för mycket på spelare från utländska ligor (med fördel den franska) och när det inte föll väl ut stod han svarslös. Benítez har också tittat utanför öarna efter värvningar och realistiskt sett kommer inte alla dessa att ha det som krävs för Premier Leauge, men för att inte hamna i Houllierfällan har Rafa det bättre ställt bakom de osäkra korten och det känns betryggande just nu.
För första gången på en evighet tycks vi också ha chansen att få se ett kantspel värt namnet den här säsongen. Fast vågar man verkligen hoppas på det?
Mattias Herner: Sin vana trogen har han gått förbi lyxbutikerna och blandat lite ur fyndlådan med spelare under det absoluta toppskicket namnkunnigmässigt. Dels har han förstärkt på lagpositioner där vi har haft det välförställt i startelvan, men saknat backup (mittlåset), samt adderat spelare som ger en ny dimension till spelet (kanterna).
Jermaine Pennant har sett väldigt sugen ut på att bevisa belackarna fel och har ett bättre klipp i steget än jag hade vågat hoppas på, men jag misstänker att han åtminstone inledningsvis kan komma att vara ganska beroende av matchbilden för att få ut så mycket av sitt spel (jämför med Luis Garcia). Mark González har av det lilla jag sett mot Maccabi Haifa och Lincoln City en utsökt bollbehandling, inte minst i mottagningarna och två mål på två matcher ska nämnas trots motståndet. En given publikfavorit som kommer att ge Harry Kewell konkurrens, men han lär tas stenhårt av försvarare och håller han sig borta från skador?
Fredrik Johansson: Rafa skall ha stor cred för att han inte varit för ivrig i sitt lagbygge utan tagit tid på sig och hellre väntat på den spelare han velat ha, än att lägga pengar på det näst bästa alternativet. Hans första säsong låg fokus på att bredda truppen, och nu i sommar har fokus legat på att förbättra och variera den samma, och han har i mitt tycke lyckats. Inför förra säsongen saknade vi framförallt en forward som kunde hålla i bollen, och vi fick Peter Crouch. Inför den kommande säsongen så saknade vi speed framåt, och vi fick Craig Bellamy och Mark Gonzalez.
Vi har saknat en ren högerytter länge, och i stället för att köpa något han inte var ute efter förra säsongen så väntade Rafa ett år och fick Jermaine Pennant. Inga storstjärnor, men "rollspelare" med spelstilar vi saknat, och spelstilar som vi kan förändra matchbilder med. Starta med Gerrard på kanten och Bellamy framåt och få ett spel, ersätt dom med Pennant och Crouch och få ett helt annat. Detta har vi saknat tidigare när vi kört fast. Fabio Aurelio och Gabriel Paletta har jag sett för lite för att rättvist bedöma, men åtminstone Paletta ser jag som ett köp för framtiden.
Björn Grafström: Benítez har på papperet värvat mycket klokt denna sommar. Samtliga värvningar har stärkt truppen, dels för att det skapar en bredd på positioner som är mycket formkänsliga (läs Harry Kewell), dels för att spelare som inte fungerade (läs Fernando Morientes och delvis Djibril Cissé) har ersatts av spelare som bevisligen presterat bra i Premier League eller exceptionellt bra i Holland.
En annan tanke är att för första gången sedan Benítez tog över så har han handlat klart före säsongen börjar. Ingen stress och press som gör att han måste fokusera på annat än att forma de spelare han har till en vinnande maskin. Kanske innebär detta att laget slipper den relativt usla start som har varit fallet de tidigare säsongerna.
Högeryttern då? Jermaine Pennant är inte en spelare som kommer att vara bäst på plan i matcherna mot Chelsea, Arsenal, Manchester United eller de riktigt svåra matcherna i Europa. Vad Pennant däremot erbjuder är möjligheten att ha andra spelare, som definitivt är viktiga i matcher som beskrivs ovan, 100 procent fräscha och redo att prestera sitt yttersta. Pennant erbjuder bra inlägg, vana av spel i Premier League och en bredare trupp. Alla dessa faktorer är viktiga när säsongen skall summeras i maj.
Experterna tror. liverpoolsweden vet. Reading åker ur sägs det. Chelsea vinner igen och Thierry Henry tar hem skytteligan. Vad har dom missat?
Fredrik Johansson: Liksom dom missade att Arsenal skulle drabbas svårt av att Patrick Vieira lämnade inför förra säsongen så lär många nu inte direkt tänka på att Ruud Van Nistelrooy lämnat Manchester United, vilket kommer att drabba dom oerhört. Jag förstår faktiskt inte dom som har MU bland de fyra första med nuvarande trupp. Laget står och faller nu med Wayne Rooney och vi vet ju hur han brukar uppträda under lite press...
Att minst två av tre nykomlingar ramlar ur är väl inget vågat tips, men hur många trodde å andra sidan att Wigan skulle prestera som dom gjorde förra säsongen? Följe med två nykomlingar ur serien tror jag gamla klassiska Aston Villa följer, något som kanske många höjer på ögonbrynen åt, men så blir det, trots ny manager.
Skytteligasegrare förra säsongen tippade jag Djibril Cissé, något jag inte är direkt stolt över, men man kan väl i alla fall säga att han levererade med skaplig regelbundenhet när han väl spelade på sin rätta position. Cissé är inte nu kvar, mest beroende på att han helt enkelt inte passade in i den spelstil Benítez vill praktisera, så vem vinner den kommande säsongen? Jag tippade Chelsea som ligasegrare, och det trots att jag tror Lampard och Ballack kommer trampa ändå mera på varandra än Lampard och Gerrard brukar göra, och anledningen till att Chelsea vinner ligan även kommande säsong stavas Andrei Shevchenko (eller hur han nu tänker stava sitt namn i England). En mycket sympatisk spelare och människa som tyvärr representerat två av de lag som ligger längst bort från mitt hjärta. Han är dock en bra spelare och framförallt otroligt duktig avslutare, och i ett vinnande lag skapas det målchanser för en sådan spelare, och därför vinner ukrainaren skytteligan redan sin första säsong i England.
Chelsea kommer att vinna ligan i år igen, men dom kommer få större problem med stämningen i laget och det kan kosta dom lite poäng. Truppen är dock för stark för att något annat lag, över 38 matcher, skall rå på dom. Skulle dock inte förvåna om Jose Mourinho lämnar laget efter den kommande säsongen för att söka nya utmaningar, och då vet jag inte vem som kan hålla skutan flytande länge.
Björn Grafström: I fjol var det Wigan som var laget som skulle åka ur, och jag höll med frågeställningen den gången. Alla vet vi hur det gick. Nu tror jag ändå att Reading kommer att få det mycket svårt, laget som har promenerat över allt och alla i The Championship behöver nödvändigtvis inte klara sig bäst i Premier League (fråga Sunderland).
Jag tror att experterna har missat att Everton kommer att resa sig som Fågel Fenix och göra en kanonsäsong, likt Tottenham gjorde i fjol. Tottenham, svagare utan Michael Carrick och Manchester United, inte särskilt mycket starkare med Michael Carrick, kommer att vara sämre än i fjol. Med Ruud van Nistelrooy borta så är Thierry Henry ohotad i toppen av skytteligan, om nu inte Dirk Kuyt tar med sig sitt målfacit från Holland till Premier League.
Stefan Elofsson: I motsats till många andra tror jag inte att Chelsea vinner Premier League den här gången. En titt i historieböckerna säger oss att det är extremt ovanligt med lag som klarar av att ta back-2-back-titlar tre gånger och även om inte det bevisar någonting så brukar det bli svårare för varje gång. Dessutom har jag alltid varit svag för kloka ordstäv och att ”aldrig försöka laga något som inte är trasigt” är en favorit sedan många år. Med det vill jag inte ha sagt att Michael Ballack och Sheva är undermåliga reservdelsspelare men behöver José Mourinho verkligen kasta om så mycket i ett lag som tog 91 poäng förra säsongen?
Vad som återstår då är Liverpool, Arsenal och Man Utd och vem som är starkast där har jag svårt att avgöra. Arsenal har en ny arena och fick en tydlig kick när Thierry Henry beslutade sig för att skriva på ett nytt kontrakt men om den kicken fortfarande lever och gör sig påmind återstår att se. Man Utd är alltid Man Utd men deras inaktivitet på transfermarkanden den här sommaren hade oroat mig om jag varit supporter till ett företag från USA. Michael Carrick är smart, men räcker det?
Jag har en vän som jobbar som journalist i England och han har i samtal med kollegor, engelska journalister alltså, fått veta att Liverpool i vissa läger ses som Chelseas enda utmanare. Jag skulle inte gå så långt, men hoppas går ju.
Beträffande Carricks övergång så tror jag att den kommer att påverka Tottenham betydligt mer än Man Utd och är det något som jag inte hört så mycket om i mediebruset så är det att Spurs ambition om att bli en storklubb i paritet med de fyra stora lär ha fått sig en rejäl törn i och med nämnd affär. Att släppa nyckelspelare till konkurrenter harmoniserar verkligen inte med att kalla sig en storklubb (särskilt inte om det är en engelsk spelare) och jag tror att Carricks övergång ger efterverkningar ända ner på planen. Den förhållandevis starka fjolårssäsongen på White Hart Lane kommer att följas upp med en betydligt svagare om jag tror rätt och faktum är att Tottenham var ganska överskattade redan sist gång eftersom de bara spelade 40 matcher på hela säsongen. 13 spelare i Liverpool gjorde ännu fler och vi var ändå 17 poäng före.
Thierry Henry håller jag som skyttekungsfavorit, men vore det inte dags för ett Liverpoolnamn i toppen nu? Jag slänger in en hundring på Craig Bellamy också.
Vem blir utropstecknet i Liverpool under säsongen och vem kan tänkas bli det svarta fåret?
Mattias Herner: Med Speedy och Pennant på kanterna finns det goda möjligheter att Peter Crouch inte bara är han-som-ger-tyngd-i-anfallen utan faktiskt också fruktas som målskytt. Snabbare bolltransport och fler inspel från kanterna borde öppna för fler inpetningar och det fixar ju även Crouch. Ni som såg målen för England mot Grekland vet precis vad jag förväntar mig att se den här säsongen.
Den största överraskningen för fotbollsengland blir dock vad en nedbantad, upptränad och nu i laget inspelad Robbie Fowler kommer att åstadkomma. Är aldrig nära att ta hem skytteligan, men lär ta plats i veckans lag ett par gånger med sina utsökta framspelningar och Dalglishmanér utanför straffområdet.
Fabio Aurelio har sett till framspelningar och känsla i tillslaget redan börjat flåsa ner John Arne Riises nacke, men offensivt på vänsterkanten är det lika lätt att klämma sig in som att hitta en sittplats i Tokyos tunnelbana under rusningstid, så det är defensivt jag framför allt vill se brasilianaren imponera på mig. Det har han inte haft möjlighet att göra ännu.
Vi får två nya forwards i Craig Bellamy och Dirk Kuyt, och med Rafas envishet att mönstra 4-5-1 eller liknande från start frågar jag mig om det finns plats och tid för båda dessa att komma in i laget snabbt. En av dessa kan komma att få en mycket tung höst och tålamodet hos fansen för en mångmiljonspelare brukar tryta snabbt.
Spelare som Jamie Carragher, Steve Finnan, Sami Hyypiä och Steven Gerrard har sedan genomgående haft en sådan hög nivå att de nästan bara kan överraska negativt.
Björn Grafström: Mark Gonzalez kommer inte att ha en chans att nå de nivåer supportrarna har lagt på honom, så oavsett vad killen gör så kommer många att vara besvikna på honom. Ett svart får innebär dock att man är någon form av syndabock och det har jag svårt att se hur en vänsterytter kommer att vara. I bästa fall har Jack Hobbs redan varit säsongens svarta får efter tre försvarstabbar i en och samma match.
Potentiella utropstecken finns det många av, och bråkstakarna Pennant och Craig Bellamy kommer att vara lugnare än Påven samtidigt som de presterar bra på planen. Om Kuyt lyckas komma i närheten av sitt målsnitt från Feyenoordtiden så är utropstecknet givet.
Just det, Steven Gerrard tar ytterligare ett kliv mot världsherravälde, men det är knappast något som skulle klassas som ett utropstecken.
Stefan Elofsson: Steven Gerrards ställning i Liverpool är skyhög för tillfället men med den mannens kapacitet är inte ens himlen en begränsning och får han bara vara skadefri tror jag att hans status kommer att upparbetas ytterligare med ett par 30-meterskanoner och några av de där fenomenalt energifyllda hemåtlöpningarna på 60 meter som alltid avslutas med en brutalt våldsam fast samtidigt precis glidtackling.
I övrigt tror jag att Mohamed Sissoko är redo att blomma ut på riktigt. Han hade många nybörjarfel att jobba med från start förra hösten men han ska ha stort beröm för hur snabbt han tog sig an uppgiften och det är tydligt att Rafa visste vad han gjorde med Momo. Med hans arbetskapacitet kan han bli hur nyttig som helst i Liverpools spel och han gick från klarhet till klarhet förra säsongen. Fortsätter det är allt möjligt.
Vidare hoppas jag att Xabi Alonso kan öka en växel till.
När det gäller det något tråkigare "fåravsnittet" så ställer jag personligen två frågetecken framför Mark Gonzalez och Fabio Aurelio beträffande deras fysik. Inte för att jag vet så mycket om hur starka de är i kroppen men Gonzalez benämns ofta som snabb medan passningsspelet lyfts fram i Aurelios fall. Det stämmer garanterat i båda fallen men det finns gott om bortglömda spelare i den engelska fotbollshistorien som kommit till öarna med precis samma attribut. Pallar sydamerikanerna tuffheten är alltså knäckfrågan. Jag är mest orolig för Aurelio.
Fredrik Johansson: Jag skrev redan inför förra säsongen att jag trodde att Momo Sissoko skulle få sitt genombrott direkt, och det får man väl säga att åtminstone vi supportrar instämmer i. Jag tror dock att Sissoko kommer ta ytterligare ett kliv i år och vinna erkännande även från den stora massa. En spelare som jag tror spelar sig in i "laget" på allvar den kommande säsongen är Daniel Agger.
Det svarta fåret, sett utifrån försäsongen, blir absolut Xabi Alonso, för han har sett allt annat än bra ut. Nu är dock Xabi en allt för bra klasspelare för att falla igenom när allvaret börjar och där är jag inte orolig, så min flopp blir i stället Fabio Aurelio som inte har sett allt för vass ut ännu så länge och som säkert kan komma få problem med det engelska spelet till sin början.
En tråkigare fråga. Vad händer om the Rafalution kommer av sig och möter opposition. Hur ser vi på spanjoren om Liverpool går titellösa från den här säsongen och slutar fyra på 69 poäng?
Fredrik Johansson: Det beror helt och hållet på hur spelet fungerat, hur hårt drabbade av skador vi varit och en rad andra faktorer. Har vi normalt med skador och inget annat extraordinärt inträffar och vi bara presterar dessa resultat så måste naturligtvis managern ifrågasättas och orsakerna måste utredas grundligt. Jag har dock svårt att tro att det i dagsläget finns en annan manager någonstans som skulle kunna prestera bättre än Benítez i Liverpool.
Det är ett fel som jag ofta irriterar mig på. Lag sparkar tränare för att få lite lugn och ro när resultaten går emot en period, men att det sedan inte finns någon lika god ersättare det tänker man inte på, och så står man där ändå efter tre segrar till följd av "managerbytareffekten" med fem raka förluster och en sämre manager än man hade innan. Jag tror Liverpool skulle hamna i den situationen om man skulle göra sig av med Benítez. Ge honom tre år till, utvärdera sedan. Han ligger ju rätt bra till efter två säsonger med en Champions Leagueseger och en FA-cuptriumf.
Mattias Herner: Jag har svårt att se det ske utan att vi drabbas av extraordinära skadeproblem eller interna stridigheter och i så fall kommer Benítez att kunna stödja sig mot det. Om Liverpool trots få skador levererar uselt spel, usla resultat och att nyförvärven inte presterar finns det självklart anledning att ställa hela klubben mot väggen, men den situationen känns väldigt främmande och det är inte bara Rafa som kommer att ifrågasättas då.
Fast kanske ska vi vänta med high five tills efter Haifa (och inte bara för att det låter så bra), för en katastrof i Kiev skulle ändra säsongens förutsättningar markant.
Stefan Elofsson: Det är förstås helt och hållet avhängigt omständigheterna, men det ska mycket till för att jag personligen ska ifrågasätta spanjoren som den bästa managern för Liverpool just nu. Ovanstående scenario räcker nog inte.
Björn Grafström: Endast meningslösa medgångsröster kommer att försöka slita ifrån Benítez den gloria han förtjänat under sina första två säsonger i klubben. Ibland försöker man sig på en inte helt genomtänkt omkörning som resulterar i att du tappar fart, och det är ungefär så jag skulle betrakta en fjärdeplats i ligaspelet. Oavsett så är Liverpools trupp god nog för att nå minst en semifinal i en av cuperna, med goda chanser att nå längre än så. Prioriteten ligger dock på ligaspelet, men det krävs nog minst två på varandra haltande säsonger (det vill säga år utan titlar och att Champions Leaguespel hänger på en skör tråd) för att Liverpool och de supportrar som brinner för klubben i ur och skur skall börja ifrågasätta Benítez.
Säg något som är dåligt med Man Utd.
Fredrik Johansson: Förutom allt annat, deras nya tröjor. Dom är extremt fula...
Mattias Herner: Om alla i samband med omskärelser avskurna förhudar skulle samlas i en container och under ett par dagar fick ligga i 60-gradig fuktig värme och gosa till sig hade jag hellre hoppat i där och jagat kallsupar än tagit på mig en Unitedtröja.
Björn Grafström: Moralen i laget. Ruud van Nistelrooy mobbade medspelare och såldes, Cristiano Ronaldo fick Wayne Rooney utvisad i VM, Rooney (alltid denne Rooney) och Paul Scholes blir avstängda efter fult spel i en träningsmatch och Alex Fergusons succégarde från slutet av 90-talet och inledningen av 2000-talet känns nu bara gamla och dåliga. Sedan en favorit i repris. Gary Neville.
Stefan Elofsson: Efter sommarens VM är det väldigt svårt att skriva något positivt om den vämjeliga illojala smilfinken, skådespelaren och ögontjänaren Cristiano Ronaldo. Han är ju duktig på överstegsfinten i och för sig.
