2016-06-25 18:00

Wales - Nordirland

Inför Liverpool-West Ham

The Kop firar 100 år samtidigt som Liverpool spelar sin första hemmamatch i ligan för säsongen. Laget har en del att bevisa efter 1-1 mot Sheffield United och Maccabi Haifa, men kan stödja sig på 34 raka ligamatcher hemma mot West Ham utan förlust. En hel del skador på defensiva positioner oroar dock.

Liverpools premiär var av den ribbsättningshöjd att till och med pygméer hade floppat över och därför finns det höga krav på förbättring i den första hemmamatchen för säsongen. Det är inte bara jag som har talat om vikten av en bra start och att hamna sju poäng efter förstaplatsen, om än med en match mindre spelad, innan vi ens har bläddrat över till september i almanackan vore en frustrerande öppning med ett landskampsuppehåll som skulle göra väntan på revansch lång. Å andra gör alla skador att ett tvåveckorsbreak kommer ganska lägligt.

WEST HAM UNITED

West Ham har hunnit med två matcher och tagit fyra poäng genom att vända 0-1 i halvtid till 3-1 hemma mot Charlton samt kryssa 1-1 borta mot Watford i veckan. Vill man välja en överkritisk vinkling kan man peka på att West Ham spelade 65 minuter med tio man mot Charlton sedan Djimi Traoré (ja, den samme) hade blivit utvisad, att 2-1-målet var en fotbollsparadi och ifall det är kännetecknande för Hammers säsong så vinner de Premier League, att 3-1-målet kontrades in i 93:e minuten när Charlton slängde allt framåt samt slutligen att upprinnelsen till 1-1-målet mot Watford var en klar hands vid mittcirkeln samt att själva målet sattes via målvakten i undersidan av ribban och in. Nu förtäljer det inte hela historien, även om jag givetvis inte har hittat på ovanstående.

Londonlaget slutade på en niondeplats förra säsongen, 21 poäng över strecket och 36 bakom Chelsea. De plockade 30 poäng hemma och 25 borta med 52-55 i målskillnad, vilket får ses som en utjämning jämfört med tidigare år i Premier League då deras hemmafacit har varit riktigt bra, men samtidigt har de haft ett bortafacit som legat jämsides med bottenlagen.

Tillbaka i Premier League efter två år i Championship fick jag förra säsongen känslan av att West Ham tappade poäng på Upton Park eftersom de kände sig tvingade att spela överdrivet optimistiskt inför hemmapubliken. Inte så att offensiven låste sig, men skador i en kanske inte från början Fort Noxsäker backlinje gjorde dem väldigt sårbara bakåt, i synnerhet när spelet vände snabbt.

55 insläppta förra säsongen är 13 sämre än närmaste lag bland de åtta ovanför och sju förluster på Upton Park är inte kännetecknande för det tidigare så hemmastarka West Ham. Nu är säsongen 2006/07 fortfarande i sin linda, men om jag lyssnar till dem som känner laget bättre än jag så låter det fortfarande ”frejdigt framåt, men svajigt bakåt”. Alan Pardews 3-5-2-experiment bidrog nog nu till en hel del av svajet mot Watford och vi får väl tro att Pardew återgår till det inspelade 4-4-2 mot Liverpool. Fast å andra sidan, baserar vi resultatet på tidigare möten skulle matchen egentligen inte behöva spelas.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 50 vinster, 28 oavgjorda och 20 förluster
Totalt Premier League: 12 vinst, 6 oavgjord och 4 förluster

På Anfield: 33 vinster, 13 oavgjorda och 3 förluster
Premier League på Anfield: 8 vinster, 3 oavgjord och 0 förlust

En förkrossande statistik för Liverpool hemma mot West Ham som efter 1-2-förlusten mot Hammers den 14 september 1963 har vunnit 25 och kryssat nio av 34 ligamatcher på Anfield.

Liverpool vann motsvarande möte förra året med 2-0 efter mål av Xabi Alonso och Bolo Zenden och i slutet av april förra säsongen blev det 2-1 på Upton Park med en ganska reservbetonad elva där båda lagen mest väntade på den stundande FA-cupfinalen. Djibril Cissé nätade två gånger för Liverpool i en match av vänskapskaraktär tills Luis Garcia byttes in och med en minut på planen fick både sig själv och Hayden Mullins utvisad.

Sedan har vi förstås FA-cupfinalen i maj som hann dra en genom ganska många känslolägen innan Liverpool till slut stod som segrare efter 3-3 vid full tid, mållös förlängning och straffläggning. Vi minns 3-3-målet…mmm….

Målskyttar

Med 14 mål i ligan var stridstanken Marlon Harewood West Hams store målskytt förra säsongen, men redan efter två matcher har han fått utstå skarp kritik av de egna fansen och Markus Sjöman skriver i matchrapporten från Charltonmatchen här på Svenska Fans att:

”Charlton spelade med tio man i 65 minuter. West Ham gjorde det i 90 för Marlon Harewood bidrog med absolut ingenting.”

Det är vad jag skulle kalla ett lågt betyg.

Sådan tur då att Bobby Zamora med sina tre fullträffar redan har nått upp i hälften av vad han mäktade med på hela förra säsongen (17 ligamatcher från start, 17 inhopp). Zamora lär starta fler än 17 matcher den här säsongen och Harewood knappast 31 om trenden håller i sig. Troligtvis blir det i vilket fall de här två som vi får se på topp på Anfield.

På anfallssidan hittar vi annars nu skadade Dean Ashton samt Teddy Sheringham. Vi kan väl enas om att ta en skål av valfri dryck när 1) hans ålder och 2) det faktum att han har spelat för Djurgården kommenteras.

Spelaraffärer (Källa: WH-redaktionens inför säsongen)

Spelare in:
Lee Bowyer, mittfältare (Newcastle United)
Jonathan Spector, försvarare (Manchester United)
Carlton Cole, anfallare (Chelsea)
Tyrone Mears, försvarare (Preston North End)
John Pantsil, försvarare (Hapoel Tel-Aviv)
George McCartney, försvarare (Sunderland)

Spelare ut:
Lionel Scaloni, försvarare (åter till Deportivo La Coruña efter lån under våren)
Elliot Ward, försvarare (Coventry City)
Chris Cohen, försvarare (Yeovil Town)
Shaka Hislop, målvakt (FC Dallas)
Carl Fletcher, mittfältare (Crystal Palace)
Clive Clarke, försvarare (Sunderland)

Utlånad resten av säsongen:
Yaniv Katan, anfallare (Maccabi Haifa)

Katan stötte Liverpool på redan i kvalet till Champions League. Högerbacken John Pantsil har fått beröm och kan bli ett problem för vår helt nya vänsterkant.

Den mest iögonenfallande övergången och en spelare som lär få emotta en och annan busvissling på Anfield är förstås Lee Bowyer. Killen som alltid verkar hamn i blåsväder var mest skadad när han spelade på lån hos West Ham 2002/03, men Pardew trodde ändå på att addera en hårdför och tufft tacklande mittfältare till truppen.

Pardew säger att hans scouter ansåg Bowyer vara Newcastles bäste spelare under de avslutande tre månaderna i våras och att Lee är en av de mest talangfulla mittfältarna i landet som trots detta inte har vunnit någonting. Talangfull ett halvår innan du ska fylla trettio funkar om du har tänkt plocka hem ett nobelpris, men inom fotbollen borde du som mittfältare snarare stå på din topp. Bowyer lär aldrig skaka hand med Kungen i Blå Hallen den 10 december och om han någonsin vinner något, ja det får tiden utvisa. Just ”utvisa” är ett passande ord för spelaren som 2004/05 klockade in på tre röda och elva kort och blicken i hans ögon när han fick släpas ifrån lagkamraten Kieron Dyer efter deras slagsmål i april 2005 säger för mig allt om varför hans karriär har varit en lång bergochdalbana.

Bowyer var en gång ytterst nära att skriva på för Liverpool som Phil Thompson kommenterar här. Mittfältaren tar plats i den elva där Stan Collymore är given bland spelare som har uppenbar råtalang och stundtals har briljerat, men där något längst upp i kroppen inte riktigt stämmer.

Skador

Förutom nämnde Ashton missar försvararen George McCartney och mittfältaren Matthew Etherington matchen mot Liverpool. Det hårdaste avbräcket torde vara den sistnämnde som startade 33 matcher i fjol och tillsammans med spelare som Hayden Mullins, Paul Konchesky, Danny Gabbidon, Anton Ferdinand, Nigel Reo-Coker, Yossi Benayoun och Marlon Harewood bildade stommen i laget.

Benayoun (tåinfektion) och Bowyer (ljumske) har inte bedömts som hundra under veckan, men Pardew räknar ändå med att ha båda tillgängliga på lördag.

Domare

Alan Wiley (dömde för övrigt FA-cupfinalen och ersätter Andre Marriner som först var uppsatt på lördag) har dömt två matcher säsongen 2006/07, men redan noterats för sex gula och två röda, och minsann hittar vi inte Lucas Neill som en av de utvisade.

Domarna i Premier League har totalt hunnit med sex röda och 55 gula kort på de 18 matcher som hittills har spelats. Säsongsinledningar brukar i och för sig präglas av en vilja att visa ”den nya standarden”.

LIVERPOOL FC

100-årsjubilar

Sommaren 1906 ersatte en gigantisk ståplatssektion tidigare läkarområde på ena kortsidan av Anfield och denna kortsida skulle snart bli The Kop med hela världen. Anfield kommer att fira 100-årsjubiléet på lördag, vilket bland annat yttrar sig som någon form av mosaik. Ni kan läsa vad Rick Parry har att säga om The Kop och minnesvärda mosaiker här.

En titt på premiären

Inför premiären tvingades Rafael Benítez tackla det faktum att flera spelare hade fullgjort 90 minuter i landskamper under veckan och samtidigt tvingats till långa resor. Detta var anledningen till att Xabi Alonso och Luis Garcia inte ens fanns med på bänken och kanske var det även därför som Peter Crouch inte startade.

Bolo Zenden var bra i första halvlek mot Chelsea i Community Shield, men när tempot höjdes hängde han inte med och i en match där just intensitet och tempo var det enda riktiga vapen vi kunde frukta var det lite märkligt att holländaren gavs chansen. Samtidigt har han inte något att göra i truppen om han inte kan hänga med ett lag som spelade i Championship förra säsongen.

Rafa har sagt att de saker som diskuterades före matchen inte fungerade under första halvlek, men jag tror ändå att 0-0 i halvtid och att Liverpool successivt hade tagit sig in i matchen inte sågs som något stort misslyckande av managern. Tyvärr störde med säkerhet skadorna på Jamie Carragher och John Arne Riise strategin inte bara så till vida att backlinjen blev försvagad, utan för att Benítez planer – mina spekulationer – på att i andra halvlek addera fart på kanterna, Crouch tyngd framåt och utnyttja Uniteds trötthet sköts i sank när han plötsligt bara hade ett byte kvar. Detta utnyttjades om jag får säga min sak nu inte särskilt väl och jag hade gärna sett Gerrard flyttas in centralt med Jermaine Pennant ute till höger ganska tidigt i andra halvlek.

Fabio Aurelio började bra med att bland annat leverera den enda av två bra hörnor vi presterade och skjuta en vass frispark, men när Riise utgick flyttades han ner som ytterback och blir väl mest ihågkommen för att ha tittat boll i samband med 0-1-målet. När Mark González kom in och inte hade någon särskilt lyckad förmiddag utgjorde vänsterkanten ett väldigt litet hot. Överlag så lyste det ”nya kantspelet” med sin frånvaro och de fasta situationerna – facit: ett baklängesmål och 13-0 i hörnor med en stolträff som höjdpunkt – är fortsatt inte vårt främsta varumärke.

Man ska kanske inte begära att allt fungerar i första matchen på en dålig plan mot en riktigt taggad nykomling, men att så få saker fungerade är för bedrövligt och det här var utan större tvivel en av de på papperet lättaste matcherna de kommande månaderna.

Mot ett offensivt kvickt och rörligt West Ham är det, i synnerhet med en nykomponerad backlinje, avgörande att vi håller hög press redan från anfallslinjen och inte slår oss till ro vid en eventuell 1-0-ledning. Detta är självklart alltid att eftersträva, men inget vi lyckades med i premiären.

Startelva

José Reina vaktar målet och med Jamie Carragher, John Arne Riise och Stephen Warnock skadade formeras backlinjen troligtvis enligt Steve Finnan, Daniel Agger, Sami Hyypiä och Fabio Aurelio.

Harry Kewell och Momo Sissoko saknas bland mittfältarna så Steven Gerrard och Xabi Alonso borde ta plats centralt, även om det inte är helt otänkbart att Rafa vill nyttja Bolo Zenden där igenom och sätta ut Gerrard på kanten. Men jag finner det mer sannolikt att Jermaine Pennant startar på högermittfältet och att Mark González spelar ute till vänster.

Craig Bellamy gavs bara fyra minuter mot Maccabi Haifa där Luis Garcia och Peter Crouch föredrogs i anfallet och walesaren känns därför som ganska given på en av forwardsplatserna mot West Ham. Robbie Fowler satt på bänken i tisdags och min gissning är att han startar bredvid Bellamy i stället för Crouch trots att jag hade valt den senare. Den ende i Hammers backlinje som har en realistisk chans att mäta sig med Crouch i luftrummet är Ferdinand (188 cm) medan Konchesky (175 cm), Gabbidon (178 cm) och Paintsil (170 cm) lär få det svårare.

Dirk Kuyt då? Ja, han lär säkert finnas på plats på Anfield, men jag är tveksam till om han kommer närmare planen än läktaren. Möjligtvis skulle han kunna ta en bänkplats.