Det kunde ha varit så annorlunda
I mittens rike svävar Liverpool efter sju omgångar, men om saker och ting hade sett bara lite annorlunda ut hade vi kunnat återfinnas flera placeringar åt ett annat håll i tabellen – och då talar jag inte bara om uppåt.
Förlusten mot Bolton svider fortfarande och ter sig precis lika verklighetsfrämmande som 0-2 mot Charlton i februari, där Londonlaget efter att knappast ha varit i anfall satte två bollar på tre minuter i slutet av första halvlek. Bortamatcher mot nykomlingen Sheffield United samt Everton, Chelsea och Bolton var redan på papperet svåra, men det är ju inte bara alla förlusterna i sig och det faktum att Liverpool ännu inte har registrerats för ett enda spelmål på bortaplan som stör, utan sättet som vi undgått att plocka poäng.
Undgått ja, och kanske framstår det här som löjeväckande i maj, men hur många lag kommer att pressa tillbaka Chelsea så som Liverpool gjorde på Stamford Bridge och se till att de nästan inte skapade något framåt och då talar jag inte bara om sista halvtimmen när de bevakade ledningen med en man mindre. Och hur många kommer att resa till Reebok Stadium och på samma sätt faktiskt tvinga tillbaka hemmalaget och se till att de skapar exakt nada framåt.
Men trots att Liverpool gör den mest helgjutna insatsen mot Chelsea spelmässigt under Rafael Benítez ledning ska självklart Didier Drogba få drömträff mot just oss och självklart ska en linjenisse på Reebok Stadium just mot Liverpool få för sig att ta tag i något som i princip aldrig ägnas någon större energi och dessutom vid ett tillfälle när den berömde blinde killen med en säck över huvudet kunde se att Pepe Reina var, i sammanhanget långt, innanför. Precis som har varit genomgående på bortaplan och kanske mest så mot Everton straffas Liverpool inte med några 7 % (se nedan) för misstag bakåt, utan snarare 77 %.
Men innan vi börjar plocka törnen och snickra på vårt kors kanske vi ska ta och rikta en blick mot Anfield och ikläda oss rollen av en motståndarsupporter till de tre hemmamatcherna. Då skulle det kunna låta något så här:
West Ham (2-1): Alltså, ni ligger under med 0-1 mot West Ham och har tappat allt spel när Daniel Agger får på ett en-på-säsongen-avslut och av bara farten springer ni in 2-1 före paus. Men inte nog med det för sedan missar Lee Bowyer öppet mål från tre meter på slutet och det sker givetvis mot er.
Newcastle (2-0): Okej, ni var det bättre laget mot Newcastle men poängen var i hamn först med tio minuter kvar när Xabi Alonso gör vad då? Ett en-på-två-säsonger-mål. Och då ska vi inte ens tala om alla straffsituationer i början av andra halvlek, men det är så typiskt att storlagen får sådana saker med sig.
Tottenham (3-0): 3-0? 3-0, tillåt mig gapskratta. Ni säger att 0-3 mot Everton var ett skämt, men vad vår då det här? Jermaine Jenas missar öppet mål och jag skulle vilja se er vända 0-1 med mindre än en halvtimme kvar. I stället gör ni mål en halvminut senare efter att Craig Bellamys stolpträff givetvis hamnat hos en medspelare. Steven Gerrard står offside vid 2-0 och sedan får John Arne Riise på en köp-en-lott-träff i slutminuten. 3-0, bah!
Det här är givetvis medvetet tillspetsat, men vi hade lätt kunnat ha fyra poäng färre på hemmaplan (kryss mot West Ham och Tottenham) att ställa mot de fyra poäng (en mot Chelsea, tre mot Bolton) de flesta röda fans anser att vi borde ha haft. En tredjeplats delad med Chelsea två pinnar bakom ledande Manchester United kunde ha förbytts i en streckstrid med Wigan och West Ham. Ja, det kunde onekligen ha varit annorlunda...
I stället för bollande med kontrahistorik (en finare term för ”om inte om hade varit”) vill jag påpeka att medan alla förluster med rätta svider tycks varenda seger samtidigt vara frukten av ett väldigt lyckosamt ögonblick och hur vackra och underhållande Aggers, Alonsos och Riises fullträffar än är så väger de aldrig upp noll mål på tjugo skott i nästa match. I viss mån är det väldigt oroväckande att Liverpool verkar så beroende av exceptionella insatser för att kunna bärga tre poäng och i praktiskt taget varje match till synes är slavar under de berömda marginalerna för ifall det ska bli vinst eller förlust.
Det mesta är sig annars likt vid en studie av statistik hämtad från de första sju omgångarna i Premier League. Liverpool har avlossat flest skott (107), men har fjärde sämst effektivitet (7 %). Satsningen på kantspel har givit utdelning så till vida att vi numera toppar även statistiken för flest inlägg (238 st, Man U har 189 och Chelsea 140), men även här är effektiviteten inte den bästa (21 %, femtonde plats).
*************
Liverpool har spelat 7 matcher och har 10 poäng med 7-1 i målskillnad hemma och 1-7 borta samt 7 % effektivitet på 107 skott. Laget har träffat trävirket 7 gånger bara i ligan, spelare 7 har ännu inte rört bollen i tävlingssammanhang och spelare nr 17 har ännu inte nätat i ligan. Hur många år sedan var det nu igen vi vann ligan? Sjutton också!
