2015-10-14 01:00

New Jersey - Nashville

Inför: Manchester Utd - Liverpool

Manchester United har tillsammans med Chelsea börjat skaffa sig den trygghetsmarginal som går att surfa på ända in i maj medan Liverpool mer eller mindre är tvungna att vinna för att inte stå kvar brädade på stranden. United får tillbaka viktiga spelare i defensiven och Liverpool i offensiven.

Att citera sig själv är nästan lika kul som att ta på sig själv, men för allas trevnad nöjer jag mig med att redogöra enbart för det första.

”Är Liverpool med i toppen av Premier League kvällstid den 22 oktober tror jag på allvar att vi kan knipa guldet i maj, annars blir det för svårt är jag rädd.”

Jag räknade med att vi skulle ligga efter vid den här tiden och såg faktiskt sex poäng upp till toppen efter söndagens match som ett klart gångbart läge med tanke på det inledande schemat. Det visade sig dock att verkligheten underträffade till och med min återhållsamma kalkyl med 12 p på hemmamatcherna (West Ham, Tottenham, Newcastle, Blackburn) och 5 p bortagräs (Sheffield United 3 p, Everton 1 p, Chelsea 0 p, Bolton 1 p, Man Utd 0 p). När vi talar om det svåra bortaschemat ska vi dock komma ihåg att lag som skinkorna, sporrarna och skatorna historiskt sett nästan garanterar tre poäng på Anfield i ligan så allt under 10 p mot den inledande kvartetten hade fått ses som en rejäl missräkning.

Helt fel ute var jag inte eftersom ligaledaren efter den nionde omgången högst troligt står på 22 p, vilket skulle vara 5 p före våra förmodade 17 p, men nu sladdar vi som bekant på 11 p och vid förlust eller oavgjort på söndag tror jag avståndet är för stort för att hämta in. Även om det ”bara” skulle vara 9 p upp till United kommer det troligtvis vara 11 p till Chelsea och sedan smyger Arsenal upp bakom. Det kommer krävas något i stil med 13 segrar på de följande 15 matcherna för att få tättrion att oroa sig för Liverpool igen. Ser ni det hända? Det gör inte jag.

De två tappade poängen mot Blackburn i den skymf mot fotboll vi kallar första halvlek senast lämnar oss inte med något annat väl än att vinna på söndag, annars riskerar vi snart att plana ut på fjärdeplatsen med lika god marginal nedåt som uppåt. Chansen för tre pinnar på Old Trafford är dock inte lika liten som det kan verka som vi snart ska se.

MANCHESTER UNITED

Form

Manchester United leder Premier League före Chelsea på målskillnad, men har till skillnad från Liverpool haft en ganska behaglig resa så här långt. De lag de har besegrat – Fulham (10), Charlton (20), Watford (19), Tottenham (14), Newcastle (15) och Wigan (17) – är lite som att läsa underdelen av tabellen rakt av medan lagen på övre halvan – Reading (8) och Arsenal (5) – har kryssat respektive vunnit mot dem. Med andra ord har United mot den enda riktiga värdemätaren den här säsongen förlorat och det dessutom på hemmaplan.

Wayne Rooney är en spelare som inlett säsongen klart under den förväntade nivån, men i den senaste ligamatchen bar han frontbaneret när laget gjorde något som Liverpool inte mäktade med, nämligen att vända ett 0-1-underläge och en svag första halvlek till seger. För första gången den här säsongen såg United riktigt farliga ut (mot vettigt motstånd) och Rooney gjorde även en mycket stark förstahalvlek mot FC Köpenhamn i veckan så han verkar ha fått upp ångan.

Smällar man får ta

Medan Fulham bjöd på en parodi på försvarsspel i premiären och Charlton en fjärdedel in på säsongen mest verkar springa runt och vänta på att något ska hända i deras forwardsrika trupp har genomgående motståndarna, med undantag av Arsenal, i de matcher med Manchesterlaget som jag har sett undvikit att göra det som är nödvändigt om de röda djävlarna ska besegras och det är att gå in fysiskt, ta ett par smällar och sätta hög press. Jämfört med Chelsea är det som jag ser det Uniteds främsta svaghet och att detta inte görs i en liga som Premier League förvånar mig stort. I stället har det blivit alldeles för stor respekt för Rooney & Co och motståndet har lagt sig i säckförsvar och väntat in anfallen.

Det finns fysik i deras backlinje, men Ronaldo, Giggs, Fletcher, O’Shea och Carrick är inte direkt grabbarna du skulle dra ihop till ditt posse om helvetet eller gamla Wimbledon anföll och även om jag knappast hade kallat på Kewell och Pennant i samma läge tror jag ni förstår min poäng. Killar som Fletcher och O’Shea mal ju Sissoko ner i sin morgongröt för tusan. Vinner vi inte mittfältsduellen på söndag finns inga ursäktar och med tanke på att vi gjort det borta mot svårspelade Chelsea och Bolton (att sedan andra omständigheter gjorde att det inte betalde sig är en annan sak) är jag säker på att Liverpool kan göra det igen.

Det tredje som talar för Liverpool är att den på papperet sämsta möjliga lottningen lika gärna kan vara den bästa för ett lag ur form och just möten med Manchester United har vid flera tillfällen under 2000-talet fungerat som säsongsvändare efter en rad dåliga resultat. Dessutom känns det som att det krävs något som får spelarna och laget att verkligen tända till och detta något var ju uppenbarligen inte Blackburn att döma av insatsen förra helgen. Är spelarna inte taggade på söndag finns det helt enkelt inget hopp.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 49 vinster, 43 oavgjorda och 54 förluster
Totalt Premier League: 7 vinster, 7 oavgjorda och 14 förluster

På Old Trafford: 14 vinster, 25 oavgjorda och 34 förluster
Premier League på Old Trafford: 3 vinster, 4 oavgjorda och 7 förluster

Det är sällan som man i efterhand kan konstatera att matcherna mellan Liverpool och Manchester United under säsongen inte betydde så mycket och bara för att ta det gångna året så besegrade Liverpool Manchesterlaget på väg mot FA-cuptriumfen och Rio Ferdinands sena mål på Old Trafford i ligan innebär mer än något annat att det var United och inte Liverpool som kom tvåa och slapp kvala till Champions League.

Det är alltså (se nedan) ligans två mest anfallsglada lag som möts på söndag, men som alla vet brukar matcher av den här typen, förutsatt att det inte faller ett tidigt mål, likna ställningskrig mer än sambafotboll. Det jag är rädd för är att Liverpool kommer att karbonkopiera tillbaka-till-grunderna-taktiken från i onsdags och sikta på en liknande 1-0-seger. Inte så att jag vill se den typen av svängdörrsspel som Liverpool är så obekväma med, men eftersom jag håller United som klasser bättre än Bordeaux anfallsmässigt och att det därför inte fungerar att spela lika avvaktande från start.

Skador & Milstolpar

Både lagkaptenen Gary Neville och Ferdinand återvänder med säkerhet till matchen mot Liverpool efter att ha stått över Champions Leaguematchen i veckan. Gabriel Heinze och Ryan Giggs kan också vara aktuella för en plats i startelvan, men Mikael Silvestre och Ji-Sung Park missar matchen.

Paul Scholes kommer vid spel att bli den nionde spelaren i klubbens historia (och den tredje i dagens trupp efter Giggs och Neville) att nå upp till 500-markeringen. En bra bit upp dit har Wes Brown som står redo för sin 200:e start i Unitedtröjan och Rooney som förväntas göra sin 100:e match för Manchesterlaget.

I Liverpool hittar vi två jubilarer i from av Steven Gerrard med en potentiell 350:e Liverpoolmatch i karriären och John Arne Riise med en 150:e match från start i samma klubb.

Pepe Reina och Ferdinand är de enda spelarna på söndag som har spelat samtliga ligaminuter så här långt.

Domare

Allt annat än Mike Riley är ju en halv seger i den här matchen och därför får vi vara nöjda med att Graham Poll är utvald som rättskipare. Poll har hållit i pipan vid sju tillfällen i Premier League och delat ut 31 kort (14 av dem har kommit i två matcher). Bland de sju hittar vi Merseysidederbyt där en Everton- och tre Liverpoolspelare varnades.

LIVERPOOL FC

Liverpool har lyckats med det xx konststycket att kombinera de två sämsta delarna av formtårtan i dåligt spel och oflyt när det har stämt och åtminstone.

Skottstatistik (blockerade skott är inte medräknade)

match, resultat: avslut (på mål) Liverpool-avslut (på mål) motståndarna

Sheffield Utd, 1-1: 7 (4)-3 (2)
Everton, 0-3: 18 (4)-6 (4)
Chelsea, 0-1: 12 (6)-6 (3)
Bolton, 0-2: 13 (6)-3 (2)
Summa, 1-7: 50 (20)-18 (11)

Liverpool har snittat tio avslut per match och har på 50 avslut lyckats få in bolluslingen vid ett tillfälle och det var på straff… Åt andra hållet har det fallit sju mål på 18 skott bakåt, något som motsvarar 39 % och än värre blir det om vi räknar enbart på de avslut som passerat innanför ramen (64 %). I princip två tredjedelar av alla motståndarskott/nickar som träffar mål går alltså in. Det är skrämmande läsning. Betänk då att i United finns den förmodligen ende fotbollsspelaren i världen som har gjort fler mål än han har haft avslut och som faktiskt bokstavligt skulle kunna testa den klassiska ”ställa ut skorna” och ändå sätta ett hattrick. Om någon inte fattat det talar jag om Ole-Gunnar Solskjaer.

Näst efter Liverpools totalt 122 skott ligger förresten United med 119 stycken och deras sikte är inte heller oklanderligt med endast 51 innanför ramen. Av dessa har de dock satt 17 eller en exakt tredjedel. Liverpool hade stått på 15 mål framåt med samma effektivitet. Effektivast så här långt är Everton som nätat 13 gånger på 32 skott innanför ramen tätt före Boltons sju mål på 18 avslut.

En stor skillnad kan också skönjas i passningsspelet där United stått för 3313 lyckade passningar medan Liverpool ligger en bra bit efter på 2646. Som jämförelse ligger lycka-till-bollar-gängen Watford (1176) och Wigan (1171) i botten av den tabellen. Det kommer säkert inte som någon överraskning att passningsligan väldigt starkt speglar själva poängtabellen, men det finns ett stort undantag och det är som vanligt denna bastard till fotbollslag Bolton som med sina blott 1478 passningar till rätt adress borde vara involverade i bottenstriden. Vi som har sett Boltons effektivitet på fasta situationer och kötta-in-folk-straffområdet-mål är dock inte särskilt överraskade trots allt.

Startelva

Daniel Agger slängs knappast in i den här matchen och Robbie Fowlers ryggproblem ser nu äntligen ut att vara borta, men det blir på sin höjd en plats på bänken för Robbie. Momo Sissoko och Dirk Kuyt tror jag dock går in i startelvan efter kortare inhopp i veckan mot Bordeaux.

Jag ser Steve Finnan, Jamie Carragher, Sami Hyypiä och John Arne Riise i backlinjen samt Craig Bellamy tillsammans med Kuyt i anfallet som mer eller mindre givna och på mittfältet styr placeringen av Steven Gerrard vem som tar den elfte platsen på den andra kanten. Jag räknar nämligen med Xabi Alonso och Sissoko centralt.

Sett till att Luis Garcia gavs 90 minuter mot Bordeaux och att Jermaine Pennant satt på bänken gissar jag på att Gerrard startar till vänster och Pennant till höger. Det kan nog tänkas bli en del kantpositionsbyten från båda lagen i den här matchen och en sådan hyperfarlig aktör som Christian Ronaldo kan Gerrard mycket väl sättas att bevaka lite extra. Startar Gerrard till höger tror jag Garcia går före Mark González och Fabio Aurelio.