Ottawa - Montreal
Inför: Arsenal - Liverpool
Vilket lag i söndagens höjdarkamp ska haka på Manchester United och Chelsea i toppen? Liverpool jagar första spelmålet på bortaplan för säsongen och Arsenal har å sin sida förtvivlat svårt att omsätta totaldominans i nätrassel. Tomas Rosicky och Momo Sissoko är mittfältsavbräck för vardera laget.
Både Liverpool och Arsenal är redan klara för åttondelsfinal i Champions League, men har haft svårt att få resultaten att komma i ligaspelet. Med en poäng mer och en match färre spelad är givetvis Gunners läge bättre, men trots det känns det lite som att matchen på söndag handlar om vilket lag som ska lyckas göra ett sent ryck mot toppen.
ARSENAL FC
Arsenal är i mångt och mycket den perfekta kavaljeren. Två minuter före avsatt tid dyker han upp för att ta dig till en fin restaurang som dock inte är så lyxig att du känner dig obekväm och han konverserar vant på både franska och italienska med personalen för att ni ska få så bra service som möjligt. Det är dock du som står i centrum och uppvaktningen är av högsta klass, självklart dansar han likt Herr Gurka både vals och mazurka, men allt eftersom tiden går börjar du bli rastlös. Från att ha lagt dig på försvar börjar du i stället bli mer desperat och tänka ”skjut, skjut”, men till och med när du låter kläderna falla missar han det öppna målet. Tiden är ute och i desperation ringer du bröderna On, förnamn Bolt och Evert. De kommer aldrig att kurtisera dig med Karlfeldtcitat, dansa vals eller göra något av hög klass, men vad de producerar. Oj vad de producerar!
Nej, när jag ser Arsenal spela är det svårt att få bort bilden av Patrick Bateman i American Psycho. Till och med när han har sex måste det vara snyggt och han är mer intresserad av hur det ser ut i speglarna och på videokameran än vad partnern tycker eller vad resultatet blir. Jag undrar hur många Arsenalspelare som har spegel i taket ovanför sängen? Tony Adams sa att när Arsene Wenger tog över så var det slut med porrfilm på hotellrummen, men kanske borde Wenger ha plockat bort speglarna också.
Det här var länge Londonlagets akilleshäl i Europa och när de mötte lag med försvarare som till skillnad från Ledley King och Jamie Carragher kunde behandla bollen så ledde deras harakirianfall med 6-7 man rusande mot motståndarmålet plötsligt till en djupledspassning rakt igenom laget och så stod det 0-1 och 0-2 och 0-3. Det verkade som att Arsenal inte kunde acceptera att spela på 0-0, 1-1 eller gud förbjude 0-1 som faktiskt är ganska gångbart till returen för ett hemmastarkt lag. När de släppte på det här förra säsongen märktes skillnaden direkt och bortaspöket i Europa försvann och det bar av ända till final i Champions League där en olycksam utvisning på Jens Lehmann kraftigt formade den matchen.
Och hemmastarka har ju Wengers mannar länge varit. Inget lag, och då tar jag med Chelsea, Barcelona och vilka ni vill, ser så överlägsna ut när de är i ledningen och får in flytet. Men det krävs två för att dansa tango och av bortalaget, som spelat vad Cesc Fabregas kallar antifotboll, har Arsenal inte fått mycket hjälp. Ofta är hela bortalaget nerdraget på egen planhalva med dubbla backlinjer mot Arsenals oupphörliga väv av passningar runt straffområdet. Om bollinnehav hade varit ett brott skulle Arsenal ha garanterat åkt dit för innehav och om Liverpool har missat mycket under hösten bleknar det ändå vid sidan av vad Londonkollegorna har bjudit på i nästanträffar. Powerplayuppställning för Gunners med mycket passningar i sidled har karakteriserat deras hemmamatcher och vi får se om Liverpool hakar på antifotbollståget eller går fullt ut för seger.
Både Arsenal och Liverpool har vunnit samtliga matcher den här säsongen när de har gjort det första målet, så ingen av managrarna kommer att gilla att hamna i underläge och adderat till vikten av matchen bör vi nog inte vänta oss någon svängdörrsfotboll från avspark. Liverpool har förresten inte förlorat en match där laget nätat först sedan ligacupfinalen mot Chelsea 2005 och då skedde det först efter förlängning.
Hemma har Arsenal kryssat 1-1 mot Aston Villa, Middlesbrough och Everton samt besegrat Sheffield United (3-0) och Watford (2-0). Inte alltför imponerande resultat alltså. Bortasegern mot Manchester United i september visar dock, om nu någon tvivlade, att Arsenal har enorm potential i laget och det är nog många som väntar på islossning på hemmaplan för dem snart. Förhoppningsvis kommer den inte på söndag. I övrigt har Arsenal förlorat med 0-1 mot Manchester City och West Ham samt besegrat Charlton (2-1) och Reading (4-0).
Nya arenan
Någonting som har jagat igång pulsen och dammat av svordomsförrådet, men som jag skäms lite för att jag ägnar så mycket kraft, är den urbota idioten som en gång fick för sig att en kamera i fotknölshöjd var den nya vägen att gå för att få en genuin fotbollskänsla. Som ni förstår har varenda match på Highbury blivit en plåga av överläggningar med mig själv om hur det var tänkt att det här skulle vara bra. Är det kul när spelarna täcker varandra och det är som att ha fått ett A4 placerat framför ansiktet med en utklippt ruta på två tum? Okej, att jag är hopplöst förtjust i vidsträckta platser och överblick, men i jämförelse med Highbury bjuder ju en rektoskopi på bredbild. Äntligen kan man kolla fotboll när Arsenal spelar och inte bara få närbilder på hemmaspelarnas andningsdregel eller få känslan av hur det måste vara som barn att gå vilse i julträngseln och bara stirra in i massa ben.
Nog om det. Nya arenan har ju också inneburit en ytökning från Highburys 100 x 67 meter till Emirates Stadiums 105 x 68 meter. Jag är ju övertygad om att Arsenals snabba djupledsspel och lätthet att hålla ihop laget jämfört med sårbarheten borta har en viss grund i Highburys smala gräsmatta samt även kameravinkeln som gör att allt ser ut att gå mycket snabbare (testa att stå tre meter respektive 300 meter från en Formel 1-bil). Utifrån det här resonemanget hade man kunnat vänta sig att Arsenal skulle öppna upp sig mer på hemmaplan efter stadionbytet, men i stället har de varit nästan ännu mer överlägsna, men saknat udden i de avgörande lägena. Nu handlar det ju trots allt bara om en meters skillnad i bredd.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 67 vinster, 40 oavgjorda, 57 förluster
Totalt Premier League: 13 vinster, 7 oavgjorda, 8 förluster
På bortaplan: 20 vinster, 26 oavgjorda, 36 förluster
Premier League på bortaplan: 5 vinster, 4 oavgjorda, 5 förluster
Liverpool har inte vunnit borta mot Arsenal på sex matcher sedan Titi Camara gjorde matchens enda mål den 13 februari 2000. I våras bidrog Steven Gerrards ofrivilliga assist till Thierry Henry till en 2-1-seger för Gunners.
Skador
Skadan på mittfältaren Tomas Rosicky läggs till avbräck som Fredrik Ljungberg, Julio Baptista, Lauren och Abou Diaby. Målvaktsreserven Manuel Almunia är kvitt sin hjärnskakning och tar plats på bänken.
Domare
Med 32 varningar på sju matcher ligger Mark Clattenburg högt i domartabellen och inget lag har hittills undsluppit ett gult kort när Clattenburg hållit i pipan. Mark dömde Liverpools enda poängtapp på Anfield i 1-1-matchen mot Blackburn och delade ut åtta varningar när Arsenal slog Charlton borta med 2-1.
LIVERPOOL FC
Trendbrott krävs
Liverpools svårigheter att ta poäng mot den tunga trion Chelsea, Manchester United och Arsenal är väldokumenterad och på de 14 matcherna under Rafael Benítez ledning har det blivit två segrar, en oavgjord och elva förluster. Den goda nyheten är att båda de segrarna togs mot Arsenal, men det är svårt att tala om små marginaler när trenden är så tydlig.
Backar vi klockan ännu längre har Liverpool på de 25 senaste matcherna mot de tre topplagen fyra segrar, tre oavgjorda och hela 18 förluster. Det är om än inte så överraskande med tanke på de senaste årens tabellplaceringar ingen rolig läsning.
Startelva
Varför, varför, varför, fick Rafa för sig att mönstra Momo Sissoko i startelvan mot Birmingham när ett kort skulle hålla honom borta från mötet med Arsenal och ett olyckligt fall skulle hålla honom borta i upp till två månader? Okej, att man alltid kan gräma sig när en spelare åker på en idiotskada, men när det gäller en som är med i a-elvan, är ett kort från avstängning och mot överkomligt motstånd i den lägst prioriterade turneringen så förstår jag det inte. Förutom Sissoko saknas bara Harry Kewell.
Jag hade gärna sett Daniel Agger mot Gunners, men troligtvis blir det ett totalt byte på de fem bakersta platserna så att Pepe Reina vaktar målet bakom Steve Finnan, Jamie Carragher, Sami Hyypiä och John Arne Riise.
På mittfältet kan Benítez välja mellan Bolo Zenden och Steven Gerrard som partner till Xabi Alonso på det centrala mittfältet och på grund av vikten att skära av bollarna från spelare som Fabregas fram mot framför allt Henry skulle jag välja Gerrard.
Sedan kan man ju aldrig vara säker på att Rafa startar med två anfallare, men jag hoppas absolut det och i så fall bör de två vara Dirk Kuyt och Peter Crouch.
Åter till mittfältet och ytterpositionerna. Förutsatt att Gerrard spelar centralt är ett alternativ Jermaine Pennant till höger och Mark González, men chilenaren kan anses vara aningen lättviktigt i en så här svår bortamatch och jag skulle bli förvånad om inte mästare på små ytor Luis Garcia finns med i startelvan. Möjligtvis blir det Riise eller Fabio Aurelio som flyttas upp på vänstermittfältet, men min gissning blir ändå Garcia till vänster och Pennant till höger.
Det är tack vare dem
sidan lever!