Fowlerkalendern – Avsnitt 3
I kvällens avsnitt av Fowlerkalendern bjuds vi på ett smakprov på Robbie Fowlers minst sagt frostiga relation till Gérard Houllier. En relation som till slut skulle leda till att Fowler lämnade klubben där han fostrats och blivit en gigantisk hjälte. Men problemen började långt tidigare än vad de flesta känner till.
När Robbie Fowler lämnade Liverpool för Leeds hösten 2001 hade hans framtid under en längre tid varit utsatt för spekulationer. Ett bråk med tränaren Phil Thompson hade strax innan fått Gérard Houllier att stänga av sin assisterande lagkapten från spel och Fowler verkade överhuvudtaget ha en mycket frostig relation till de som höll i träningarna på Melwood.
När affären blev ett faktum skyllde alla parter på varandra och enligt Houllier hade han hela tiden velat behålla Fowler. 26-åringen själv hade en helt annan åsikt och i sin självbiografi ägnar han en uppsjö sidor åt att ge sin version av vad som hände från det att Houllier kom till klubben 1998 till dess att Fowler lämnade 2001.
Mycket av detta kommer ni som följer Fowlerkalendern att ta del av och ikväll kommer ett litet smakprov.
Avsnitt 3 – Fowler blir rasande på Houllier i Spanien
Hösten 1998 lottades Liverpool mot Valencia i UEFA-cupen. Det första mötet på Anfield slutade 0-0 och om returmatchen på Mestella skriver Fowler följande:
”Då kom ett ögonblick då Gérard Houllier förlorade respekten hos många av spelarna.
I första halvlek hade vi spelat ganska bra, men just före paus gav vi bort ett enkelt mål. I halvtidsvilan var Houllier som en kanin i strålkastarljuset. Han bara stod där med munnen öppen som en guldfisk och han hade ingen aning om vad han skulle säga eller göra.
Då tog Roy [Evans] över. Han flyttade Houllier åt sidan och gav oss ett väldigt inspirerande tal om att vi var det bättre laget och om hur vi inte skulle lägga oss ner och dö.
I andra halvlek gjorde Macca [Steve McManaman] mål och sedan satte Paddy Berger ett precis i slutet. Strax efter blev Macca inblandad i en knuffincident med en av deras backar och Incey [Paul Ince] gav sig in i situationen.
Det var ingenting men domaren insisterade på att visa ut båda två. Vi var nere på nio man och släppte in ett mål direkt men lyckades ändå hålla undan till hela övertiden var slut och vi vann på fler bortamål.
Efter matchen var vi galna och omringade domaren med protester för att han försökt fuska oss ur turneringen.
I omklädningsrummet efteråt var vi fortfarande uppretade men då fick vår assisterande tränare Dougie Livermore plötsligt syn på Houllier som stod lite utanför den övriga gruppen. Han letade i väskorna och drog upp några tröjor.
Vi hade vägrat byta tröjor med Valeniaspelarna eftersom vi var ganska äcklade av deras uppträdande och då frågade Roy vad han försökte göra. Houllier berättade då att han tänkte ge en tröja till var och en av domarna, som händelsevis var fransmän.
Roy blev fullständigt galen, och spelarna också, eftersom domarna nästan hade kostat oss avancemanget och han sa till honom att dra åt helvete.
Då ändrade Houllier sin berättelse och sa istället att han skulle ge tröjorna till de franska spelarna i Valencia. Återigen blev han tillsagd att dra åt helvete och det var underligt att han var ute bland domarna och umgicks när han borde vara i omklädningsrummet och fira med sitt lag.
Då slängde han bara tröjorna i en hög och stormade ut. Alla spelare tittade på varandra och skakade på sina huvuden.”
Fowlerkalendern fortsätter imorgon.
