Fowlerkalendern – Avsnitt 6
Spice Boys – så kallades den generation fotbollsspelare som utgjorde stommen i Liverpool FC under 1990-talets andra hälft. Epitetet gav dem stjärnglans och feta modellkontrakt, men i efterhand har livsstilen de levde pekats ut som en anledning till att laget aldrig etablerade sig tillräckligt i toppen för att vinna ligan. Om det handlar dagens avsnitt av Fowlerkalendern.
Och visst var det annorlunda i Liverpool för tio år sedan. Spelare som David James kunde få ledig från träningen en dag för att åka till London och låta sig fotograferas i en Armanikostym. Öl kunde konsumeras tämligen öppet på veckodagar inte särskilt långt före en match.
Men är myten (hypen) kring Spice Boys riktig eller överdriven?
Robbie Fowler lutar åt det sistnämnda.
Avsnitt 6 – Fowler gör upp med myten om Spice Boys
Det som sårat Robbie Fowler mest under hans aktiva fotbollskarriär (så här långt) är, enligt honom själv, alla rykten om att han varit en knarkmissbrukare. I dagligt tal omnämndes han länge som ett ”Smack head” och även om det lugnat sig sedan han skaffat fru och barn, samtidigt som andra unga stjärnor slagit igenom och tagit över scenen, är det fortfarande en stämpel han tvingas leva med. Trots att det aldrig framkommit några bevis.
Icke desto mindre passar det in i den bild som finns av Liverpools lag på 1990-talet. Den så kallade Spice Boys-eran fick sitt namn tack vare att flera utav spelarna i laget syntes på Londons inneklubbar lika ofta som på träningsanläggningen i Melwood. I dessa miljöer förekom också medlemmarna i det glödheta flickbandet Spice Girls.
Men enligt Robbie Fowler är mediebilden onyanserad. Han själv tillhörde inte dem som frekventerade Soho i huvudstaden särskilt flitigt fast eftersom han tidigt ryktades ha ett förhållande med Emma Bunton från Spice Girls åkte han med på samma tåg (bildligt uttryckt). Om de spekulationerna hävdar Fowler att han och Bunton bara träffats vid ett par tillfällen och då skrattat åt skriverierna. Någon relation ska aldrig ha förekommit.
Spice Boys-bildens glamour har i efterhand falnat betänkligt men själva bilden av spelarnas livsstil lever kvar. Och det är idag en vedertagen sanning att Liverpool säkerligen hade lyckats bättre under Roy Evans om han hade haft mer disciplin så att spelarna festat mindre och tränat mer.
Fowler skriver:
”För ett decennium sedan såg det ut på det här viset. Ingen lade sig i om någon tog några öl för så hade det alltid gått till.
Och det gick ganska bra under Shankly, Paisley, Fagan och Dalglish.
Ian Rush gjorde så när jag slog igenom och samma sak gällde för Ronnie Whelan och Steve Nicol. Ingen tänkte särskilt mycket på det.
Poängen är att fotbollen har förändrats så mycket under det senaste decenniet och uppförandet runtomkring har behövt anpassa sig.
Folk har anklagat mig för allt möjligt ofog, massor av galna saker, men det har bara setts i ljuset av hur folk förväntas uppföra sig nu.
Helt ärligt så tror jag inte att det gjorde så stor skillnad för någon spelare då. Unitedspelarna gillade att festa loss rejält och de vann fanimej allting.
Jag var ute några kvällar med Paul Scholes och Nicky Butt när vi var på uppdrag med U 21-landslaget och de sa att de hade flera spelare i laget som visste hur man festade.”
Imorgon fortsätter Fowlerkalendern med nya utdrag ur boken My Autobiography.