Inför: Chelsea - Liverpool

Del ett av slaget om England i den ena av semifinalerna i Champions League utspelas på Stamford Bridge där Liverpool har haft förtvivlat svårt att vinna genom åren. För två år sedan räckte det dock med 0-0 och många förväntar sig en tät, händelsefattig taktikkamp på onsdag.

Det skiljer 31 poäng mellan lagen i Premier League, Liverpool har förlorat samtliga matcher mot Chelsea den här säsongen och endast vunnit vid ett tillfälle på Stamford Bridge sedan 1989. Lägg till att Liverpool föll med 0-1 borta mot nedflyttningskandidaten Crystal Palace senast efter säsongens näst sämsta insats och man kan förstå om vadslagningsfirmor över hela Europa håller Chelsea som favorit. Men bollen är fortfarande lika rund som den alltid har varit.

Så inledde jag infören till bortamatchen mot Chelsea för två år sedan och anledningen till att jag citerar mig själv är inte enbart av självgodhet och för att fylla ut drygt fem rader utan för att poängtera att man inte ska stirra sig blind på form och liknande när det vankas cupmatcher av derbykaraktär.

Nu är i och för sig formen ganska svårbedömd eftersom Liverpool lunkat på mot ganska svagt motstånd utan att behöva ta ut sig och därmed eventuellt inte är helt uppeldade medan Chelsea såg ut som allt annat än ett mästarlag mot Newcastle. Var det pressen att haka på Manchester United och en lång säsong eller bara att de hade tankarna på matchen mot Liverpool? Det får vi se inom kort och normalt sett är den fysiska statusen under 90 minuter en av Chelseas absoluta styrkor (se nedan).

Liverpool mot England

Liverpool har ställts mot engelskt motstånd vid fem tillfällen i europacuphistorien trots runt 270 spelade matcher och tycker ni att det låter lite får ni tänka på att endast ligasegrarna kvalificerade sig för spel i Europacupen och den enda möjligheten för två lag från samma land att mötas var att det andra vann Europacupen samma säsong som det ena vann ligan. I Mässcupen (senare UEFA-cupen) gällde andra regler.

Säsongen 1970/71 möttes Liverpool och Leeds i Mässcupens ena semifinal och det blev Yorkshirelaget som avancerade efter 1-0 på Anfield och 0-1 på Elland Road. Leeds mål gjordes av den inte helt okände Billy Bremner. Två år senare hade turneringen bytt namn till UEFA-cupen och Liverpool mötte då Tottenham Hotspurs i semifinalen, men den här gången blev det avancemang efter 1-0 på Anfield följt av 1-2 på White Heart Lane. I finalen besegrades Borussia Mönchengladback med 3-0 (finalen avbröts efter 27 minuter vid ställningen 0-0 på grund av hällregn och spelades om en dag senare).

Säsongen 1978/79 stötte Nottingham Forest (vann engelska ligan föregående säsong) och Liverpool (vann Europacupen föregående säsong) på varandra redan i den första rundan av Europacupen och Forest som sedermera gick hela vägen och besegrade Malmö FF med 1-0 i finalen slog ut Liverpool efter 2-0 hemma och 0-0 på Anfield.

Chelsea i Europa

2003/04 AS Monaco – Chelsea FC 3-1, 2-2

Chelsea har faktiskt endast vid ett tillfälle förutom det helengelska mötet med Liverpool nått en semifinal i Europacupen och det var så sent som 2003/04, då de blev utslagna av franska AS Monaco efter 1-3 borta och 2-2 hemma. Värt att notera är att Chelsea släppte in hela fem mål, något som inte hör till vanligheterna.

Säsongen 1999/2000 blev Chelsea utslagna av Barcelona i kvartsfinalen av Champions League efter 3-1 hemma och 1-5 borta. Returen slutade 3-1 till Barca efter full tid, men mål av Rivaldo och Kluivert i förlängning skickade katalanerna vidare till en inhemsk uppgörelse med Valencia. Det är Chelseas enda tidigare deltagande i Champions League före 2003/04.

Nu är Londonlagets klena facit inte särskilt överraskande, eftersom Europacupen fram till bildandet av Champions League endast hade tillträde för ligasegrare runtom i Europa och ingen lär väl ha missat att det var 50 år sedan Chelsea vann ligan när de lyfte Premier Leaguebucklan 2004/05?

Inkluderat samtliga europeiska cuper har Chelsea nått semifinalen vid sju tillfällen och förutom ovanstående mot Monaco och Liverpool innefattar det en i Mässcupen 1965/66 samt fyra i Cupvinnarcupen 1970/71, 94/95, 97/98 och 98/99. Säsongerna 1970/71 och 1997/98 gick Chelsea till final och vann båda gångerna, mot Real Madrid (1-1 efter förlängning, 2-1 i omspelet) respektive VfB Stuttgart (1-0). I den allra första semifinalen 1966 stod Barcelona för motståndet och precis som 1999/2000 vann båda lagen sin hemmamatch med lika stora siffror, i det här fallet 2-0. På den här tiden blev det dock ingen förlängning utan den eleganta lösningen var att Barcelona fick en hemmamatch till. Rättvist? Knappast och efter 0-5 på Nou Camp i Barcas andra hemmamatch lär Chelsea ha önskat en mer modern variant för att avgöra avancemang.

I semifinalen 1970/71 hittar vi en annan intressant detalj, eftersom det är en av tre gånger som Chelsea har mött ett engelskt lag i europacupspelet. Manchester City stod för motståndet och Chelsea vann båda matcherna med 1-0. Det andra tillfället var säsongen 2003/04 när Chelsea slog ut Arsenal i Champions Leaguekvartsfinalen efter 1-1 hemma och 2-1 borta.

Tidigare möten

Jag undrar hur många fler än Simon Bank det är som inser hur ofattbar Liverpools seger i Champions League 2005 var och då tänker jag just nu inte främst på finalen mot AC Milan utan hur Rafael Benítez lyckades lotsa sitt lag förbi Juventus och Chelsea med ett spelarmaterial som inte skulle plockas ut i många allstarlag.

Liverpools trupp: Dudek, Finnan, Hyypiä, Carragher, Traoré, Garcia, Gerrard, Alonso, Riise, Núñez, Kewell, Baros, Cissé, Le Tallec, Smicer, Biscan, Warnock, Carson, Potter, Welsh.

Den kvällen för två år sedan när lagen möttes för första gången innehöll truppen tio spelare som inte längre spelar för Liverpool, en som i princip bara tillhör oss på papperet (Cissé) och ytterligare två som för tillfället är skadade (Kewell och Garcia). Kvar återstår sex spelare varav jag tror fem startar mot Chelsea. Drygt halva startelvan utbytt, men kanske främst en betydligt starkare bänk och fler alternativ.

	Chelseavinst	Oavgjort	Liverpoolvinst
Liga	44	26	58
FA-cup	5	0	4
Ligacup	1	0	2
Annat	0	3	2
Totalt	50	29	66

2004/2005

PL Chelsea-Liverpool 1-0
(Cole, 64)

PL Liverpool-Chelsea 0-1
(Cole, 80)

Ligacup Liverpool-Chelsea 2-3 (1-1 e.f)
(Riise, 1) - (självmål, 79)

EC Chelsea-Liverpool 0-0

EC Liverpool-Chelsea 1-0
(Garcia, 4)

2005/06

EC Liverpool-Chelsea 0-0

PL Liverpool-Chelsea 1-4
(Gerrard, 36) - (Lampard, 27) (Duff, 43) (Cole, 63) (Geremi, 82)

EC Chelsea-Liverpool 0-0

PL Chelsea-Liverpool 2-0
(Gallas, 35) (Crespo, 68)

FA Chelsea-Liverpool 1-2
(Drogba, 70) - (Riise, 21) (Garcia, 53)

2006/07

CS Chelsea-Liverpool 1-2
(Schevchenko, 43) - (Riise, 9) (Crouch, 80)

PL Chelsea-Liverpool 1-0
(Drogba, 42)

PL Liverpool-Chelsea 2-0
(Kuyt, 4) (Pennant, 18)

Börjar starkt – sjunker tillbaka

Trenden är tydlig, med finalen i Community Shield som enda halvundantag: Liverpool gör tidiga mål eller inte alls. Detta beroende på att vi brukar inleda bäst i matcherna mot Chelsea och hur det går när vi inte kan utnyttja detta övertag och omsätta det i mål har framgått med all önskvärd tydlighet i flera av 0-1-förlusterna i uppräkningen här ovanför.

Att lägga fram slutsatsen ”det lag som utnyttjar den period när de har övertaget bäst kommer att vinna” ligger dock nära ett definitionsmässigt axiom som överlappar i princip alla existerande matcher så det känns kanske inte att sticka ut haken så där väldeliga. Men om jag koncentrerar det ytterligare till att Liverpool kommer att ha första delen av matchen och Chelsea den andra, och att det gäller för Liverpool att utnyttja sin del bäst om det ska bli avancemang.

Ytterligare stöd för den tesen är Chelseas båda kvartsfinaler mot Valencia där spanjorerna var mycket bättre första halvtimmen med utjämningen mot halvtid och jag är ganska övertygad om attt ifall Valencia hade satt ett 2-0-mål i någon av matcherna så hade Chelsea aldrig kommit tillbaka.

Nu malde Chelsea ner ett klart fysiskt och uthållningsmässigt mycket svagare lag där Valencia snabbt övergick till 4-5-1 till 4-6-0 och i slutet av matcherna mer var koncentrerade på att hålla fast vid resultatet. Det ska sägas att årets Valencia saknade den magnifike Ruben Baraja och som helhet inte var av samma dignitet som det lag Benítez ledde 2001-03 och som rullade ut Liverpool – och många andra lag för den delen – tills bolljagandet gjorde motståndarna utmattade.

Oavsett deras slagstyrka är det ingen tvekan om att jag hellre sett en semifinal mot Valencia, för Rafas bakgrunds skull och för att Chelsea redan känns långtråkigt att möta.
Blandad statistik

Chelsea har bara förlorat två av de 93 senaste hemmamatcherna. Sedan februari 2004 har Barcelona slagit dem i åttondelsfinalen i Champions League förra säsongen och dessutom vann Charlton efter förlängning och straffar i Carlin Cup samma säsong.

Lazio (1999-2000), Besiktas (2003-04) och Barcelona (2005-06) är de enda lagen som slagit Chelsea borta i europacupspel.

Chelsea har gått mållösa från sex av sina 20 senaste matcher i Europa och fyra av dessa matcher har spelats mot Liverpool. De har släppt in exakt ett mål i sina fyra senaste matcher i Champions League.

Frank Lampard har bara nätat två gånger på de 16 senaste matcherna i Champions League och då kom ett av de målen på straff. Dessutom har jag aldrig sett honom riktigt bra i en toppmatch för England eller Chelsea.

Skador och avstängningar

Michael Essien är avstängd och Arjen Robben, Michael Ballack, Joe Cole, Didier Drogba, Lassana Diarra och Jermaine Pennant är samtliga ett kort från avstängning i returen.

Nu kommer varken Ballack eller Robben att kunna varnas eftersom en fotledsskada respektive knäskada håller dem borta från onsdagens match. Ricardo Carvalho var tillbaka i träning på tisdagen.

LIVERPOOL FC

Steve Finnan har dragits med en nackskada, men är tillbaka igen och det innebär att Rafa som vanligt bara saknar Harry Kewell, Luis Garcia och Fabio Aurelio.

Pepe Reina står i mål och jag tror Daniel Agger föredras i en backlinje som utgörs av Jamie Carragher och John Arne Riise förutom Finnan.

På mittfältet tar Xabi Alonso och Momo Sissoko de defensiva balansrollerna där Xabi givetvis har störst spelfördelar roll. Framför dem ligger Steven Gerrard med Jermaine Pennant till höger och Peter Crouch på topp.

Återstår att fördela en plats och eftersom jag inte förväntar mig så jättemånga kontringsmöjligheter och att holländaren är en starkare tvåvägsspelare än Craig Bellamy, så tippar jag på att den går till Dirk Kuyt.