Milan - Liverpool 2-1 (1-0)

Milan får sin revansch i en match där Liverpool var det bättre laget. Ett psykologiskt viktigt mål precis före halvtid präglade inte matchbilden, och Liverpool lyckades inte riktigt få till samma fina spel i den andra halvleken. De röda skapade heller inte tillräckligt farliga chanser för att vinna matchen, men det gjorde å andra sidan inte italienarna heller. Stort grattis till Milan som fick ha lite tur denna gång.

Matchfakta

Mål

Milan: Filippo Inzaghi (45, 82)

Liverpool: Dirk Kuyt (88)

Varningar:

Milan: Gennaro Gattuso, Marek Jankulovski

Liverpool: Javier Mascherano, Jamie Carragher

Arena: Olympiastadion, Aten

Publiksiffra:

Domare: Herbert Fandel (Tyskland)

Matchrapport:

Revanschernas match har det sagts, en match där Milan vill revanschera resultatet och Liverpool vill revanschera sig kring det spelmässiga (framför allt den första halvleken från 2005). Rafael Benítez väljer att formera laget på följande sätt:

José Reina står givetvis i mål. Något annat hade varit en skräll utan dess like.

Försvaret utgörs av Steve Finnan till höger, John Arne Riise till vänster. Centralt spelar Daniel Agger och Jamie Carragher. Precis som väntat med andra ord, även om det fanns spekulationer om Riise kanske skulle få en plats på mittfältet.

På mitten hinner Bolo Zenden tillbaka för att medverka i årets största match och får, precis som mot Chelsea i semifinalerna, spela ute på vänsterkanten. Ute till höger får Jermaine Pennant chansen, vilket tyder på att Benítez ändå inte satsar fullt ut på att stänga Milan. Mot detta finns givetvis det faktum att det centrala mittfältet utgörs av Xabi Alonso och Javier Mascherano, en defensiv duo som får det (för den här matchen) delikata uppdraget att hålla kontroll på Kaká.

I anfallet hittar vi en ensam Dirk Kuyt som kommer att jobba kopiöst matchen igenom, och med två anfallare på bänken så finns det stora möjligheter att Kuyt har instruktionen att springa tills benen inte bär honom längre och ett byte då sker.

Ingen Steven Gerrard på mittfältet, inte heller i anfallet, utan Benítez ger honom ungefär samma möjlighet som i returmötet mot Chelsea. Gerrard får chansen att göra det han gör bäst, att utgå centralt men att ha hela planen som sitt område. Tillsammans med den defensiva mittfältsduon så har Benítez gett sin lagkapten möjligheten att sätta sin prägel på matchen.

På Liverpools bänk sitter Jerzy Dudek, Sami Hyypiä, Harry Kewell, Mark Gonzalez, Alvaro Arbeloa, Peter Crouch och Craig Bellamy. Inga platser för Mohamed Sissoko och Robbie Fowler med andra ord.

Fem spelare medverkade i startelvan för två år sedan, och ytterligare tre av dem sitter på bänken.

Milan startar med sin förmodade startuppställning, Dida i mål och en fyrbackslinje med Massimo Oddo till höger, Marek Jankulovski till vänster och Paolo Maldini och Alessandro Nesta centralt. På mittfältet spelar Andrea Pirlo, Gennaro Gattuso, Massimo Ambrosini, Clarence Seedorf och Kaká. Längst fram spelar Filippo Inzaghi.

Milan spelar med ett väldigt centrerat mittfält utan egentliga kantspelare. Detta gör det extra intressant att både Zenden och Pennant startar, två spelare som (även om Zenden spelat centralt under senare år) är renodlade kantspelare och därmed borde få en hel del frihet, speciellt när Gattuso lär få jobbet att försöka se till att Gerrard inte medverkar i spelet så mycket.

En intressant match väntar oss, låt den starta (och utan den traumatiska inledningen från 2005).

Första halvlek

Milan väljer att byta sida, vilket (ur teveperspektivet) innebär att Liverpool spelar som på Anfield, mot det som brukar vara The Kop i den andra halvleken. Liverpool rullar igång finalen.

Domaren verkar ha lagt en ganska lätt nivå, två enkla frisparkar mot Liverpool i dueller som inte hade varit någon avblåsning i Premier League.

Högt tempo i matchens första minuter och bägge lagen har försökt att skapa farligheter. Ingen stängd affär så här långt, vilket många hade förväntat sig med tanke på explosionen för två år sedan.

Matchens första chans får Liverpool och det är slarv i Milans försvarslinje som Jermaine Pennant utnyttjar och får till ett avslut som Dida räddar. Några minuter senare prövar Kaká skottlyckan från distans och José Reina räddar, trots en elak studs i gräset strax före själva räddningsögonblicket.

Domaren fortsätter hålla en direkt tråkig nivå med massor av avblåsningar i dueller som inte borde blåsas av. Mycket tråkigt att se på, men det passar de vekare italienska spelarna utmärkt då det påminner om spelet och nivån i Serie A.

Liverpool lyckas hålla samma höga press som de gjorde i matcherna mot Barcelona, vilket effektivt hindrar Milan att skapa någon form av kreativt anfallsspel samtidigt som den höga pressen gör att Milans försvarslinje gör misstag. Detta leder till att Liverpool lyckas jobba fram en del chanser men ingen har varit i kategorin ”farliga”, utan det rör sig om distansskott från bland annat John Arne Riise och Xabi Alonso.

Alonso kapas av Gattuso som får matchens första gula kort, och detta kan komma att få en stor påverkan för matchen. Gattuso måste nu lugna ned sitt spel en smula, och vi vet alla hur en spelare med en sådan spelstil påverkas över att inte kunna spela sitt spel fullt ut. Fem minuter återstår av den ordinarie tiden av första halvleken.

Kaká får en frispark strax utanför straffområdet, i en situation som jag aldrig tycker är frispark, men som domare har en tendens att blåsa i elva fall av tio. Andrea Pirlo slår bollen precis bredvid muren, och bollen studsar på Filippo Inzaghi och ställer Reina fullständigt. 1-0 till Milan precis före halvtidsvilan.

Sammanfattning

Liverpool gör en mycket bra första halvlek och har nästan full kontroll på scenariot. Milans kreativa mittfält får inte delta särskilt mycket i matchen, Clarence Seedorf är inte med i matchen över huvud taget och Kaká tillåts inte få driva med bollen. Hög press som stör Milan väldigt mycket fungerar utmärkt. Trist då att ett skitmål skall komma precis i slutet av halvleken, vilket är oerhört orättvist sett till spelet. Rafael Benítez lyckades pricka taktiken helt rätt i den första halvleken, förhoppningsvis hittar han även en lösning för att få bukt med Milan i ledning också.

Spelarkritik

José Reina har gjort en helt okej första halvlek, men han behöver inte heller uträtta särskilt mycket. På målet blir han fullständigt ställd och kan inte ställas ansvarig.

Försvaret har gjort en bra halvlek, Daniel Agger lite ivrig i vissa situationer men gör, precis som övriga i försvaret bra insatser. Steve Finnan och framför allt John Arne Riise deltar mer i offensiven än vad jag trodde att de skulle göra. Jamie Carragher är bra som vanligt.

Det är dock på mittfältet som de riktigt stora insatserna hittas. Javier Mascherano och Xabi Alonso lyckas hålla koll på Milans kreativa krafter fullständigt, och efter ungefär halva halvleken så börjar Alonso delta i det offensiva spelet också. Trots alla kommentarer om hur viktig rutinen är så gör Jermaine Pennant, spelaren med minst erfarenhet av stora matcher, en riktigt bra första halvlek även om han slår bort en hel del inlägg och passningar. Bolo Zenden gör en bra arbetsinsats men lyckas inte göra något speciellt på offensiv planhalva.

Steven Gerrard och Dirk Kuyt är i främsta ledet när det gäller det offensiva försvarsarbetet, men är viktiga byggstenar i det offensiva spelet också. Bägge kämpar dessutom oerhört mycket genom hela halvleken.

Andra halvlek

Liverpool sätter full fart direkt och Alessandro Nesta gör en underbar brytning i eget straffområde när Steven Gerrard är på väg fram. Hörnan, som blev resultatet av brytningen, resulterade dock inte i någon farlighet.

Jermaine Pennant har ungefär en evighet på sig att spela bollen till en nästan fri Dirk Kuyt, men väljer att hålla i bollen, söka upp en motståndare och tappa den. Oerhört frustrerande.

Strax därefter blir Marek Jankulovski varnad efter att ha tacklat just Pennant.

Javier Mascherano börjar med att göra en underbar brytning på egen planhalva, men blir sedan varnad för att ha kapat Pirlo på offensiv planhalva. I samband med spelavbrottet går Bolo Zenden ut och in kommer Herry Kewell. En timme spelad av matchen.

Kommunikationsproblem i Liverpools försvar, och Jamie Carragher tvingas dra omkull Kaká vilket resulterar i en varning för mittbacken. Frisparken går över.

Gerrard lyckas slita åt sig bollen, kommer förbi Nesta men tyvärr tvingas han ur vinkeln och Dida får göra en relativt enkel räddning.

Rafael Benítez har nu problemet att han vill ta in Peter Crouch, men han vill inte ta ut någon av mittfältarna utom möjligen Pennant. Dock så vill han ha kvar Pennant på planen om Crouch spelar, och framför allt så vill han inte att Gerrard skall placeras ute på kanten i detta skede av matchen. Samtidigt måste något hända, för just nu skapar Liverpool småchanser men inte mer.

Mascherano tas ut i minut 78, in kommer Crouch. Benítez löser problemet genom att vänta så länge att det blir aktuellt att släppa det centrala mittfältet till Alonso för att kunna etablera mer press i straffområdet.

Milan och Carlo Ancelotti gör sitt första byte i 79:e minuten, ut går Jankulovski, in kommer Kaladze.

Matchen är avgjord, en underbar passning av Kaká hittar Inzaghi som lurar Carragher med en smart löpning och den italienska anfallaren rundar Reina och bollen smeks in i mål i knapp styrfart. 82 minuter spelade när målet kommer.

Crouch prövar skottlyckan och skapar en hörna då Dida, något onödigt, stöter bollen över ribban. Bollen hade nog gått över ändå.

Steve Finnan går av, in kommer Alvaro Arbeloa i minut 88. Inzaghi blir utbytt i samma läge, in kommer Gilardino.

Hoppet väcks på en hörna, Agger skarvar den vidare till en offsidestående Dirk Kuyt som nickar bollen i mål med två minuter kvar av matchen.

Tre minuters tillägg i matchen.

Nytt byte av Milan, Seedorf går av, in kommer Giuseppe Favalli.

Det blev inga tre minuter, domaren väljer att blåsa av matchen med drygt tjugo sekunder kvar (plus de trettio sekunder som skall läggas till vid bytet efter 90 minuter). Nog om detta, Milan vinner matchen 2-1.

Sammanfattning

Liverpool gör en bra match, och är bättre än Milan under merparten av händelseförloppet. En underbar framspelning av Kaká till Filippo Inzaghis andra mål skapar dock ett stort berg för Liverpool att bestiga, och i ärlighetens namn lyckas sällan Liverpool komma till riktigt farliga chanser. Det blev på sitt sätt en dubbel revansch, dels så fick Milan revansch på Liverpool då de fick vinna titeln, dels fick Liverpool revansch i det sätt att de denna gång var det bättre laget. Om skickligheten och slumpen skulle göra det möjligt för dessa lag att spela ytterligare en final så skulle det bli intressant att se om något av lagen skulle klara av att vara både det bättre laget och faktiskt vinna matchen samtidigt.

Spelarkritik

José Reina rundas iskallt av en av fotbollens mest effektiva avslutare, detta är det inte mycket att orda om. Försöker få igång spelet snabbt och utöver en något okontrollerad insats utanför straffområdet så står spanjoren inte för några större misstag.

I försvaret står John Arne Riise för en svagare andra halvlek, enkla misstag i försvarsarbetet och uträttar inte särskilt mycket offensivt heller. Steve Finnan får inte så mycket gjort, men det händer i princip ingenting på Milans vänsterkant vilket givetvis skall tillskrivas irländaren. Daniel Agger fortsätter att varva riktigt bra försvarsinsatser med något naivare sådana, men han är ung och kommer att bli bättre med tiden. Jamie Carragher tappar Inzaghi vid det andra målet, men spelar annars ungefär på den nivå vi är vana vid.

På mittfältet sticker en spelare ut i den andra halvleken och det är Jermaine Pennant. Dock inte på något positivt sätt, och kanske måste någon förklara att grundläggande psykologi i stil med beröm inte skall läggas på denna spelare. I den andra halvleken blev Pennant extremt bollkär och jag vet inte hur många gånger han hade chansen att hitta en medspelare, ofta i bra och/eller fri position, men INTE väljer detta alternativ utan istället håller i bollen. Detta resulterar i att läget försvinner, eller Pennant söker upp en motståndare som tar bollen ifrån honom.

Även Xabi Alonso gör en blekare andra halvlek, passningarna sitter inte riktigt där och då försvinner en stor del av spanjorens spel. Speciellt i matcher där Liverpool måste göra mål, för då behövs sällan hans defensiva skicklighet. Javier Mascherano är bra så länge han är på planen och gör, utöver någon enstaka miss, en felfri insats i defensiven. Visar ofta prov på hög arbetskapacitet och gör några mycket imponerande brytningar.

Harry Kewell kommer in i matchen men lyckas inte vara den injektion det var tänkt. Kanske är det så att Milan inte riktigt ligger i paritet med ett redan nedflyttat Charlton, vad vet jag? Hur som helst så tror jag inte att Kewell stärkte sina aktier för att få stanna i klubben i och med denna insats.

Steven Gerrard kämpar och sliter utan att riktigt komma loss. Får aldrig chansen att avsluta från distans på sitt klassiska sätt, och har sällan tiden att hitta fram med en enastående passning. När han får en så pass hög utgångsposition är det sällan som det finns medspelare tillräckligt högt upp i planen för att det skall finnas alternativ, vilket givetvis gör det svårare för honom. Samtidigt känns det som att det var en match där lagkaptenen knappt lyckades få i den fjärde växeln och detta är givetvis en anledning till att Milan lyckades vinna denna match.

Dirk Kuyt står för reduceringen, och kämpar bra på topp. För att få ut det mesta av sitt spel behöver han dock en partner, eftersom det uppoffrande spelet ofta får honom att arbeta på stora områden, och detta kan få följden att det inte finns ett alternativ för mittfältet när en avgörande passning till anfallet skall slås då Kuyt ”kämpat” sig ur position.

Bästa spelare enligt liverpoolsweden.com: Javier Mascherano