Är säsongen redan över?

En sen Valborgskväll var det sista vi fick se i spänningsväg denna säsong för Liverpools räkning. Magister Grafström skriver av sig och kommer fram till en potentiell succévärvning.

Liverpools säsong är över, sett till spänningsmomenten i alla fall. Två matcher återstår, men då fjärdeplatsen är säkrad och det inte blir någon cupfinal denna säsong känns det hela avslaget.

Ännu är det dock inte över, och till helgen väntar säsongens sista hemmamatch mot Manchester City. Sven-Göran Eriksson gör där, om skriverierna stämmer, sin näst sista match som manager för det blå laget från Manchester. Det i sig är väl inte heller särskilt mycket att notera, men det är sista matchen för säsongen och själva avtackandet gör det till en tillställning värd namnet.

***

Hur skall då denna säsong bedömas egentligen? För första gången under Rafael Benítez tid i klubben är säsongen över redan i april. Tidigare har vi haft en cupfinal att se fram emot i slutet av maj, men så blir det inte i år. Laget har dock lyckats skrapa ihop tillräckligt många poäng redan nu för att vara den näst bästa Premier Leaguesäsongen under Benítez. 70 poäng har laget i skrivande stund, och varken Man City eller Tottenham har något att spela för så siffran 76 är inte otänkbar. Det skulle dock inte räcka för att slå poängskörden från 05-06, då blev det 82 poäng.

***

Hur är det möjligt att ett lag som året innan tagit sig till final i Champions League och värvat en spelare som gör över 30 mål inte gör en bättre säsong än den tidigare? Visserligen är poängskörden bättre i år, men det blir ingen cupfinal och debaclet mot Barnsley i FA-cupen är ännu inte glömt. Sanningen ligger förstås i de oavgjorda resultaten. I fjol blev det åtta oavgjorda matcher, 05-06 stannade den siffran på sju. Denna säsong har 13 av 36 matcher slutat oavgjort, och då har vi åtminstone en match kvar som verkligen skriker ”det blir oavgjort” kvar att spela (Tottenham borta). Utöver Fernando Torres målgörande så är det en punkt som kan vara bättre än tidigare, nämligen förlustkolumnen. Om det inte blir förlust i de återstående matcherna kommer 07-08 vara den säsong då Liverpool förlorat minst antal matcher i ligaspelet sedan Benítez tog över klubben. Kryssen har alltså ställt till det rejält i år, och i många matcher har det varit tal om små marginaler.

***

På tal om marginaler. Matcherna mot Chelsea i Champions League kom återigen att handla om marginaler, även om dessa två matcher inte alls liknade de tidigare drabbningarna lagen emellan. I mitt tycke var Liverpool det klart bätre laget i den första matchen och Chelsea i den andra. Det är dock min fullständiga övertygelse att Liverpool hade spelat final 21 maj om matchen på Anfield hade slutat 1-0, men John Arne Riise valde att nicka bollen i eget mål i slutsekunderna.

Denna nick gjorde för övrigt att jag var väldigt inställd på en förlust i går, så den förväntade tomheten infann sig aldrig efter slutsignalen. Dock skall det sägas att det var närmare än vad jag trodde, men återigen var det små marginaler som spelade laget spratt. Sami Hyypiäs fällning var förvisso en av de klarare straffar jag har sett, men i både Hyypiäs och Riises fall kom de in som ersättare då förstavalet gjort sig illa och inte kunnat fullfölja matchen. Hyypiä gör ett slarvigt ingripande och straffas för det, precis som Riise. Då tidigare matcher mot Chelsea varit väldigt jämna var det väl inte mer än rimligt att vågskålen denna gång skulle väga över till Londonlaget.

***

Nu väntar en final mellan Manchester United och Chelsea. Ur ett objektivt perspektiv en höjdarmatch, två av de bästa lagen i Europa. Vi får inte glömma att den personliga aspekten är väldigt viktig i fotboll, och då står det för mig och förmodligen många andra Liverpoolsupportrar i valet mellan pest eller kolera. United hyser jag endast avsky för och jag unnar dem ingen framgång över huvud taget. Sättet de tagit sig till final på är det dock bara att lyfta på hatten för. De behärskar en fröjdig anfallsfotboll och har några av de offensivt skickligaste spelarna i världen, samtidigt som de visat prov på en urstark defensiv när det har behövts (som i ligamötet mot Liverpool på Anfield, eller bortamatchen mot Barcelona). Ett värdigt finallag, men jag hyser ändå inga som helst sympatier för laget.

Chelsea, å andra sidan, har gått från att vara ett exotiskt inslag med en underbar Gianfranco Zola till att vara ett ryskt skrytbygge. Jag tyckte det verkade intressant med klubbens första värvningar (bland annat Damien Duff, Glen Johnson och Shaun Wright-Phillips) men när detta späddes på med flera namn som inte alls kändes lika intressanta blev det bara fel. Dessutom började de med att slå Liverpool i första matchen, efter detta kunde det inte sluta väl. Avskyn mot Chelsea är i vissa matchmoment till och med större än den mot Manchester United, men detta sträcker sig alltså inte längre än sommaren 2003. Jag vill även här poängtera att Chelsea är ett mycket värdigt finallag. Om inte annat för att de lyckats slå ut Liverpol, som de senaste åren varit ett av de absolut starkaste lagen i turneringen.

***

Jag är självklart medveten om att Liverpool numera också styrs av tomtar som inte verkar vilja klubben särskilt väl, men bara för att klubben nu ägs av någon annan betyder det inte att jag är beredd att vända den ryggen. Istället väljer jag att vara besviken över fotbollens utveckling i allmänhet och utvecklingen i Liverpools styrelse i synnerhet.

Champions Leaguetriumfen 2005 var dock med en seriös och lokalt fostrad ägare bakom rodret, och det är en bägare Chelseaanhängarna aldrig kommer att få smaka segerns sötma ur.

***

Till råga på allt kommer något av dessa lag att vinna Premier League också. Hur skall detta fördelas egentligen? Det är ungefär som att överväga vilka kroppsdelar som skall amputeras, inget alternativ känns särskilt lockande...

***

Vad väntar då för Liverpool? Ja, inget är väl egentligen skrivet i sten, men låt oss förmoda att Benítez får fortsätta bygga vidare ytterligare en säsong. Spanjoren har uttalat sig och kommer att leta efter kvalitetsförstärkningar, vilket för oss in på den norska backen igen. Riise är egentligen en spelare jag gillar, men frågan är om inte beslutet att INTE använda högerfoten att rensa med i första mötet mot Chelsea var spiken i kistan för honom och hans tid i klubben. De sista åren har spekulationerna kring norrmannens framtid stått som spön i backen, och både Aston Villa och Newcastle har varit på tapeten. Det skulle inte förvåna mig om Benitez gör slag i saken i sommar och ersätter norrmannen med en back som bevisligen kan göra något annat än att stödja på högerbenet. I övrigt lär vi få vänta och se fram emot en stormig Silly season i år igen.

***

Om Benítez vill hitta en spelare som är bättre än Riise på att nicka, använda högerfoten och rädda bollar på väg att passera den egna mållinjen behöver han inte göra mer än att putsa till skolfranskan en aning. En spelare som passar beskrivningen som handen i handsken är ingen mindre än Arsenals Nicklas Bendtner...