19 år av mörker
Signaturen Panzerfaust hör inte till dem som svalt Rafamyten med hull och hår och här går han hårt åt den nakne kejsaren, avsaknaden av tätning av uppenbara luckor i laget samt de ständigt aktuella amerikanska ägarna.
Den nya säsongen närmar sig med stormsteg och sakta men säkert börjar känslan man haft inför så många säsonger sedan 1990: I år då jäklar ska premiershipbucklan hem till Merseyside igen. Trots att varje säsong sedan 1990 borde ha gjort oss visa av besvikelserna så finns det ändå där, fotbollssupporterns outsinliga hopp. I år ska vi minsann visa de röda djävlarna vilka som är bäst i England och därmed i världen (fuskligan och sangriapimplarna får ursäkta). Vi är inne på det 19:e året utan en ligatitel och vad LFC än gör så känns det som att Manchester United gör lite mer, avståndet har konstant ökat under dessa år snarare än att vi så mycket som har tagit in ett myrsteg.
LFC har haft förtvivlat svårt att kliva ut ur skuggan från de stora männen Shankly och Paisley och i mina ögon är det så att varje manager efter dessa två herrar har bidragit till klubbens förfall. Framgångsvågen förvaltades inte och Hillsboroughkatastrofen bröt ryggen på klubben, Daglish försvann från ett brutet lag som lämnades vind för våg och 19 år av mörker följde. Visst vanns cuptroféer under dessa 19 år, men från att varit det ledande laget i världen reducerades LFC under David Moores ledarskap till ett brunkergäng som spelade en fotboll de flesta som följt LFC en längre tid inte känner igen. De managers som tillsattes under Moores har en efter en propagerat för en fotboll som var tråkigare än föregångarens. Joe Kinnear och Drillo måste ha LFC som drömlag…
Jag har många gånger varit hård om inte brutal i min kritik av Benítez och hans syn på fotboll och agerande på transfermarknaden, och runt jul den senaste säsongen hade jag bjudit till en fest som hade gjort utslag på richterskalan om han fått lämna skeppet. Benítez mannar spelade fantasifattig och håglös fotboll och från bänken kom inga direktiv som ändrade en negativ matchbild. För mig kändes det som det jag trott en längre tid bekräftades och kejsaren var verkligen naken och för mitt inre öga stod då Benítez med grejerna svajande i vinden, en obehaglig syn som lämnade mig kallsvettig många sena nätter. Inget fungerade, på planen sprang härföraren Gerrard och gömde sig och på bänken satt den nakne kejsaren och såg butter ut med rosiga kinder och tyskt porrskägg.
Det många ser som vändningen på säsongen är när Benítez slår om till 4-5-1 och plötsligt spelar laget som i trans. Säsongen såg ut att kunna räddas ända tills en norsk rödfräs insåg att han aldrig skulle kunna rensa ett inlägg med sitt division 2-högerben och istället försökte rensa med sin skalle som tyvärr inte ens höll korpnivå and that’s all she wrote som man säger. Lite av skulden bör dock falla på den nya kelgrisen Javier Mascherano som inte körde över Chelseaspelaren innan han fick slå inlägget. Inget ligaguld och inget Champions League-dito för rafaiterna att vifta med.
Likväl gav den andra halvan av säsongen Benítez andrum och bödeln fick snällt hänga upp bilan på väggen igen. På en högre nivå i klubben visade ägarna klassen och likt Tom & Jerry ägnade de varje episod åt att klappa till varandra med stekpannor. Klubben framställdes som ett dysfunktionellt gruppboende för amerikanska miljardärer i media. Hicks och Gillettes ageranden under den föregående säsongen höll fruktansvärt låg klass när de tvättade sin smutsiga byk i media och pratade försäljningar ur ena mungipan och hånade varandra ur den andra.
Från ägarhåll lovades supportrarna oxfilé men serverades pölsa, arenan blev inte den man lovat, Benítez transferbudget sågs senast i den lokala kioskens växelkassa. Kvar stod då vi, supportrarna med fattig blick blickandes upp i tabellen där de röda djävlarna kunde kosta på sig både ett och två hånleenden åt LFC:s förehavanden.
Nu står vi då återigen här, dags för en ny säsong, dags för världens bästa klubb att göra något man inte gjort på 19 år. Vad har vi då gjort än så länge för att vinna årets Premier League? Det var ju uppenbart att vi under förra året behövde förstärka på åtskilliga positioner. Andrea Dossena har plockats från Udinese och känns inte så upphetsande. Philipp Degen kommer gratis från Dortmund och har en skadedrabbad säsong bakom sig. Man riktigt känner hur dessa herrar ger oss den fördel vi så väl behöver gentemot de tre lag som hamnade före oss förra säsongen.
Visst ryktas många bra spelare vara på ingående till laget men köpet av Barry känns helt galet om Xabi Alonso blir kvar. Nog för att Barry är användbar i många positioner, men det är ändå i mitten han gör sig bäst. Med Gerrard, Mascherano, Alonso, Leiva m fl kvar i truppen känns det som pengarna kan fylla andra mer uppenbara luckor. Robbie Keane är även han en ytterst kompetent spelare men i ett 4-5-1-system känns han malplacerad även han. Om det är så att Benítez är ute efter en återgång till 4-4-2 hade Keane varit klockren, men då behövs knappast Barry, så för mig så utesluter den ene den andre. Laget saknar fortfarande givna alternativ på kanterna, Benayoun och Babel har båda kvalitéer men har begåvats med en jämnhet i sina insatser som i det närmaste liknar en puckelpist. Pennant var intressant men det faktum att han och Aurelio tillsammans inte skulle kunna få ihop en fungerande kropp gör honom oattraktiv att satsa på. Ännu en säsong utan klara alternativ på kanterna, guldet närmar sig med stormsteg.
Benítez då? Sällan har väl Liverpoolfans varit så splittrade i tränarfrågan? Är han rätt man att leda laget till ligaseger eller är han en tränare som gått på myten om sig själv? Jag är inget fan av Rafa om någon nu lyckats läsa så här långt och missat det, han saknar helt fingertoppskänsla, hans byten förundrar och hans coachning är bedövlig. Hans ageranden på transfermarknaden är outgrundliga och man undrar om det installerats svängdörrar på Melwood för att kunna hantera alla som kommer och går i truppen. Vi köper och säljer ytterbackar som om de hade samma bäst-före-datum som färska räkor. Babel i all ära, men £13 miljoner är han inte värd, för de pengarna hade en mer färdig spelare kunnat köpas in.
För all del, ge Benítez den här säsongen då, men är vi borta från ligan i november som vanligt måste det ske förändringar och ingen kan hävda att han inte fått chansen. Spelare som Crouch, Sissoko och Riise är inte längre delar av laget och det gör ju läget ljusare direkt. Det oroar dock att LFC går mot sin 3-4:e säsong utan uttalade förstaalternativ på kanterna. Säga vad man vill om de där förbannade röda djävlarna, men de har alltid haft kvalité på kanterna. Har kollat ligan från och med säsongen 92-93 och inte en enda gång har Liverpool gjort fler mål än Manchester United.
Visst, med Torres i laget så har vi ett vapen offensivt som saknats men nu har Torres presenterat sig och han kommer inte överraska många försvarare i år. Jag skulle tro att Torres går en tuff säsong till mötes och skulle inte alls bli förvånad om de andra lagen kommer att försöka tackla bort honom ur matcherna. Han kommer att behöva avlastning och då främst från kanterna för att få fast bollen på motståndarnas planhalva. Jag tror inte vi har en spelare i hela truppen som har de kvalitéer som behövs för att göra det jobbet och det skrämmer mig att ingen av de spelare som ryktas vara på väg till klubben har dem heller.
Oavsett om Benítez väljer att spela 4-4-2 eller 4-5-1 så krävs spelare som kan ta sig runt sin ytterback och få in bollen i boxen. Varken Babel eller Benayoun kan göra det kontinuerligt, Pennant kommer att vara skadad som vanligt och Kuyt har inte en fint i kroppen. Keane skulle kanske klara sig ok i den rollen men för de pengarna ska man inte värva en spelare som hamnar ”out of position”. Keane är en striker inte en ytterforward. Det evinnerliga roterande från Benítez stannade upp när han skiftade till 4-5-1 och det får väl anses vara något av en sjukdomsinsikt från Rafas sida. Det funkar inte att byta in undermåliga spelare för att de bästa spelarna ska vara pigga i slutet av en säsong man redan förlorat för att man sov när tåget gick i början av säsongen.
Man måste satsa för att vinna och ägarna måste göra valet: satsa eller sälja. Antingen backar man upp managern och köper en slagkraftig trupp som kan utmana eller så tar man pengarna från en försäljning och försvinner in i historien som de två största klåparna som haft något med klubben att göra. Moores måste le varje gång han ser Hicks och Gillette, då han vet att de erövrat hans annars så givna plats i Hall of Shame. Moores är mannen som förskingrade arvet och Liverpool FC har i amerikanerna funnit fullvärdiga ersättare.
Dossena, Degen och en andremålis – klart som fan vi vinner ligan i år!
Walk on with hope in your heart…
Med en fotbollssupporters outsinliga hopp (tja, tills november i alla fall)
