Inför: Marseille - Liverpool
Med kniven mot strupen lyckades Liverpool plocka fram en imponerande 4-0-seger i gruppfinalen mot Marseille förra året. I år siktar Rafael Benítez och hans mannar givetvis på att inte sätta sig i samma sits igen genom att få en bra start i Champions League och finns det någon bättre uppladdning än àtt just ha besegrat Manchester United?
Det är nio månader sedan som Liverpool reste ner till Marseille medvetna om att seger med största sannolikhet var ett måste för att avancera till åttondelsfinal i Champions League. Då hade laget den svaga insatsen i 1-3-matchen borta mot Reading från helgen i färskt minne (många menar att den stundande Marseillematchen samt mötet med Manchester United helgen efter var en kraftigt bidragande orsak till plattprestationen på Madejski Stadium) men den här gången har laget bästa möjliga ingångsläge efter att för första gången på evigheter har tryckt till Manchester United i ligaspelet.
Då den 11 december 2007 gick det vägen med en klar 4-0-seger, så om inte Unitedvinsten är nog kan spelarna även ladda upp med positiva minnen från i vintras.
Så här skrev Björn Grafström efter 2-0 i halvtid:
"Det centrala mittfältet dominerar matchen, Steven Gerrard gör en bra halvlek och Javier Mascherano är stundtals det ultimata defensiva ankaret. Benayouns insats defensivt är redan nämnd, och offensivt är han delvis delaktig i spelet, men det händer betydligt mer på vänsterkanten där Harry Kewell håller hus."
Att kontrastera mot Stefan Elofssons sågning i hemmamötet som fransmännen vann med 1-0:
"Mohamed Sissoko var solklart sämst bland mittfältarna och frågan är om han ens var så här dålig när han presterade sina lågvattenmärken ifjol. Steven Gerrard var inte heller bra och resor från sin högsta nivå (den som Benítez sagt att han tror kaptenen ska visa upp snart). Han borde dessutom ha visats ut i den andra halvleken. Sebastian Leto borde nog inte ha spelat från start och vad Yossi Benayoun gjorde i den här matchen vet han nog inte ens själv."
Momos insats i den matchen och framför allt hans slarv som innebar 0-1 och ingen mer spelminut i gruppspelet var spiken i transferkistan eller Benítez frysbox om man så vill, för efter det kändes det bara som en tidsfråga innan Sissoko skulle passera ut genom Anfields grindar.
Men det är klart att med uttalanden som det här blir man inte långvarig:
"Jag är riktigt arg. Matchen spelas i Frankrike, hela min familj är där och skall titta. De hoppades få se mig på planen.
Visst respekterar jag managerns beslut, men vi kommer att diskutera min framtid i januari. Jag vill inte spela en match av fem."
OLYMPIQUE DE MARSEILLE
I korthet
Olympique de Marseille grundades 1899 och har vunnit den franska ligan vid elva tillfällen: 1929, 1937, 1948, 1971, 1972, 1989, 1990, 1991, 1992 och 1993. Laget har även tio inhemska cuptitlar. Hemmamatcherna spelas på Le Stade Vélodrome som tar 61 885 åskådare och klubbens motto är Droit Au But (rakt mot mål).
Tillbakablick
Staden Marseille ligger beläget vid den franska sydkusten, grundades 600 år f K och bebos av 825 000 invånare i stadskärnan. Detta gör den till Frankrikes andra största stad efter Paris och är i många avseenden en motpol till huvudstaden. Medan Paris är makt är Marseille arbetarnas stad och även porten till Afrika. Det senare har gjort staden till en smältdegel för olika kulturer och människor med vitt skilda bakgrunder.
Fotbollsmässigt har dock staden nästan alltid varit en maktfaktor och fotbollen har varit ett sätt för invånarna att hävda sig mot storebror Paris. På 90-talet tog Bernard Tapie laget till fem raka ligaguld och med spelare som Didier Deschamps, Chris Waddle, Alan Boksic och Jean-Pierre Papin vann de allt som gick att vinna som klubblag (se nedan). Det blev en enorm revansch för staden och dess invånare, men samtidigt innebar det ett enormt arv att axla för kommande Marseilleupplagor.
Säsongen 1993/94 blev laget fråntaget ligaguldet och tvångsnedflyttat i division 2 på grund av en mutskandal. Tapie fick även avtjäna ett kortare fängelsestraff. Adidas ägare Robert Louis-Dreyfus gick in som ekonomisk understödjare och försökte bygga upp ett storlag igen, vilket till viss del lyckades. 1996 var Marseille tillbaka i högstadivisionen igen och med spelare som Robert Pirés, Laurent Blanc, Christophe Dugarry och Fabrizio Ravanelli kom laget tvåa i ligan och gick till final i UEFA-cupen.
Med de stora framgångarna från 1993 i färskt minne räckte dock inte detta och efter en dålig start i ligan 1997/98 fråntogs Pirés lagkaptensbindeln efter press från supportrarna medan Dugarry blev av med sina kläder och fastkedjad. Att den senare snabbt flydde klubben för Bordeaux är kanske inte så överraskande? Samtidigt såldes Blanc till Inter och krisen var ett faktum.
Tränare roterade kraftigt på Marseilleposten de kommande åren och resultaten uteblev trots lika höga spelarlöner som exempelvis Arsenal. Säsongen 1999/2000 säkrades kontraktet i den sista ligamatchen (Marseille slutade två plusmål över AS Nancy under strecket) och detta blev ett startskott för att få Marseille på fötterna igen. En journalist anlitades som president och han började måla upp en långsiktig strategi. Till en början lyckades det och den nye tränaren Alain Perrin förde laget till Champions League 2003. Men i stället för lyft mot nya höjder blev det tvärstopp.
Enligt en insatt supporter jag talade med då var den stora orsaken till krisen att laget var felkonstruerat. Det saknades en spelfördelare och Perrin kunde inte bestämma sig för om han skulle spela med två spelförande yttermittfältare eller som det klassiska Olympique de Marseille med en tydlig nr 10. Följden blev att Perrin sparkades och klasspelare som Stepan Vachousek och Daniel Van Buyten helt gick ner sig.
En spelare som Dmitri Sytchev, då 19-årigt underbarn från Ryssland (gjorde ett och spelade fram till övriga tre av Rysslands fyra mål i fotbolls-VM 2002), kom, sågs och… försvann tillbaka till Ryssland.
Marseille slutade på andra plats i Ligue 1 2006/07, men var aldrig riktigt nära att hota 00-talets suveräner Lyon som slutade 17 poäng före. I fjol säkrade Olympique tredjeplatsen med två poäng ner till Nancy, men än en gång var glappet uppåt stort – 13 poäng till Bordeaux och 17 poäng till Lyon.
Kanske, kanske är det dock Marseille som ska bryta Lyons svit på sju raka ligaguld för efter fem spelade omgångar är Marseille fortfarande obesegrade och skuggar två poäng bakom Lyon i toppen.
Marseille i Europa
Den 26 september 1962 mötte Marseille belgiska Unio Sint-Gillis i sin första europacupmatch någonsin. Det blev 1-0-seger hemma, men 2-4-förlust borta och således uttåg direkt i IC Fairs (föregångare till UEFA-cupen) första omgång. Under de kommande 25 åren spelade Marseille under åtta säsonger ute i Europa, men det var mycket blygsamma resultat och längre än den andra omgången UEFA-cupen 1973/4 gick de aldrig.
Slutet av 80-talet markerade dock ett rejält uppsving för Marseille och 1987/88 gick de till semifinal i Cupvinnarcupen där det blev förlust mot Ajax efter 0-3 borta och 2-1 hemma. Säsongen 1989/90 nådde laget semifinal i Europacupen, men Sven-Göran Erikssons Benfica tog sig vidare till final efter ett sent 1-0-mål i Lissabon. Marseille hade vunnit med 2-1 hemma.
Marseille tog ytterligare ett steg framåt, då laget nådde till final i Europacupen ett år senare. Det slutade dock i tårar för Marseille som förlorade straffläggningen mot Röda Stjärnan Belgrad med 3-5 efter 0-0 vid full tid och förlängning. Efter en mellansäsong lyckades så Marseille slutligen ta det sista steget och kunde den 26 maj 1993 lyfta Champions Leaguebucklan efter att ha besegrat Milan med 1-0 på Olympiastadion i Rom. I mål den dagen stod Fabian Barthéz.
Nästa toppnotering anlände säsongen 1998/99 i form av en finalplats mot Parma i UEFA-cupen. Crespo, Vanoli, och Chiesa gjorde dock processen kort med Marseille. Säsongen 1999/00 åkte de ut i Champions League andra gruppspel, sist i en grupp innehållande Lazio, Chelsea och Feyenoord.
Åter till 2003 och efter tre europacuplösa säsonger hamnade Marseille näst sist i sin Champions Leaguegrupp 2003/04 efter blott fyra poäng i en grupp innehållande Real Madrid, Porto och Partizan Belgrad. Tack vare att Partizan lyckades ännu sämre och bara skrapade ihop tre poäng gick Marseille vidare till UEFA-cupen där de i den andra omgången stötte på och slog ut Liverpool. En avgörande faktor för att Marseille drog det längsta strået var en anfallare vid namn Didier Drogba.
Debaclet i Champions League var glömt och fransmännen mascherade på förbi Inter och Newcastle, men i finalen blev Valencia ledda av Rafael Benítez för starka.
2005 vann Marseille Intertotocupen och vann därmed en plats i UEFA-cupen. Det äventyret tog slut i åttondelsfinalen mot numera välkända Zenit St Petersburg efter att Marseille bara nått 0-1 hemma och med tanke på det då långtifrån namnkunniga motståndet måste det ha setts som en rejäl missräkning. Det var dock ingenting mot 2006 när laget återigen via Intertotocupen fick tillträde till UEFA-cupen och rök ut redan i första rundan mot Mladá Boleslav. Inte heller det en av Europas toppklubbar.
I januari 2007 skedde förhandlingar mellan Dreyfus och en kanadensisk doktor och affärsman vid namn Jack Kachkar om en eventuell försäljning av klubben, men när Kachkar tog för lång tid på sig bestämde Dreyfus sig för att inte sälja.
Nära i cuperna var det som fortsatta att gälla och i maj 2007 föll laget på straffar mot FC Sochaux-Montbéliard i den franska cupen, men eftersom laget kvalificerade sig för Champions League igen var det inte enbart mungiporna nedåt.
Hur det gick vet ni ju redan och efter 6 poäng på de två första matcherna tog Marseille bara ytterligare en pinne och slutade trea. Biljett till UEFA-cupen således och efter att ha slagit ut Spartak Moskva med sammanlagt 3-2 blev det déjà vu för fransmännen när Zenit St Petersburg återigen besegrade dem i åttondelsfinalen.
Precis som Liverpool kvalade Marseille sig till Champions League och för motståndet stod norska Brann som slogs tillbaka med 1-0 borta och 2-1 hemma.
LIVERPOOL FC
Startelva
Steven Gerrard (inhopp mot Manchester United) och Fernando Torres (vilades helt) är spelklara, men det kommer att tas ett beslut om Javier Mascherano först efter det sista träningspasset på tisdagskvällen.
Går Gerrard och Torres in i laget innebär det troligen sorti för Albert Riera och Yossi Benayoun samtidigt som Dirk Kuyt skiftar ner till sin hemvanda högerposition.
Ryan Babel borde ligga bra till för spel efter insatsen mot United.
