Gästkrönika: "It's not all doom and gloom"
Erik Gollne bjuder på en gästkrönika där han reflekterar över helgens resultat och hur det förhåller sig till Liverpools segerchanser.
Det gnisslas från de flesta hållen just nu. Att tappa poäng på Anfield emot Stoke är enligt många bevis på att vi inte kommer utmana om titeln detta år heller. Det stonkas från experter och stönas från supportrar. Jag skulle på bästa Paul Tomkinsmanér vilja påstå att det på inget sätt är över. Jag vill mana till lugn och tålamod. Det är min önskan att man ska lyfta blicken och inte stirra sig blint på lördagens tråkiga resultat.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag som många andra vart mäkta besviken när 90 minuter var till ända och vi inte lyckats bryta ner ett frenetiskt försvarande Stoke. Det är inte på dem man ska skylla detta. De spelade efter sina resurser, något som Liverpool inte lyckades med. Varför man inte gjorde det finns det många som tycks sig veta. Man har för dåliga spelare, spelarna kan inte göra tillräckligt många överstegsfinter eller så beror det på Rafa Benitez. Det är som vanligt bröderna Doom och Gloom som berättar hur det som inte var skulle varit. Jag ska försöka belysa det faktum att ligan inte avgörs i september.
Om man försöker titta på säsongen på ett annat sätt än genom att bara titta på det senaste resultatet finns det ett antal intressanta saker man kan upptäcka. Vi har vunnit när vi spelat dåligt, vi har besegrat Manchester United och våra nyckelspelare har inte kommit upp i normal standard. Jag ser allt detta som tecken på att vi är närmare ligatiteln än föregående säsong och att vi gör framsteg.
Vi kan börja med det faktum att vi vunnit när vi spelat dåligt, knappast något vi tidigare kunnat skryta med. Det har varit poängtapp emot Birmingham, Porthsmouth, Charlton och Middlesbrough med många flera. Nu tappade vi poäng emot Stoke på Anfield och det börjar åter genast gnissla bland supportrarna igen. De turliga vinsterna tillika styrkebeskeden i säsongens två första matcher glöms bort och man vill få det till att det fortfarande inte är tillräckligt hög kvalitet på truppen. Det faktum att Arsenal förlorar emot Fulham eller att United kryssar hemma emot Newcastle är inget man vill kännas av eller glömmer bort. Rent krasst kan man säga att vi tagit igen de poäng vi förlorat emot Stoke om vi vinner emot Fulham borta och emot Newcastle hemma. När nu Chelsea tappade poäng emot United i går har vi redan tagit igen de förlorade Stokepoängen emot Londonlaget. Detta förutsätter även att de övriga tre vinner hemma emot Stoke på hemmaplan. Jag inser självklart att ett poängtapp emot Stoke innebär mer än bara två förlorade poäng då självförtroendet får sig en törn samt att vi tappar årets första chans att rycka lite i toppen. Självförtroendet kan dock lätt rättas till om vi får ett bra resultat emot Crewe i veckan och ett i derbyt nästa helg. Chansen att rycka lite i ligan kommer vi få igen om vi bara kan hoppa upp i sadeln och vinna ett par matcher i rad. Om sju dagar kanske vi är med i racet igen, om man ens kan säga att vi är borta nu.
Den andra punkten jag vill peka på är det faktum att vi vunnit emot våra antagonister Manchester United denna säsong. Allt snack om att det resultatet i princip kan suddas ut efter matchen emot Stoke förstår jag inte. Hur kan man påstå att det inte betyder något att vi fortfarande har tre poäng tjänade där dom har noll denna säsong? Menar man att det inte är skillnad nu från om United istället vunnit på Anfield? Jag tycker att det är en konstigt resonemang som troligen är sprungen ur frustration eller kanske rent av desperation. Om man ser till tidigare säsonger så kan man, möjligen förenklat, säga att Liverpool ligaimpotens kan stavas; möten med de andra i "Top 4". Vi har varit nära men aldrig där och när man i maj sett tillbaka på säsongen är det i de matcherna de flesta tyckt att vi kan bli bättre. Resultatet hittills, denna säsong, är knappast något jag behöver ta upp men tre poäng av tre möjliga är bättre än förr. Jag är övertygad om att Liverpool kan vinna emot övriga topplag hemma och kryssa emot dem borta. Tror inte någon ser det som en omöjlighet. Lyckas vi med det har vi genast nio poäng mer än förra säsongen. Lyckas vi inte med det kan vi ta med oss att vi efter en av sex matcher har en poäng mindre än vad vi hade efter samtliga sex förra året. Alltid något. Man måste också ta i beräkning att det på något sätt kommer bli poängförluster bland de övriga när de möter varandra. Det visade sig redan idag. 1-1 och en uppsjö med gula kort. Knappast något som var en nackdel för Liverpool.
Till sist vill jag bara beröra det faktum att våra nyckelspelare inte kommit upp i den standard som förväntas av dem. Som jag ser det har vi många spelare vi är beroende av och när vi slog United visade vi tydligt att det inte bara är två. Ändå lider vi något enormt när de två inte är så utomjordiskt bra som de kan vara. Inte så konstigt, alla lag i toppen utom möjligtvis Chelsea har samma problem. De jag talar om är Torres och Gerrard och jag ser flera orsaker till att de ännu inte presterar som förra säsongen. Det faktum att Torres kommit tillbaka från en skada och även det faktum att hans spel med kollegan Keane inte riktigt är lika väloljat som det med Gerrard spelar in på den vackra spanjorens prestation så här långt. En Torres i normal standard hade gjort ett par mål emot Stoke, det är jag helt övertygad om. En kortsiktig lösning på problemet kan vara att flytta ut Keane ur laget och spela 4-2-3-1 som förra säsongen. Jag hoppas inte att vi gör det. Jag tror att så fort Keane får göra sitt första mål så kommer det bli ett helt annat flyt i spelet. Keane är en spelare som med lite självförtroende redan hade gjort tre eller fyra mål denna säsong. Gerrard vet det, annars skulle han inte söka honom i nästan varje anfall. En spekulativ gissning från min sida skulle vara att om Keane gör mål emot Crewe även fortsätter och gör fler emot Everton på lördag. När Keane gjort sitt mål kommer han kunna slappna av och genom det kommer Torres få större ytor att röra sig över eftersom försvarare kommer markera Keane närmare. Snart kommer spanjoren åter rulla in många bollar i nät. Den andra spelaren som inte riktigt kommit loss är Steven Gerrard. En spelare jag tror lider av det faktum att Mascherano och Lucas var iväg och spelade OS och ännu inte kommit igång i ligaspelet. När det väl händer kommer Gerrard känna att han kan släppa defensiven och på sitt unika sätt röra sig över planen som han vill. När han får vind i seglen får hela laget det, när det händer kommer både målen och trepoängarna. Tålamod är nyckelordet.
En poäng efter Arsenal i topp, samma poäng som Chelsea en formsvacka som tynger men alla lag drabbas av under en säsong. Kunde vart värre. Walk on.
