Benítez efter matchen
"En förlorad möjlighet", sammanfattande en sammanbiten Rafael Benítez 0-0-matchen mot Fulham och han syftade givetvis på att Chelsea också bara nådde samma resultat mot Newcastle på Stamford Bridge. Rafa talade om brist på energi, men det var inte det enda som saknades i en kvalitetsmässigt mycket svag Liverpoolinsats.
Trots att Steven Gerrard var skadad valde Rafael Benítez att bänka sin andra mittfältsjuvel Xabi Alonso från start. Skillnaden i kvalité när Alonso kom in efter 65 minuter indikerade starkt att det beslutet kostade Liverpool två poäng i jakten på ligaguldet till förmån för avancemang i Champions League.
Efter matchen kunde en missnöjd Benítez konstatera att Liverpool inte nådde upp till önskad standard:
"Vi hade en tanke om att utnyttja 2-3 spelare som var utvilade, men det var inte svårt att se att 3-4 spelare inte hade tillräckligt med energi. Lucas var en av dem som inte spelade i veckan, men Dirk Kuyt och Albert Riera spelade 90 minuter i veckan och var tvungna att flyga omkring.
Det var en dålig dag på jobbet. Vi spelade inte särskilt bra, vi hade inte tillräckligt med energi och vårt passningsspel var svagt. I andra halvlek inledde vi bättre med mer intensitet och större beslutsamhet.
Trots brister i spelet hade vi tre goda möjligheter och vi känner viss frustration. När vi kom in i omklädningsrummet fick vi höra att Chelsea bara fick oavgjort och att Arsenal hade förlorat."
Jag vet inte var som var värst, att vi missade chansen att utnyttja ett sällsynt poängtapp på hemmaplan av Chelsea och samtidigt distansera Arsenal till nästa säsong (nu är det "bara" 10 poäng) eller att vi endast nådde 0-0 mot ett av ligans sämsta bortalag under flera år.
Nej, mest förbannad är jag efter en sådan stapling av individuella misstag eller brist på att ta ett beslut, må det vara lyckat eller misslyckat. Det var väl ingen som trodde att Lucas Leiva var nära att peta Xabi Alonso, men i dag verkade han spela enligt "oj, här kom en boll, ser man på, vad ska jag göra med den". Ryan Babels sorgliga inhopp med tre aktioner, alla påtagligt värdelösa, var av klassen att det nu är dags att betala tillbaka hela övergångssumman på £11M minus £1M som han kan behålla för målet mot Manchester United till han visar något som får mig att tro på en framtid.
Men det var fler än ovanstående spelare som löpte med bollen på stora ytor, hade tid att utvärdera situationen och ändå helt oattackerade bjöd bort bollen. Det finns så mycket att såga och raljera över i den här matchen så jag ska bara plocka ut en sekvens efter 58 minuter. Liverpool håller bollen på offensiv planhalva i en minut och lyckas svepa från vänster till höger och tillbaka med mänder av sidledspassningar och bakåttoucher. Inte en enda spelare, Torres är förlåten eftersom han aldrig fick bollen, vågar ta på sig att skjuta eller slå en krossboll. Den rädslan ogör alla comebacker och kämpainsatser vi bjudit på under hösten och medan vinterkylan tränger sig in står dörren öppen för Manchester United som återigen har bjudits in.
I matchen mot Bolton var jag tvungen att spy två gånger under matchen, men då berodde det på fredagskvällens förehavanden. I dag behövdes ingen baksmälla för att göra mig riktigt, riktigt illamående.
