Taktiska misstag bakom två förlorade poäng
Liverpool hade under lördagen chansen att ge sig själva en tidig julklapp då andra resultat gick med klubben. Tyvärr blev inte detta fallet då laget endast mäktade med 0-0 hemma på Anfield mot Fulham. Signaturen Kalle menar att Rafael Benítez offensiva elva gav allt annat än just bra anfallsspel.
För det första ställdes Benitez inför vissa strategiska problem då landskamper och skador förde med sig att toppar som Alonso och Gerrard fick vila från start. Avsaknaden av dessa spelare skulle lösas med en på pappret mer offensiv 4-4-2-uppställning, tyvärr blev det snarast så att denna ”nya” uppställning stjälpte offensiven mer än den hjälpte den.
På pappret borde alltså en 4-4-2-uppställning borga för mer offensiv fotboll jämfört med Benitez vanliga 4-2-3-1-uppställning, så blev dock inte alls fallet denna eftermiddag. Ett faktum som i sig är intressant för det bevisar återigen att en offensiv uppställning per definition inte nödvändigtvis betyder bättre offensivt spel. Orsaken till varför försöket med en 4-4-2-uppställning inte slog direkt väl ut torde var flera, men att spela en relativt oprövad Lucas centralt enbart tillsammans Mascherano kanske inte var ett direkt vettigt beslut. En spelare som Lucas hade nog behövt få den extra hjälp som ytterligare en mittfältare hade inneburit om vi valt att spela med bara en spets. Att sedan varken Lucas eller Mascherano är tillräckligt bra offensivt för att spela tillsammans gjorde inte slutresultatet direkt bättre.
Att spela denna sydamerikanska duo tillsammans kan alltså inte direkt ses som något genidrag av den gode Benitez då vår centrala offensiv blev betydligt svagare än vanligt. Den extra anfallaren hjälpte för övrigt inte till ett dugg här då Robbie Keane tyvärr återigen visar att han möjligen kan vara värd en tiondel av de pengar han kostade. Elaka tungor skulle kunna hävda att Liverpool idag enbart spelade med tio man i lördagens match, att killen dessutom missar ett rent friläge gjorde inte saken direkt bättre.
Att laget inte fick ut så mycket av Keane var i sig kanske inte totalkatastrof, men att spela med två anfallare istället för bara en förde med sig en annan väldigt negativ aspekt nämligen den att kampen om mittfältet förlorades. När Liverpool spelar som allra bäst uppträder spelarna som en maskin på mitten. De flesta närkamper vinns kombinerat med att bollen erövras högt upp i banan vilket för med sig fina möjligheter till att slå om till snabba kontringar. Med fem spelare centralt brukar mittfältet dessutom suga upp de allra flesta rensningar som motståndarna gör och därmed kan nya anfall påbörjas tämligen omgående. Av detta typiska Liverpoolagerande såg vi inte mycket av under lördagens match.
Att spela med bara fyra spelare på mitten visade sig få ytterligare en negativ konsekvens nämligen kantspelet. I de senaste matcherna har Riera och Kuyt dominerat sina korridorer och bidragit med mycket av lagets offensiva kraft. Idag tvingades de ner lite grand i sina grundpositioner och detta visade sig inte alls vara direkt lyckat. Normalt sett brukar mycket av anfallsspelet byggas upp längs kanterna och inte minst Kuyt brukar dra upp stora sår i motståndarnas försvar, men idag fick han tyvärr inte möjlighet att göra detta då han ålagts ett större defensivt ansvar och tyvärr var det samma visa även på vänsterkanten med Riera.
Att sedan flera av spelarna inte nådde upp till sin normala nivå gjorde givetvis också sitt till för att utgången av matchen blev som den blev. Dock är undertecknad av den fasta övertygelse att denna match hade vunnits om Benitez valt att spela med sin beprövade uppställning med bara en spets från start. Om han sedan valt att starta med antingen Alonso eller Benayoun hade nog spelat mindre roll. Båda dessa spelare hade bidragit med en bättre offensiv samtidigt som hela laget fått en bättre balans, inte bara defensivt utan även offensivt då Kuyt och Riera fått större möjlighet att agera mer offensivt fritt.
Idealuppställningen i Fulhammatchen centralt på mitten hade antagligen varit Alonso – Mascherano samt då Riera, Benayoun och Kuyt i de mer offensiva rollerna. Med denna uppställning hade mittfältet fått en bra balans både framåt och bakåt. Om Alonso prompt behövde vila hade Lucas kunnat gå in och ta den förstnämndes plats. Defensiven hade då kanske blivit något bättre, medan offensiven blivit lite lidande. Oavsett vilket hade lagets totala balans blivit mycket starkare med något av dessa alternativ jämfört med att starta med Keane på topp tillsammans med Torres.
Robbie Keane är för övrigt en saga i sig. Han beskrevs av många inne på forumet som lite av en ”frälsare”, en spelare som skulle ge Liverpool ytterligare en dimension i sitt spel. Av detta har jag personligen inte sett något alls. Tycker snarast att killen känns helt felplacerade på gräset och han får inte ut mycket av sitt springande heller då de löpningar han tar oftast är helt feltajmade. Något embryo till samspel mellan Keane och Torres kan mina ögon inte heller finna vilket kanske till och med är värre än den förstnämndes måltorka.
Avslutningsvis är det alltså min fasta övertygelse att dagens Liverpool blir bättre både offensivt och defensivt om Benitez väljer att satsa på sin beprövade 4-2-3-1-uppställning jämfört med en klassisk 4-4-2-dito. Skall det tittas på nya spelare i januari bör för övrigt ytterbackar stå i fokus då ingen av de spelare som prövats i dessa roller imponerat nämnvärt under hösten.
