-
Inför: Arsenal - Liverpool
Liverpool har inte vunnit borta mot Arsenal på nästan nio år och har haft svårt att skrapa fram trepoängare i ligan på sistone. Nu väntar ett Arsenal som ser en ypperlig chans att slå sig in i ligaracet igen och Rafael Benítez får fortsatt klara sig utan Fernando Torres. Vi tar även en titt på topplagens matcher under jul och nyår samt frågar oss om Liverpool, ligaledningen till trots, verkligen har presterat över förväntan.
Lika traditionsenligt som att Kalle Anka och hans vänner gör entré i tv-rutan kl 15:00 på Julafton radar sig så här års jul- och nyårsmatcherna upp sig i den engelska ligafotbollen. Med ett så tätt matchande (20 dec, 23 dec, 26 dec, 28 dec, 2 jan hör till de mer brutala spelscheman som ett lag i Premier League kunde ha åkt på tidigare år) under plan- och väderleksomständigheter som inte alltid är de bästa kan en tillfällig formsvacka eller formtopp snabbt svänga säsongen i endera riktningen. För vissa lag gäller det så mycket som 12 p på tio dagar och när ligan återupptas efter FA-cupspelet första helgen i januari är det en fråga om att ha sett till att bli den jagade och inte den jagande oavsett var i tabellen man håller till.
Jag tänkte att vi inledningsvis skulle ta en titt på hur topplagens spelschema i ligan ser framöver och ni kommer att upptäcka att det i år ser mer mänskligt ut, inte minst beroende på att FA-cupmatcherna ligger en helg tidigare än vanligt vilket så att säga ersätter nyårsligamatchen och dessutom verkar ”dan före dan”-matchen helt vara bortplockad.
Ni får själva bilda er en uppfattning om det hela och jag tänker inte analysera det i detalj, men bara nämna att Manchester Uniteds spel i klubblags-VM är orsaken till deras sparsamma matchandet samt att mötet den 11 januari mellan Manchester United och Chelsea på Old Trafford bör läggas till nedanstående.
Liverpool – 38 p, +15
21/12, kl 17:00 Arsenal - Liverpool
26/12, kl 16:00 Liverpool - Bolton
28/12, kl 13:00 Newcastle - Liverpool
Chelsea – 37 p, +29
22/12, kl 21:00 Everton - Chelsea
26/12, kl 14:00 Chelsea - WBA
28/12, kl 15:00 Fulham - Chelsea
Man Utd – 32 p, +17
26/12, kl 13:45 Stoke - Man Utd
29/12, kl 21:00 Man Utd - Middlesbrough
Aston Villa – 31 p, +9
20/12, kl 18:30 West Ham - Aston Villa
26/12, kl 18:15 Aston Villa - Arsenal
30/12, kl 21:00 Hull - Aston Villa
Arsenal – 30 p, +9
21/12, kl 17:00 Arsenal - Liverpool
26/12, kl 18:15 Aston Villa - Arsenal
28/12, kl 15:00 Arsenal - Portsmouth
ARSENAL
Det är inte många omgångar sedan som jag blickade fram mot den här matchen och kunde skönja ett 14-poängsglapp mellan klubbarna och Liverpool skulle till och med ha råd att förlora och ändå knappast se Arsenal passera i tabellen. Men så överraskade Gunners borta mot Chelsea samtidigt som Liverpool tappade sex väntade poäng hemma och i stället blir rubriken inför söndagen ”sista chansen”, åtminstone om vi tittar på den från London.
Bollen är rund, eller åtminstone fulleren C60-liknande, och det kommer att återstå 60 p att spela om efter omgång arton, men vinner Liverpool på söndag kommer Arsenal hamna bakom oss i tabellen oavsett vad vår slutplacering blir. Det vågar jag lova. Seger för Londonlaget däremot skulle krympa avståndet till 5 p, staka ut en begynnande form för Arsenal och sätta frågetecken för ett Liverpool som då bara skulle ha en vinst på fem matcher.
Annars är det två lag vars säsong så här långt både påminner om varandra och innehåller samma mått av motsägelse. Eller hur förklarar man att både Arsenal och Liverpool har lyckats betvinga Chelsea på Stamford Bridge och vinna mot regerande mästarna Manchester United, men parallellt kämpa för poängen mot Fulham, Hull, Tottenham och Stoke (Liverpool tog 3 p mot detta motstånd medan Arsenal var ännu sämre med 1 p)?
I tillägg till ovanstående fadäser har Arsenal förlorat mot Aston Villa och Manchester City samt kryssat mot Sunderland och Middlesbrough. Totalt innebär det 30 p på 17 matcher och 29-20 i målskillnad. Elva av dessa mål har fallit under matchminut 85 och framåt. Oroväckande mycket insläppta mål borde Arsène Wenger tycka och 14 av de 20 har läckts på de senaste åtta matcherna.
Hos Liverpool kan man i alla fall spåra en kontinuitet i svårigheten att bryta ner hemåtbackande och kontringsspelande lag på hemmaplan, men Arsenal är svårare att analysera. Segern mot Manchester United som skulle omstarta Gunners säsong följdes till exempel upp av 0-2 hemma mot Aston Villa och 0-3 borta mot Manchester City. Nästa möjlighet att vända säsongen, 2-1-segern mot Chelsea, följdes av en knapp seger hemma mot Wigan, men sedan bara 1-1 på Riverside Stadium förra helgen.
Är det här säsongen man hade väntat sig av ”unga Arsenal” förra säsongen eller ska man etikettera dem som ett motivationslag baserat på att de spelar bra mot bra lag? Nja, ingen av de förklaringarna känns heltäckande, men säkerligen har Wengers nattsömn knappast varit god på sistone.
Till ligaspelet ska vi lägga en förlust i kvartsfinalen i Ligacupen mot Burnley med 0-2 samt samma resultat i den avslutande gruppspelsmatchen i Champions League. Arsenal kom därmed tvåa i sin grupp och får möta Roma i åttondelsfinal.
Mål & Assist
Emmanuel Adebayor och Robbie van Persie har nätat sju gånger var i ligan och på tredje plats i skytteligan kommer Samir Nasri med fyra fullträffar. Adebayor är dock inte viktig bara som avslutare utan han ligger just nu jämsides med Sunderlands Steed Malbranque i toppen av assistligan med sju framspelningar. Arsenalforwarden har med andra ord nära nog varit inblandad i hälften av Gunners samtliga ligamål framåt. Denilson och Cesc Fabregas har spelat fram till fyra mål vardera.
Skadeläget
Kolo Touré är tveksam till spel på grund av en ömmande vad, men Nasri ligger bättre till för spel efter hans fotledsskada. Nicklas Bendtner kämpar med knäproblem medan Theo Walcott och Tomas Rosicky fortfarande är borta.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 68 vinster, 42 oavgjorda och 58 förluster
Totalt Premier League: 14 vinster, 9 oavgjorda och 9 förluster
I London: 20 vinster, 27 oavgjorda och 37 förluster
Premier League i London: 5 vinster, 5 oavgjorda och 6 förluster
Nästan helt jämnt sett till Premier League och matcherna i London, men faktum är att Liverpool vann de flesta matcher under andra halvan av 90-talet för att på senare år ha haft förtvivlat svårt att vinna borta mot Arsenal. Vi får gå tillbaka till den 13 februari 2000 när ett mål av Titi Camara såg till att Liverpool bärgade segern för att hitta tre röda pinnar. I de senaste nio mötena lagen emellan har bortalaget aldrig vunnit.
Liverpool är det lag som Arsenal har förlorat oftast (14) mot och tappat flest poäng (60) mot sedan Premier League startade.
Arsenal har inte förlorat hemma mot Chelsea, Manchester United eller Liverpool på nio matcher.
Sedan flytten från Highbury till Emirates 2006 har Arsenal bara förlorat tre hemmamatcher. West Ham vann där i mars 2007 och sedan har Hull och Aston Villa upprepat den bedriften den här säsongen.
Domare
Howard Webb är flitigt med korten och har på 15 ligamatcher så här långt hunnit med fyra röda och 53 gula kort. Om det är ett gott omen vet jag inte, men Webb dömde både i 1-0-segern mot Chelsea och 2-1-vinsten över Manchester United. När Gunners besegrade United med samma siffror i november höll Webb också i pipan.
LIVERPOOL
Om Liverpool lyckas matcha Chelseas resultat i omgång sjutton skulle det innebära ligaledning över jul för första gången sedan 1996. Besegras Arsenal är det första gången sedan 1963 som Liverpool har vunnit sju bortamatcher före jul.
En talande tabell?
Tabellen ljuger aldrig brukar man ju säga och det är förstås svårt att tala om en misslyckad eller ens halvdan säsong när Liverpool tronar på toppen av Premier League. Men förutom att det egentligen bara är en tabell som är riktigt av vikt – den efter 38 omgångar – finns det en gnagande känsla som hela tiden vill fråga om vi verkligen har presterat så mycket bättre än väntat.
Jag tog därför en titt på hela spelschemat för Liverpools del fram tills nu och funderade på vad jag i augusti hade gissat att vi skulle ha nått för poängsumma.
Hemma
Middlesbrough, Man Utd, Stoke, Wigan, Portsmouth, WBA, Fulham, West Ham, Hull
Sett till att Liverpool gick in till säsong 2008/09 obesegrade på Anfield med åtta raka vinster under avslutningen av vårsäsongen samt att ovanstående ter sig lite som ett who’s who över lag som vi har historiskt lätt för på hemmaplan skulle jag gissa på 23 p. Med utgång från stabiliteten vi visat framför vår hemmapublik skulle jag lägga in ett kryss mot United samt reserverat ett resultat för matchen "när bollen inte vill in".
Borta
Sunderland, Aston Villa, Everton, Manchester City, Chelsea, Tottenham, Bolton, Blackburn
Här hade jag garanterat satt en förlust på Stamford Bridge samt reserverat ytterligare ett nederlag för plattmatchen som brukar dyka upp en gång per halvsäsong. Villa och Spurs luktar oavgjort, men i övrigt borde vi ha god chans till seger. Skulle det inte bli så hade jag ändå räknat ganska konservativt mot Chelsea, Villa, Spurs samt i plattmatchen. Summa: 14 p.
Med risk för att detta kan upplevas som oerhört konstruerat med facit i hand fick jag åtminstone svar på vad den gnagande känslan kom ifrån, för i princip har vi totalt sett presterat det jag hade väntat mig poängmässigt och den förrädiska faktorn i kulisserna är ett väldigt lätt spelschema på hemmaplan så här långt.
Underprestationerna på hemmaplan har dock uppvägts av starka resultat på bortaplan, men framför allt underskattade jag våra insatser mot övriga topplag. Så även om mina 37 p bara är en pinne ifrån verkligheten hade mina resultat mot Manchester United och Chelsea knappast placerat oss i tabelltoppen inför matchen mot Arsenal.
Startelva
Som väntat är Fernando Torres inte spelklar till på söndag och inte heller Fabio Aurelio är tillbaka efter sin skada. När det gäller de två andra försvararna i sjukstugan, Martin Skrtel och Philipp Degen, är Skrtel tillbaka i full träning men utan en riktig match i benen tror jag inte Benítez slänger in honom på Emirates. Å andra sidan skulle han inte ha en match i benen om han startar hemma mot Bolton på annandagen så det argumentet håller ju inte helt ut…
Avsaknaden av Torres är givetvis ett avbräck, men vi ska komma ihåg att både Manchester United och Chelsea har besegrats utan den spanske anfallaren och en titt på den startelvan som Rafa ställde på planen på Stamford Bridge – Reina; Arbeloa, Carragher, Agger, Dossena; Mascherano, Alonso; Kuyt, Gerrard, Riera; Keane – antyder mer än väl att det kan bli en favorit i repris när det gäller laguttagningen.
Den enda platsen som känns någorlunda öppen förutom valet mellan Agger och Skrtel är väl i så fall att Kuyt tar toppforwardsrollen och att Yossi Benayoun startar till höger, men i den här typen av match tror jag Benítez väljer spelaren som han vet vad han har att vänta av.
