HNK Rijeka - NK Istra 1961
Inför: Manchester United - Liverpool
Kan Liverpool mobilisera ytterligare en urladdning och stoppa Manchester Uniteds segertåg på elva raka ligavinster? Liverpool måste vinna för att bibehålla någon form av spänning i tabelltoppen, men statistiken som talar för bortavinst är inte särskilt övertygande.
Med en inställning och press som den mot Real Madrid och med Fernando Torres och Steven Gerrard friska och på den nivån de presterade samma kväll under hela säsongen, och låt mig här bara understryka att ingen av dem gjorde sitt livs match, spelade över sin förmåga eller på något annat sätt pressade fram undantaget som bekräftar regeln, så hade Liverpool vunnit ligan. Det tror jag inte någon ens orkar dra in luft för att argumentera mot. Jag skulle till och med vilja sträcka mig till att plocka bort början från den inledande meningen och nöja mig med en hygglig jämn inställning, vissa toppar i större matcher och derbyn och slänga på vad jag skrev om Torres samt Gerrard och ändå konstatera att Liverpool hade vunnit ligan den här säsongen.
Nej, jag är inte segerrusig bortom alla sans från Realslakten utan baserar det på att Liverpool faktiskt ligger delad tvåa trots att det känns som att 2009 sugit hårdare än en blodigel med epilepsi. Skillnaden upp till laget som tippas ta hem ligabucklan är liten, men ack så avlägsen, och består av en rad oavgjorda matcher som lätt hade förvandlats till segrar om det vi hade fått se mot Real Madrid var regeln och inte undantag den här säsongen. Men det är OM, så låt oss koncentrera oss på det som ÄR.
MANCHESTER UNITED
Liverpool har kryssat tio ligamatcher och sju av dessa oavgjorda resultat kom under en tiomatchperiod 22 nov-28 jan. Under samma period vann Manchester United åtta av sina tio matcher och spelade 0-0 i de två övriga. United tog 3-poängare och Liverpool 1-poängare, så var de om och förbi medan Edvin van der Saar höll nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla på nolla.
Tunn täckning
Alla lag skulle sakna två av sina 3-4 viktigaste spelare, men skillnaden jämfört med United är att Liverpool har ett större glapp mellan förstaelvan och de som står näst på tur och i det offensiva spelet är det på grund av utlåningar, försäljningar, påtvingade mångmiljonpundsköp som managern inte ville ha och oinfriad potential ett vidöppet Ginnungagap bakom Torres och Gerrard. I defensiven är det främst skador som medfört avsaknad av kontinuitet och därmed är en orsak till att vi uppträtt mindre solitt än .
Självklart kan vi vinna utan Torres eller utan Gerrard, eller till och med utan någon av dem på planen (det har vi bevis för den här säsongen), men då talar vi om isolerade händelser där rejäl tändning mot en storklubb eller säsongens bästa match av en spelare kan rädda oss. Det är dock uppenbart sett över tid att vår trupp inte har haft täckning bakom dunderduon.
Det som här gör saken kanske framför allt inte oroande, utan snarare mer irriterande och frustrerande, är ju att det inte är avsaknad av Torres och Gerrard i de allra tuffaste drabbningarna som har kostat oss, utan i matcher mot undrehalvanlag och ofta på hemmaplan. Jag talar om 5-6 lag med svag form som historiskt sett får leta rejält för att hitta segrar på Anfield i modern tid och ändå får vi slita för 0-0 eller 1-1. Hade det rört sig om 0-0 borta mot Chelsea med ett brandskattat manskap hade jag köpt det utan problem, men ni vet ju vilka resultat det gäller och det gör att känslan av att ”det är ju så lite till som hade behövts för 8-10 extra poäng” skaver så enormt.
Jämnhet även i liten skala
En annan konkret skillnad mellan lördagens lag är inte bara jämnheten i resultat över säsongen utan även jämnheten i de enskilda matcherna. Hur ofta har vi Liverpoolfans inte saknat en helgjuten insats över 90 minuter eller åtminstone 60 minuter i stället för en bra kvart? I stället kan 0-0-matcherna stoppas in i facket ”första dryga timmen händer ingenting, sedan gör Benítez två byten och det börjar bli fart och sista kvarten går vi för seger” alternativt 1-1-matcherna i ”första halvtimmen är ganska bra, men laget får inte utdelning och i stället gör motståndarna mål på en fast situation i deras första anfall och i andra halvlek kvitterar Gerrard”. Grovt generaliserande.
Sent ska syndaren vakna
Man kan säga mycket om United, och det gör jag uppenbarligen gärna också, men i deras 1-0-segrar finns det en tydligare trend av tilltagande övertag och inte minst att de inte sjunker ner i svackor eller går från stark öppning till att tappa kommandot. Det blir tydligt även i resultaten om vi plocka ut 30 nov-8 feb, en period under vilken United vann åtta av elva matcher med 1-0 – ett remarkabelt facit i sig. Men jag tänkte koncentrera mig på när målen gjordes i dessa 1-0-matcher och i tur och ordning var det i matchminut 42, 90, 83, 69, 1, 90, 44 och 62. Jag vill här även lägga till att i de två övriga segrar som togs under samma period så föll det första målet i 3-0-segern hemma mot Chelsea i minut 45 och i 5-0-segern mot WBA gick Manchesterlaget in till halvtidsvilan efter mål i minut 22 och 44.
Undantaget knocken hemma mot Wigan innan en minut var spelad så kom det tidigaste målet mot ligans sämsta lag WBA och det dröjde ändå drygt 20 minuter. Slow and steady wins the race, verkar vara medicinen snarare än Wham bam, thank you mam. Jag tror även att flera av er har noterat den stora mängde mål som har gjorts i slutet av respektive halvlek. Fem av de åtta 1-0-segrarna har tagits med mål med bara någon minut till halvtid eller alldeles i slutet av matchen i tillägg till att WBA-matchen punkterades en minut före halvtid och att Chelsea i praktiken, om så lika mycket psykologiskt, knäcktes med ”den omslagna hörnan” den 11 januari.
För att sammanfatta så har alltså United inte varit någon oavbruten målmaskin som prickat in tidiga mål att luta sig mot utan har snarare haft som vana att bryta dödläget samtidigt som många fans börjar förbereda hur de ska hinna till toaletten/parkeringen.
En i timmen
Innan jag går vidare vill jag inflika att van der Saar under de 14 nollorna var fullt upptagen med att mota hela nio avslut inifrån straffområdet och till det ska vi lägga den häpnadsväckande höga siffran 13 stycken avlossade utanför 16-metersboxen. Med en räddning i timmen ungefär sparade materialarna i alla fall lite tvättkostnad på hans dräkt för jag såg minst tio av dessa matcher och vi har alla äldre släktingar som utan problem tagit hand om merparten av dessa 22 avslut. Detta säger jag inte för att förringa van der Saars insats utan för att sätta i perspektiv hur oerhört effektivt Uniteds försvarsspel var.
Svårforcerat och nernötande
Säcken behöver knytas ihop. Jämnhet i matcherna, avgörande sent i halvlekarna och framför allt i slutet av matcherna samt väldigt lite att göra för van der Saar. Vad konstatera? Ett väldigt tajt lagbygge där somliga rollspelare måhända inte kandiderar till säsongens spelare men bidrar till en helhet som kan bli säsongens lag (jag skulle aldrig gå med på att Darren Fletcher och Michael Carrick är bättre fotbollsspelare än Xabi Alonso och Javier Mascherano, men när Unitedfans helt allvarligt säger att den ende i Liverpools lag som skulle ta en plats i United är Torres och det knappt, är det ändå inte helt knas eftersom United som LAG inte nödvändigtvis hade blivit bättre, och kanske till och med sämre, ifall vi genomfört bytet), med ett stabilt grundspel som sakta nöter sig igenom motståndet, tvingar dem att springa och när misstagen börjar komma med begynnande trötthet så slår de till någon minut innan domaren blåser av. Just det här grundspelet, eller ramverket av både defensiv och offensiv taktik, gör att laget mellan matcher och i matcher kan byta ut två spelare utan att kvalitén blir lidande.
Spelare som Wayne Rooney och Dimitar Berbatov är väldigt duktiga på att täcka stora delar bakåt och hjälpa till i lagdefensiven framför den den här säsongen mästerlige Nemanja Vidic. Man skulle kunna tro att det då blir ont om folk i offensiven när laget vänder spelet, men eftersom de är så skickliga på att hålla i bollen och hitta ytor hinner de flytta upp lagom till att bollen slås in i straffområdet.
Liverpool måste för att lyckas därför sätta hård press på United ända från forwardslinjen, om än inte lika all-in som mot Real Madrid och utnyttja det faktum att vi totalt sett har mer fysisk kraft än United. Dessutom har vi den faktor som van der Saar till och med nämnt i en nylig intervju, nämligen att ”Manchester United inte behöver vinna” och att ”oavgjort är ett bra resultat för oss” och det är klart att det skulle vara. Fortsatt 7 poäng ner till Liverpool med en match mindre spelad och bara nio omgångar för de röda att göra något på. Det passar inte United att spela på resultat och skulle det smyga in sig någon form av återhållsamhet ökar våra chanser helt klart.
Form
Det blev bara 5 poäng på de inledande fyra matcherna för Manchester United, men eftersom det inkluderade bortamatcher mot Liverpool och Chelsea vore det fel att tala om en tidig svacka. Egentligen var det bara 1-1 hemma mot Newcastle i premiären som var en större missräkning. Nu är det också senaste gången United tappade poäng på Old Trafford den här säsongen, för efter krysset mot skatorna har de tolv raka segrar med 29-4 i målskillnad. Hull (3) och Blackburn (1) är de enda som nätat borta mot United efter Obafa Martins mål i premiären.
Manchester United har även elva raka vinster inför mötet med Liverpool och behöver tre till för att slå Arsenals rekord i Premier League på 13 raka segrar. Efter förlusten med 1-2 mot Arsenal den 8 november har Alex Fergusons mannar tagit 54 av 58 poäng. Just de två vinster som inleder den sviten och kom direkt efter återkomsten från klubblags-VM håller jag som lite av nyckeln för Uniteds avstamp mot att överta ledartröjan. De såg märkbart sega och oinspirerade ut, men lyckades knipa två 1-0-segrar och höll därmed kontakten med toppen och kunde hämta kraft till nästa ligamatch som låg först två veckor senare och var det viktiga mötet med Chelsea. Då såg de klart mer pigga och inspirerade ut.
Ronaldo (12), Rooney (9) och Berbatov (8) är lagets främsta målskyttar i ligan.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 50 vinster, 43 oavgjorda, 58 förluster
Totalt Premier League: 8 vinster, 7 oavgjorda, 18 förlust
På Old Trafford: 14 vinster, 25 oavgjorda, 36 förluster
Premier League på Old Trafford: 3 vinster, 4 oavgjorda, 9 förluster
Manchester United har dubblat Liverpool tre gånger under de fyra senaste säsongerna och Liverpools 2-1 på Anfield i höstas var faktiskt första trepoängaren hemma sedan 3-1-segern den 4 november 2001.
Kvitteringen i höstas var det första spelmålet mot United sedan Harry Kewell pangade in en boll i november 2003. Liverpool har inte gjort fler än ett mål i de tolv senaste matcherna på Old Trafford.
Totalt räknat har Manchesterlaget endast förlorat två av de tolv senaste matcherna mot Liverpool och är obesegrade på Old Trafford sedan Danny Murphys straff den 24 april 2004 avgjorde matchen.
United är den klubb under Premier Leagueeran som Liverpool har åkt på flest förluster mot (18), tappat flest poäng mot (68) och släppt in flest mål mot (49).
Sedan starten på säsongen 2002/03 har Liverpool spelat 128 hemmamatcher i Premier League och bara förlorat 13 av dem. Fem av nederlagen har kommit mot Fergusons lag.
Domare
Alan Wiley får äran att döma den här klassikern. Wiley har dömt 20 ligamatcher så här långt den här säsongen och delat ut ett rött och 52 gula kort. Han har dömt fyra matcher för Liverpool i vilka sju röda spelare har varnats.
LIVERPOOL
Startelva
I försvaret saknas Philip Degen (skadad igen), Daniel Agger och Stephen Darby. Yossi Benayoun förväntas inte heller vara tillbaka mot Manchester United.
Det är bara tre och en halv dag mellan matcherna den här veckan, men samtidigt åtta dagar till nästa match (Aston Villa på Anfield), så jag tror inte Rafael Benítez känner ett behov av att göra alltför stora förändringar i laget och har man dessutom just besegrat Real Madrid med 4-0 är det svårt att motivera alltför stor rotation.
Dock klev Alonso av tidigt efter en smäll och Torres spelade på sprutor, men om dessa är friska till på lördag tror jag inte att det blir en enda förändring, utan att Benítez mönstrar en oförändrad startelva jämfört med i tisdags. Närmast att knacka på porten är Albert Riera som är tillbaka efter avstängningen mot Real. Alternativen Lucas Leiva, Andrea Dossena och David N’Gog vittnar, för att anknyta till vad jag skrev längre upp, om en inte alltför välfylld korg med truppalternativ att spetsa laget eller erbjuda andra alternativ i spelet.
