Hur kunde det gå så fel Michael?
Michael Owen är klar för Manchester United och genast har en av Liverpools egenproducerade talanger och mest framgångsrika anfallare genom tiderna kastat sig in i historielöshet hos otroligt många supportrar. Magister Grafström gör vissa jämförelser med en annan anfallare från Liverpools fina historia.
Chestersonen och lokalt fostrade Michael Owen har skrivit på ett kontrakt för två års spelande i Manchester United. Övergången kändes omöjlig, även om det inte är en direkt övergång mellan klubbarna och att det har förekommit spelare som representerat bägge lagen förr. En spelare av den här digniteten, som är skolad i den ena klubbens ungdomsakademi är dock något nytt.
Många Liverpoolsupportrar ställer sig nu frågan hur de skall förhålla sig till Owen. Det finns många skäl till varför man börjar hålla på ett specifikt fotbollslag och jag vet att det är en hel del som i slutet av 90- och början av 2000-talet valde Liverpool just på grund av en viss anfallare med nummer tio. Ständigt bäste målskytt sedan han slog igenom i a-truppen, och Owenfinalen i FA-cupen 2001 är starkt lysande minnen som är svåra att glömma bort. Samtidigt har nu Owen gjort det förbjuda, det omöjliga. Han har skrivit på för den absolut största rivalen, på alla plan, som Liverpool har. Manchester United. Den karamellen är svår att svälja för många.
Owens Liverpoolkarriär är lysande siffror. 158 mål på 297 matcher säger det mesta, och det började med ett mål i debuten 1997. Endast envisa skador gjorde att han inte vann skytteligan på löpande band. Owen var spelaren som Gérard Houllier byggde hela sitt offensiva spel kring, och som skördade framgångar som segrar i FA-cupen och UEFA-cupen.
Samtidigt går det inte att komma ifrån jämförelsen med en annan Liverpoolfostrad anfallare, tillika Owens stora idol när han var yngre. Robbie Fowler.
Bägge höll på Everton när de var yngre (och inte visste bättre). Bägge utgjorde det effektivaste anfallsvapnet klubben hade till förfogande när de var som bäst. Bägge gjorde mål i sin första match för Liverpool. Bägge lämnade Liverpool för att gå till andra klubbar.
Här får vi dock göra en stor skillnad mellan spelarna. Skälet till att de bägge spelarna ville lämna skiljer sig markant. Fowler fick begränsat med speltid av Houllier och hade egentligen inte något val när han såldes till Leeds. 11 miljoner pund fick Liverpool för den affären 2001, en mycket bra summa för en spelare som då var Houlliers tredjeval. Owen gjorde sig omöjlig i Liverpool när han vägrade att förlänga sitt kontrakt sommaren 2004, Rafael Benítez första sommar som Liverpoolmanager, och mer eller mindre forcerade fram en övergång till Real Madrid för blott 8 miljoner pund. En skrämmande låg summa för en anfallare som då var en av världens bästa.
När Spanienäventyret visade sig vara en mindre lyckad sejour och det var dags att styra kosan hemåt igen hade vi kunnat se en triumferande återkomst. Det fick vi inte, dels ville Real Madrid ha mer än dubbelt så mycket pengar, dels konstaterade Benítez förmodligen att Owens karaktär inte höll måttet sett till hur han agerade under den korta tid de hade tillsammans.
Fowler återvände inte heller direkt till Liverpool när det var läge för en flytt, men när tillfälle väl gavs återvände han som den förlorade sonen och konstaterade att det här med lönesamtal var onödigt, bara att få vara en del av Liverpool igen var det enda han ville. Visst var han inte spelaren som öste in 30+ mål per säsong längre, men nostalgifaktorn var extremt hög och supportrarna älskade honom lika mycket som förr.
Owen hade här kunnat kopiera sin forne idol, förutsatt att Benítez ville ha honom (något jag tror att han inte var ett dugg intresserad av). Istället valde Owen att gå till United. Den omöjliga flytten. Han har inte lärt sig av sin forne idol, den saken är i alla fall klar. Fowler har trots allt haft den goda smaken att representera de klubbar United avskyr mest av allt, vilket är beundransvärt bara det.
Visst går det att förstå Owen i hans val, jag förmodar att det enda alternativet som ger en möjlighet att vinna titlar och som ville ha Owen var just United. De har dessutom goda möjligheter att betala honom en ansenlig lön. Inte särskilt säkra källor hävdar att Owen väljer att sänka lönen med hälften (vilket innebär en fin utbetalning i veckan på cirka 50 000 pund), något andra klubbar kanske hade haft svårt att få igenom.
Hade jag velat ha Owen i Liverpool? Faktiskt inte. När jag rannsakar mig själv för att hitta för- och nackdelar med Owen i Liverpool är det faktiskt bara tanken att klubben får en till hemmafostrad spelare som är en rejäl fördel, och det känns inte som ett tillräckligt starkt skäl för att chansa att spelaren i fråga skall hålla sig frisk och kunna göra laget starkare.
När Owen ville lämna Liverpool för spel i Real Madrid angavs ett av skälen att han ville ha möjligheten att vinna Champions League. Jag förmodar att jag inte behöver påminna om vilka som stod som slutsegrare av finalen 2005. Nu går Owen till Manchester United för att kunna vinna titlar han saknar, till exempel Premier League. Det är fritt fram att se ett mönster...
