Hur ska trenden vändas?
Endast tre matcher in på säsongen har Liverpool redan hamnat sex poäng bakom toppkonkurrenterna. Kan detta tillskrivas otur eller har spelet helt enkelt inte varit tillräckligt bra?
En medioker insats i premiären förlorades i praktiken i samband med två fasta situationer, men i teorin handlade det om så mycket mer än dessa två sekvenser. Spelet stämde inte och förlusten var i allra högsta grad rättvis.
Mot Stoke skulle allt vända, och resultatmässigt blev så också fallet. 4-0 är ett fint resultat, men bakom statistiken fanns inte mycket att glädjas åt. Efter matchen skrev jag en reflektion där jag konstaterade följande.
”Trots 4-0 är jag således inte speciellt imponerad. Första halvlek såg inte bra ut, medan den andra var något mer positiv. Viljan fanns där och målen kom som om vi var tillbaka i vårens framgångsvåg. Men en lång säsong kräver mer än så här, och i det stundande höstmörkret får Liverpool fortsätta leta efter kreativitet och tydligare speluppbyggnad.”
Den efterföljande matchen mot Aston Villa gav tyvärr inget gehör, och misstagen fortsatte avlöpa varandra samtidigt som spelarna febrilt sökte efter gången storform.
Vid en närmare granskning av lagdelarnas prestationer (eller snarare bristen på dem) är det inte svårt att peka ut vissa toppar respektive dalar. Och med två förluster på tre matcher är det tyvärr, men självklart, dalarna som överväger.
Målvaktsspelet har skötts med den äran. Ett par fina räddningar har vid tillfällen just räddat Liverpool, och det är knappast här vi finner förklaringen till förlusterna.
I försvaret finns det dock mer att tänka på. Prestationsmässigt kan det delas upp i två delar, där ytterbackarna stått för positiva framträdanden medan mittbackarna (med undantag för Daniel Ayala) gjort det motsatta. Missar i markeringar, dålig kommunikation, och avgörande felbeslut gör att betyget för det defensiva spelet utan tvekan hamnar under en godkänd nivå.
Javier Mascherano och Lucas Leiva har i denna Postalonsoanska era intagit de centrala platserna på mittfältet och trots att de på ett individuellt plan har varit ok har summan av kardemumman varit långt ifrån tillräcklig.
Och det är just Alonsos förmåga att ta tag i spelet som i mina ögon kunde ha utgjort en avgörande faktor. Ingen driver i dagsläget på laget och ingen distribuerar de bollar som förra säsongen satte igång diverse kemiska reaktioner hos medspelarna.
När detta inte finns krävs det att individen kliver fram, tar sig förbi sin gubbe, och hittar den avgörande passningen. De (väldigt få) av våra spelare som kan stå för sådana aktioner har inte hittat sin bästa form, och det är i mitt tycke dags att omgående göra en förändring.
Mascherano har hittills skött uppspelen och det var dömt att misslyckas redan från början. Lucas har potentialen att ta över Alonsos gamla roll, men brasilianaren vågar för lite och har en för hög utgångsposition.
Istället vill jag nu se Steven Gerrard ta klivet ner och ges utrymme att vara bollförande längre ner i banan. På så sätt kan vi få någon som hela tiden driver på laget och fungerar som den motor jag menar att vi hittills saknat.
Spelet har varit både fantasilöst och långsamt. Med en ny motor kan detta förändras och kanske kan det också fungera som en katalysator för den underpresterande lagkaptenen. Matcherna mot Tottenham, Stoke, och Aston Villa har inte varit en fröjd för ögat, men vi får inte glömma att de spelades igår…
Idag spelar Liverpool mot Bolton.
Idag spelar man mot sig själva.
Idag måste passningarna sitta och chanserna sättas.
Idag finns det inte rum för misstag som feltajmade tacklingar eller obefintliga markeringar.
Idag måste tre poäng bärgas.
För idag måste jakten inledas…
