Liverpoolsweden.se efter matchen
I dagens match fastnade Tobias Siöström för att Yossi Benayoun gjorde sig själv till den givna frontrunnern i konkurrensen om sista mittfältsplatsen, men reflekterar samtidigt över truppens brist på bredd.
Med tanke på att Liverpool under veckan hade några fler spelare på resande fot än dagens motståndare skulle återkomsten från landslagsuppehållet kunna ha ställt till med problem.
Utan Javier Mascherano, som krönte en misslyckad landslagssamling med en lika misslyckad resplan, blev det som efterfrågat Steven Gerrard som klev ner bredvid Lucas Leiva.
Lucas hade i motsats till sin latinske kollega fått med sig både sig själv och sitt självförtroende tillbaka till England och gjorde en fin match bredvid en finslipad Steven Gerrard. Men hur bra kaptenen än var så var det en annan mittfältare som satte sig vid rodret på dagens skuta – och hans namn var Yossi Benayoun.
Israelen lyckade med det mesta och gav sitt lag tre poäng genom att göra lika många mål. ”Benni” låg dessutom bakom det fjärde målet samt fick ett mål felaktigt bortvinkat för offside, och priset som matchens spelare var förstås lika självskrivet som en plagierad hemtenta.
Det var naturligtvis glädjande att tre av dagens fyra mål var av hög kvalitet, och med tanke på att laget kunde ha gjort fler mål samtidigt som få chanser släpptes till var det med hög sannolikhet en nöjd Rafael Benitez som lämnade Anfields gräs.
Att Steven Gerrard skulle sköta sin roll med den äran var lika otippat som en Chihuahua på Stureplan, men att hans kollegor skulle så för sådan fin rörelse och vassa kombinationer var för mig mer överraskande.
Speciellt roligt var det att se den stora viljan att göra mål. Flera spelare provade till exempel skott utifrån, och det tillhör inte alltid vanligheterna i Liverpool. Vilket för övrigt inte heller kan sägas om att Liverpool gjorde fyra mål trots att Fernando Torres gick mållös från planen.
Spanjoren såg verkligen inte vass ut idag, och det var tur att andra var desto mer slipade. Albert Riera var i mitt tycke enda frågetecknet på ett mittfält som i övrigt kombinerade stabilitet med kreativitet.
Tre mål från Yossi och ett från Dirk Kuyt var i kombination med en ganska ny och mycket lyckad centralduo en stor anledning till att dagen endast gav en tveksamhet att reflektera över. Tyvärr är denna inte av den mindre sorten.
För Liverpool hette dagens inhoppare Phillip Degen, Andrij Voronin, och David Ngog. När Barcelona senare under kvällen Gestade gätafe (hängde du med på det bytet?) utgjordes motsvarande spelare av Daniel Alves, Andres Iniesta, och Leo Messi.
Ja, jag vet att Mascherano hade sprungit vilse och att Alberto Aquilani närmar sig comeback, men det tröstar mig föga. Med alla spelare friska har Liverpool ett lag som kan bygga på den ännu unga vinstraden och i slutändan utmana om titeln, men med skador på nyckelspelare blir läget genast dystrare än en Kent-låt.
Under hela säsongen kommer jag därför att stå utan mina andetag vid varje närkamp, allt för att slippa se någon av våra sundance kids bli skadade. Utan dem är jag nämligen rädd att vi kommer få se oss kvarlämnade i en spökstad när dom andra i eliten kör ifrån med oss i jakten på den himmelska drogen.