Liverpoolsweden.se efter matchen
Så har då Champions League sparkat gång för den här säsongen. UEFA har ändrat i reglerna så att fler lag från mindre länder får vara med, detta leder i sin tur till ett lättare kvalspel för storlagen.
Så har då jakten på den sjätte stjärnan börjat eller har den verkligen det. UEFA gjorde det många hoppades på och jämnade ut spelreglerna en smula inför den här säsongen. Kvalspelet gjordes om för att slussa i lag från lite mindre länder i det som lite falskt fortfarande kallas för mästarcupen. Detta innebär ju en rad saker, på det stora hela så får fler länder och lag vara med och dela på den kaka som är full av pengar och stjärnstatus vilket skall minska klyftan mellan toppen och periferin. Följden blir även att storlagen får det ännu lättare i gruppspelet, ända sedan lottningen så har ju gruppspelet i Champions League handlat om Skånes svar på Muhammed Ali och dennes återkomst till La Scalas hemstad. Medan alla i praktiken vet att det skall till en skräll som får en förträngd hockeymatch mot Vitryssland och dess utgång att framstå som högst väntad om något av lagen Barcelona eller Inter skulle få respass redan i gruppspelet.
Skrällar i sporthistorien händer i mångt och mycket när det handlar om en match, ett tillfälle där vilja, adrenalin, en målvakt som har ramlat ner i grytan med trolldryck och en stor portion tur gör att underhunden faktiskt står som segrare.
Gruppspelet i Champions League är en serie vilket gör att storlagen får både en, två och tre chanser att reparera ett eventuellt snedsteg. De mindre lagen får sola sig i glansen en stund och de större riskerar inte att åka ur under hösten, alla nöjda.
Liverpool har under dessa premisser fått en ganska tuff lottning, att laget som hade stora problem att hålla undan för David Elm och hans Kalmar skall kunna bland sig i det här tror väl ingen men utöver det så finns det ju två lag vars namn åtminstone förpliktigar.
Jean-Michel Aulas har tagit Lyon dit laget är idag och det fanns en uttalad målsättning med att bli bäst i Europa. Laget har tagit sig till kvartsfinal ett antal gånger men där har det tagit stopp. Aulas har hela tiden försökt bygga ett lag som skall slåss med de största men tillslut så var det dags för frisparksvirtuosen Juninho att lämna det franska laget. När sedan Perez i Madrid tillslut lade ett tillräckligt stort bud så gick det inte att behålla den fina Mercedesen (Benz ) heller. Kvar finns ett mycket bra fotbollslag som kommer att kämpa hårt för att kunna titulera sig franska mästare igen men det känns som en säsong där laget har halkat lite längre ifrån europatoppen.
Fiorentina har gjort en resa som bara kan beskrivas som normal i Italien, i vilket annat land som helst hade det varit otänkbart. Laget gick i konkurs och slängdes ut ur Serie A. Resan tog fart på botten av seriesystemet där laget i en rörig historia fick gå upp två(?!) divisioner efter serieseger en säsong. Hastigt och säkert lustigt för större delen av invånarna i staden Florens så var laget snart tillbaka i högsta serien. Laget består av en rad bra fotbollsspelare kryddat med snömannen Adrian Mutu, en målfarlig herre som tyvärr har haft näsa för lite annat än målet i sina dagar. Fiorentina är ett lag som hade kunnat skrälla mot Liverpool i ett dubbelmöte, men i en serie skall laget från Merseyside vara för starka.
Det som talar mot Liverpool är epitetet Comeback Kings, kanske inte just det faktum att laget alltid verkar komma tillbaka från svåra underlägen utan just det att de behöver komma tillbaka från underläge. Liverpool hamnar, lite för ofta för att det skall vara bra för både humör och lösa inventarier, i situationer som på en solig dag kan beskrivas som prekära. Det är bara att hoppas att Benitez har slipat defensiven något till den här säsongen, så att de enkla misstagen inte sker i de bakre leden och att utgångsläget är lite bättre många gånger.
Matchen igår spelades mot Debrecen, den på pappret enklaste i hela gruppspelet. På gräs sker ju saker som bekant inte likadant som på pappret och de ungerska spelarna såg ut som de hade vårkänslor på Anfields gräsmatta. De sprang och spelade en bra bit över sin kapacitet, alternativt att de spelade på 60 % av densamma på Fredrikskans. Liverpool tände aldrig på alla cylindrar men var ändå klasser bättre, lite oskärpa i avsluten och på den sista tredjedelen gjorde att jag började fundera på om det skulle bli en nagelbitare in i slutminuterna. Dirk Kuyt funderade förmodligen inte alls, utan trummade i sedvanlig takt på och var givetvis först framme när den ungerske målvakten inte fick tag på bollen.
Steven Gerrard försökte skjuta matchen i sank med skott i ett läge där det är få spelare som överhuvudtaget får träff på bollen (undantaget heter som så många andra gånger Zinedine Zidane) men den smet strax över. Kaptenen har ju en förmåga att spara de där målen mot The Kop End tills de verkligen behövs och de kommer att behövas igen. De mindre lagen kommer med största sannolikhet inte att sätta några käppar i hjulen, men där uppe i toppen är det många som har rustat för att nå finalen i Madrid. Det kommer att krävas det yttersta på alla positioner för att nå den där sjätte stjärnan.
