Gästkrönika: Ge ungdomarna chansen!
Kalle Hoffner anser Rafael Benítez vara en värdelös taktiker, men har ännu inte bestämt sig för om han vill se ett managerbyte eller inte. Däremot kommer han med det djärva förslaget att se det här som en mellansäsong och att spelare som Stephen Darby, Daniel Pacheco och Jay Spearing borde ges chansen.
You’ll never walk alone, ett uttryck som vi som älskar Liverpool bär med oss. Oavsett vad som händer i framtiden, både på det personliga planet eller när det gäller klubben Liverpool FC, kommer den meningen finnas hos mig. Jag kommer aldrig sluta älska min klubb. Och jag vet att det finns massvis med människor där ute, stora och små, som känner samma känslor som jag känner. Vi engagerar oss genom att vara medlemmar, skriva bloggar, diskutera på olika forum på internet och samtala med folk som älskar Liverpool, men också med folk som håller på andra klubbar. Detta finns i alla klubbar, den passionen. Minns den fantastiska filmen Fever Pitch. Även om det är en påhittad historia så finns det människor som älskar sin klubb så innerligt att det nästan går över till något mer än bara fanatism.
Själva ordet fanatism översätts ofta med besatthet och det i sig är oftast ett negativt ord. Men alla vi som älskar vår klubb, tillsammans tar vi ordet fanatism till en helt ny nivå. Visserligen är vi alla mer eller mindre besatta av våra känslor till klubben, jag till exempel har en stor Liverpooltatuering på min högra underarm. Men det är inget negativt, att älska sin klubb och stolt kalla sig för fanatiker eller kort och gott ett fan är en positiv sak. Vi vandrar aldrig ensamma. Alltid finns det någon där ute som känner samma som du. Så även om årets säsong har varit en besvikelse, så slutar vi inte att älska vår klubb. För vi känner samhörighet och är aldrig ensamma. Vi vandrar aldrig ensamma varthän vi än kommer i livet. Därför är frasen You’ll never walk alone för alltid inetsat i våra hjärtan.
Jag fick frågan av min pappa ”Hur kan du gå runt med den där på dig?” när jag hade på mig en Liverpooltröja dagen efter att vi bara fick 1-1 borta mot Stoke. Och mitt svar var lika enkelt som självklart för mig. Jag kommer aldrig sluta älska Liverpool. Oavsett om klubben skulle halka ner till League Two och få spela mot Svennis Notts County. Det spelar ingen roll. Klubben kommer alltid finnas hos mig.
Med dessa ord vill jag att alla där ute som är oroliga, som mår dåligt eller bara är förbannade för hur vi presterat i år, har förtröstan. En dålig säsong är inte hela världen. Det finns så mycket positivt att ta med oss in i framtiden. Antalet människor som gör sin röst hörd märks markant nu när det går dåligt. Det tycker jag är kul. Man märker att man inte är ensam om att älska sin klubb. Återigen, You’ll never walk alone.
Från Houllier till Benítez
Benitez vara eller icke vara har diskuterats fram och tillbaka under hela säsongen. Nu är han, enligt media, på väg till Juventus. Även det en klubb som har det tungt sportsligt. Jag känner mig väldigt osäker på Rafas vara eller icke vara i klubben. För jag vet ärligt talat inte om jag tycker om honom eller inte. Det har varit många turer fram och tillbaka. Ena stunden är han en fantastisk tränare för att nästa stund nästintill vara hånad. När han kom till klubben hade jag lite svårt för honom. Jag var glad över att Gérard Houllier var borta. Fransmannen vann aldrig min sympati. Han gav ofta en arrogant uppsyn och lyckades inte få spelarna att prestera max. Och nu dök det upp ännu en utlänning. Jag hade hoppats på att Roy Evans hade kommit tillbaka och återupprättat sin heder. Evans var ju tränare i Liverpool mellan januari 1994 till november 1998 och gjorde, enligt mig, ett okej arbete. Visserligen var inte Liverpool någon storklubb under den tiden men jag gillade Evans. När man hörde honom uttala sig i intervjuer verkade han vara en väldigt klok och sympatisk man. En dröm hade varit att Evans tillsammans med Kenny Dalglish hade tagit över efter Houllier. Det hade varit kul att se vad ”King Kenny” hade kunnat uträtta med dagens medel.
Succén som kom av sig
Men i juni 2004 kom alltså Rafael Benitez. Och ganska snabbt vann han supportrarnas hjärtan. Genom att vinna Champions League 2005, under sin första säsong som Liverpoolmanager, blev Benítez mer eller mindre helgonförklarad av supportrarna. Dessutom värvades Xabi Alonso i augusti 2004 och det blev ett väldigt lyckat köp. När även anfallsstjärnan Fernando Torres köptes in den 4 juli 2007 ökade Benitez popularitet ännu mer bland Liverpoolfansen. Men trots vinsten och värvningar av storstjärnor har Benitez hela tiden varit ifrågasatt. Han har köpt in massvis med spelare som inte har lyckats i Liverpool, han har gått runt på spelare vilket har gjort att det inte funnits någon kontinuitet och han har envisats med att använda Lucas Leiva, trots att denna gång på gång visat att han inte håller i ett storlag i Premier League.
Lucas kom från Gremio sommaren 2007 och rankades då som en av Brasiliens största talanger. Han var ordinarie i ungdomslandslagen och många storklubbar ville ha honom. Enligt honom själv hade han tackat nej till att gå till Inter eftersom han hellre ville spela i Liverpool. Men tyvärr har han inte lyckats. Han kommer ofta fel in i situationer, han känns lite slö på planen och han verkar inte veta hur man passar en boll framåt. Så fort Lucas får bollen spelar han den bakåt eller i sidled.
5, 3, 3, 4, 2 är Liverpools tabellplaceringar de senaste fem åren. Från att vara ett stadigt toppfemlag utmanade laget på allvar om ligasegern förra året. Även om det inte räckte ända fram var det ett bevis på att Benitez har börjat bygga ett lag som kan bli något stort. Därför var det inte konstigt att han skrev på ett femårskontrakt. Säga vad man vill om ägarna i Liverpool men jag tycker det var väldigt positivt att man vågade satsa på kontinuitet och vill ha kvar Benítez i fem år.
I år har det dock gått tungt. Och man kan inte bara beskylla Benitez för det. Laget har haft enormt många skador och både Torres och Gerrard har gått skadade i omgångar. Dessutom har de spelat halvskadade och därför inte kunnat prestera ordentligt. Det ska dock Benitez hållas ansvarig för. Frågan är om det inte varit bättre om både Gerrard och Torres hade fått vila 1-2 matcher extra efter sina skador så de hade varit hundraprocentiga. Men samtidigt får man förstå Rafa. Han har varit oerhört pressad i år och har antagligen känt sig tvungen att låta sina stjärnor spela trots att de varit halvskadade.
Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill att Benitez ska vara kvar eller inte. Svaret för några månader sedan hade varit att självklart ska han vara kvar. Laget har en dålig säsong men kontinuitet är oftast ett bra sätt att nå framgångar och Benitez har presterat bra resultat.
Ingen plan B
Något jag reagerat på match efter match är att Benitez är en totalt värdelös taktiker. Han har oftast en bra tanke om hur man ska spela, men om det inte fungerar så finns ingen reservplan. Jag såg Liverpool borta mot Portsmouth på plats den 19 december 2009 och jag blev förbannad på Benitez. Mascherano drog på sig en onödig utvisning, laget blev utspelat mot ett bottenlag och ändå hände ingenting. Fernando Torres var totalt värdelös men fick ändå spela 90 minuter. När laget försökte pressa på bytte Benitez ut Insúa mot Aurélio istället för att byta in ett offensivt alternativ. Och i 88:e minuten böts äntligen den alltid lika värdelöse Lucas ut. Men inte kom det in en extra anfallare. Nej, Benitez visade att han gett upp och lät Spearing hoppa in som defensiv innermittfältare. Därför börjar jag nu förstå varför folk vill bli av med Benitez. Jag vill se ett Liverpool som vågar satsa på kontinuitet men då ska det vara rätt tränare. Och jag blir mer och mer skeptisk till att Benitez är rätt för Liverpool. Om han blir kvar känns det ändå okej. Det är rätt att våga satsa på kontinuiteten och en dålig säsong är inte hela världen. Men samtidigt skulle jag inte fälla en tår om han fick gå.
Vem ska ersätta?
Vem som eventuellt skulle ersätta Benitez har diskuterats flitigt. Det hetaste namnet enligt media verkar vara Mark Hughes. Om han kommer skulle jag nog däremot fälla en tår. Antagligen flera tårar. Han är verkligen inte en bra tränare. Det har han bevisat genom att få sparken från Manchester City. I City hade han både pengar och spelare för att lyckas bättre än vad han gjorde. Jag har ingen klar favorit men tanken på Mourinho känns lockande. Han har gjort fantastiska resultat i Porto, Chelsea och Inter. Skulle vara intressant att se vilken uppställning han skulle spela med och vilka spelare han skulle kunna locka till klubben. Skulle kännas väldigt bra om han kunde ta med sig spelare som Cambiasso och Maicon. Eller tänk om Samuel Eto’o bildade anfallspar med Torres. Det skulle vara väldigt intressant att se. Med Eto’o i laget borde vi vara garanterade runt 20 mål varje säsong med tanke på hans facit i Barcelona. Han gjorde 105 mål på 140 matcher för den spanska klubben. Kanske är Torres och Eto’o lite för lika i spelstilen eftersom båda är strikers. Men visst är det en kittlande tanke?
Två spelare har lyst upp mörkret
Årets säsong har varit en enorm besvikelse men just nu när jag skriver detta så ligger vi ändå fyra. Det är en väldigt bra placering med tanke på alla skador och dålig form på i stort sett samtliga spelare. De som ändå får godkänt, enligt mig, är vår målvakt José Reina och den unge anfallaren David N’Gog. Reina har visat att han är en av världens bästa målvakter och myten om att han skulle vara för dålig i luftrummet är precis det, en myt. Han var kanske inte världsbäst i luftrummet när han kom till klubben i juli 2005 men har under åren i England blivit riktigt, riktigt bra i luftrummet. Han kanske kunde agera med lite mera pondus stundtals men har i år visat vilken fantastisk målvakt han är och räddat Liverpool vid ett flertal tillfällen.
N’Gog hade jag lagt i högen av misslyckade köp när han plötsligt fick chansen i år på grund av Torres alla skador. Och jag tycker han har tagit chansen ordentligt. Han har spelat fem matcher från start och hoppat in i åtta matcher i ligan och lyckats göra fyra mål. Dessutom har han visat upp ett väldigt bra spel stundtals. Han håller absolut inte Torres klass men en helt okej ersättare har han visat sig vara.
Ge ungdomarna chansen
Det jag skulle vilja se under resten av säsongen är att Benitez vågar låta våra bästa spelare få vila ordentligt så att de blir kvitt skadorna en gång för alla. Ta den här säsongen som en mellansäsong och låt talangerna få speltid. Vi kommer inte vinna ligan, det tror jag alla har fattat. Men vi kommer inte heller åka ur. Så varför inte låta spelare som Stephen Darby, Daniel Ayala och Jay Spearing m.m. få spela från start några matcher? Låt dem få känna på Premier Leaguetempot och få värdefull matchrutin. Om de ska gå från talanger till att konkurrera om platser i startelvan måste de få chansen. Och i år har klubben ett perfekt tillfälle att låta ungtupparna få speltid. Jag tror till och med att Spearing skulle göra bättre insatser än vad Lucas Leiva har gjort.
När det gäller anfallsplatserna, eller anfallsplatsen eftersom vi oftast spelar med en anfallare, är jag lite kluven. Jag tycker att N’Gog ska fortsätta få speltid men det skulle vara kul om någon av exempelvis Daniel Pacheco och Nathan Eccleston skulle få speltid i A-laget. Båda har spelat riktigt bra i reservlaget. Eller varför inte den finska talangen Lauri Dalla Valle? Han har länge rankats som en stor talang och gör en hel del mål i reservlaget. När han kom från finska Jippo 2008, gjorde han 20 mål på 28 matcher i Liverpools U18-lag. Kanske kan han utvecklas mer om han fick göra några inhopp i Premier League nu under våren.
Som svensk skulle det också vara väldigt kul om Alex Kacaniklic fick chansen i A-laget. Han har gjort en hel del bra matcher i reservlaget i år. Inte minst i FA Youth Cup-finalen mot Arsenal där Alex dominerade.
Hur resten av säsongen än blir, kom ihåg att du är inte ensam där ute. Vi är massvis med fans som skrattar, gråter och lider med Liverpool. Vi kommer att finnas där match efter match och heja på vårt lag. Så ha förtröstan, för du vandrar aldrig ensam. Laget kommer tillbaka och har vi tur är vi med i toppen redan nästa år. You’ll never walk alone.
