It's all in the numbers
Liverpools ekonomiska läge går att diskutera i all oändlighet just nu, men då klubben är till salu är det något som också kan komma att ändras över en natt. Visserligen innebär det inte per automatik att det går från begränsad budget till gränslös plånbok, men oavsett statusen på ekonomin finns det intressanta detaljer att hitta i siffrornas värld. Magister Grafström försöker hitta fel i den.
Det här kommer inte bli en text som handlar om Liverpools ekonomiska situation. Det är helt andra siffror jag tänker fokusera på, och det är enligt mig uppenbart vad det är som är Liverpools brister på planen i år. Det uppenbara är att det så tydligt syns i en lista över truppens spelare.
Dagens Liverpooltrupp saknar en hel del, det är många överens. Rafael Benítez, Fernando Torres och Steven Gerrard har alla sagt att det behövs kvalitetsspelare för att Liverpool skall kunna utmana om ligan. På sätt och vis kan jag hålla med. Se bara på listan över lediga nummer: 3, 7, 10.
Nummer 3. Vänsterback har varit ett orosmoment under en lång period. John Arne Riise var en kompetent försvarare, men kändes ändå som en svag länk. Benítez försökte förstärka positionen genom att ta in Fabio Aurelio, Alvaro Arbeloa, Andrea Dossena och ynglingen Emiliano Insua. Aurelio har skadeproblem, vilket var känt redan från Valenciatiden, och det är något vi verkligen fått veta under brassens år i Liverpool. Arbeloa var bra, men kanske främst som högerback. Ganska tidigt började det cirkulera rykten om att han längtade hem till Spanien, så att han valde att gå när Real Madrid knackade på dörren förvånar mig knappast. Dossena kom aldrig in i matchen, och var helt enkelt ett misslyckat förvärv. Ett försök att spetsa truppen, men med handen på hjärtat hade jag bra mycket hellre haft kvar Riise. Insua är ung, och till viss del lovande. Han är dock långt ifrån en komplett vänsterback, och det är framför allt försvarsarbetet som lämnar en del att önska. En tillgång på sikt, men i dagens läge är det ett tydligt svaghetstecken att Liverpool startar merparten av matcherna med Insua som vänsterback. Det saknas helt enkelt en klassisk nummer 3.
Nummer 7. Kreativa yttermittfältare av världsklass har vi inte sett i Liverpooltröjan på bra många år. En del bra spelare, till exempel Harry Kewell och Robbie Keane, har haft tröjan i modern tid, men de klarade inte av att axla bördan som tröja nummer 7 symboliserar i allmänhet och i Liverpool i synnerhet. Det är dessutom en position som Liverpool skriker efter, kanske framför allt den här säsongen. Steven Gerrard i formsvacka, Fernando Torres skadad och då står hoppet till spelare som Dirk Kuyt, Yossi Benayoun och Ryan Babel. Spelare med vissa bra egenskaper, några direkt ovärderliga för ett fotbollslag, men ingen av dem får anses vara en nummer 7. Och som vi behöver en nummer 7…
Nummer 10. Anfallsalternativen i Liverpools trupp är ett hån. Torres är, i friskt tillstånd, kanske bäst i världen men bakom honom är det en kompetensavgrund som är smärtsam att beskåda som Liverpoolanhängare. Kuyt används egentligen i en annan position, likaså Babel, Andrij Voronin (en av de sämsta spelarna att bära nummer 10 i ett topplag?) försvann till Ryssland, i Grekland är den ungerska talangen Krizstian Nemeth och härjar runt i en tillvaro som är en bra bit ifrån vad Premier Leaguefotboll heter (herregud, Djibril Cissé har ju gjort 29 mål i den ligan!). Kvar på Melwood försöker David N’Gog göra så gott han kan för att fylla tomrummet efter det spanska anfallsesset. Det har inte gått. Personligen tror jag det har gått så långt att motståndarna får en sådan energikick när Torres inte är med eller blir utbytt att Liverpool försämrar sina chanser dubbelt genom att sakna honom. I ett sådant läge hade vi behövt en nummer 10, för att avlasta Torres, för att spela tillsammans med Torres, för att Liverpool skulle ha ett hot som skrämmer motståndarna när Torres inte kan spela. Kanske den största faktorn till årets debacle hittar vi i avsaknaden av en nummer 10.
Vidare går det att diskutera kring de nummer som faktiskt har delats ut i truppen. Jag vill minnas att Jari Litmanen hade en lustig motivering till valet av tröja nummer 37, men Martin Skrtel har så vitt jag vet inte förklarat detta tröjnummer. En mittback med nummer 37 låter som en juniorspelare som tilldelats ett nummer som blev över, men Skrtel skall spela VM om några veckor…
Värre är då Alberto Aquilanis nummer 4. Precis som Benítez verkade ha svårt att förstå hur han egentligen skulle använda Aquilani så säger italienarens nummerval ungefär samma sak. Åsikterna går isär, men nummer 4 är antingen en mittback eller en defensiv mittfältare. Aquilani är inget av detta. Möjligen hade han fungerat som en djupt liggande spelfördelare i italienska ligan, men försöken att spela honom jämte Javier Mascherano/Lucas Leiva har inte fallit väl ut. Som släpande spelare bakom anfallaren har det gått bättre, men det är knappast fyrans position…
Vi har ingen aning om hur Benítez (om det nu ens är Benítez som handlar i sommar) pengapung ser ut i sommar, men oavsett vad som händer bör Liverpool leta efter en nummer 3, en nummer 7 och en nummer 10. Det är vad jag skulle nedteckna på handlingslistan.
