Redaktionen spår - del 2
Fråga nummer två handlar om hur Liverpool kommer att spela under Roy Hodgson. Innebär ny manager en stor förändring vad gäller spelidé?
Den andra delen av Redaktionen spår. Här kommer frågan:
Vilket slags Liverpool kommer vi att få se under Hodgsons ledning? Gladfotboll a la Roy Evans, kontringsfotboll a la Gérard Houllier, kontrollerad fotboll a la Rafael Benítez eller kanske något helt annat?
Fredrik Johansson: Jag tror att vi kommer att få se ett Liverpool som kommer att spela ett spel med mer boll inom laget än under Benítez. Jag tycker mig redan under försäsongen ha sett ett par saker som Hodgson ändrat på och det som jag tror kommer gynna oss mest är det faktum att han verkar vilja använda kanterna betydligt mera i den tidiga uppspelsfasen.
Under Benítez gick väldigt mycket spel via de centrala delarna på plan, för att sedan möjligen rullas ut på kanten halvvägs in på motståndarens planhalva, och då var vi nästan tvingade att lägga ut bollen där eftersom de centrala ytorna var överbefolkade. Jag tycker mig redan se en förändring där med Hodgson som redan i andrapasset, mitt på egen planhalva, vill ha ut bollen väldigt brett. Förhoppningsvis innebär detta att vi kan vända den ”pil” som sedan tidigare har startat smalt på egen planhalva för att sedan sluta ute vid hörnflaggorna till att vi kan börja brett och avsluta anfallen i mitten i stället där vi har klasspelare.
Att spelet under Hodgson i övrigt kommer skilja så där väldigt mycket mot förra säsongen tror jag inte, men en lite offensivare inledning på säsongen som ger betalt i poäng kan ge ett positivare spel resten av säsongen. Frågan är ju dock om det är så smart att testa detta med tanke på motståndet i inledningen.
Björn Grafström: Det vore kul att berätta om den stora mängd matcher jag sett Fulham under Hodgsons ledning, men eftersom livet inte alltid är roligt så kan vi luta oss tillbaka och konstatera att det inte rör sig om så många. Mycket talar dessutom för att Liverpool ändå besitter egenskaper i form av bättre grundmaterial som gör att Hodgson lär kunna förfina tankarna från Fulhamtiden.
Att döma av försäsongsmatcherna verkar det ske ett slags paradigmskifte – Liverpool har varit centralt formerat och utgått från spel i mitten av planen under de sex år Rafael Benítez hade ansvaret för Liverpool - och under försäsongen har vi fått se tydliga indikationer på att bollen snabbt skall ut mot kanterna. Kanske var det ett steg Benítez borde ha tagit när Xabi Alonso försvann? Det Hodgson tar med sig är en fräsch blick på vad han har att tillgå, och jag tror att vi får se ett lag som har en solid defensiv där spelarna jobbar för varandra, och att offensiven kommer att ske ute på kanterna i ganska högt tempo.
Sven Olsson: När vi nu för första gången på länge har en brittisk manager är det mer än rimligt att tro att Liverpool kommer att ”brittifieras”. 4-4-2, hård press, och att få ut det bästa av begränsade spelartrupper är vad som brukar utmärka Roy som tränare. Hans är heller inte känd för att marknadsföra den sexigaste fotbollen, något som kan komma att prägla Liverpool under den kommande säsongen. Men med spelare som Steven Gerrard, Fernando Torres och troligtvis även Joe Cole, är en viss sexighet självklart svår att undvika.
Hodgson har vid flera till under försäsongen ställt upp laget i en sorts 4-4-1-1-formation, och alltså inte en klassisk 4-4-2. Dessutom har försäsongsmatcherna inte bjudit på alltför högklassigt motstånd, och lägg där till att man under försäsongen luftar mycket spelare och har svårt att skönja ett riktigt spel. Allt som allt är jag inte säker på hur Roy kommer att välja att formera trupperna och styra laget under säsongen, men jag har fullt förtroende för honom och litar på att han kommer att göra ett bra jobb oavsett vilket tillvägagångssätt han väljer.
Tobias Siöström: Trots hans många år på den internationella scenen måste jag tyvärr erkänna att jag inte sett Roy Hodgsons lag tillräckligt mycket för att ge honom en rättvis bedömning. Törs man hoppas på en kombination, där defensiven är stabil och det ändå finns utrymme för spelarna att våga i det offensiva och inte vara rädda att misslyckas. Den sortens fotboll jag föredrar går ut på att det egna laget har en stor del av bollinnehavet (,men det utesluter ju inte att man kan kontra in en och annan boll). För att min bollinnehavsönskan ska uppfyllas vill det ju till att spelarmaterialet är det rätta, men det är minst lika mycket en fråga om inställning. Kort och gott vill jag se ett Liverpool som pressar motståndarna, inte minst på Anfield.
Carl-Martin Landquist: Den stora frågan som jag ställer mig är om Roy kommer att klara förändringen från att ha ett lag som anpassar sig efter motståndaren till att träna ett lag som förväntas föra nästan alla matcher. Roy har med många lag haft en mentalitet att vi är skrällgänget och vi kan göra något av det, tex skrälla. Det här är Liverpool och detta är en klubb som skall föra matcher och ha tillräckligt med verktyg för att dyrka upp alla möjliga sorters försvar.
Klarar Roy att bygga ett Liverpool med en sprängfylld verktygslåda som spelar bländade när tillfälle ges och som grisar till sig tre poäng borta mot Sunderland i februari, ja då får han spela hur han vill.
Per Bengtsson: Av det jag sett av Fulham under Hodgsons ledning ligger han och Benitez tämligen nära varandra i spelsätt. De skiljer sig på några punkter, Hodgson föredrar man-man-markering i försvarsspelet till exempel, men som vi sett under försäsongsmatcherna skiljer sig inte formationerna speciellt mycket. Hodgson lyfter upp innermittfältarna ett steg och sänker yttrarna ett steg för ett mer rakt mittfält och använder kanterna lite oftare. Liverpoolfansen kommer känna igen sig. Mer evolution är revolution.
Mattias Herner: Det är ju ett standardförfarande att börja med att bygga bakifrån, något som var fallet för både Gérard Houllier och Rafael Benítez, och med Glen Johnson som nu fått en säsong i laget och Fabio Aurelio som nygammal bekanting vid sidan av rutinerade mittbackar är det en lagdel som ska vara inspelad och där fjolårets alla omflyttningar på grund av skador nu kan vara till fördel då Hodgson lättare kan flytta om lite om så krävs. Bakom dess står förra säsongens kanske stabilaste spelare Pepe Reina. Så ja, till en början kan fotbollen nog upplevas som både lite defensiv och kontrollerad, men successivt kan de tendenser som anats under försäsongen börja omsättas alltmer och om dessa aningar stämmer kommer vi få se fler uppspel genom mittfältet och iscensättande av snabba anfall med hjälp av pass ut mot kantspelarna.
Även om Roy förespråkar 4-4-2 kan det bli fråga om en stegvis överfasning så att han inte genomför alla förändringar på en gång och en följd av detta skulle kunna vara att Liverpool i början av säsongen faktiskt fortsätter på Rafafavoriten 4-2-3-1. Särskilt tills Fernando Torres är uppe i 100 % och/eller ytterligare en forward har värvats finns det helt enkelt inte truppdjup att mönstra två forwards från start regelbundet.
