Inför: Liverpool - Dynamo Kiev
Två lag som verkligen behöver vinna möts på onsdag kväll på Anfield i Champions Leagues tredje omgång.
Eftersom både Liverpool och Dynamo Kiev står utan seger efter två omgångar, kan förloraren i onsdagens match nästan glömma avancemang till andra gruppspelsomgången. Kievs coach Valerij Lobanovski har också sagt att ”vi måste verkligen vinna den här matchen, annars kan vi glömma att komma etta eller tvåa i gruppen”. Även Houllier håller med om att det är två lag som spelar för att vinna och att det kommer att bli en chansrik match med positiv fotboll. En mer öppen match än vad man på förhand skulle kunna tro är alltså att vänta.
Kiev har deltagit i CL fem gånger. De största framgångarna nådde man 97/98 då man nådde kvartsfinal och året där på, då man åkte ut i semifinal mot Bayern München. Sedan dess har spelare som Oleg Luzhny (Arsenal), Sergei Rebrov (Tottenham) och deras utan tvivel mest kända och framgångsrika spelare, Andrej Shevchenko, som numera spelar för Milan, lämnat klubben. Förra säsongen fick de nöja sig med fyra ynka poäng i den första gruppspelomgången efter att inte ha tagit en enda pinne på bortaplan.
I år började man med att hämta in 0-2 till 2-2 hemma mot Borussia Dortmund innan man förlorade med 1-3 borta mot Boavista. Om den senare matchen sade Lobanovski: "Det skall inte vara möjligt att släppa in sådana mål, alla spelade under sin förmåga. Ingen behöver oroa sig för att den här förlusten skulle kunna påverka vårt spel, eftersom vi inte kan prestera något sämre". Inga milda ord till sina spelare alltså. Laget svarade med att i nästa bortamatch i ligan vinna med 7-0.
Lobanovski har anklagats för att han har övergivit Kievs traditionsenliga ”mekaniska” spel som var så effektivt och istället försöker spela ”rolig” fotboll, något som gjort framför allt försvarsspelet lidande. Lobanovski menar att han bygger ett lag för framtiden och att förändringarna måste ges tid att sätta sig. Nu har Dynamo Kiev ändå nio raka ligasegrar, så sådan kris är det ju inte. Nya spelare inför säsongen var Goran Gavrancic (Röda Stjärnan), Florin Cernat (Dynamo Bukarest), Georgi Peev (Lokomotiv Sofia), Isi Idahor (Maccabi Haifa), Tiberiu Gioane (Rapid Bukarest) och Olexandr Melashchenko (Vorskla Poltava). När deras målvakt blev långtidsskadad tvingades de inhandla två nya målvakter, Vitaliy Reva (CSKA Kiev) och Aleksandr Filimonov (Spartak Moskva). Lobanovski har alltså valt idel öststatsspelare att bygga sitt lag på.
Houllier gjorde en hel del förändringar senast och frågan är om han nu ändrar tillbaka eller låter samma spelare få chansen på nytt. Ja, en oväntad händelse har förstås ställt det lite, åtminstone på lång sikt. Men som Gene Hackman sade i Enemy of the state i söndags: ”vi får göra som i guerillakrigsföring och vända våra svagheter till styrkor”. Alltså, Owen kommer att vara borta i två månader och vi tappar en måltjuv av rang och saknar spelaren som löper sönder motståndarförsvaret i väntan på en stickare. Men moståndarnas respekt för Owen det senaste har nästan ledit till att vi möter lag som även på hemmaplan är rädda för att flytta upp laget, och det är något som Liverpool inte är särskilt bekväma med. Dessutom kommer vi nu att tvingas att spela oss in i straffområdet mer, något som Liverpool förr eller senare måste ”lära sig” och Owen eller ingen Owen, det har vi alltid nytta av.
En del av laget som Houllier tror på att göra så få förändringar i som möjligt är försvaret, och därför bör Dudek, Carragher, Henchoz, Hyypia och Vignal återigen få chansen.
Riises sätt att ta sig an försvarare har imponerat och norrmannen bör också hålla sin plats. Tills Vignal har vuxit in helt i rollen som vänsterback är det dessutom tryggt att ha en slitvarg som själv kan spela vänsterback som gardering framför. Biscan fick chansen före McAllister senast och trots ett par soloframstötar var han inte lika bra som i de träningsmatcher jag såg honom i under försäsongen. Biscan gillar att utmana och försöka dribbla två, tre spelare före han släpper bollen, medan Hamann ligger och väntar på att slå en smart djupledspassning. Om det var därför passningsspelet dem emellan inte riktigt fungerade mot Tottenham vet jag inte, å andra sidan har de inte haft lika mycket speltid ihop som t.ex. Hamann och Gerrard.
Detta är Gerrards sista chans till en tävlingsmatch före VM-kvalet till följd av avstängningen och han går säkert rätt in i startelvan, även om det knappast är för Svennis skull Houllier väljer honom. Jag skulle tro att Hamann tar platsen bredvid Gerrard, inte minst med tanke på att de spelat så mycket tillsammans, men lämnar ett ”wild card” för Biscan som eventuellt skulle kunna starta tillsammans med Gerrard. Vem som tar den fjärde mittfältsplatsen beror lite på hur anfallet ser ut.
Det kräv inget matematiskt geni för att räkna ut att det finns tre forwardsuppställningar med Owen borta, vi får nog sluta med att hoppas på Litmanen på mittfältet (även om han startade där mot Haka, trots både Heskey och Owen på topp). Att döma av vad Houllier har sagt så tävlar Fowler och Litmanen om en plats bredvid Heskey. Att Litmanen helst söker sig till en mer bakåtdragen position framför motståndarnas backlinje, varifrån han snabbt vill fördela bollen, gör att den andra forwarden lätt hamnar ganska ensam på topp. Att då ha Heskey, som inte är någon måltjuv, i positionen framför Litmanen känns instinktivt inte så bra.
Litmanen var bättre än Fowler senast, men vem skall peta in bollen om inte Fowler är på planen. Fowler har fått en gratis chans, pga. av Owens skada, att visa att han fortfarande ”kan”. Förhoppningsvis ser han det så och inte genom att känna ännu större press. Ett sätt att öka offensiven vore att spela Smicer, som gillar att ha en Litmanenroll bakom spelarna på topp, på den fjärde mittfältspositionen. Det påminner mer om den rollen han hade i Lens och i det tjeckiska landslaget.
Men även Barmby borde kunna fungera som offensivt komplement. Tar man en plats på mittfältet i det engelska landslaget så har man om inte annat en del att bevisa. Hur jag än gör får jag minst ett rätt och gissar på Heskey och Fowler, trots Litmanens insats mot Tottenham.
Någon kanske undrade hur Gerrard kunde smyga sig in på mittfältet senast. Det berodde helt enkelt på att jag återanvände lite HTML-kod i texten jag skickade till Fredrik (och var så van att se ynglingens namn där att jag inte reagerade). Det hela får väl fungera som undantaget till regeln att Gerrard alltid skall spela på mitten. Förhoppningsvis stämmer det som står före och efter den här meningen bättre den här gången.
Trolig startelva:
Dudek
Carragher Henchoz Hyypia Vignal
Smicer Gerrard Hamann Riise
Fowler Heskey
Vi får väl se hur mycket snacket om att ”måste vinna” håller, men ett våldsamt hembackande Dynamo Kiev tror jag inte att vi får se. Försvarsarbetet såg betydligt bättre ut mot Tottenham och det vi bör oroa oss mest för, är nog att spela 0-0. Men någon boll skall vi väl lyckas peta in, vinst med 2-0.
