Första intervjun
Den första intervjun med Gerard Houllier sedan hans hjärtoperation publicerades i dag och det var en mängd detaljer som avslöjades som inte var kända sedan tidigare. Bland annat avslöjade Houllier att han haft ont i bröstet sedan augusti.
Gerard Houllier erkänner i den långa öppenhjärtliga intervjun att han kände att det var något som var fel redan under slutet av augusti, men att han inte ville visa något för att inte störa truppen.
”Alla som känner mig vet att jag är en arbetsnarkoman. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att utföra det, men under den här perioden var det dagar som jag motvilligt tog mig till Melwood, och det är inte likt mig. När jag väl kom till Melwood eller Anfield så var dock allt som vanligt igen.
Jag satte upp tre mål för inledningen av den här säsongen. Det första var att gå till huvudturneringen i Champions League, det andra att vinna Charity Shield, och det tredje att vinna supercupen mot Bayern München. Under vår vistelse i Monaco inför supercupen så bodde vi på ett fint hotell med en fin pool, och jag tycker normalt mycket om att simma, men just då hade jag helt enkelt ingen lust med det. Jag kände att något var fel med mig, men jag ville inte visa det för spelarna för om managern är svag så blir också laget svagt och det kunde jag inte tillåta.
Min bror är läkare i Frankrike och efter att ha talat med den läkare som opererade mig så sade han att jag förmodligen hade haft en ”läckande” pulsåder två till tre veckor innan operationen och att det var därför jag hade känt mig lite dålig. Under landslagsuppehållet efter segern mot Newcastle 30:e september så åkte jag hem till Frankrike för att träffa lite vänner och otroligt nog spelade jag då 90 minuter fotboll! Det vara mindre än två veckor innan operationen.
När jag kom tillbaka efter den resan så beslutade jag mig för att genomgå en undersökning. Jag trodde dock inte att det var något större fel på mig, men jag ville ändå kolla. Inget konstigt hittade dock, men jag valde ändå att åka till Paris för en hjärtundersökning, men inte heller där hittade man något fel.
Inför matchen mot Leeds så kände jag mig bra igen. Innan matchen gick jag med David O`Leary på planen och vi talade om våra familjer och om en semesterresa han hade gjort i Frankrike. Jag talade också med hans assisten Brian Kidd, och allt kändes bara bra.
Hela den första halvleken gick allt också bra, men under pausen kände jag smärtor i bröstet och jag minns att jag sade till Phil Thompson: Den första halvleken var inte bra. Låt mig inleda snacket i halvtid, jag tänker göra ett par förändringar.
Jag kände mig inte bra, men jag ville inte att spelarna skulle veta det. Jag ville inte skicka ut dom till den andra halvleken med tankarna på annat än matchen. Jag lyckades få fram några ord och efteråt sade både Phil Thompson och Jacques Crevoisier att det varit ovanligt korta ord för att vara från mig.
Efter mina korta ord letade jag rätt på vår läkare, men oturligt nog höll han på och behandlade Emile Heskey som fått en smäll under första halvlek, så jag återvände till omklädningsrummet igen.
Jag kände mig nu sämre, men det gick att uthärda. Det kändes som jag kunde leva med det. Jag återvände till läkarens rum, men han var fortfarande sysselsatt med Heskey och vi skojade till och med om att han skulle behandla honom först eftersom han var värd mera pengar än jag, men att jag var mera i behov av vård. Både Mark och Emile tittade då på mig och då började nog åtminstone Mark inse att det var allvarligt. Emile har senare berättat att han efter att ha sett min blick i den stunden inte kunde sova på kvällen.
Mark tog sedan blodtrycket och hans rektion efter det var att omedelbart ringa efter en ambulans. Jag miss också han sade till någon att underrätta min fru Isabella och min gode vän Norman Gard som satt på Main Stand om vad som hänt.
Jag var i det här läget fortfarande övertygad om att jag skulle kunna gå ut och se andra halvlek av matchen mot Leeds och jag frågade också om det, men Mark svarade bara kort: Nej det kan du inte, du skall till sjukhus och jag ifrågasatte honom inte.
Mark handlade helt instinktivt i denna situation och efter omständigheterna så tog han helt rätt beslut och jag är mycket tacksam för hans agerande. Jag flyttades in i ambulansen med syrgasmask på, men inte ens då insåg jag att det var någon större fara med mig.
Jag minns att jag frågade efter resultatet på Anfield, och när jag fick reda på det ville jag veta vem som utjämnat för oss och hur det gick till. Mina tankar var fortfarande hos mitt lag.”
Gerard Houllier´s sista tankar när han rullade ut från Anfield på väg mot en elva timmar lång operation, som med lite otur hade kunnat kosta honom livet, var alltså på laget, och det är utmärkande för vår boss. Laget går ALLTID i första hand.
Du är välkommen tillbaka Gerard, när det än blir!
Vill du läsa resten av den långa intervjun så rekomenderar jag www.liverpoolfc.tv.
