Ten men, we´ve only got ten men
En nervpressande kämpainsats under andra halvlek visade att Liverpool inte tänkte låta ett domslut avgöra den här matchen.
Svårt att börja med något annat än incidenten som ändrade matchbilden och gav "en match med två halvlekar". Dietmar Hamann satsar hårt med bägge fötterna, men han träffar faktiskt bollen först och frågan är hur mycket Bernt Haas teatraliska spinn påverkar domslutet. Dessutom var tacklingen inte bakifrån. Jag kan acceptera att det är en utvisning, även om jag inte hade haft dåligt samvete ifall domaren inte ens hade sträckt sig efter det gula kortet. Problemet är att bedömningsnivån är så ojämn. När man såg vad domarna släppte i matchen på Highbury två timmar senare, kändes ett direkt rött kort väldigt hårt.
Tyvärr börjar ju inte avstängningen verka omedelbart, utan förskjuts dessutom en extra match jämfört med en utvisning till följd av två varningar. Hamann hade i annat fall missat matcherna mot Derby, Middlesbrough och Fulham, vilket hade varit överkomligt. Det gäller nu för Jamie Redknapp att hålla sig frisk i tre veckor i följd, för ovanlighets skull, eller att Igor Biscan gör ännu ett bejublat decemberinhopp.
Jag tycker Liverpool gör en bra första halvlek som hemmalag, förutom de sista fem minuterna möjligen. Stark press på motståndarnas försvar och bra rörlighet. Robbie Fowler hade ett par hyggliga lägen innan Emile Heskey äntligen fick göra mål på Danny Murphys frispark. Det enda jag kan klaga på, förutom att vi kanske borde ha haft en större ledning, och som blivit lite av ett personligt mantra är att vi tappar högerkanten. Oftast var det Fowler som fick vända ner och möta Jamie Carraghers bollar eftersom Steven Gerrard och Murphy sökte sig centralt.
Sunderland hade första skottet mot mål efter en halvtimme och skapade sin första farlighet först när vi närmade oss halvtid. Kevin Phillips, som inte hade fått göra annat än att vända ner i mittplan, tog emot bollen och vände direkt och fick på ett bra skott. Jerzy Dudek som fram tills dess knappt hade rört bollen dök snabbt och petade bollen till hörna. Visst, ingen extremräddning, men det var ett snabbt och välplacerat skott. Vår polske målvakt skulle få vara mer på hugget efter paus.
Tyvärr för Liverpool och underhållningsvärdet fick vi så spela hela den andra halvleken med tio man och det var knappast en överraskning att Phil Thompson valde att plocka av Fowler och sätta in en mittfältare. Synd, eftersom jag tyckte att Fowler gjorde sin piggaste insats för den här säsongen. Sunderlands numerära överläge syntes i synnerhet när de vände spelet, då det var väldiga luckor centralt framför backlinjen, inte helt oväntat på Hamanns position. Bortalagets press blev stundtals nästan ännu hårdare än väntat, men än en gång fick vi se Liverpool tvingas bakåt utan att släppa till särskilt många målchanser.
En kombination av att bortalaget mattades och att Liverpool hittade positionerna igen gjorde att hemmalaget började skapa lite farligheter. Under en tiominutersperiod i mitten av andra halvlek då vi jämnade ut spelet borde Liverpool naturligtvis ha avgjort på någon av de, visserligen inte så många, möjligheter som skapades. Vladimir Smicer gjorde återigen en bra match, även om lagets offensiva spelet efter paus blev klart lidande av utvisningen. Tjecken var hur som helst inblandad i Liverpools bästa chans när han spelade fram Gary McAllister efter att ha tagit ner Gerrards underbara framspelning. Skotten fick en chans han inte kunde missa, men gjorde det ändå.
Ju längre matchen fortlöpte, desto mer bollinnehav fick Sunderland. Men även om Liverpool nästan enbart fick sparka ifrån sig, sattes Dudek inte på några större prov. Liverpoolmålvakten tvekade vid ett tillfälle då han lät försvaret ge bort en hörna istället för att ta bollen, men spelade annars stabilt matchen igenom. Inga spektakulära saker, men framför allt lämnade han inga returer på de skott som i första hand Phillips tryckte iväg. Som vanligt var Dudek mycket säker med fötterna, betydligt säkrare än en viss fransman.
Gerrard fick en varning ganska tidigt och med Hamann borta för farhågorna stora att vi skulle sluta matchen med nio man. Men Gerrard höll sig kall och var verkligen överallt i den andra halvleken. Jag har klagat lite på honom tidigare, men i söndags var han enorm. Omständigheterna gjorde att Liverpool mest fick ligga på försvar, men det var Gerrards öppnande passningar som var grunden till i stort sett varenda farlighet för hemmalaget. Hans arbetsinsats går heller knappast att klaga på.
Motståndarna verkar för övrigt ha läst på "Riise-frisparken", då norrmannen annars hade gjort mål från ett nästan identiskt läge som mot Manchester United. Förutom att muren som vanligt borde ha diskats efter att ha ryckt ett par gånger, och snarare var sju än tio meter ifrån bollen, hade motståndarna placerat en spelare en bit bredvid muren för att täcka området dit Riise fick petningen.
Det var inget lugnt tillstånd att följa slutet av matchen, men samtidigt var andra halvleken en uppvisning i varför jag uppskattar engelsk fotboll. Och en kämpaseger kan vara lika skön som en seger till följd av bra och underhållande spel.
Liverpool vann, eller snarare höll ledningen, dels för att laget är vant att spela starkt tillbakapressade, men också för att man kämpade kopiöst och vägrade att låta ett domslut avgöra matchen.
-------------------------------
När Sander Westerveld blir transferlistad efter såpahandskar mot Bolton kan man fråga sig vart Fabian Barthez är på väg. Det såg länge ut som att Arsenals vanliga oförmåga att sätta chanser på hemmaplan skulle ge Manchester United en poäng (Vi hade en diskussion på puben huruvida oavgjort eller Arsenalseger skulle vara bäst. Jag stod på mig att jag hellre hade tagit 1-1, trots att det var United det gällde, eftersom det ger två och inte tre poäng till rivalerna. Jag fick inte medhåll...) när Barthez gör två katastrofala ingripanden. Problemet för Alex Ferguson är att, att peta fransmannen är det samma som att säga: "jag hade fel". Samtidigt måste det vara extremt frustrerande för de övriga i laget att ha en spelare längst bak som gör allt hårt arbete förgäves. Så synd...
Australiensarnas roll i Leeds verkar vara betydelsefull då de för andra matchen i följd verkade sakna udd. Även Leeds fick en spelare utvisad (Alan Smith) i den första halvleken. För Chelsea fortsätter det att verka som att ifall J.F. Hasselbaink inte gör det, gör ingen annan det heller.
